Citat:
Ursprungligen postat av Gitte
Väntar fortfarande på svar på frågan:
Var står det att man ska vara lojal mot slaven?
Och var står det att man måste äta och godta all mat som slaven sätter fram?
Vi måste vara lojala mot alla som har ledningen i bland oss.
Hebr. 13:17
Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga, ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap; se till att de kan göra detta med glädje och inte suckande, ty detta skulle vara till skada för er.
Psalm 1:1, 2 Lycklig är den man som inte vandrar efter de ondskefullas råd och inte står på syndares väg och inte sitter på de hånfullas säte, 2 utan har sin lust i Jehovas lag, och i hans lag läser han med låg röst dag och natt.
Eftersom Gud har insatt den styrande kretsen till att ge ut andlig mat i rätt tid så är det självfallet att han vill att vi ska läsa den, även om Bibeln är viktigast!
När Jesus Kristus besvarade apostlarnas fråga om hans framtida närvaro och avslutningen på den existerande tingens ordning, använde han bland annat en liknelse, en illustration, som handlade om en ”trogen och omdömesgill slav” och en ”ond slav”. Den trogne slavens herre satte honom över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat. Om slavens arbete kunde godkännas när hans herre kom hem (tydligtvis efter en resa), skulle han som belöning bli satt över allt vad hans herre ägde. (Mt 24:3,*45–51)
I den motsvarande liknelsen i Lukas 12:42–48 kallas slaven förvaltare, dvs. husföreståndare, en som är satt över tjänarna fastän han själv är en tjänare. I*forna tider var det ofta en trogen slav som hade den här uppgiften. (Jfr 1Mo 24:2; se även fallet med Josef i 1Mo 39:1–6.) I*Jesu liknelse är förvaltarens uppgift till en början enbart att öva tillsyn genom att se till att hans herres tjänare får sin mat i rätt tid, och senare, när han har visat att han är trogen och omdömesgill, utökas hans uppgift till att omfatta tillsyn över hans herres alla tillhörigheter. När det gäller denne ”herres” identitet, hade Jesus redan visat att han själv hade denna ställning i förhållande till sina lärjungar, och ibland kallade de honom ”herre”. (Mt 10:24, 25; 18:21; 24:42; Joh 13:6,*13) Frågan blir sedan vem den trogne och omdömesgille slaven, eller förvaltaren, är en bild av och vad som visas genom att han delar ut mat till tjänstefolket.
Bibelkommentatorer betraktar ofta detta som en allmän uppmaning till alla och envar som har ansvarsuppgifter i den kristna församlingen. Alla måste naturligtvis vara trogna när de tar itu med sådana uppgifter. (Jfr Mt 25:14–30; Tit 1:7–9.) Men det är uppenbart att alla dessa enskilda individer inte kan bli satta över sin herres ”alla” tillhörigheter samtidigt när deras herre kommer. Detta betyder dock inte att ”slaven” bara kan vara en bild av en enskild person som skulle få detta privilegium. Bibeln innehåller exempel på att ett substantiv i singular används kollektivt om en grupp av människor, som när Jehova vände sig till hela Israels folk och sade: ”Ni är mina vittnen [plural] ... ja, min tjänare [singular] som jag har utvalt.” (Jes 43:10) Det framgår också av Bibeln att ”antikrist” är en grupp som består av enskilda antikrister, och på samma sätt kan den otrogne ”onde slaven” syfta på en grupp människor. (1Jo 2:18; 2Jo*7)
De som utgör den kristna församlingen omtalas av aposteln Paulus som ”medlemmar av Guds hushåll” (Ef 2:19; 1Ti 3:15), och han visar att dessa medlemmars trogna förvaltarskap inbegriper att förmedla andliga sanningar som tjänar som mat för dem som blir troende. (1Kor 3:2,*5; 4:1,*2; jfr Mt 4:4.) Detta var ett ansvar först och främst för dem som var ”herdar” för hjorden (1Pe 5:1–3), men aposteln Petrus visar att denna förvaltning av Guds sanningar i själva verket hade anförtrotts alla de utvalda, alla de med anden smorda, i den kristna församlingen. (1Pe 1:1,*2; 4:10,*11) Hela den smorda kristna församlingen skulle således tillsammans tjäna som en förvaltare och förmedla dessa sanningar. Samtidigt skulle de enskilda medlemmarna av denna förvaltargrupp, dvs. det ”tjänstefolk” som utgjorde Guds ”hus” (Mt 24:45; Heb 3:6; Ef 2:19), också ta emot den ”mat” som delades ut. (Heb 5:11–14; jfr 1Kor 12:12, 19–27.) Om slaven var trogen intill sin herres utlovade ankomst, skulle han få större ansvar. (Mt 24:46, 47; Lu 12:43,*44)
