Absolut
I den första kristna församlingen representerades slavklassen av apostlarna och de äldste i Jerusalem, och de fattade beslut som gällde hela den kristna församlingen.
Apostlagärningarna 15:1, 2 Och några män kom ner från Judeen och började lära bröderna: ”Om ni inte blir omskurna enligt Moses sedvänja, kan ni inte bli räddade.” Men när det uppstod stor oenighet och mycket diskuterande mellan dem å ena sidan och Paulus och Bạrnabas å den andra, ordnade man så att Paulus och Bạrnabas och några andra av dem skulle bege sig upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem angående denna tvistefråga.
De beslut som denna styrande krets under det första århundradet fattade meddelades församlingarna genom brev och resande representanter. De första kristna var glada över att få sådan tydlig vägledning, och deras villiga samarbete med den styrande kretsen främjade friden och endräkten.
Apostlagärningarna 15:22–31 Därpå beslöt apostlarna och de äldste tillsammans med hela församlingen att bland sig välja ut några män och sända dem till Antiokịa tillsammans med Paulus och Bạrnabas, nämligen Judas som kallades Barsạbbas och Silas, ledande män bland bröderna; och genom deras hand skrev de:
”Apostlarna och de äldste, era bröder, sänder hälsningar till de bröder i Antiokịa och Syrien och Kilikien som är av nationerna. Eftersom vi har hört att några från oss har vållat er bekymmer genom sina yttranden och försökt få era själar ur jämvikt, fastän vi inte gett dem några instruktioner, har vi blivit eniga och har beslutat att välja ut några män och sända dem till er tillsammans med våra älskade bröder Bạrnabas och Paulus, män som har utgett sina själar för vår Herre Jesu Kristi namn. Därför sänder vi nu Judas och Silas, så att de också muntligen kan underrätta er om samma sak. Den heliga anden och vi själva har nämligen beslutat att inte lägga någon ytterligare börda på er utöver detta nödvändiga: att ni avhåller er från det som är offrat åt avgudar och från blod och från köttet av kvävda djur och från otukt. Om ni omsorgsfullt tar er till vara för detta, skall ni ha framgång. Må ni få vara vid god hälsa!”
När man alltså lät dessa män dra bort, färdades de ner till Antiokịa, och de församlade skaran av lärjungar och räckte dem brevet. Sedan de hade läst det, gladde de sig över denna uppmuntran.
Apostlagärningarna16:4, 5När de nu färdades genom städerna, överlämnade de till dem som var där de föreskrifter som de skulle iaktta och som hade fastställts av apostlarna och de äldste som var i Jerusalem. Därför fortsatte församlingarna verkligen att stärkas i tron, och de växte till i antal från dag till dag.
Filipperna 2:2 så gör min glädje fullständig genom att ni är likasinnade och har samma kärlek, är förenade till själen och tänker ett och detsamma
Precis som under den första kristna tiden utgörs den styrande kretsen bland Kristi efterföljare på jorden i våra dagar av en liten grupp tillsyningsmän som är smorda med Guds ande. Kristus, församlingens huvud, vägleder genom sin ”högra hand”, den makt eller kraft han använder, dessa trogna män i deras uppgift att ha tillsyn över arbetet med att förkunna om Guds kungarike
Uppenbarelseboken 1:16 Och i sin högra hand hade han sju stjärnor, och från hans mun gick det ut ett långt, skarpt, tveeggat svärd, och hans ansikte var som solen när den lyser i sin kraft ...... 20 Vad beträffar den heliga hemligheten med de sju stjärnorna, som du såg på min högra hand, och med de sju lampställen av guld: De sju stjärnorna betyder de sju församlingarnas änglar, och de sju lampställen betyder sju församlingar
Det är åt denna heliga tempelklass Jesus har anförtrott sina jordiska tillhörigheter, och det innebär att det är denne kollektive slav som har ansvaret att ha ledningen i församlingen och att fatta vissa beslut som berör den. Av den anledningen förstår alla i församlingen att det är deras skyldighet att följa och stödja den vägledning som den trogne slaven och dess styrande krets ger. Ja, de ”andra fåren” anser att det är en verklig förmån att få bistå slavklassen i att sörja för dess Herres intressen.
Johannes 10:16 Och jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra fram, och de skall lyssna till min röst, och de skall bli en enda hjord under en enda herde
Hebréerna 13:17 Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga, ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap; se till att de kan göra detta med glädje och inte suckande, ty detta skulle vara till skada för er
1 Thessalonikerna 5:12 Nu ber vi er, bröder, att respektera dem som arbetar hårt bland er och presiderar bland er i Herren och allvarligt förmanar er;
Hebréerna 13:24 Framför mina hälsningar till alla som har ledningen bland er och till alla de heliga. De som är i Italien sänder er sina hälsningar.
Sist men inte minst,
Matteus 24:45–47
Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans herre vid sin ankomst finner honom i färd med att göra så! Jag säger er i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.
Kuriosa till de som kritiserar ...
De som har ledningen är ofullkomliga
8 De som förordnats att ha ledningen i att utöva den sanna tillbedjan är naturligtvis ofullkomliga. De begår felsteg, och somliga har svagheter som de ständigt måste kämpa emot. Bör detta göra oss upprörda? Nej.
Även somliga av dem som hade stort ansvar i det forntida Israel gjorde sig skyldiga till allvarliga felsteg. När David fortfarande var ung blev han till exempel kallad att tjäna som musiker för att lugna kung Saul när denne kände sig orolig. Längre fram försökte Saul döda David som till sist måste fly för sitt liv. (1*Samuelsboken 16:14–23; 18:10–12; 19:18; 20:32, 33; 22:1–5)
9 Andra israeliter handlade förrädiskt. Davids härförare Joab mördade Sauls släkting Abner. Absalom konspirerade mot sin far, David, för att komma åt kungatronen. Och Davids förtrogne rådgivare Ahitofel förrådde honom. (2*Samuelsboken 3:22–30; 15:1–17, 31; 16:15, 21)
Men David blev inte bitter och började klaga, och inte heller övergav han den sanna tillbedjan. I*själva verket var det precis tvärtom.
Motgångarna fick David att hålla sig tätt till Jehova och att ha samma fina inställning som han hade när han flydde på grund av Sauls hat. Vid den tiden sjöng David: ”Visa mig ynnest, Gud, visa mig ynnest, ty till dig har min själ tagit sin tillflykt, i dina vingars skugga tar jag min tillflykt tills mina motgångar är förbi.” (Psalm 57:1)
10 Inom Guds organisation i våra dagar finns det inget förrädiskt eller svekfullt som ger oss anledning att klaga. Varken Jehova eller hans änglar och inte heller de andliga herdarna tolererar närvaron av förrädiska, onda människor i den kristna församlingen. Men
vi konfronteras alla med mänsklig ofullkomlighet – både hos oss själva och hos andra som tjänar Gud.
11 Gertrud, en syster som tjänat Jehova i många år, blev som ung falskeligen beskylld för att vara en bedragare som gav sig ut för att vara en heltidsförkunnare av Guds kungarike. Hur reagerade hon? Klagade hon över hur hon blev behandlad? Nej. Strax innan hon dog 2003 vid 91 års ålder såg hon tillbaka på sitt liv och förklarade: ”Den här erfarenheten och andra som jag fick senare i livet har lärt mig att Jehova, trots enskilda individers misstag, leder sitt stora verk, och i det använder han oss ofullkomliga människor.” När Gertrud fick känna av ofullkomligheterna hos andra som tjänade Gud, vände hon sig till honom i innerlig bön.
12
Eftersom till och med de mest lojala och hängivna kristna är ofullkomliga, bör vi fortsätta att göra ”allting utan knotanden” när en förordnad tjänare begår ett felsteg. (Filipperna 2:14) Det skulle vara sorgligt om vi skulle följa det dåliga exempel som några få i den första kristna församlingen utgjorde! Enligt lärjungen Judas föraktade falska lärare på den tiden ”herradöme och skymfade dem som är härliga”. Dessa syndare gjorde sig också skyldiga till att ”knota och klaga över sin lott i livet”. (Judas, vers 8, 16)
Vi vill inte gå på den väg som de som knotar och klagar går på, utan i stället fästa vårt sinne vid det goda som vi får genom den ”trogne ... slaven”. 
