Jehovas vittnen

Lukas 22: 15 Och han sade till dem: "Jag har ivrigt längtat efter att äta denna påskmåltid med er innan jag lider; 16 jag säger er nämligen: Jag skall inte äta den på nytt, förrän den fullbordas i Guds kungarike." 17 Och han tog emot en bägare, tackade Gud och sade: "Ta denna och skicka den från den ene till den andre bland er; 18 jag säger er nämligen: Från och med nu skall jag inte dricka på nytt av vinstockens produkt, förrän Guds kungarike kommer."
19 Han tog också ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav det åt dem och sade: "Detta betyder min kropp som skall ges ut till förmån för er. Fortsätt att göra detta till minne av mig." 20 Och sedan de hade ätit kvällsmåltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: "Denna bägare betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas till förmån för er.

Slutsatsen var väl att han uppmanade de att göra det till ett minne, han tydligt visade att detta var något som hade att göra med himlen ... Det står inte svart på vitt, nej. Men man kan mycket väl dra slutsatsen att de som skall ta del av bröd och vi är de 144óoo som ingår i samma förbund som Jesus.

Sen vet jag att ni inte tror att det är så ... Men vi Jehovas Vittnen tror att det är så

Varför tar Jehovas vittnen talet 144*000, som nämns i Uppenbarelseboken, bokstavligt och inte symboliskt?
Aposteln Johannes skrev: ”Jag hörde antalet av dem som var försedda med sigill, etthundrafyrtiofyra tusen.” (Uppenbarelseboken 7:4) I Bibeln avser uttrycket ”dem som var försedda med sigill” en grupp människor som är utvalda bland människorna för att härska tillsammans med Kristus i himlen över det kommande paradiset på jorden. (2*Korinthierna 1:21, 22; Uppenbarelseboken 5:9, 10; 20:6) Deras antal, 144*000, måste förstås bokstavligt av flera skäl. Ett skäl är det sammanhang i vilket Uppenbarelseboken 7:4 står.

Efter det att aposteln Johannes i en syn fått höra om den här gruppen på 144*000 fick han se en annan grupp. En grupp som han beskriver som ”en stor skara, som ingen kunde räkna, ur alla nationer och stammar och folk och språk”. Den här stora skaran avser dem som skall få överleva den kommande ”stora vedermödan”, då den nuvarande onda världen skall tillintetgöras. (Uppenbarelseboken 7:9, 14)

Lägg märke till hur Johannes ställer vers 4 i kontrast till vers 9 i kapitel 7 i Uppenbarelseboken. Han säger att den första gruppen, de ”som var försedda med sigill”, var ett bestämt antal. Men att den andra gruppen, ”en stor skara”, inte var begränsad till antalet. Med detta i tankarna är det logiskt att ta talet 144*000 bokstavligt. Om talet 144*000 vore symboliskt och avsåg en grupp som faktiskt är utan tal, skulle kontrasten mellan dessa verser gå förlorad. Sammanhanget talar således starkt för att talet 144*000 måste tas bokstavligt.

Många bibelkännare, både i det flydda och i nutid, har kommit till samma slutsats, dvs. att antalet skall tas bokstavligt. För omkring 100 år sedan skrev till exempel den brittiske lexikografen dr Ethelbert W. Bullinger i en kommentar till Uppenbarelseboken 7:4, 9: ”Det är bara ett sakligt konstaterande: ett bestämt antal till skillnad från det obestämda antalet i samma kapitel.” (The Apocalypse or “The Day of the Lord”, sidan 282) Längre fram skrev Robert L. Thomas, j:r, professor i Nya testamentet vid The Master’s Seminary i USA: ”Argumenteringen för att talet skulle vara symboliskt är mycket svag.” Han tillade: ”Det är ett bestämt antal [i 7:4] till skillnad från det obestämda antalet i 7:9. Om detta tal tas symboliskt, kan ingen siffra i Uppenbarelseboken tas bokstavligt.” (Revelation: An Exegetical Commentary, band 1, sidan 474)

Somliga menar att eftersom Uppenbarelseboken har ett språk rikt på symboler, så måste alla tal som förekommer i boken, inbegripet talet 144*000, vara symboliska. (Uppenbarelseboken 1:1, 4; 2:10) Men den slutsatsen är helt klart inte korrekt. Det är sant att Uppenbarelseboken innehåller flera symboliska tal, men den innehåller också bokstavliga tal. Johannes talar till exempel om ”de tolv namnen på Lammets tolv apostlar”. (Uppenbarelseboken 21:14) Det är uppenbart att talet 12 i den här versen är bokstavligt och inte symboliskt. Aposteln Johannes skriver också om ”de tusen åren” av Kristi styre. Som en noggrann undersökning av Bibeln visar måste det talet också tas bokstavligt. (Uppenbarelseboken 20:3, 5–7) Om man skall ta ett tal i Uppenbarelseboken bokstavligt eller symboliskt beror därför på sammanhanget och bakgrunden.

Slutsatsen att talet 144*000 är bokstavligt och avser ett begränsat antal personer, en relativt liten grupp i jämförelse med den ”stora skaran”, stämmer också med andra ställen i Bibeln. Längre fram i den syn som aposteln Johannes fick beskrivs exempelvis de 144*000 som de som ”har blivit köpta från människorna som en förstling”. (Uppenbarelseboken 14:1, 4) Och när Jesus var här på jorden kallade han dem som skulle få härska tillsammans med honom i hans himmelska kungarike för en ”liten hjord”. (Lukas 12:32; 22:29) Ja, de av människorna som skall härska i himlen är verkligen få i jämförelse med dem som skall bo i paradiset på jorden.

Sammanhanget till Uppenbarelseboken 7:4 och liknande ställen i Bibeln bekräftar att talet 144*000 skall tas bokstavligt. Det avser dem som skall härska tillsammans med Kristus i himlen över det paradis på jorden som skall uppfyllas av ett stort och obestämt antal lyckliga människor som tillber Jehova Gud. (Psalm 37:29)

Varför tar Jehovas vittnen talet 144*000, som nämns i Uppenbarelseboken, bokstavligt och inte symboliskt?
Aposteln Johannes skrev: ”Jag hörde antalet av dem som var försedda med sigill, etthundrafyrtiofyra tusen.” (Uppenbarelseboken 7:4) I Bibeln avser uttrycket ”dem som var försedda med sigill” en grupp människor som är utvalda bland människorna för att härska tillsammans med Kristus i himlen över det kommande paradiset på jorden. (2*Korinthierna 1:21, 22; Uppenbarelseboken 5:9, 10; 20:6) Deras antal, 144*000, måste förstås bokstavligt av flera skäl. Ett skäl är det sammanhang i vilket Uppenbarelseboken 7:4 står.

Efter det att aposteln Johannes i en syn fått höra om den här gruppen på 144*000 fick han se en annan grupp. En grupp som han beskriver som ”en stor skara, som ingen kunde räkna, ur alla nationer och stammar och folk och språk”. Den här stora skaran avser dem som skall få överleva den kommande ”stora vedermödan”, då den nuvarande onda världen skall tillintetgöras. (Uppenbarelseboken 7:9, 14)

Lägg märke till hur Johannes ställer vers 4 i kontrast till vers 9 i kapitel 7 i Uppenbarelseboken. Han säger att den första gruppen, de ”som var försedda med sigill”, var ett bestämt antal. Men att den andra gruppen, ”en stor skara”, inte var begränsad till antalet. Med detta i tankarna är det logiskt att ta talet 144*000 bokstavligt. Om talet 144*000 vore symboliskt och avsåg en grupp som faktiskt är utan tal, skulle kontrasten mellan dessa verser gå förlorad. Sammanhanget talar således starkt för att talet 144*000 måste tas bokstavligt.

Många bibelkännare, både i det flydda och i nutid, har kommit till samma slutsats, dvs. att antalet skall tas bokstavligt. För omkring 100 år sedan skrev till exempel den brittiske lexikografen dr Ethelbert W. Bullinger i en kommentar till Uppenbarelseboken 7:4, 9: ”Det är bara ett sakligt konstaterande: ett bestämt antal till skillnad från det obestämda antalet i samma kapitel.” (The Apocalypse or “The Day of the Lord”, sidan 282) Längre fram skrev Robert L. Thomas, j:r, professor i Nya testamentet vid The Master’s Seminary i USA: ”Argumenteringen för att talet skulle vara symboliskt är mycket svag.” Han tillade: ”Det är ett bestämt antal [i 7:4] till skillnad från det obestämda antalet i 7:9. Om detta tal tas symboliskt, kan ingen siffra i Uppenbarelseboken tas bokstavligt.” (Revelation: An Exegetical Commentary, band 1, sidan 474)

Somliga menar att eftersom Uppenbarelseboken har ett språk rikt på symboler, så måste alla tal som förekommer i boken, inbegripet talet 144*000, vara symboliska. (Uppenbarelseboken 1:1, 4; 2:10) Men den slutsatsen är helt klart inte korrekt. Det är sant att Uppenbarelseboken innehåller flera symboliska tal, men den innehåller också bokstavliga tal. Johannes talar till exempel om ”de tolv namnen på Lammets tolv apostlar”. (Uppenbarelseboken 21:14) Det är uppenbart att talet 12 i den här versen är bokstavligt och inte symboliskt. Aposteln Johannes skriver också om ”de tusen åren” av Kristi styre. Som en noggrann undersökning av Bibeln visar måste det talet också tas bokstavligt. (Uppenbarelseboken 20:3, 5–7) Om man skall ta ett tal i Uppenbarelseboken bokstavligt eller symboliskt beror därför på sammanhanget och bakgrunden.

Slutsatsen att talet 144*000 är bokstavligt och avser ett begränsat antal personer, en relativt liten grupp i jämförelse med den ”stora skaran”, stämmer också med andra ställen i Bibeln. Längre fram i den syn som aposteln Johannes fick beskrivs exempelvis de 144*000 som de som ”har blivit köpta från människorna som en förstling”. (Uppenbarelseboken 14:1, 4) Och när Jesus var här på jorden kallade han dem som skulle få härska tillsammans med honom i hans himmelska kungarike för en ”liten hjord”. (Lukas 12:32; 22:29) Ja, de av människorna som skall härska i himlen är verkligen få i jämförelse med dem som skall bo i paradiset på jorden.

Sammanhanget till Uppenbarelseboken 7:4 och liknande ställen i Bibeln bekräftar att talet 144*000 skall tas bokstavligt. Det avser dem som skall härska tillsammans med Kristus i himlen över det paradis på jorden som skall uppfyllas av ett stort och obestämt antal lyckliga människor som tillber Jehova Gud. (Psalm 37:29)

[b]
Sammanhanget till Uppenbarelseboken 7:4 och liknande ställen i Bibeln bekräftar att talet 144*000 skall tas bokstavligt. Det avser dem som skall härska tillsammans med Kristus i himlen över det paradis på jorden som skall uppfyllas av ett stort och obestämt antal lyckliga människor som tillber Jehova Gud. (Psalm 37:29)

Fast det är ju likförbannat soklart att det rör sig om Judar..

"etthundrafyrtiofyra tusen ur Israels alla stammar, av Juda stam tolv tusen försedda med sigill, av Rubens stam tolv tusen, av Gads stam tolv tusen, av Asers stam tolv tusen, av Naftalis stam tolv tusen, av Manasses stam tolv tusen, av Simeons stam tolv tusen, av Levis stam tolv tusen, av Isaskars stam tolv tusen, av Sebulons stam tolv tusen, av Josefs stam tolv tusen och av Benjamins stam tolv tusen försedda med sigill" (Upp 7)

Så vitt jag kan läsa så kan inte kostymklädda svenska slipsnissar passa in där. Utan det är Judar (12 stammar X 12000 från varje stam)

Hur får du ihop det med Joh 6:53,54 där Jesus säger att man måste ta del om man ska få evigt liv?
53 Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. 54 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Så enligt JV är alla övriga inte någon del av det nya förbundet och kan då inte tillhöra Guds folk? Ska inte de 144.000 regera över sitt eget folk? Borde inte regeringen och folket tillhör samma nation (förbund)?

Lukas 22: 15 Och han sade till dem: "Jag har ivrigt längtat efter att äta denna påskmåltid med er innan jag lider; 16 jag säger er nämligen: Jag skall inte äta den på nytt, förrän den fullbordas i Guds kungarike." 17 Och han tog emot en bägare, tackade Gud och sade: "Ta denna och skicka den från den ene till den andre bland er; 18 jag säger er nämligen: Från och med nu skall jag inte dricka på nytt av vinstockens produkt, förrän Guds kungarike kommer."
19 Han tog också ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav det åt dem och sade: "Detta betyder min kropp som skall ges ut till förmån för er. Fortsätt att göra detta till minne av mig." 20 Och sedan de hade ätit kvällsmåltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: "Denna bägare betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas till förmån för er.

Slutsatsen var väl att han uppmanade de att göra det till ett minne, han tydligt visade att detta var något som hade att göra med himlen ... Det står inte svart på vitt, nej. Men man kan mycket väl dra slutsatsen att de som skall ta del av bröd och vi är de 144óoo som ingår i samma förbund som Jesus.

Sen vet jag att ni inte tror att det är så ... Men vi Jehovas Vittnen tror att det är så

"Det står inte svart på vitt, nej. Men man kan mycket väl dra slutsatsen att de som skall ta del av bröd och vi är de 144óoo som ingår i samma förbund som Jesus."

Men det står inte så.
Och det är knappast en logisk slutsats när man ser sammanhangen!

Vad menade Jesus med det som han sade i Johannes 6:53—57?
”Jesus svarade: ’Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, äger ni inte livet. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som äter mig leva genom mig.’” — Joh. 6:53—57, 1981.

Skall man förstå detta så att de rent bokstavligt skulle äta Jesu kött och dricka hans blod? Om det skulle förhålla sig så, skulle det innebära att Jesus förordade brott mot den lag som Gud hade gett Israel genom Mose. Denna lag förbjöd att man åt något som helst blod. (3*Mos. 17:10—12) I stället för att förorda någonting sådant fördömde han kraftigt dem som bröt mot något av Lagens krav. (Matt. 5:17—19) Vad Jesus således måste ha haft i tankarna var att man skulle äta och dricka i bildlig bemärkelse genom att utöva tro på värdet av hans fullkomliga mänskliga offer. — Jämför Johannes 3:16; 4:14; 6:35, 40.

Visar Johannes 6:53, 54 att det bara är de som tar del som får evigt liv?
Joh. 6:53, 54: ”Jesus [sade] till dem: ’Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inget liv i er själva. Den som äter av mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den sista dagen.’”

När det här talas om att äta kött och dricka blod, måste det uppenbarligen ske i bildlig bemärkelse, annars skulle den som gör det överträda Guds lag. (1*Mos. 9:4; Apg. 15:28, 29) Man bör dock lägga märke till att Jesus inte uttalade orden i Johannes 6:53, 54 i samband med instiftandet av Herrens kvällsmåltid. Ingen av dem som hörde honom tänkte på något firande där bröd och vin användes som symbol av Kristi kött och blod. Detta högtidsfirande började först omkring ett år senare, och aposteln Johannes’ skildring av Herrens kvällsmåltid börjar först drygt sju kapitel längre fram (i Johannes, kapitel 14) i det evangelium som bär hans namn.
Hur kan man då äta Människosonens kött och dricka hans blod på ett bildligt sätt, om man inte gör det genom att äta av brödet och dricka av vinet vid Åminnelsen? Lägg märke till att Jesus sade att de som äter och dricker på det sättet skulle få ”evigt liv”. Tidigare, i vers 40, förklarade han vad människor måste göra för att få evigt liv. Vad sade han att hans Faders vilja var? Att ”var och en som betraktar Sonen och utövar tro på honom må ha evigt liv”. Av detta kan man förstå att man äter Jesu kött och dricker hans blod i bildlig bemärkelse genom att utöva tro på den återlösande förmåga hans offrade kött och blod har. Detta utövande av tro krävs av alla som skall få livets fullhet, antingen i himlen tillsammans med Kristus eller i det jordiska paradiset.

Varför tar Jehovas vittnen talet 144*000, som nämns i Uppenbarelseboken, bokstavligt och inte symboliskt?
Aposteln Johannes skrev: ”Jag hörde antalet av dem som var försedda med sigill, etthundrafyrtiofyra tusen.” (Uppenbarelseboken 7:4) I Bibeln avser uttrycket ”dem som var försedda med sigill” en grupp människor som är utvalda bland människorna för att härska tillsammans med Kristus i himlen över det kommande paradiset på jorden. (2*Korinthierna 1:21, 22; Uppenbarelseboken 5:9, 10; 20:6) Deras antal, 144*000, måste förstås bokstavligt av flera skäl. Ett skäl är det sammanhang i vilket Uppenbarelseboken 7:4 står.

Efter det att aposteln Johannes i en syn fått höra om den här gruppen på 144*000 fick han se en annan grupp. En grupp som han beskriver som ”en stor skara, som ingen kunde räkna, ur alla nationer och stammar och folk och språk”. Den här stora skaran avser dem som skall få överleva den kommande ”stora vedermödan”, då den nuvarande onda världen skall tillintetgöras. (Uppenbarelseboken 7:9, 14)

Lägg märke till hur Johannes ställer vers 4 i kontrast till vers 9 i kapitel 7 i Uppenbarelseboken. Han säger att den första gruppen, de ”som var försedda med sigill”, var ett bestämt antal. Men att den andra gruppen, ”en stor skara”, inte var begränsad till antalet. Med detta i tankarna är det logiskt att ta talet 144*000 bokstavligt. Om talet 144*000 vore symboliskt och avsåg en grupp som faktiskt är utan tal, skulle kontrasten mellan dessa verser gå förlorad. Sammanhanget talar således starkt för att talet 144*000 måste tas bokstavligt.

)

Vad menade Jesus med det som han sade i Johannes 6:53—57?
”Jesus svarade: ’Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, äger ni inte livet. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som äter mig leva genom mig.’” — Joh. 6:53—57, 1981.

Skall man förstå detta så att de rent bokstavligt skulle äta Jesu kött och dricka hans blod? Om det skulle förhålla sig så, skulle det innebära att Jesus förordade brott mot den lag som Gud hade gett Israel genom Mose. Denna lag förbjöd att man åt något som helst blod. (3*Mos. 17:10—12) I stället för att förorda någonting sådant fördömde han kraftigt dem som bröt mot något av Lagens krav. (Matt. 5:17—19) Vad Jesus således måste ha haft i tankarna var att man skulle äta och dricka i bildlig bemärkelse genom att utöva tro på värdet av hans fullkomliga mänskliga offer. — Jämför Johannes 3:16; 4:14; 6:35, 40.

Visar Johannes 6:53, 54 att det bara är de som tar del som får evigt liv?
Joh. 6:53, 54: ”Jesus [sade] till dem: ’Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inget liv i er själva. Den som äter av mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den sista dagen.’”

När det här talas om att äta kött och dricka blod, måste det uppenbarligen ske i bildlig bemärkelse, annars skulle den som gör det överträda Guds lag. (1*Mos. 9:4; Apg. 15:28, 29) Man bör dock lägga märke till att Jesus inte uttalade orden i Johannes 6:53, 54 i samband med instiftandet av Herrens kvällsmåltid. Ingen av dem som hörde honom tänkte på något firande där bröd och vin användes som symbol av Kristi kött och blod. Detta högtidsfirande började först omkring ett år senare, och aposteln Johannes’ skildring av Herrens kvällsmåltid börjar först drygt sju kapitel längre fram (i Johannes, kapitel 14) i det evangelium som bär hans namn.
Hur kan man då äta Människosonens kött och dricka hans blod på ett bildligt sätt, om man inte gör det genom att äta av brödet och dricka av vinet vid Åminnelsen? Lägg märke till att Jesus sade att de som äter och dricker på det sättet skulle få ”evigt liv”. Tidigare, i vers 40, förklarade han vad människor måste göra för att få evigt liv. Vad sade han att hans Faders vilja var? Att ”var och en som betraktar Sonen och utövar tro på honom må ha evigt liv”. Av detta kan man förstå att man äter Jesu kött och dricker hans blod i bildlig bemärkelse genom att utöva tro på den återlösande förmåga hans offrade kött och blod har. Detta utövande av tro krävs av alla som skall få livets fullhet, antingen i himlen tillsammans med Kristus eller i det jordiska paradiset.

[b]
Somliga menar att eftersom Uppenbarelseboken har ett språk rikt på symboler, så måste alla tal som förekommer i boken, inbegripet talet 144*000, vara symboliska. (Uppenbarelseboken 1:1, 4; 2:10) Men den slutsatsen är helt klart inte korrekt. Det är sant att Uppenbarelseboken innehåller flera symboliska tal, men den innehåller också bokstavliga tal. Johannes talar till exempel om ”de tolv namnen på Lammets tolv apostlar”. (Uppenbarelseboken 21:14) Det är uppenbart att talet 12 i den här versen är bokstavligt och inte symboliskt. Aposteln Johannes skriver också om ”de tusen åren” av Kristi styre. Som en noggrann undersökning av Bibeln visar måste det talet också tas bokstavligt. (Uppenbarelseboken 20:3, 5–7) Om man skall ta ett tal i Uppenbarelseboken bokstavligt eller symboliskt beror därför på sammanhanget och bakgrunden.
Slutsatsen att talet 144*000 är bokstavligt och avser ett begränsat antal personer, en relativt liten grupp i jämförelse med den ”stora skaran”, stämmer också med andra ställen i Bibeln. Längre fram i den syn som aposteln Johannes fick beskrivs exempelvis de 144*000 som de som ”har blivit köpta från människorna som en förstling”. (Uppenbarelseboken 14:1, 4) Och när Jesus var här på jorden kallade han dem som skulle få härska tillsammans med honom i hans himmelska kungarike för en ”liten hjord”. (Lukas 12:32; 22:29) Ja, de av människorna som skall härska i himlen är verkligen få i jämförelse med dem som skall bo i paradiset på jorden.

Sammanhanget till Uppenbarelseboken 7:4 och liknande ställen i Bibeln bekräftar att talet 144*000 skall tas bokstavligt. Det avser dem som skall härska tillsammans med Kristus i himlen över det paradis på jorden som skall uppfyllas av ett stort och obestämt antal lyckliga människor som tillber Jehova Gud. (Psalm 37:29)