Citat:
Ursprungligen postat av Leviticus
Det här med att sanningen kommer i portioner innebär att Gud inte kastar all info över sina tjänare med en gång.
Han ger upplysning och ljus lite i taget. Så det inte blir för mkt att svälja.
Det är som att lära småungar. Man slänger inte på dem all världens mattekunskap när de börjar i klass ett utan de får där börja med 1+1.
Och bara för att ungarna sen i högre klasser lär sig svårare saker så betyder det inte att det de lärde sig tidigare va onödigt eller lögn.
Det är väl så JV menar att det funkar. Och det låter väl inte helt tokigt?
Gud vill utan tvivel att hans kristna tjänare skall förstå vad som överhuvud kan förstås. Tittar på på Jvs organisation så är det inte så att Gud ger lite ljus i taget.
Charles Taze Russell visste från början att det nya förbundet redan är gällande bland kristna. Men under den andra halvan av sin verksamhet kom han fram till och genomdrev den villfarelsen att det kristna inte alls är underställda det nya förbundet utan att detta skall gälla först i den tillkommande tidsåldern och då för judarna. Detta var en mycket sällsynt uppfattning som inte delades av kyrkorna, vilket däremot den första, helt korrekta, uppfattningen gjorde. Det dröjde ända till 30-talet innan Jv gick tillbaka till den ursprungliga, helt korrekta uppfattningen.
Frågan om "överheten" i Rom. 13 var också helt korrekt från början. Russell insåg under hela sitt liv att det handlar om relativ underdånighet under världsliga myndigheter, och det finns rikligen belagt i Jvs tidiga litteratur. Men 1929 tyckte Rutherford att denna sanning inte stämde med hans egna uppfattningar, och då genomdrev han helt sonika att Jv måste tro att "överheten" var Gud och Kristus. Han hade också fräckheten att i Jvs litteratur fördöma alla inom rörelsen som inte ville gå med på denna villfarelse, som han kallade sanning. Litteraturen var mycket envis på denna punkt ända tillls 1962, då ledningen gjorde ett lappkast i ämnet och gick tilbaka till den helt korrekta uppfattning som gällde på Russells tid. Ingen hade varit betjänt av Rutherfords villfarelse, sanningen fanns i rörelsen innan, och man orkade med den. Det finns därför ingen som helst substans i påståenden som görs att Gud pytsar ut sanning i rörelsen i lämpliga smältbara doser.
Ytterligare en annan fråga är julfirandet. Sjundedagsadventisterna hade redan förkastat julfirandet långt innan Jv gjorde det. Reformadventisterna som separerade 1914 gjorde det också från första stund, och ännu mer radikalt. Att säga att man inte var mogen för en sådan uppfattning bland Jv håller inte. Självfallet går Jv inte med på att Gud uppenbarade fakta för adventisterna men inte för dem. Fakta finns att tillgå för den som är vaken och intresserad.