Jehovas vittnen

Zeimine och Gitte: Så här står det i tillägget på sidan 1768 i Nya Världens översättning:

"Jehova" [JHWH], Guds personliga namn, hans egennamn, förekommer första gången i 1 Mos. 2:4. Guds namn är ett verb, den kausativa (förorsakande) formen i imperfektum av det hebreiska verbet hawah, "bli". Därför betyder Guds namn ordagrannt "han som förorsakar att någon (något) blir". Detta uppenbarar Jehova som den som, i fortskridande handling, förorsakar eller gör så att han själv blir den som uppfyller löften, den som alltid förverkligar sina avsikter. "så skall det visa sig vara med mitt ord, som går ut från min mun. Det skall inte vända tillbaka till mig med oförrättat ärende, utan det skall utföra det som jag har funnit behag i och ha säker framgång i det som jag har sänt ut det till." (Jesaja 55:11)

Det är därför en grov skymf mot Gud, Bibelns författare, när nutida översättare avlägsnar eller döljer hans speciella egennamn. I själva verket förekommer Guds namn 6828 gånger i den hebreiska texten som JHWH eller JHVH, vanligen kallat tetragrammet eller tetragrammaton (av grek. tetra-, "fyra" och gramma, "bokstav"). Genom att använda "Jehova" har vi hållit oss nära grundtexten och har inte följt traditionen att byta ut Guds namn, tetragrammet, mot titlar, t ex "Herre", "Herren", "Adonaj" eller "Gud". Namnet "Jehova" förekommer 6973 gånger i Nya Världens översättning av de hebreiska skrifterna. Egentligen förekommer tetragrammet 6828 gånger i den hebreiska texten. Detta inbegriper tre sammansatta namn (1Mo 22:14; 2Mo 17:15; Dom 6:24) och sex ställen i överskrifterna till Psalmerna (7; 18 [3 gånger]; 36; 102). Vi har återgett tetragrammet med "Jehova" på alla de 6828 ställen där det förekommer, utom i Dom 19:18, där vi istället för Guds namn har valt läsarten "mitt", det personliga pronomenet i första person singular. Dessutom har vi med stöd av återingivandet i Septuaginta, återinfört tetragrammet i 5Mo 30:16; 2Sa 15:20 och 2Kr 3:1. Vi har också återinfört Guds namn i Jes. 34:16 och Sak 6:8 där man bör välja läsarten "Jehova" i stället för "min", det personliga pronomenet i första person singular. Vi har återinfört namnet på ytterligare 141 ställen, nämligen där soferim (judiska skrivare eller skriftlärda) ändrade Guds namn så att man läste 'Adhonaj eller 'Elohim.

För att inte överskrida de gränser som gäller för en översättare och komma in på bibeltolkningens område har vi försökt vara ytterst varsamma när det gällt att återge Guds namn i de kristna grekiska skrifterna. Vi har hela tiden tagit hänsyn till bakgrunden i de hebreiska skrifterna. Vi har sökt stöd för vår återgivning i hebreiska översättningar av de kristna grekiska skrifterna. Tetragrammet skrivet med hebreiska bokstäver användes både i den hebreiska texten och i den grekiska Septuaginta. Vare sig Jesus eller hans lärjungar läste Skrifterna på hebreiska eller grekiska, stötte de alltså på Guds namn. När Jesus reste sig i synagogan i Nasaret, tog emot Jesajas bok och läste 6:1, 2, där tetragrammet förekommer, uttalade han Guds namn, Detta stämde överens med hans föresats att göra Jehovas namn känt, något som framgår i hans bön till sin Fader: "Jag har gjort ditt namn uppenbart för de människor som du har gett mig ur världen. ... Jag har gjort ditt namn känt för dom som skall göra det känt." (Joh. 17:6, 26)

Vi har använt Guds namn på 237 ställen i huvudtexten i vår översättning av de kristna grekiska skrifterna. För vart och ett av dessa 237 ställen där Guds namn har återinförts i huvudtexten har vi funnit stöd i en eller flera hebreiska översättningar.

Alltså har man infört, lagt till, Guds namn i NT där det inte fanns från början.

Gitte: Du bör bruka urskillning. Jag kan inte svara på andra människors sätt att fostra sina barn, jag har skrivit ner mycket där du själv kan läsa utförliga svar från mig.

Du snöar in på vad individer i församlingen gör. Jag kan som sagt inte hålla reda på vad alla JV gör i världen. Jag skrev tidigare att det var vanligt att man daskade barn på din tid även i andra trossamfund och i icketroende familjer världen över. Jag förstår faktiskt inte varför det ska blåsas upp just för att även JV har daskat sina barn på rumpan. Nu börjar vi gå till ytterligheter tycker jag. Jag skrev också tidigare att det inte är allmän praxis att man slår barn inom JV, det kunde du läst i mina tidigare trådar, men tydligen så har du inte bemödat dig att läsa vad jag skrivit vilket är ytterst beklagligt. Jag orkar inte återge det jag redan tidigare skrivit för dig också.

ÅTERinfört. Är du dum på riktigt?

Nej, frågan är väl vem som är dum på riktigt.
JV erkänner ju själva att Guds namn inte finns i några kända grundskrifter!
Alltså har man inför, inte återinfört!

Seriöst. Är du verkligen så korkad som du låter? Läs om läs rätt. Det står återinfört, inte infört. dvs Guds namn fanns i de hebreiska grundtexterna. Detta är allmänt känt i bibelsällskap, arkeologi etc.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jehova
http://susning.nu/Jehova

Jag har väl aldrig förnekat att det fanns i de hebreiska grundtexterna.

Men JV erkänner själva att det inte finns i de grekiska:

" Det är sant att ingen tidig grekisk handskrift som finns kvar idag av Nya Testamentet innehåller Guds egennamn".

VT 1 Mars 1991.
Alltså har man infört det!!!

JV erkänner inte att den inte finns i några kända GRUNDskrifter. Läs om läs rätt. Vet du vad grundtexten betyder ens? Det är inte likhetstecken med andra biblar, grundtexten är originaltexten som den skrevs ner när profeterna själva skrev ner dom. Att du inte förstår det är beklagligt, för det är allmänt känt att det är så utanför JV också. Jag kan inget annat än rycka på axlarna och inse att du förstår inte, det går inte förklara tydligare än så här. Texterna jag skrivit är hur tydliga som helst!! Det går inte att misstolka det jag skrivit på något sätt om man läser noga samt verkligen förstår ordens innebörd.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Jehova
http://susning.nu/Jehova

Jag tror att jag vet mer om vad grundtexten betyder än vad du gör!

Jaså. Verkar inte som det i o m att du bestrider att Guds namn någonsin skulle funnits i grundtexterna. Har du kollat upp med Dödahavsrullarna som är ett par tusen år gamla? Där återges Guds namn i grundtexten som du vet så mycket om. Tänk på att Jesus ofta hänvisade till dom gamla profeterna, bl a Jeremia, Jesaja och Mose, han borde ha använt sig av Guds namn i och med att han själv ärade det och lade stor vikt på att människor skulle lära känna Gud och hans egennamn.

Sällskapet säger fortfarande i tillägget: "För att inte överskrida de gränser som gäller för en översättare och komma in på bibeltolkningens område har vi försökt vara ytterst varsamma när det gällt att återge Guds namn i de kristna grekiska skrifterna. Vi har hela tiden tagit hänsyn till bakgrunden i de hebreiska skrifterna. Vi har sökt stöd för vår återgivning i hebreiska översättningar av de kristna grekiska skrifterna."

Vare sig Jesus eller hans lärjungar läste Skrifterna på hebreiska eller grekiska, stötte de alltså på Guds namn

Vad av det understrukna från Tillägget i NV's översättning är det inte du förstår? Det står på svenska.

Det är de grekiska skrifterna, NT som är problemet.
Även VT erkänner alltså att man inte har hittat några sådan grundtexter.

När ska du erkänna detsamma?

Har jag sagt emot dig då? Det är det jag försökt påvisa hela tiden: Sällskapet säger fortfarande i tillägget: "För att inte överskrida de gränser som gäller för en översättare och komma in på bibeltolkningens område har vi försökt vara ytterst varsamma när det gällt att återge Guds namn i de kristna grekiska skrifterna.

Dom har alltså varit "ytterst varsamma" med att återge Guds namn i de grekiska skrifterna.