Juristprogrammet

Nielsen Per.

jag suger verkligen på uppsats! Måste förbättra det.
Edit: vi hade en övningsuppsats och då failade jag på grund av källhänvisningen.

Har dock inte sett utlåtande på denna uppsatsen.

Ja, han var lite snål med poängen även mot mig. Rent objektivt borde jag fått 36 på min...

Åh, Nielsen är tveklöst en av mina favoriter bland de som föreläst för mig hittils. Ni får helt enkelt styra upp er om det ska bli något av er.

@Angestextrem

Lugna ner dig. Ett Ba på T1 är sannerligen inte något att skämmas över. Överlag är Ba inte något att skämmas över men om du nödvändigtvis ska betygshetsa så tycker jag att du ska spara dig lite till T2. Mår du dåligt på T1 så är det ingenting mot vad du kommer göra senare under utbildningen och att hetsa och må dåligt över hur du presterar är knappast någonting som gör dig gott.

Jag håller med, Per Nilsén är en jädra bra lärare.

Han hade tydligen, om jag förstått det hela rätt, läst T2 denna terminen, men först nu kompletterat T1 så han fick ut betyget.

Jag vet.. Men jag känner som så att om detta fortsätter (BA) så blir det mest tal om skatteverket och dylikt och då blir det nog ett avhopp.

Jag vet att BA inte är något att skämmas över. B är inte heller något att skämmas över. Men det beror ju på personliga preferenser.

Edit: förstår att jag inte bidrar rent mänskligt med att skriva så här men tyvärr så är det ju så läget ser ut-betyg är viktigt på juristprogrammet.

Får du inte 10 poäng bara för att ha godkänt på första PM också?

Om du efter den första terminen drar slutsatsen att du kommer hålla samma betygssnitt under hela utbildningen som efter termin 1 tror jag verkligen att du gör dig en björntjänst!
Ingen av oss som börjar på utbildningen är utbildade jurister – vi förutsätts gå utbildningen för att lära oss!
En stor del av livet handlar om att lära sig att hantera motgångar och göra något konstruktivt av det, som att fundera på vad man kan behöva göra annorlunda inför framtiden.

Givetvis förstår jag dock hur du känner. En misslyckad prestationen tynger ner självkänslan. Vad jag vill ha sagt med det här inlägget är dock att du bör anstränga dig lite för att faktiskt se det som något givande, erfarenhetsmässigt, och inte bara som något negativt.

Precis. 43 av 50 på tentan fick jag. Så där det gällde misslyckades jag. Inte särskilt uppmuntrande inför kommande terminer, men här kör vi ändå. Ser failet stort ut om ett år så får jag ta vidta åtgärder.

Jag försöker se en positiv aspekt i allt som händer. I rent välmåendesyfte. Saken med denna jävla terminen var just att jag hade ansträngt mig som en liten gris.

Jag har sett personer anstränga sig något fruktansvärt och landa B samtidigt som jag sett personer anstränga sig minimalt och landa AB. Livet är inte rättvist. Det kan till och med diskuteras om det ens ligger någon orättvisa i det nämnda.

Se hur det går framöver och hoppa av i värsta fall. Kom ihåg dock att en juristexamen med dåliga betyg är långt mycket bättre än ingen alls.

Jag har haft liknande ångest på grund av samma situation som dig. Vad jag kan glädja dig med är att det för det första gick över för min del. För det andra blir du betydligt bättre på att plugga vilket gör att du kan anstränga dig mindre och få lika bra/bättre resultat.

Sen så är det inte ens säkert att du kommer behöva höga betyg. Vad du tror dig vilja arbete med idag måste ej vara vad du de facto eftersträvar vid examen. Jag har hört en massa såna här historier bland verksamma jurister, dvs att de trodde sig vilja syssla med en viss juridik men sen blev det något helt annat.

Sist men inte minst så tjänar ditt illamående inte ett skit. Att vara glad och positiv däremot kan göra dig och andra en stor nytta. För ditt eget bästa borde du därför försöka må bättre. Det kanske är lättare att smälta om du ser det i ett större perspektiv. Vilken betydelse har ditt BA om 100 år?

Jag tycker att du har kommit en bra bit på vägen bara genom att "prata" om det hela. Att just diskutera sina känslor och tankar brukar vara ett av de första stegen till att framgångsrikt bearbeta något man upplever som ett misslyckande eller en motgång. En minst lika viktig del är att ge acceptansprocessen tillräckligt med tid. Det är svårt, jag vet. Men får du lite distans till den här terminen, kommer du snart märka att det inte var så farligt. Du kommer till slut kunna släppa de tankar som plågar dig - troligtvis helt och hållet.

Under tiden (och även efter, för den delen) tror jag att det som sagts tidigare i tråden är ett mycket bra tips: försöka hitta de delar du behöver förbättra inför framtiden. Krokna inte. Försök analysera vad du gjort "fel" och hur du kan göra det bättre. Försök "knäcka koden". I min erfarenhet handlar universitetsstudier mycket om just detta - att kunna se systemet och förstå hur man plockar poängen. I långt mindre grad upplever jag att det handlar om ren och skär begåvning.

En sport-metafor kanske är belysande, så här i OS-tider: inte ens Usain Bolt satte världsrekord första gången han sprang 100 m.