För att om det är OK att filma så måste det väl även vara OK att sprida filmen vidare, liberaler brukar säga att man inte äger sitt ryckte. Den som utpressar ger bara den filmade ett val där han får bestämma om han tycker att det är värt att betala en viss summa för att slippa få filmen publicerad.
Den som utpressar ger bara den filmade ett val där han får bestämma om han tycker att det är värt att betala en viss summa för att slippa få filmen publicerad.
Finns faktiskt en del liberaler som tycker just detta. Bättre att erbjuda att inte släppa filmen än att göra det utan att erbjuda att inte gör det mot en summa. Läs kapitlet om blackmail här: http://mises.org/books/defending.pdf
THE BLACKMAILER
At first glance it is not hard to answer the question, “Is
blackmail really illegitimate?” The only problem it
would seem to pose is, “Why is it being asked at all?” Do
not blackmailers, well . . . blackmail people? And what could be
worse? Blackmailers prey on people’s dark hidden secrets. They
threaten to expose and publicize them. They bleed their victims,
and often drive them to suicide.
We will find, however, that the case against the blackmailer
cannot stand serious analysis; that it is based upon a tissue of
unexamined shibboleths and deep philosophical misunderstandings.
What, exactly, is blackmail? Blackmail is the offer of trade. It
is the offer to trade something, usually silence, for some other
good, usually money. If the offer of the trade is accepted, the
blackmailer then maintains his silence and the blackmailee pays
the agreed-upon price. If the blackmail offer is rejected, the
blackmailer may exercise his rights of free speech and publicize
the secret. There is nothing amiss here. All that is happening is
that an offer to maintain silence is being made. If the offer is
rejected, the blackmailer does no more than exercise his right of
free speech.
41
The sole difference between a gossip and a blackmailer is
that the blackmailer will refrain from speaking—for a price. In
a sense, the gossip is much worse than the blackmailer, for the
blackmailer has given the blackmailee a chance to silence him.
The gossip exposes the secret without warning. Is not the person
42 Defending the Undefendable
“This is my kid, Mr. T. He’ll be blackmailing you from
now on —I’m retiring to Florida.”
with a secret better off at the hands of a blackmailer than a gossip?
With the gossip, all is lost; with the blackmailer, one can
only gain, or at least be no worse off. If the price requested by the
blackmailer is lower than the secret is worth, the secretholder
will pay the blackmailer—this being the lesser of the two evils.
He thus gains the difference to him between the value of the
secret and the price of the blackmail. When the blackmailer
demands more than the secret is worth, his demand will not be
met and the information will become public. However, in this
case the person is no worse off with the blackmailer than he
would have been with the inveterate gossip. It is indeed difficult,
then, to account for the vilification suffered by the blackmailer,
at least compared to the gossip, who is usually dismissed with
slight contempt and smugness.
Blackmail need not entail the offer of silence in return for
money. This is only the best known form. But blackmail may be
defined without reference to either. Defined in general terms,
blackmail is the threat to do something—anything which is not
in itself illegal—unless certain demands are met.
Many actions in the public arena qualify as acts of blackmail,
but, instead of being vilified, they have often attained a status
of respectability! For example, the recent lettuce boycott is a
form of blackmail. Through the lettuce boycott (or any boycott)
threats are made to retailers and wholesalers of fruits and vegetables.
If they handle nonunion lettuce, the boycotters assert, people
will be asked not to patronize their establishments. This
conforms perfectly to the definition: a threat that something, not
in itself illegal, will take place unless certain demands are met.
But what about the threats involved in blackmail? This perhaps
more than anything else, is the aspect of blackmail that is
most misunderstood and feared. At first glance, one is inclined
to agree that threats are immoral. The usual dictum against
aggression, for example, warns not only against aggression per se
but also against the threat of aggression. If a highwayman accosts
a traveler, it is usually the threat of aggression alone that will
compel obedience.
The Blackmailer 43
Consider the nature of threats. When what is threatened is
aggressive violence, the threat is condemnable. No individual
has the right to initiate aggressive violence against another. In
blackmail, however, what is being “threatened” is something
that the blackmailer does have a right to do!—whether it be exercising
the right of free speech, or refusing to patronize certain
stores, or persuading others to do likewise. What is being threatened
is not in itself illegitimate; it is, therefore, not possible to
call the “threat” an illegitimate threat.
Blackmail can only be illegitimate when there is a special
foresworn relationship between the blackmailer and the blackmailee.
A secret-keeper may take a lawyer or a private investigator
into his confidence on the condition that the confidence be
maintained in secrecy. If the lawyer or private investigator
attempts to blackmail the secret-keeper, that would be in violation
of the contract and, therefore, illegitimate. However, if a
stranger holds the secret without contractual obligations, then it
is legitimate to offer to “sell” his silence.
In addition to being a legitimate activity, blackmail has some
good effects, litanies to the contrary notwithstanding. Apart
from some innocent victims who are caught in the net, whom
does the blackmailer usually prey upon? In the main, there are
two groups. One group is composed of criminals: murderers,
thieves, swindlers, embezzlers, cheaters, rapists, etc. The other
group consists of people who engage in activities, not illegitimate
in themselves, but which are contrary to the mores and
habits of the majority: homosexuals, sado-masochists, sexual
perverts, communists, adulterers, etc. The institution of blackmail
has beneficial, but different, effects upon each of these
groups.
In the case of criminals, blackmail and the threat of blackmail
serves as a deterrent. They add to the risks involved in
criminal activity. How many of the anonymous “tips” received
by the police—the value of which cannot be overestimated—
can be traced, directly or indirectly, to blackmail? How many
criminals are led to pursue crime on their own, eschewing the
aid of fellow criminals in “jobs” that call for cooperation, out of
44 Defending the Undefendable
the fear of possible blackmail? Finally, there are those individuals
who are on the verge of committing crimes, or at the “margin
of criminality” (as the economist would say), where the least
factor will propel them one way or another. The additional fear
of blackmail may be enough, in some cases, to dissuade them
from crime.
If blackmail itself were legalized, it would undoubtedly be
an even more effective deterrent. Legalization would undoubtedly
result in an increase in blackmail, with attendant depredations
upon the criminal class.
It is sometimes said that what diminishes crime is not the
penalty attached to the crime but the certainty of being caught.
Although this controversy rages with great relevance in current
debates on capital punishment, it will suffice to point out that the
institution of blackmail does both. It increases the penalty associated
with crime, as it forces criminals to share part of their loot
with the blackmailer. It also raises the probability of being apprehended,
as blackmailers are added to police forces, private citizen
and vigilante groups, and other anticrime units. Blackmailers,
who are often members in good standing in the criminal world,
are in an advantageous position to foil crimes. Their “inside” status
surpasses even that of the spy or infiltrator, who is forced to
play a role. Legalizing blackmail would thus allow anticrime
units to take advantage of two basic crime fighting adages at the
same time: “divide and conquer,” and “lack of honor among
thieves.” It is quite clear that one important effect of legalizing
blackmail would be to diminish crime, real crime, that is.
The legalization of blackmail would also have a beneficial
effect upon actions which do not involve aggression, but are at
variance with the mores of society as a whole. On these actions,
the legalization of blackmail would have a liberating effect.
Even with blackmail still illegal, we are witnessing some of its
beneficial effects. Homosexuality, for instance, is technically illegal
in some instances, but not really criminal, since it involves
no aggression. For individual homosexuals, blackmail very often
causes considerable harm and can hardly be considered beneficial.
But for the group as a whole, that is, for each individual as a
The Blackmailer 45
member of the group, blackmail has helped by making the public
more aware and accustomed to homosexuality. Forcing individual
members of a socially oppressed group into the open, or “out
of the closet,” cannot, of course, be considered a service. The use
of force is a violation of an individual’s rights. But still, it does
engender an awareness on the part of members of a group of one
another’s existence. In forcing this perception, blackmail can
legitimately take some small share of the credit in liberating people
whose only crime is a deviation from the norm in a noncriminal
way.
In reflecting on the old aphorism, “the truth shall make you
free,” the only “weapon” at the disposal of the blackmailer is the
truth. In using the truth to back up his threats (as on occasion
he must), he sets the truth free, very often without intent, to do
whatever good or bad it is capable of doing.
Min poäng är att ni kommer antagligen inte att kunna få igenom hela er politik, ni kommer alltid att behöva förhandla, och till en början lär ni inte få något inflytande alls om ni kommer in i riksdagen. Så det kan vara bra att försöka nå så många människor som möjligt med mer kortsiktiga mål istället för att direkt prata om ett 100% fritt samhälle även om det är det som är målet.
Det här låter jättedåligt. Med den inställningen kommer LP, när och om det finns en verklig chans för partiet att komma in i riksdagen, inte längre att vara ett liberalt parti. Man kan inte kohandla om frihet, dessutom, hur många liberala skulle ha förtroende för en person som får 50 tusen i månaden av stulna pengar för att göra det?
Det starka med liberalismen är att den inte är motsägelsefull och att den inte är pragmatisk. Detta går inte ihop med att kompromissa med socialister.
Såg på aktuellt att V.partiet räknades som en röst på vänsterpartiet så LP lär nog kunna hävda att få alla felskrivningar av partinamnet att räknas som en röst på dem
Nej, det är värdet av att få sin partibeteckning registrerad. Då får man väldigt generösa tolkiningar av att liknande partibeteckningar ska tolkas som identiska som den registerade. Det är därför registrering av avlägset liknande partibeteckningar, som "Folkpartiet Liberalerna" och "Liberala partiet" anses vara oförenliga. Därför att valsedlar med t.ex. "Liberala Folkpartiet" eller "Liberalerna Partiet" entydigt måste kunna klassas som antingen det ena eller det andra. Länsstyrelsen vill inte försätta sig i en sån fin bedömningsroll av ett valresultat, utan kräver på förhand att alla registrerade partibeteckningarna skiljer sig jättemycket från varandra.
Med oregistrerad partibeteckning så räknas varje versal och gemen obönhörligt.
Självklart är det inte svårt att räkna samman såna valsedlar för att uppskatta alla ärligt menade försök att rösta på KLP som ett mått på det verkliga stödet.
Min poäng är att ni kommer antagligen inte att kunna få igenom hela er politik, ni kommer alltid att behöva förhandla
Det problemet är genialt löst av KLP genom att lova att uteslutande rösta för förslag som inte strider mot negativa rättigheter. För förslag som ökar människors frihet. Jobbskatteavdraget får alltså stöd av KLP. Förslaget att införa FRA får det inte.
Och skulle magenta-blocket föreslå ett kombinerat förslag att TV-licensen avskaffas genom att fastighetsskatten höjs, så röstar KLP mot detsamma, men föreslår istället att TV-licensen avskaffas utan att fastighetsskatten höjs. Då får man se hur magenta-blocket ställer sig till detta. De magenta särintressen som vill se TV-licensen avskaffad förlorar då trovärdighet i sina kretsar om de röstar emot det intresse de lever på att företräda.
KLP blir en ventil som dess väljare kan lita på. För de förhandlar inte bort någons negativa rättighet. Det har ingen politiker rätt att göra.
Det här låter jättedåligt. Med den inställningen kommer LP, när och om det finns en verklig chans för partiet att komma in i riksdagen, inte längre att vara ett liberalt parti. Man kan inte kohandla om frihet, dessutom, hur många liberala skulle ha förtroende för en person som får 50 tusen i månaden av stulna pengar för att göra det?
Det starka med liberalismen är att den inte är motsägelsefull och att den inte är pragmatisk. Detta går inte ihop med att kompromissa med socialister.
Men poäng var inte att ni skulle förändra er politik, jag menade bara att man kan inte förändra allt på en dag och att ni borde ha ett valmanifest som säger vilka förändringar ni vill göra först och främst som att t ex banta byråkratin genom att göra sig av med landstingen eller liknande. Ert långsiktiga mål är ju ändå att t ex sjukvården ska privatiseras. Men vilka delar av sjukvården som den ser ut nu ogillar ni mest? Vad är viktigast att man börjar med att modifiera.
Men poäng var inte att ni skulle förändra er politik, jag menade bara att man kan inte förändra allt på en dag och att ni borde ha ett valmanifest som säger vilka förändringar ni vill göra först och främst som att t ex banta byråkratin genom att göra sig av med landstingen eller liknande. Ert långsiktiga mål är ju ändå att t ex sjukvården ska privatiseras. Men vilka delar av sjukvården som den ser ut nu ogillar ni mest? Vad är viktigast att man börjar med att modifiera.
En plan för hur en liberalisering skulle se ut i praktiken är såklart bra att kunna presentera.
Man får passa på att gratulera till att minst ha fördubblat (kanske tredubblat när räkningen är klar) antalet röster från förra valet. Denna gång fick ni inte min röst, men vem vet vad som händer 2014?
Jag har en annan fråga, hur tänker ni er att det här med vägar ska fungera. Varför skulle någon bygga en väg egentligen, skulle det bygga på vägtullar, så att man skulle betala för att köra på alla vägar? eller skulle vägarna bara för vissa personer? Jag förstår inte riktigt hur det skulle fungera.
Också om det här med kameraövervakning, jag måste väl kunna stämma en person om han riktar en övervakningskamera så att den ser in på min trädgård på min privata egendom, eller?
Jag har en annan fråga, hur tänker ni er att det här med vägar ska fungera. Varför skulle någon bygga en väg egentligen, skulle det bygga på vägtullar, så att man skulle betala för att köra på alla vägar? eller skulle vägarna bara för vissa personer? Jag förstår inte riktigt hur det skulle fungera.
Ja, någon form av avgiftssystem skulle det nog bli. Men vem som får köra på en väg och till vilket pris bestämmer givetvis ägaren.
Jag har en annan fråga, hur tänker ni er att det här med vägar ska fungera. Varför skulle någon bygga en väg egentligen, skulle det bygga på vägtullar, så att man skulle betala för att köra på alla vägar? eller skulle vägarna bara för vissa personer? Jag förstår inte riktigt hur det skulle fungera.
Man får passa på att gratulera till att minst ha fördubblat (kanske tredubblat när räkningen är klar) antalet röster från förra valet. Denna gång fick ni inte min röst, men vem vet vad som händer 2014?
