__________________
Senast redigerad av st33r 2021-04-22 kl. 22:29.
Senast redigerad av st33r 2021-04-22 kl. 22:29.
__________________
Senast redigerad av Cashew 2021-05-01 kl. 11:35.
Senast redigerad av Cashew 2021-05-01 kl. 11:35.
Citat:
Kaffe och en Whiskey-pinne = tillräckligt med stimulantia... Mitt förslag till amfetain-FAQ. Säg till om ni hittar oegentligheter i texten. Mycket är taget från BlueLight’s engelska amfetamin-FAQ.
--------------------------
1. Vad är amfetamin?
Amfetamin är en stimulant som verkar på det centrala nervsystemet. Strikt talat är amfetamin ett särskilt ämne, men ordet ”amfetaminer” används ofta som beteckning för den familj av droger som har liknande kemisk struktur och liknande effekter. Metamfetamin, dextroamfetamin m.m. Kärt barn har många namn, och amfetamin har riktigt många. Exempel är ”speed”, ”tjack”, ”affe” och ”vaket”. ”Fattigmanskokain” är en variant jag hört också.
2. Vad används amfetamin för?
Historiskt sett runtom i världen har amfetamin skrivits ut som bland annat antidepressivt och viktminskande medel, mot skitzofreni, parkinsons och epilepsi. Numera skrivs det mest ut till patienter med narkolepsi och ADD. När folk tar amfetamin rekreationellt så är det oftast upprymdheten och den enorma energihöjningen man vill åt.
3. I vilka former finns amfetamin?
Illegalt producerat amfetamin säljs oftast som pulver, men även som klet, och ibland till och med som sten när man köper det i större kvantiteter. Att klet är starkare än pulver är en vanlig missuppfattning. Pulver kan bli till klet om man inte förvarar det lufttätt, i synnerhet i en fuktig omgivning. Rent amfetaminpulver är vitt, men gatuamfetamin är sällan rent. Orenheter uppstår oftast när någon i säljarledet väljer att spä ut pulvret med billigare substanser, eller om tillverkaren varit slarvig. Beroende på hur syntesen gått till kan amfetaminet också få olika färgnyanser, men detta säger heller inget om hur potent produkten är.
Amfetamin är antingen i fribas- eller saltform. Fribas lämpar sig bäst för rökning. Fribas-formen är dock väldigt sällsynt, men kort sagt brukar det vid rumstemperatur vara en oljig, flyktig vätska, och har oftast mer potens per viktenhet än saltformen. Fribasen är svår att förvara och att dosera, därför omvandlar man oftast fribasen till salt.
Saltformen är överlägset vanligast på gatan, och skapas genom att genomföra en syra-bas-extrahering av fribasen. Bland salterna är det just sulfat-saltet som är det vanligaste, eftersom det tål fukt mycket bättre än HCL-saltet. Amfetaminsulfat är alltså den överlägset vanligaste kemiska formen av amfetamin i Sverige.
[b]4.
5. Hur fungerar amfetamin?
Kort sagt stimulerar amfetamin det centrala nervsystemet. Stimuleringen leder till att andra kroppsliga funktioner ökar sitt tempo. Aptithämningen orsakas av att metaboliseringen snabbas upp, medan blodtrycks- och kroppsvärmehöjningen kan orsakas av att hjärtat slår snabbare.
Psykiskt stimulerar amfetamin utsläppet och/eller hämmar återupptagningen av tre särskilda signalsubstanser. Främst dopamin, vilket orsakar humörlyftet, men också delvis serotonin, vilket orsakar upprymdhet och lyckokänslor. Den tredje neurotransmittorn är noradrenalin, vilket orsakar energiökning och sömnlöshet.
6. Hur tar man amfetamin?
ORALT:
Enklast är att äta det. Man kan slicka det från sitt finger, men detta är inte så behagligt eftersom amfetamin brukar ha en väldigt bitter smak. Man kan också ta amfetamin på fingret och gnugga in det i ens tandkött. Detta är en mer effektiv metod än att bara äta det, men sliter på tänder och tandkött. Man kan också lösa upp det i vatten och dricka. Fördelen här är att amfetaminet löses upp i vattnet medan de olösliga orenheterna sjunker till botten i glaset, så att man slipper dem, men det smakar fortfarande skit. Därför brukar de flesta ”bomba”, dvs ta en gelatinkapsel eller en bit toapapper som man lägger amfetaminet i. Fördelen här är att pappret löses upp snabbt i magen så att allt pulver upptas snabbt.
Att inta amfetamin oralt, som beskrivet ovan, är som sagt snabbt och enkelt, men det är tyvärr slösaktigt och ineffektivt. Det tar lång tid för amfetaminet att slå på, oftast 30-45 minuter, och biotillgängligheten är bara runt ~50% (det vill säga, bara hälften av drogen upptas korrekt), eftersom drogen måste passera levern innan den kommer ut i blodomloppet. Det långa påslaget gör att ruseffekterna kan kännas ganska milda, eftersom man inte får en kick på samma sätt som när man intar drogen på andra sätt.
NASALT:
Det vanligaste sättet att inta amfetamin är att snorta. Detta görs oftast genom att man lägger ut pulvret i en tunn lina och ”suger” upp pulvret med hjälp av t ex en ihoprullad sedel (20-kronorssedlar tycks fungera bäst). Pulvret upptas av slemhinnorna och går direkt ut i blodet. Fördelen med att snora är att påslaget är mycket snabbare och att upptaget är effektivare, jämfört med att ta det oralt. Amfetaminet går direkt ut i blodet istället för att passera levern först. Effekterna kommer redan inom några minuter och därför får man en kick. Biotillgängligheten i näsan är drygt ~75%.
Nackdelen med att snorta är mest att det kan vara obehagligt. Det bränner/svider oftast en hel del i näsan, särskilt om det är rent. Slemhinnorna är tunna och ömtåliga, därför kan man börja blöda. Detta är dock ovanligt. Inte allt pulver upptas i näsan, och ibland är amfetaminet utspätt med något icke vattenlösligt, så näsborrarna kan bli kletiga av vitt, snorigt pulver. Är man t ex ute på krogen kan det vara en bra idé att titta till sin näsa lite då och då, för att se till att man inte går runt med massa vitt klet runt näsborrarna. Det pulver som inte upplöses i näsan ”droppar” ner i strupen och orsakar där en väldigt obehaglig smak.
REKTALT
Man kan också inta amfetamin rektalt. Fördelen är att det är lite effektivare än att snorta, eftersom det finns stora slemhinnor i anus. Nackdelen är att det kan svida och att det kan kännas obehagligt. Guider för rektal administration finns här på Flashback.
RÖKT:
Eftersom man inte kan röka amfetaminsulfat, den överlägset vanligaste formen av amfetamin, är detta ovanligt. Man kan förvisso med kemiska processer omvandla salt till fribas, men hur man gör går jag inte in på här. Fördelen här är att påslaget är snabbare än när man snortar, men just på grund av detta är det också mer vanebildande.
INTRAVENÖST:
Att injicera intravenöst ger det starkaste ruset och den snabbaste kicken, eftersom inget pulver går till spillo och allt går direkt in i blodomloppet. Kicken man får av en amfetamininjektion är starkare än de kickar man får av intagningssätten ovan. I gengäld varar IV-ruset kortare och är också överlägset mest beroendeframkallande.
Nackdelarna är många. Förutom beroende-faktorn, så filtreras pulvret inte genom kroppens naturliga reningssystem, utan den främmande kemikalien går direkt ut i blodet. Om hygienen är dålig, om den som injicerar är ovan och om renheten är okänd, så blir det också genast mycket skadligare. Därutöver kommer de vanliga problemen man associerar med intravenöst drogbruk, alltså sjukdomsspridning, kostnad för verktyg m.m. Om du dessutom har oturen att ditt amfetamin är utspätt med något giftigt så kan du i värsta fall få livshotande hälsokomplikationer.
Hur man injicerar får du ta reda på själv, det finns många guider. Personligen tycker jag inte att fördelarna med IV överväger nackdelarna. Men om du måste injicera, använd ALLTID sterila nålar vid varje injektion, dela aldrig nålar med andra, och se till att substansen är ren.
Intramuskulär injektion är inte att rekommendera.
7. Hur snabbt är påslaget och hur länge varar ruset?
Det är olika från person till person, men baserat på olika personers erfarenheter:
Injektion: Omedelbart
Rökning: Nästan omedelbart
Snortning: 3-10 minuter
Rektalt: 10-20 minuter
Oralt: 30-45 minuter.
Hur länge effekterna varar beror på bland annat dosering, tolerans och individuella fysiologiska egenskaper. En enskild dos utan påfyllning till en relativt ovan brukare verkar ge följande, grovt approximerade ruslängd:
Injektion: 4-6h
Rökning: 4-6h
Snortning: 6-8h
Rektalt: 6-8h
Oralt: 6-8h
Kicken varar dock bara en bråkdel av ruset. Man kan förlänga kick-känslan men man måste successivt ta allt mer och allt oftare för att bevara den. Notera att bieffekter, såsom sömnlöshet, oftast varar mycket längre än de tider angivna ovan.
--------------------------
- Vad är amfetamin?
- Vad används amfetamin för?
- I vilka former finns amfetamin?
- .
- Hur fungerar amfetaminet?
- Hur tar man amfetamin?
- Hur snabbt är påslaget och hur länge varar ruset?
- Vilken dos ska man ta?
- Hur känns ruset?
- Hur känns avtändningen?
- Vilka biverkningar finns?
- Vilka faror finns med amfetaminmissbruk?
- Vad ska man undvika att blanda amfetamin med?
- Hur länge finns amfetamin kvar i kroppen?
- Hur bestraffas innehav av amfetamin?
1. Vad är amfetamin?
Amfetamin är en stimulant som verkar på det centrala nervsystemet. Strikt talat är amfetamin ett särskilt ämne, men ordet ”amfetaminer” används ofta som beteckning för den familj av droger som har liknande kemisk struktur och liknande effekter. Metamfetamin, dextroamfetamin m.m. Kärt barn har många namn, och amfetamin har riktigt många. Exempel är ”speed”, ”tjack”, ”affe” och ”vaket”. ”Fattigmanskokain” är en variant jag hört också.
2. Vad används amfetamin för?
Historiskt sett runtom i världen har amfetamin skrivits ut som bland annat antidepressivt och viktminskande medel, mot skitzofreni, parkinsons och epilepsi. Numera skrivs det mest ut till patienter med narkolepsi och ADD. När folk tar amfetamin rekreationellt så är det oftast upprymdheten och den enorma energihöjningen man vill åt.
3. I vilka former finns amfetamin?
Illegalt producerat amfetamin säljs oftast som pulver, men även som klet, och ibland till och med som sten när man köper det i större kvantiteter. Att klet är starkare än pulver är en vanlig missuppfattning. Pulver kan bli till klet om man inte förvarar det lufttätt, i synnerhet i en fuktig omgivning. Rent amfetaminpulver är vitt, men gatuamfetamin är sällan rent. Orenheter uppstår oftast när någon i säljarledet väljer att spä ut pulvret med billigare substanser, eller om tillverkaren varit slarvig. Beroende på hur syntesen gått till kan amfetaminet också få olika färgnyanser, men detta säger heller inget om hur potent produkten är.
Amfetamin är antingen i fribas- eller saltform. Fribas lämpar sig bäst för rökning. Fribas-formen är dock väldigt sällsynt, men kort sagt brukar det vid rumstemperatur vara en oljig, flyktig vätska, och har oftast mer potens per viktenhet än saltformen. Fribasen är svår att förvara och att dosera, därför omvandlar man oftast fribasen till salt.
Saltformen är överlägset vanligast på gatan, och skapas genom att genomföra en syra-bas-extrahering av fribasen. Bland salterna är det just sulfat-saltet som är det vanligaste, eftersom det tål fukt mycket bättre än HCL-saltet. Amfetaminsulfat är alltså den överlägset vanligaste kemiska formen av amfetamin i Sverige.
[b]4.
5. Hur fungerar amfetamin?
Kort sagt stimulerar amfetamin det centrala nervsystemet. Stimuleringen leder till att andra kroppsliga funktioner ökar sitt tempo. Aptithämningen orsakas av att metaboliseringen snabbas upp, medan blodtrycks- och kroppsvärmehöjningen kan orsakas av att hjärtat slår snabbare.
Psykiskt stimulerar amfetamin utsläppet och/eller hämmar återupptagningen av tre särskilda signalsubstanser. Främst dopamin, vilket orsakar humörlyftet, men också delvis serotonin, vilket orsakar upprymdhet och lyckokänslor. Den tredje neurotransmittorn är noradrenalin, vilket orsakar energiökning och sömnlöshet.
6. Hur tar man amfetamin?
ORALT:
Enklast är att äta det. Man kan slicka det från sitt finger, men detta är inte så behagligt eftersom amfetamin brukar ha en väldigt bitter smak. Man kan också ta amfetamin på fingret och gnugga in det i ens tandkött. Detta är en mer effektiv metod än att bara äta det, men sliter på tänder och tandkött. Man kan också lösa upp det i vatten och dricka. Fördelen här är att amfetaminet löses upp i vattnet medan de olösliga orenheterna sjunker till botten i glaset, så att man slipper dem, men det smakar fortfarande skit. Därför brukar de flesta ”bomba”, dvs ta en gelatinkapsel eller en bit toapapper som man lägger amfetaminet i. Fördelen här är att pappret löses upp snabbt i magen så att allt pulver upptas snabbt.
Att inta amfetamin oralt, som beskrivet ovan, är som sagt snabbt och enkelt, men det är tyvärr slösaktigt och ineffektivt. Det tar lång tid för amfetaminet att slå på, oftast 30-45 minuter, och biotillgängligheten är bara runt ~50% (det vill säga, bara hälften av drogen upptas korrekt), eftersom drogen måste passera levern innan den kommer ut i blodomloppet. Det långa påslaget gör att ruseffekterna kan kännas ganska milda, eftersom man inte får en kick på samma sätt som när man intar drogen på andra sätt.
NASALT:
Det vanligaste sättet att inta amfetamin är att snorta. Detta görs oftast genom att man lägger ut pulvret i en tunn lina och ”suger” upp pulvret med hjälp av t ex en ihoprullad sedel (20-kronorssedlar tycks fungera bäst). Pulvret upptas av slemhinnorna och går direkt ut i blodet. Fördelen med att snora är att påslaget är mycket snabbare och att upptaget är effektivare, jämfört med att ta det oralt. Amfetaminet går direkt ut i blodet istället för att passera levern först. Effekterna kommer redan inom några minuter och därför får man en kick. Biotillgängligheten i näsan är drygt ~75%.
Nackdelen med att snorta är mest att det kan vara obehagligt. Det bränner/svider oftast en hel del i näsan, särskilt om det är rent. Slemhinnorna är tunna och ömtåliga, därför kan man börja blöda. Detta är dock ovanligt. Inte allt pulver upptas i näsan, och ibland är amfetaminet utspätt med något icke vattenlösligt, så näsborrarna kan bli kletiga av vitt, snorigt pulver. Är man t ex ute på krogen kan det vara en bra idé att titta till sin näsa lite då och då, för att se till att man inte går runt med massa vitt klet runt näsborrarna. Det pulver som inte upplöses i näsan ”droppar” ner i strupen och orsakar där en väldigt obehaglig smak.
REKTALT
Man kan också inta amfetamin rektalt. Fördelen är att det är lite effektivare än att snorta, eftersom det finns stora slemhinnor i anus. Nackdelen är att det kan svida och att det kan kännas obehagligt. Guider för rektal administration finns här på Flashback.
RÖKT:
Eftersom man inte kan röka amfetaminsulfat, den överlägset vanligaste formen av amfetamin, är detta ovanligt. Man kan förvisso med kemiska processer omvandla salt till fribas, men hur man gör går jag inte in på här. Fördelen här är att påslaget är snabbare än när man snortar, men just på grund av detta är det också mer vanebildande.
INTRAVENÖST:
Att injicera intravenöst ger det starkaste ruset och den snabbaste kicken, eftersom inget pulver går till spillo och allt går direkt in i blodomloppet. Kicken man får av en amfetamininjektion är starkare än de kickar man får av intagningssätten ovan. I gengäld varar IV-ruset kortare och är också överlägset mest beroendeframkallande.
Nackdelarna är många. Förutom beroende-faktorn, så filtreras pulvret inte genom kroppens naturliga reningssystem, utan den främmande kemikalien går direkt ut i blodet. Om hygienen är dålig, om den som injicerar är ovan och om renheten är okänd, så blir det också genast mycket skadligare. Därutöver kommer de vanliga problemen man associerar med intravenöst drogbruk, alltså sjukdomsspridning, kostnad för verktyg m.m. Om du dessutom har oturen att ditt amfetamin är utspätt med något giftigt så kan du i värsta fall få livshotande hälsokomplikationer.
Hur man injicerar får du ta reda på själv, det finns många guider. Personligen tycker jag inte att fördelarna med IV överväger nackdelarna. Men om du måste injicera, använd ALLTID sterila nålar vid varje injektion, dela aldrig nålar med andra, och se till att substansen är ren.
Intramuskulär injektion är inte att rekommendera.
7. Hur snabbt är påslaget och hur länge varar ruset?
Det är olika från person till person, men baserat på olika personers erfarenheter:
Injektion: Omedelbart
Rökning: Nästan omedelbart
Snortning: 3-10 minuter
Rektalt: 10-20 minuter
Oralt: 30-45 minuter.
Hur länge effekterna varar beror på bland annat dosering, tolerans och individuella fysiologiska egenskaper. En enskild dos utan påfyllning till en relativt ovan brukare verkar ge följande, grovt approximerade ruslängd:
Injektion: 4-6h
Rökning: 4-6h
Snortning: 6-8h
Rektalt: 6-8h
Oralt: 6-8h
Kicken varar dock bara en bråkdel av ruset. Man kan förlänga kick-känslan men man måste successivt ta allt mer och allt oftare för att bevara den. Notera att bieffekter, såsom sömnlöshet, oftast varar mycket längre än de tider angivna ovan.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
