Hanna Theorin

Tack, äntligen någon som sett den mörka sidan av cytotec också. Jag har hört helt fruktansvärt historier i stödgruppen jag var med i. Bland annat en kvinna som tog cytotec, men ingenting hände. Efter två dagar fick hon väldigt ont i buken och gyn tog in henne för kontroll. En bit hade satt stopp i livmodern öppning och gyn tog tag och drog med ett instrument. Det sa splash och massor av blod vällde ut, gyn tryckte på larmet och plötsligt fick kvinnan akut sövas för att kunna opereras och förhindras från att dö av att förblöda. Som jag nämnt förut: i andra länder är ofta skrapning ett första alternativ framför cytotec. Jag kommet inte att bli gravid igen men hade jag blivit det och fått uteblivet missfall hade jag också stått på mig och bett om skrapning. Det är så tråkigt att kvinnor alltid ska ses som besvärliga! Precis som diskussionen om att önska kejsarsnitt utan medicinsk indikation. Varför vill vi så stenhårt kontrollera kvinnor och deras önskemål? Det är sorgligt.

Så kanske du har kunnat göra men många mammor kan inte det pga att barnet oftast vill vara med mamman. Vet själv hur det är att duscha/bajsa/kissa med en som står utanför och knackar och gråter även om andra föräldern är hemma. Då att stå i duschen och blöda/krysta ut ett dött foster, när det har jag nog helst gjort själv utan störande moment.

Och alla idioter som skrivit att hon behöver gråta i duschen, är ni män eller har ni inte förståelse för hur det känns när ett dött foster/blod etc ska ut? Alla ”jag hade vita byxor och skrattade av glädje när jag tog missfallstabletter”, jaha KUL FÖR ER men det är olika för alla. Tror inte en sekund att Hanna menar att hon ska gråta i duschen utan vill vara där när blod och klumpar kommer ut för att slippa byta skydd hela tiden eller riskera fläcka ner. Plus att det gör ju ONT!
Då är det skönt med dusch och värme.

Det är ju svårt att stötta någon som är ledsen har ont med en intensiv ettåring att ha fokus på. Det vet väl de flesta som haft barn att de kan vara jävligt intensiva, bestämda, arga, gråtiga osv. Inte alltid så klart. Men bog fan slår det aldrig fel att om jag/andra föräldern är ledsen/behöver prata om nåt viktigt/lagar mat/går på toa, det är alltid då barnet behöver som mest uppmärksamhet.

Jag tror egentligen ingen har något att säga om att Hanna fick en skrapning utan det är mer sättet hon utrycker sig på och har gjort tidigare gällande vård. Att man kan gnälla sig till behandlingar genom att överdriva symptomer.

Om en förälder vill gå på toa i fred, och den andra föräldern är hemma medan barnet står och gråter.... Vad gör den andra föräldern då undrar jag

Det enda jag stör mig på är när hon säger att läkaren är oempatisk för hen inte ville ge skrapning från första början. Går man i läkares tankebanor vill man i den mån det går undvika ingrepp för varje ingrepp under narkos innebär en risk, alltid, spelar ingen roll vad för ingrepp det är, narkos är alltid en risk. Man vill ge kroppen en chans att göra det naturligt.. sedan ska H givetvis inte tvingas gå genom något hon inte vill, men att kalla en läkare oempstisk, nah.

Den kan säkert vara hur bra eller rolig som helst men om ett envist barn har bestämt sig för ena föräldern så kommer det skrika och gråta. Även om andra föräldern distraherar och leker och tröstar så är det jobbigt att höra gråt i bakgrunden. Och sen känslan av att barnet vill vara med en men att det inte går, att man känner sig redan skit och vill inte känna sig otillräcklig också. Så KAN det vara. Det kan också vara så att det går jättebra att andra barnet tar föräldern. Det kan gå bra i 99 fall av 100 men om den 100de gången är när man blöder ut ett foster, då blir det inte kul.
Jag tycker bara att alla är så jävla hårda mot Hanna, väljer alltid att fultolka istället för att snälltolka eller ens neutraltolka. Och en del tror hon fejkat detta för likes. Tråden är ju störd.

Jag reagerade mest på det du skrev att du själv inte kunnat vara ifred i badrummet för barnet gråter utanför fast andra föräldern är hemma

Ja antagligen.
Jag utgår ju bara från min verklighet med flera barn och allt man gått igenom under alla år. Har gått igenom så ovanliga och svåra sjukdomstillstånd att jag skulle outa mig om jag berättade om det.

Jag fattar att alla är olika och olika känsliga, och jag vet att det låter hårt att säga det men tycker man att detta är ett så stort problem har man nog inte gått igenom så många svårigheter genom livet. Dvs huruvida pappan kan ta hand om barnet eller ej för att han ev måste ta hand om MIG?!
Det blir en löjeväckande diskussion, sorry.

Problemet är just att du utgår bara utifrån dig själv och inte förstår att cytotec kan påverka folk väldigt olika. Du kan t ex läsa vad jag skrev. Har också gått igenom svåra sjukdomstillstånd och har en kronisk sjukdom med mycket smärta, ändå var smärtan från cytotec det värsta jag gått igenom, skulle aldrig kunnat samtidigt ta hand om ett barn då jag svimmade ich skrek av smärta i timmar. Min partner behövde ta hand om mig, hade varit så hemskt om vi hade då också haft ettåring hemma.

Det är ju av en anledning man säger att man måste ha en vuxen hemma när man tar cytotec, annars görs det på sjukhuset. Ni måste sluta tro att ni är universums centrum och att andra, t ex Hanna, inte kan ha haft annan situation och upplevelse.

Självklart upplever man smärta olika. Tråkigt att du mådde så dåligt🌸

Då måste du tyvärr ha råkat ut för ännu än okunnig vårdgivare🌸 I de andra länder gör man överhuvudtaget inte ens cytotec hemma, utan alltid på sjukhuset. Det finns stora risker för extrema smärtor, blödningar osv.

Menssmärtor kan ju bero på t ex endometrios som har inget att göra med vanliga menssnärtor. I mitt fall hade jag värre smärta än förlossning, hade en enda värk i timmar men ingen foster kunde komma ut.