AT (avtändning, abstinens) på benso [sammanfogad tråd /Mod.]

Jag har gått igenom det du går igenom nu. Jag gick på benso i nästan 5 år och försökte sluta på egen hand fler gånger än jag minns. Under 2018 fick jag hjälp med en långsam nedtrappning i öppenvård, men då fuckade jag upp genom att ta återfall med extra tabletter och annat på sidan om, så det skulle dröja till hösten 2020 innan jag fick hjälp att faktiskt sluta på riktigt. Och vet du hur? Jo faktiskt genom en ganska snabb utsättning (från 50mg Stesolid om dagen till 0 på två veckor) på ett behandlingshem. Det var vidrigt, jag kunde knappt äta, sova, gå normalt eller prata under de första veckorna, och stark ångest hade jag. Men det funkade faktiskt, och jag blev helt återställd på bara några månader. Även om det var otroligt jobbigt, så hade det här sättet en stor fördel - det gav mig en extrem aversion mot benso så jag kommer aldrig någonsin ta den skiten igen.

Jag har följt dig i några år här på FB och sett att du (som jag gjorde innan mina tabletter sattes ut snabbt och bryskt) vajat fram och tillbaka i ditt beroende och inte klarat av att sluta helt genom dina nedtrappningar.

Mitt råd: Gör som jag. Be om att bli inlagd på ett behandlingshem (via jobbet, socialen, vården, betala själv) och trappa ut skiten snabbt så du blir av med det. Sen sätter du igång och tränar så fort du orkar, börjar äta nyttigt och försöker sova regelbundet. Då kommer du också bli fri. Det är bara att bita ihop - faktiskt. Jordan Peterson var för vek för att göra på det sättet, men jag tror att du kan fixa det!

(och sluta läs skräckhistorier på nätet om hur hemskt det är att sluta med benso, du nojar bara upp dig själv)

Word på den. Själv gick jag in i väggen för ~7 år sedan och dum och ung som jag var gick jag till en privatpsykiatriker för att få diverse medikament utskrivet som jag trodde då var lösningen. Visst det kostade en lax per besök, men andra besöket fick jag Stesolid, Lyrica och Imovane. DÅ flöt det på och jag fortsatte jobba arslet av mig och började äta massa tabletter istället som då gjorde att jag kände mig odödlig. Det resulterade ju i ett grovt tablettmissbruk som pågick i ~5 år efter det (3 år var jag "fungerande missbrukare") men sen kom kraschen. Lätt att vara efterklok. Jag borde sjukskrivit mig och inte försummat min hälsa för pengar.

Efter säkert 50 försök att klippa benzon själv och Lyrican så insåg jag att det kommer ALDRIG gå själv. Sökte då på nätet efter bra behandlingshem och var redan då aktuell på beroendecentrum.

Pratade med min soc-kärring som faktiskt gick med på (jag tuggade på rätt bra och får ofta som jag vill om jag verkligen vill ha något) så hon gick med på att jag istället för att få en nedtrappning på 5 dagar vilket man får i Stockholm på St Görans beroendeakut eller Maria Capio så fick jag en avgiftning och behandling på stället jag hade letat upp på nätet. Fick 22 dagars avgiftning av benzo och även Buprenorfin vilket jag även då hade blivit beroende av. Det var som natt och dag jämfört med 5 dagar på St Göran, DÅ kommer man ut som ett VRAK bara. Hur i helvete tänker de att man ska klara 5 dagar och sen bara sluta?

Det enda de gör är att se till att du inte får Delirium Tremens sen skickar de ut dig. Landstinget ni vet, där ska det sparas på varenda öre, MEN stället jag fick åka till var privatägt och dessa 22 dagars avgiftning (fick börja på 250mg Oxazepam om dagen och 8mg Subutex) och sen trappas ur på 22 dagar. Det gick hyffsat smärtfritt. Efter det klev jag in i behandlingen. 5 veckor tog det för mig att "må bra hela dagar" och släppa min mentala besatthet av droger. Innan var det det ända jag tänkte på, drömde om, försökte fixa in, trixade och bytte med folk.

Efter 5 veckor så kom jag ur det äckliga skalet, då jag bara "existerade". Det var inget liv. Jag var en kemisk soptunna. När jag väl mådde bra och öppnade upp mig och visade vem jag egentligen var så insåg jag att fan folk tycker ju om mig nykter!

Sidovinsterna började komma, jag mådde bättre och bättre. Vi blev som en familj därinne på behandlingen och jag skaffade många nya vänner jag än idag har kontakt med. Insåg att gemenskap är SÅ viktigt för tillfrisknad. Samt en HUMAN nedtrappning. Vilket jag fick, och det fungerade bra.

Tidigare hade jag bara prövat "avhållsamhet" och gått på vita knogar. Om och om igen. Isolering och misär. Nu dock kände jag verkligen efter 5 veckor att fan jag gillar ju att vara nykter. Mitt gamla jag började titta fram och jag insåg vilken dimma jag levt i.

Min fysiska allergi och mentala besatthet försvann och jag genomgick en psykologisk förvandling under de 14 veckorna jag var där.

Visst partyknarkar jag idag fortfarande och då och då trillar jag dit, kommer få pissa i motvind hela livet.

MEN. Innan såg min frukost ut såhär: 8mg Subutex, ~1.5g Lyrica, 3-4 mg Xanor och lika många på kvällen.

IDAG så går jag på 2mg Subutex och röker endast brajj på kvällarna. Har fått tillbaka alla i mitt liv som var viktiga, mina närstående och gamla barndomsvänner som jag sköt undan under missbruket.

Idag lever jag, tidigare existerade jag bara. Så sök hjälp! Stå på dig! Jag hade ALDRIG klarat det utan behandling. De 2mg Buprenorfin jag tar idag dagligen gör mig bara fungerande. INGEN har upplevt mig som påverkad öht sen dess. Mitt självförakt, min skam och mina skuldkänslor har släppt och jag kan äntligen leva igen. För det är två saker i livet som är viktigt. HÄLSA och LYCKA. Har du inte det så spelar det ingen roll om du har 2 miljarder på banken.

Nu blev det långt här, men kan jag få någon att faktiskt söka hjälp efter att ha läst detta så var det värt att skriva en bok här! Lycka till!

Fy satan för dessa "läkare" som menar att man ska trappa på 5 dagar och sedan klippa. Jag har varit med om det jag också. Sinnessjukt. In med sådana läkare in i en tortyrkammare!

Verkligen! SÅ många ggr jag hade velat tvångsmata en läkare med 5-10mg Xanor om dagen ett år och sen trappa ut han på 5 jävla dagar så hade han fått se hur bra man mår.

Tack för svar. Men är alltså på 2mg per dag nu så har trappat långsamt redan. Behandlingshem har jag försökt men blir bara nekad och nekad... Hur fick du det? Jag har inte 150 lax att lägga ut, är det alternativet jag fått och frågat runt en hel del. Men är det ens värt nu då? Jag har kanske 2v sen har jag inte så mycket val för då är medicinen slut. Jag läste inte på så mycket första gången faktiskt men nu andra gången vet jag ju vad som väntar. Förra gången var det först att jag inte sov på ungefär 7 dygn (alltså sov inte alls, inte en enda sekund) sen klarade jag inte av någonting alls, inte ens att gå till läkare, allra minst handla tills jag började igen typ två månader senare. Alltså vet jag hur hemskt det är för mig... och jag känner definitivt av även låga doser av stesolid, har faktiskt provat med placebo och märker det så jag är lite speciell på så sätt. Det här är alltså andra nedtrappningen bara, inte gjort fler än så.

När jag sökte hjälp blev jag nekad till det, förutom tvånginläggning med motivering att det var omöjligt annars. Jag ville ha hjälp med nedtrappning och stöd vid sidan om. Vilket dem inte kunde erbjuda.

Nu har jag kommit en väldigt lång bit på vägen själv. Efter sex månader. Undrar om det är värt försöka få någon hjälp ifrån vården igen eller är det lika bra att glömma få adekvat hjälp som stämplad missbrukare?
Mitt missbruk var dolt utav vården sen tidigare men valde på uppmaning från familjen söka hjälp där. Hade missbrukat cirka åtta år.
Låg cirka på 16mg sub, 4mg klona, 80mg dia, 3600mg gabapentin/dag.
Varvat med mycket annat.

Idag tar jag endast 900mg gabapentin + cannabis. Mirtazapin vid behov för sömnen och aptit.
Behöver ha hjälp med någon form utav samtals stöd för att fortsätta hålla mig ren och komma på fötter i livet.

Någon med tips hur jag ska söka för detta. Jag vet inte om jag är så sugen söka med infallsvinkeln missbruk då jag tyckte jag blev så dåligt behandlad.

Du har ju inte så mycket kvar, det är bra! Och du vet ju vad som väntar sen, det kommer vara pissjobbigt att leva ett tag. Men efter det så lovar jag dig att du har något fantastiskt att se fram emot, nämligen livet utan fucking jävla benzo i skallen. Skärpa, lycka, driv och framförallt betydligt mindre ångest. När man har gått in sig på benzo orsakar tabletterna betydligt mer ångest än de dämpar. När man slutar blir tyvärr ångesten lite djupare under en period strax efteråt (ett par månader) men därefter vänder det och du kommer komma tillbaka 100 gånger starkare och gladare, och det varar och håller i sig så länge du tar hand om din kropp och ditt sinne.

Lycka till kompis! Du grejar det!

Hade det bara varit ångesten hade det nog gått hyfsat. Men har sömnproblem och ocd som blir hemska. Har blivit mycket värre nu andra gången, första var mest ångest. Känner att nåt som är positivt är att det är sommar snart. Jag hatar alla andra årstider men blir jobbigt med för lär inte kunna göra de aktiviteter jag vill nu i sommar.

Hur länge har du varit fri? Tack!

Kämpa dig igenom komplikationerna, det är verkligen värt det! Så du blir av med skiten. En stor fördel med sommaren är ju att det går att vara ute och röra på sig under dygnets alla timmar, det kan hjälpa vid insomnia.

Jag tog min sista benz 29 september förra året.

Personligen var jag ren i 1 år och jag klippte rakt av 1 januari för att jag har total likgiltighet för livet. Xanor och annat i några år. Det värsta tog 1-3 månader sen gick det i vågor, i maj började jag känna mig "klarare" och sedan släppte det helt efter ett tag in på sommaren. Under hösten och vintern var jag sjukt uttråkad, kunde lika gärna tagit nåt då vid behov men höll ut till december. Avtändningen var över redan under hösten.

Ett halvår tog det för mig kan vi väl säga efter 3 års missbruk.

Nu använder jag det väldigt sällan då jag insett att det är en pissdrog förutom mot ångest och sömn, då är det magiskt. När jag landar på CS, om jag stressat sönder på jobbet eller liknande. Har inga problem alls med att hålla bruk ifrån missbruk personligen. Detta var 6 år sedan jag slutade och har inte fallit tillbaka i nåt missbruk av sporadiskt intag. Har väl hittat bättre saker dock. Sedan dricker jag extremt sällan alkohol också så mina GABA-receptorer är nog rätt OK nu. Inte förtjust i GABA-substanser generellt längre.

En tablett kvar. Sömnen helt knas. Är beredd att bli inlagd, men inte psykiatrin. Då dör jag hellre. Ska prata med kommunen idag men kanske är för sent... lär ju inte få hjälp direkt. Eller?

Tog ni nåt för att hjälpa sömnen? Och isf. vad? Jag har melatonin som jag tror hjälper men stjälper sen när man vaknar och höjt min tolerans mot det. Testat allt möjligt annan skit men det enda det gör är att höja ångesten. Tom. attarax som de slänger ut som godis och som ska vara så totalt ofarligt enligt läkarna (lyssnat på forskare som säger att det är farligare än vad de tror) känner jag av. Vet inte hur man ska lösa sömnen...

Vart var du någonstans? Jag bor också i Stockholm. Vet att det är som du skriver på landstinget så det är inget alternativ. Vad var det privatägda och kostade det något? Du får gärna skicka PM (men skriv då här att du gjort det) om du inte vill skriva i tråden.