Citat:
Ursprungligen postat av
Knivur-273
En stabilisator eller vertikalfena lossnar sällan eller aldrig från början, eftersom den är svagt belastad,
Allt är relativt. Säg att stabben har en last som är 10% av huvudvingen. Då dimensioneras den för 10% av lasten.
Om flygmaskinen överbelastas kraftigt så vingen får 60% mer last än det tillåtna kommer stabben också få 60% mer än sin tillåtna last.
Design ultimate load är minst 1.5 max tillåten G-belastning, och den dimensioneringen görs för hela strukturen.
Belastar du maskinen tills ngt går sönder är sannolikt de andra komponenterna ganska nära att gå sönder med. All överdimensionering kostar vikt vilket sänker maskinens prestanda/nyttolast.
På huvudvingens brottyta ser det ut som den brutits uppåt, dvs positiv G-belastning. Det innebär att det är troligt att den gick sönder först. När huvudvingen bryts kan det ge upphov till snedanblåsning pga luftmotstånd vilket kan öka belastningen på stabbe och fena ytterligare.
Det är inte första gången en maskin tappar mer än en vinge, det är dessutom möjligt att den lossbrutna vingen kan ha tagit med sig stjärtpartiet genom att träffa stabilisatorn när vingen lossnade.
Här är ett exempel (tråd här på flashback) på en maskin som med all säkerhet hamnar i moln, piloten ej IFR-utbildad och spatial desorientering följt av 60 graders nos ned, överfart och ett försök att ta upp när maskinen kommer ut ur moln resulterar i att stjärtpartiet och ena vingen bryts bort:
www.flashback.org/t3016700
Det finns länk till preliminära rapporten i tråden.
