Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Förstår mina problem intellektuellt men kan inte fokusera emotionellt.
Skiftar mellan hopplöshet och mordiskt raseri.

Vad är det som händer, Mellinie? Jag ser dig dyka upp i tråd efter tråd och påstå att psykiatrin bara vill förstöra. Hur menar du med det? Det är många likt jag själv som blivit- och fortfarande blir hjälpta.
Varför kan du inte gå på promenader nu, eller titta på TV för den delen?

Edit: Aj då, gick tillbaka några steg i tråden...

Känns som det skakar hela tiden, hjärtat och kroppen. Aldrig trött längre. Blivit så rastlös och mår allmänt dåligt pga tvångsmedicineringen (flera månader sedan) . Psykiatrin vet att medicinerna knappt hjälper och ger dessa biverkningar... tråkigt.

Hur bedömer man en människa knivskarpt och träffsäkert?

Har en människa här som jag egentligen tycker är ganska bra och som jag framförallt tycker synd om, eller alltså jag tycker hon verkar vara ganska sympatisk. Det är såklart bara en teori, för har en annan teori om att hon kan vara väldigt mörk.

Det är dock inte mitt största problem, största problemet är att denna personen försjunker djupt ner i vissa föreställningar och då blri det svårt få kontakt med denna? Hur får man en person att lita på en?

Vad är meningen när ingenting driver en?

Det har gått så pass långt att jag tar en insomningstablett så tidigt som 17 tiden ibland bara för att dagen ska ta slut och slippa känna något. Har verkligen försökt att hitta någonting som skulle kunna bli en passion, något att gå upp ur sängen för, dock utan framgång. I tonåren så kunde jag ha kul om det gällde fester, en dag på ett nöjesfält eller dylikt. Dock när alla gått hem för sig, vem var jag då? Många gillar att rita, fiska, gå på någon sport eller vara politiskt aktiva, något som utgör de som personer, men jag? Har ärligt talat ingenting som driver, dagarna går ut på att bara ödsla tid för att det nästa morgondag är samma insikt som ligger kvar.

Varken fester, umgänge eller tillfällig flykt annat än droger får mig att känna lugn och ro. Är fan bara tjugofem år gammal, på fullaste allvar undrar jag hur det ska orkas leva ett helt liv när ingenting är roligt, när personligheten är så tom...

Fan vad jobbigt det är att leva utan genuint intresse och där allting som göra bara är utmattande och en måste-inställning...

Har du funderat på om det inte är avsaknaden av detta något som skulle kunna bli en passion, detta något att gå upp ur sängen för som orsakar att du mår dåligt, utan själva sökandet/letandet efter detta något?

Om du ska söka efter något så kan jag rekommendera som första steg att i alla fall ha en uppfattning eller en tanke om vad det är du söker efter, om du inte har någon aning om vad du söker efter, hur ska du då kunna hitta det? Det kan ju vara precis vad som helst, och även om du kanske skulle hitta det du söker efter, skulle du då veta att det var det du sökte efter när du hitta det?

Nej, ta en paus från sökandet ett tag så kommer du må bättre, sen när du mår bättre så kan du börja fundera på vad det är du söker.

Gick ut en sväng och insåg att folk umgicks och verkade ha kul även idag. Hem och självmordstankar. Två Imovane så kanska andra knappar blir påtryckta i huvet. Oroar mig över chattkaraktärs-regeln också. Handlade inlägget om ’mående’? Godnatt! /imovane

fredag kväll , ensam och trött av allt jobb . hur ska man orka ut på nått ?

Stanna hemma!

Själv undrar jag hur länge en person kan befinna sig i psykos, snackar vi år?

[quote=Flyktingpojke|68274556]Stanna hemma!



jo blir lungt här hemma i helgen , har lite jobb som måste göras , så hadde blivit kärvt om jag åkte bort som jag tänkte

Kommer jag somna mer, är det sista dagen? Så livet kan vända plötsligt. Hittade på några roliga saker i veckan...
Förstår inte att jag gick med på att träffa psykiatrin... Svårt att sätta igång med saker och ting, behövde bara lite hjälp i några dagar.

Tack! Det kommer ifrån de känslor jag bär på. Tror det är bra för mig att få skriva av mig ibland.