Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Det är ändå smått fascinerande att se så mycket i den personliga tillvaron som är fel och dysfunktionellt. Att säga att -ingenting fungerar- är kanske lite väl storslaget även i detta fall, men man får väl se den mörka komiken i det hela antar jag. Jag kanske förväntar mig alldeles för mycket, men inget av det jag gör tycks leda till något bra.

Lever alla, i hemlighet(?), i samma kaos? Någon kan väl pm:a mig med en lathund över hur -man gör- så att säga. För andra människor tycks ju kunna lösa problem?

Det känns som att det vilar en förbannelse över mig.

Eller så är jag bara gnällig, och borde tvärtom glädjas över att jag ändå prövas i elden. För det är väl det som är allas vårat mål här i livet, att vara något av värde? Ty fanns där inget värde så skulle inte behovet av prövning heller finnas.

Jag skulle kanske kunna njuta mer utav en sådan tillvaro, lidandet till trots, om jag bara kunde slippa ångesten som hänger som en slöja av sot över mitt sinne och likt en orms gift letar sig igenom varje del av mig och fördunklar både känsla och reson till oigenkänlighet.

Men jag hanterar det så som är önskvärt, så som människorna, utan att använda ord, har lärt ut till mig. Jag biter ihop, trycker ner allt (djupt), ler och ikläder mig rollen som mindre kunnande. Låtsas att jag inte ser, inte förstår.

Vi spelar ett spel, vi leker en lek. Vi badar i olja och svavel.

ett stort problem lättade i från mitt hjärta i dag , TACK

och nu äger jag en bil mindre

Förstår inte hur min far lyckats få en sån stor kontroll över mig. Hur gick detta till...

Svårt att säga upp kontakten med sin familj...

Håll dig nykter med skulle jag vilja tipsa om. Tror det var därför du inte brydde dig helt enkelt. Det var därför jag inte brydde mig så mycket iallafall. Blir jävligt fel när man blandar in droger i relationer det har jag iallafall lärt mig.
Sen om du vill prata med mig så gör det bara! Förlåt om jag skrämt dig men har varigt riktigt förbannad över hur det blev. Det har plågat mig så inni helvete.

WHAT?

Du, min vän är det mer synd om än mig. Det är dags sluta med drogerna, jag läste nämligen din historik!

Jag vet att kag gjorde fel. Men jag kan inte fixa det. Fan också.

Ja verkligen! Nu ser du till att gå iväg till psykakuten med dig, för i det tillståndet du är i nu ja vad ska jag säga, det blir inge bra...

Nej dom kan inte göra något ändå. Förstår du mitt problem? Jag tror aldrig någon kommer vilja vara med mig igen efter det. Men jag vet inte. Men det stör mig. Det är jag mest rädd för och jag orkar inte mer av att vara ensam och utanför. Men jag får lösa det på nått vis. Jag vet bara inte hur.
Jag är jävligt ledsen över vad jag gjorde. Men det motiverar mig att hålla mig nykter.
Jag vill vara ensam nu.

Okej, men för mig som är helt utomstående och kan vara objektiv, kan jag säga att det skulle gjort dig gott. Knarket har gått dig över huvudet

Jag har gett upp hoppet om mitt liv! Allting går ändå bara emot mig. Tillochmed mina räkningar blir stulna på mitt område. Så nu fick man en jävla förseningsavgift!

Jag bor tyvärr på ett område med massa blattar. De vill förstöra för mig enbart för att jag är svensk! De vill väl att jag ska hamna hos kronofogden.

Sen känns det som att alla bara skiter i mig. Jag var hemlös i Göteborg i en hel jävla vecka! Ingen ställde upp. Jag fick sova en natt hos en kompis. Men dagen efter skulle han göra annat. Han sa bara "Sov på ett hotell" Äckliga jävla svikare!

Sen har jag haft falska vänner som vi inte ens ska tala om. Och otur i kärlek.

Jag är bara 21 år och har redan tappat hoppet om mitt liv. Jag tänkte beställa en dator på avbetalning så att jag kan börja skriva böcker. Men det sket sig! För nu kan jag inte beställa saker via Klarna pga förseningsavgoften! Jag fick en förseningsavgift bara för att en granne har snott 2 räkningar! Det är fan hopplöst!

Om blattar hatar oss svenskar så jävla mycket så har vi full rätt att hata dem också! Vi är födda i Sverige. De har bara kommit hit. Om jag får bo hos min kompis så är det han som bestämmer. Inte jag. Samma sak borde det gälla blattar som kommer till Sverige. Men tydligen inte!

Jag har blivit utsatt för blattar så jävla många gånger! Jag hatar dem! Jag klarar inte ens av att kolla på de längre! De vill ändå bara ta över hela världen och döda oss icke-muslimer. Så varför i helvete fjäskar vi med dem?

Jag önskar att jag var död. Enligt Bibeln är vi inne på de sista dagarna. Och värre kommer det bli. Det kommer sluta med att folk ligger döendes ute på gatan. Då vill jag inte leva. För jag vill inte se min familj eller mina vänner döendes på gatan. Det kommer inte jag klara av.

Känns så tungt att andas... precis hela tiden. Saknar mig själv.

Min familj bara drog ned mig i skiten.