Citat:
Ursprungligen postat av
darkfun
i dag ska jag fly livet lite här , stängt av mobil , tagit fram karta och ska försöka få lite frisk luft och nya upplevelser för sinnet att bearbeta
Vad härligt. Jag hade en dålig dag eftersom jag inte kunde somna. Ibland är det svårare att sätta ord på sina känslor och ibland ska man inte. Jag är cool lugn nu på kvällen. Lyssnat på Kalle Baah. Typ senast jag dansat under en livspelning i publikhavet. 13 år sedan. Tiden går fort.
Lite håller aktivisten inom mig på att vakna upp igen men jag kommer nog aldrig bli idealisk. Var rasande tidigare och skickade ut inlägg här. Privat egentligen. Orsaken till min ilska också men det var så fult.
Socioekonomiskt dåliga förhållanden. Det går utmärkt för alla i min familj. Lite mot alla odds. Härligt faktiskt. Men det jag skrev av mig tidigare om, det är ju saker som finns i boken jag aldrig färdigställde. Det jag inte kan släppa är att samhället försökte sparka in min familj i problem när allt ordnat upp sig. Rena rama provokationer ingen av oss såg eftersom spelet som försöktes inte hade någon innebörd för oss.
Min morfar dog nedanför polisens fötter. De lät honom dö bara innan de ringde ambulans. Jag har ringt polisen efter överfallsförsök men de hade inte tid att komma. Gjort anmälningar och som när någon okänd för evigheter sedan hotade att skära upp underlivet på mig skrattade polisen och la in nedvärderande värderingar mot mig som kvinna. När jag kände mig extremt utsatt stack jag till polisen som krävde att jag skulle lämna polishuset. Jag nekades att ens träffa en polis trots att jag ville det och blev tillsagd flera gånger att gå. Det slutade med att jag spottade henne i ansiktet och sa: Lev du mitt liv istället då, jävla fitta! Jag höll såklart på att åka dit på våld mot tjänsteman för det. Då fick jag minsann träffa en polis. Nej jag har aldrig fått hjälp av samhället och mina anmälningar jäkligt onödiga eftersom jag inte har människovärde. Ligger ej i allmänhetens intresse, heter det. Jag måste utsättas för grovt våld om jag ska ha hjälp. Överfallsförsök, hot etc räcker inte och längst ner är man mest utsatt. Man får ta hand om sig själv. Eftersom jag självmedicinerat med alkohol har jag accepterat (trots allt har jag utsatts för riktiga jävla svin ifrån Soc till lärare och annat) men när jag började braka var jag inte dummare än att jag säkrade min yngsta lillebror och lät polisen bli hans stora förtroende, liksom vakter. Bara för att om något någon gång skulle gå åt helvete skulle han kunna ringa 112. Den enda tryggheten man kan ge ett barn, tillit till det goda samhället. Han strålar på någon bild med någon polis i Stockholm, någon annan gav honom polisband. Men när det gäller det är då man ser vad det är värt. Ett barn med äldre syskon som är missbrukare eller var. Han försökte ringa efter hjälp en gång då någon av oss kaosade utan att de undanlät att komma till undsättning (psykiska problem o onykterhet) men vi har skärpt oss. Jag bröt för evigheter sedan med människor som festar och nyktrade till. Sedan drog vi upp nästa mer eller mindre med ena foten i graven. Mot alla odds, från ett extremt dåligt skick repade sig situationen. Allt man har är att ta med sig kökskniven ut när ens anhörig är i dåligt skick ifall något händer. Socioekonomiska utsatthetens privilegium att sköta sig själv och ta hand om dem omkring. Och jävlar vad vi klarade av alla motgångar. Det var riktigt illa men vände. Nu är det bara jag och yngsta kvar att komma ut i livet på fötterna efter flera generationer av utanförskap. När ett barn upplevt oss äldres sämre dagar har man en del att kompensera för tryggheten, den som polisen sket i när han ringde efter hjälp av rädsla inför någon av sina syskons tillstånd men det andra gått igenom allt ovetande för att man är stark som inihelvetet med is i magen och erbjudit stabilitet oavsett vad man tänkt eller känt. Och ändå var jag tacksam (jag har personligen aldrig varit kriminell) för att polisen som regel aldrig uppträtt illa mot mig och skriver till o med det här på forumet. Samtidigt som de har sina egna vendettor vi inte känner något till om och skickar hem media till min familj för att provocera samtidigt som de försöker sätta dit min anhörig som tagit sig upp ur graven blivit helt skötsam och heltidsarbetande och 100% nykter med sitt barn. Polisen bestämmer sig för att sätta dit personen utan giltiga skäl under en enorm utredning i jakten på andra människor i saker ingen av oss vet något om och inte anar och skickar hem en journalistjävel till en intet ont anande familjemedlem i försök att provocera fram brott och antagligen spanar överallt. De riskerade min familjs barns liv medvetet och utstuderat på vis ingen av oss skulle kunnat gardera oss emot om deras fulspel fungerat för att polisen är mer värd och de tog sig rätten att försöka offra barnen i min familj, deras bästa i deras egna jävla skit. Det är mer än korrupt, eller sjukligt arbete, det är fullständigt vidrigt att de skickar ut ett budskap om att människor i botten på samhället inte är lika mycket värda som polisens familj eller barn.
Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna förlåta samhället. Att jag trots alla egna problem medvetet lärde min bror att polisen är de goda ifall jag någonsin skulle komma med problem och inte kunna skydda honom. Istället skickade de media dit för att hans liv inte är värt något när man intet ont anande uttalar sig emot brottsligheten i samhället. Samtidigt som de bestämt att försöka sänka min familj på indicier som straff för ett tidigare liv. Vi kvinnor börjar sällan missbruka eller döva oss för att vara tuffa utan för att orka.
Jag tror som folk säger att det är nya tider som gäller och att människor idag ska passa sig jävligt noga för poliserna arbetar korrupt. Se bara på straffet emot kvinnan som polisanmälde en polis för våldtäkt. Sedan skulle hon sättas dit för narkotikabrott och bli av med sina barn. Jag hoppas folk inte längre tror att det gamla samhället finns. Rättsväsendet arbetar efter en modell som inte handlar om lika inför lagen och det här gäller resten av samhället. Socialtjänsten. Polisen. Psykiatrin. Tro inte på samhällskontraktet. Det är vad de själva tjänar som de arbetar efter.
Jag tror inte att någon kan förstå. Men det är otroligt viktigt att folk inte litar på samhället. Hatet jag kände av att ha trott att de som samhället åtminstone värnade, barnens i ens familj försökt användas som istället för. Det var tacken för att jag trodde på samhället trots alla gånger jag motbevisats.
Sedan. Jag skiter fullständigt i vad människor anser om mig. Jag tror majoriteten knappast skulle kunna relatera till mina erfarenheter. Det är privilegium om något.
.