Avskaffa monarkin!

Varför denna stora rädsla bland folkvalda i Sveriges Riksdag - oavsett politisk hemvist- att ens nämna, än mindre genomdriva- att den odemokratiska monarkin avskaffas?

I alla andra sammanhang gapas det för full hals om mera jämställdhet, att alla skall ha samma möjligheter, oavsett kön, kulturellt och etniskt ursprung, sexuell läggning, mm. DO dränks i anmälningar från alla kränkta som ratas p g a sin hudfärg, bakgrund, etc.

Varför skall inte alla människor som bor i Sverige kunna ha chansen att väljas till kung, t ex zigenare, samer, somalier, etniska svenskar, adopterade koreaner, resandefolk, finnar eller iranier?

Varför skall det vara uteslutet för en transperson, eller människa med oklar gendertillhörighet, att väljas till kung? Varför kan inte en kvinna utses till kung? Varför inte en hen som den ena dagen dagen uppträder som kvinna och då kallar sig Silvia och andra dagen ikläder sig manskläder och benämner sig Cal Gustaf? Vilken vinst: kung och drottning i samma person.



Varför måste kungen vara kristen? Varför får inte kungen vara muslim,jude, buddist, hindu, sik, satanist eller gudsförnekare?

Varför kan inte kungen tillåtas ha funktionshinder, som t ex Mb Down eller ADHD?

Sammantaget måste svaret bli att den svenske konungen fortfarande anses förmer än andra. Att han är av Guds nåde. Hur urbota fånigt och förlegat är inte detta i ett modernt samhälle.

Det förklaras förstås av att dagens impotenta monarki maximerar Riksdagens makt! Den monarkistiska totalitarismen har behållits, makten har bara överförts från kung till Riksdag, med kungen som den pajassymbol vars självförnedring alla hånskrattar åt idag. Och han ställer upp som clown därför att han tjänar så groteskt mycket pengar på det.

I många andra länder infördes maktdelning runt år 1800. Så icke i Sverige. Den diktatur Gustav III införde, överfördes rakt av till Riksdagen. Vi har ingen maktdelning alls i Sverige. Lagstiftning, regering och domare utses alla av samma grupp individer. I Sverige går det inte att rösta bort den politiska adeln. Partiledningarna dikterar att de själva ska bli riksdagsledamöter, helt oavsett hur människor röstar. De gör detta genom att skriva in sina namn högst upp på valsedlarna. Även om Moderaterna rasar till bara 4.0% i valet 2014, så vet vi att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg får riksdagsplatser efter det (om de så vill ha, de går nog till mer lukrativa internationalpolitiska uppdrag i den politiskadliga karriärhierarkin istället). Väljarna tillåts inte välja sina politiker. Inte utöver de anonyma knapptryckarna i riksdagens transportkompani som har att sitta och trycka såsom den självinvalda politiska adeln säger till dem.

I utpräglade republiker, som USA, röstar man aldrig på ett parti. Man röstar alltid bara på en person. Detta är ett mardrömsscenario för vår politiska adel. Det skulle ju rent av kunna väcka frågan om personligt ansvar! Den impotenta monarkin är alltså partismens skyltdocka, en dummy som skyddar den politiska adeln från maktdelning.

Vad exakt hindrar den politiska adeln från att föra fram sin utvalda marionett i ett personval? Ingenting; det politiska spelet är fortfarande lika närvarande, lika fult. De enda alternativen är att antingen delegera mer makt åt folket, mer makt åt kungen, eller för den delen både och, eftersom att eliten då får mindre möjlighet att direkt utöva inflytande.

Det finns några mycket enkla svar som räcker fuller väl, på dessa okunniga ( ) frågor:

1) Dagens system fungerar tillräckligt väl.

2) Ingen har presenterat ett alternativ som gör troligt att det fungerar bättre eller ens lika bra.

Jo, att väljarna då faktiskt hade en person att rösta på eller mot! det vore ett steg bättre än dagens situation där folk röstar på sossarna även om deras partiledare är en häst. Staten är en inbillning som är illa nog. Att dessutom ha partiet som en inbillning på vägen dit, är ännu värre. Det är alltid bara en individ som gör nånting. Ingenting har någonsin gjorts av någon som inte har varit en individ.

Det bra alternativet är att "delegera" mer makt åt individen. Alltså att låta individen välja det som bara individen KAN välja. Att låta individen äga det som bara individen skapar. Att det skulle stå mellan Kungen och Riksdagen är en falsk dikotomi. Svensk historia bevisar ju detta mycket tydligt. Riksdagen tog kungens makt. Vi har fortfarande ingen maktdelning. En medborgare = en välräknad pappersbit i en låda en gång vart fjärde år. Och en clownkung som skyltfönsterdekoration för de skvallerintresserade.

Nähe jaså!
Men om jag inte misstar mig, så har du inte sällan nämnt Schweiz som ett föredöme.
Vem är kung av Schweiz?

Okej, jag förstår att du tror att det nuvarande systemet fungerar bättre än NV/AK. Frågan är hur långt du är villig att hålla fast vid dina principer. Du måste ju förstå att ditt system kräver att den som vägrar betala hotas, först med kidnappning, sedan till livet. Och om personen då väljer att försvara sig, dödas h*n. Det kan vara din bäste vän, det kan hända en dag när ni umgås. Skulle du bara stå och titta på när polisen skjuter ihjäl din vän, för den högst fredliga handlingen att inte betala för något han inte står för? För du vet ju att det är absolut nödvändigt för att ditt system kan fungera. Utan hot om våld och död så faller det ihop direkt.

Det ska erkännas att även jag drogs med sådana politiska åsikter ett tag, men så fort jag slutade rationalisera bort de verkliga implikationerna av vad jag förespråkade (inte helt lätt att ta av skygglapparna) så kunde jag bara inte göra det längre.

Detta handlar tyvärr om så mycket mer än monarkin, så egentligen borde jag inte dröja kvar i denna tråd. Det enda jag har emot monarkin är det psykotiska dödsvåld för abstrakta syften den delar med alla andra politiska program.

Vad tycker du att George W Bush var?

Du misstar Dig! Jag har någon gång sagt att Schweiz är ett intressant exempel, men av två skäl tror jag inte att deras lösning passar oss:

1) Jag är av uppfattningen att ständiga koalitionsregeringar är obra demokratiskt, ty det försvårar ansvarsutkrävande när "alla" partier "alltid" har sina fingrar med i besluten.

2) Det saknas den symboliska maktbalans som man ernå med en klok monarkisk lösning.

Däremot har andra i tråden framför Schweiz, men jag framhåller i Sverige beprövade lösningar.

I ett samhälle där kungen saknar politisk makt är det i allra högsta grad möjligt att vara både monarkist och federalist.

http://repf.se/sverige-i-vandans-tider-7888885
Knugen är ej demokratiskt vald. Sålunda kan Sverige ej vara en demokrati. Året 2012 är året då vi alla visar knugen att han kan ta sitt hutlösa socialbidrag å sticka!

Jaha. En kungahatare i Vallentuna försöker ta några republikanska poäng med hjälp av världens samlade krig och den misär som följer på sådana. Denne Björn Schaerström är arg, riktigt arg för att vi svenskar, ”samtidigt som Syriens folk bekämpar tyranni och Irans trotsar världssamfundet”, understår oss att ägna vår uppmärksamhet åt Sveriges tronarvinge. Detta är, enligt Schaerström, ”ingenting mindre än skandal”.

Vi lever i ett informationssamhälle på gott och ont. Vi har, som inga andra före oss, möjlighet att ta del av hela världens nyhetsflöde, på alla plan, dygnet runt. Betyder det då att vi ska ägna all vår vakna tid åt andra människors plågor? Ska vi alltid tänka på och oroa oss för händelseutvecklingen i Iran, Syrien och ytterligare hundra länder? Ändras det politiska läget det allra minsta i dessa stater om vi får oss ännu lite mänskligt lidande till livs via nyhetsmedierna? Är det kanske dags för tagelskjorta och solidarisk självspäkning? Ska vi må dåligt över att vi, trots denna fantastiska teknik som låter oss iaktta världen, vill ha en stund för oss själva och ägna tankarna åt de problem och glädjeämnen som finns på vår egen del av jordklotet?

Nej, det ska vi naturligtvis inte. Det tycker nog inte Schaerström heller egentligen. Han ägnar sig bara åt effektsökeri, och han gör det dåligt. Trots det indignerade tonläget är detta bara ännu en uppkastning republikansk dravel. Jag är monarkist och Schaerströms aggressiva utspel får mig inte att skämmas för detta. Tvärtom. Även om världen brinner till aska har jag som svensk ett stort intresse av vad som sker här hemma.

Schaerström klagar även på att det råder dockskåpsnivå på mediebevakningen av Estelle. (Menar han kanske dokusåpanivå? Som republikan gillar nog Schaerström bara de slags såpor som utkristalliseras när den egna Republikanska föreningen allierar sig med skvallerkärringar och yrkeskriminella.) Resten av hans inlägg är bara ett evigt idisslande av samma republikanska floskler och lätt omarbetade Mobergcitat som vanligt.

Förresten kan man undra varför Schaerström finner det passande att avsluta med ett franskt leverop. Tror han kanske att tiden från den franska revolutionen till den franska demokratiska republiken var kort, oproblematisk och oblodig? Det var den inte.

Vive la Suède, Vive la Monarchie!

P.S. FnurrHa, vilken trevlig och rojalistisk avtar du har.