Citat:
Ja, var har jag påstått något annat? Vad jag säger är att jag har gett ETT samtycke som gäller till jag tar det tillbaka. Skillnaden blir ju att istället för att det är genom att ta tillbaka mitt samtycke jag bryter vårt ”avtal” nu måste teckna nytt ”avtal” för varje detalj som sker mellan oss. Det fungerar helt enkelt inte!
Jag är undergiven och följer (det är min läggning)men om jag löpande ska ge min Herre LOV för varje sak kommer det inkräkta på vem jag är. Att JAG ber om lov är inga problem men det här blir som att toppa från botten och jag tror, märk väl, TROR att det blir fel för många fler än oss.
Om vi har ett stående samtycke borde det räcka, jag är inte omyndigförklarad. Det är ju helt sjukt om det min partner gör med mig ska jämställas med att någon våldtar en annan människa. Fryser en människa jag tar i till is ( och som då inte ett övergripande samtycke är bekräftat med) förstår väl alla och envar att man måste ställa frågan, vill du det här? ”Hon/han sa inte nej!” Kan inte vara lika med ”ja, jag vill” men det måste väl finnas ett mellanläge. Är det verkligen så att vi bara har läget ” Människan gjorde inte tillräckligt motstånd, sa inte nej tillräckligt högt och tydligt, gav dubbla budskap” eller läget ”Människan sa inte tillräckligt högt innan dom bytte ställning att människan ville det”
Om domstolar hade valt att ta våldtäkter på det allvar dom borde och inte skuldbelagt offer istället för att straffa förövare, då tror jag lagen som den var skriven fungerat.