Golftråden! Golf och allt som hör där till!

Är det du Rory?

Först 4:40 in i en 1 minut lång video är svårt att hitta Så jag förstår fortfarande inte riktigt vad du syftar till. Men om jag tolkar din tidigare text igen så låter det som att du jobbar med take awayn och att det finns en risk att du skapar en riktig snaphook om du gör för mycket.

Det fetmarkerade - både ja och nej. Faktum är att en slice först och främst beror på svingspåret och sen bladets förhållande mot detsamma. Sen är det klart att bladets position under rörelsen ändras men det är inte mycket att göra något åt.


Ser väl egentligen bara lite otimeat ut i vissa av svingarna och som du säger att det blir att du kliver på bollen lite för mycket. Ser nästan ut som att du borde ha en negativ infallsvinkel till bollen vid vissa av slagen som hjälper till att skapa pushfaden.


Ja vart ska vi börja för att plocka isär det här då?

För det första vet jag inte vart du har varit och köpt klubbor - även om det vore intressant att veta - så jag ska inte säga någonting om säljaren eller dennes kunskap. För det andra skulle jag vilja veta hur du definerar styrka i en golfsving? Och hur menar du med att "det inte gick att slå hårdare på bollen", gick det inte att få upp en högre svinghastighet?

Jag har ingen aning om hur din utprovning gick till så jag ska ha lite förutfattade meningar för att fortsätta diskussionen på ett konstruktivt och förhoppningsvis lärorikt sätt.

Jag köper att du kan vara stark och leverera en hög hastighet till bollen, det är inget konstigt i det hos medelgolfare. Jag vet även från egen erfarenhet att en hög klubbhastighet och många klubbor med mycket tyngd i sulan inte är en bra kombination då det precis som du säger bara skapar höjd då spelare med bra hastighet inte behöver den hjälpen som tyngda klubbor presterar. Däremot vet jag också av erfarenhet att klubbhuvudets egenskaper går att kombinera med rätt skaft och skapa superbra bollflykter. Själv har jag satt ett stiffskaft i en Cobra S3Max och slagit en järn 5 på 200 meter carry.

Då tror jag att en anledning till att du upplevde en sån skillnad är att det i de mer nybörjarvänliga klubborna sitter oftast lätta och mer lättböjliga skaft som skapar ännu mer fart för dig. Samtidigt som bladklubbor ofta har stiff eller x-stiff skaft i sig från början. Därför blev bollflykten mer passande din svinghastighet och det du ville se. Klubbhuvudet har ingenting med din svinghastighet att göra då de alla är byggda efter samma regler och får inte göra allt för mycket.

Nu vet jag inte hur många olika klubbor och skaft ni provade - du valde MP69, provade du t.ex. Cobras AMP Cell Pro eller Tileist MB? Än mer intressant vore om du provade AP2or eller AMP Forged?

Att bladklubbor har blivit helt sjukt förlåtande? Snälla du. Vet du vad som gör en klubba förlåtande?

Som sagt har jag själv provat mängder av bladklubbor från olika tillverkare och upplever ingen av dem lättslagna, en MB och en AP2a är som natt och dag. Men visst är Titleist MB snäppet mer förlåtande än t.ex. en Ben Hogan APEX från 10 år tillbaka. Men bladklubbor är långt ifrån förlåtande än idag.

Min sista fråga får bli att med tanke på att du kan slå 80 bollar bra och kontrollerat med bladklubbor - hur kommer det sig då att du har 18 i HCP? Vart sitter din svaga sida?

Bra fråga, har 19 i hcp och min bollträff suger. Därför spelar jag med förlåtande mid-oversizejärn

Inte för att såga dig men en j5a från cobra är väl loftade som en j3-4 hos ett annat märke?!

Glömde tydligen kopiera länken

http://www.youtube.com/watch?v=EyRux9xuDtQ

Ja det finns en risk att jag över roterar och får ännu värre skott, men kanske man kan få grejj på det.

Bara för att förtydliga så är detta bara test för att försöka hitta/få raka skott, är öppen för förslag.

En vanlig förutfattad mening men så är faktiskt inte fallet, vet aldrig om det har varit så men de senaste åren håller de samma loft som många andra tillverkare.


Nu förstår jag helt klart vad du menar och kan faktiskt hålla med om att du är ute på rätt spår. Tipset hade dock varit att du greppar klubban med starkt vänsterhandsgrepp (som du tränat) och sen bara svingar vanligt. Skit i att bry dig om hur klubban pekar, det löser sig automatiskt.

Ska jag bara bry mig om greppet och inte bak/framsvingen ?

Jag får ta och träna/pröva på att bara tänka på greppet.

Såg det nu, skiljde bara en grad från mina såg ut som mycket mer när man jämförde dem side by side. My bad.

F.ö Vad menas D1, D2 och D3 i kategori swingweight?(förstår att det är olika vikter men är det på olika sätt?)

Tänk på greppet och svinga sen som vanligt - det bör ge det resultat du är ute efter. Anledningen till att vi byter grepp är ju för att försvåra/förenkla vissa rörelser.


Det gå från A0 till F9 om jag kommer ihåg rätt - men alla är egentligen ett och samma mått. A1 är lättare än A2 och A8 är lättare än B0 etc.

Ska testa det.

Skottlandsresan 2013 - En mindre dagbok
Och wall of text!


Ska försöka få ihop så mycket information och tycken och tänk som möjligt för resan jag var på i SKottland förra veckan, hoppas den uppskattas och ni följer med i mitt tänk.

Information:
Resmål - St Andrews
Pris - 14.000 för golf (4 dagar) och boende + frukost (5 nätter) - 12.000 kr för PGA-medlemmar
Vi betalade dessutom 1900 kronor per person för flyg tur och retur Sthlm - Edinburgh
Dagar - Vi var borta 5 nätter och spelade alltså golf 4 dagar.
Väder - Blåsigt (surprise ), väldigt lite regn för vår del som tur var och allt mellan 8 och 15 grader varmt.

Jag vet inte hur det är med alla andra men när jag tänker golf tänker jag St Andrews. När jag tänker British Open tänker jag också St Andrews och när jag tänker Skottland tänker jag St Andrews. Jag kanske inte kan understryka mer att det var en riktig dröm att äntligen få åka till denna mytomspunna plats som jag själv byggt upp förväntningar på sen första dagen jag spelade Tiger Woods PGA Tour 2003 på mitt Playstation för många år sen.

Jag hade aldrig varit i Skottland men hade hört mycket gott om det, jag hade heller aldrig varit på St Andrews, men det hade mina medresenärer. Jag har hört så många grymma historier om denna golfens vagga och golfbanorna i området så när jag väl satte mig på planet förra lördagen så var jag som ett litet barn.

Vi var ett gäng på fyra personer, jag och två kollegor eller vänner som också arbetar som instruktörer samt en vän till en av mina vänner. "Vi tre" var alla låga singelHCPare och vår fjärde man var en 20 HCPare hemma i Sverige. Alla var vi ringrostiga som bara den med bara ett pars timmar träning i ryggen.

St Andrews ligger cirka 90 minuters bilfärd ifrån Edinburghs flygplats och vi valde den enkla och bekväma lösningen med en taxi hela vägen som kostade oss 70 pund ganska precis enkel resa. Vi fick en guidad tur samtidigt som vi satt i baksätet och drack öl. Rekommenderas helt klart framför en hyrbil! Vi sökte kontakt med en taxifirma i St Andrews som var betydligt billigare än att ta en taxi direkt från flygplatsen.

Boendet var mitt i stan på ett mycket härligt hotell, typiskt brittisk, inge jättestora rum men ändå gott om plats för två personer. Toaletter och så var modernt och fräscht och vi hade utsikt över den mest aktiva gatan i hela stan. Med cirka 500 meter till första tee på Old Course och inte mer än 50 meter till närmsta Sports Bar och 20 meter till nattklubben i källaren. Platsen var absolut perfekt.

St Andrews är ju en riktigt liten och förbannat mysig stad. Du går till allt utan problem och som sagt var det 500 meter till första tee på Old Course, cirka 5 minuter till första tee på New Course och 10 minuter att gå till träningsanläggningen (som förövrigt var grym - men dyr). Ett annat enormt plus är att det är en stor universitets stad som lockar folk från över hela världen och det var så mycket snygga tjejer på plats att det var helt galet!

Till golfen...
Vårt schema såg ut som följer
Söndag - New Course
Måndag - Old Course
Tisdag - Kittox
Onsdag - Torrance

Jag hade innan jag åkte som många andra en förutfattad mening om St Andrews, eller kanske ska man kalla det legender. "Man får inte provsvinga på första tee för då blir man avslängd av banan" måste vara min favorit. Så jag blev chockad när jag kom dit på söndagen för att spela New Course och blickade ut över Old Course där det gick folk och tog kort, rastade sina hundar och till och med hade picknick (!). Jag fick senare lära mig att sen banan byggdes krävde staden St Andrews att marken skulle tillfalla både golfspelare och de som vill använda den till rekreation - därför är Old Course stängd på söndagar och öppen för allmänheten.

New Course var som sagt först ut. Lite nerver över att äntligen få spela golf på denna mytomspunna plats så började det riktigt skakigt. Bogey, par, dubbel var de tre första hålen innan det styrde upp sig lite grann. Men dessa banor utan caddies är en jävla utmaning. Flera gånger stod vi på tee och sa till varandra "Vart ska vi slå bollen?" - det var snarare en nackdel att ha honören för den första som slog var lite på test.

Fairways var hårda precis som man tänkt sig och bollen slutade fan aldrig rulla, men med massor av förädiska bunkrar gör det en precisionsport av tee snarare än en längdsport. Greenområden är om möjligt ännu hårdare, regeln blev att landa bollen och rulla den upp, få stopp på en boll som flyger och landar på green var nästan omöjligt. Något som flertalet bra slagna wedgar för egen del vittnade om när man förväntade sig att bollen skulle bita efter två studsar så rullade den bara iväg och försvann. Men bäst av allt var ändå puttningen, jämna och snabba greener är en dröm att putta på (om man är bra på att putta)! Personligen anser jag att puttningen är vad jag lutar mig tillbaks och överlever på och det stämde verkligen här.

Till slut blev det lite birdies och lite bogeys för mig och jag sköt 39 - 41 vilket jag inte tyckte var allt för pjåkigt med tanke på att det var första rundan på två veckor och nästan helt utan någon aning om vart fan man skulle slå bollen stundtals.

Old Course spelades på måndag runt lunch. Bara tio minuter innan vi skulle slå ut började spöregnet och vindarna höll i sig regnandes vertikalt. Som tur var blåste det över på knappt tio minuter och solen kikade fram lagom till vi stod på första tee. På grund av några olika anledningar hann vi inte värma upp mer än puttarna innan utslag så med en 100 blickar på sig själv (tursiter som går runt, caddiehuset fullt av caddies och spelare som väntar på sin tur) så blev det en klockren pull rakt in i vinden.

Efter att ha börjat med en dubbelbogey följt av ett par och en bogey så började spelet flyta på och vi kunde uppskatta banan. Old Course är en underbar linksbana och hur häftig som helst. Med sina korsande fairways, fairwaybunkrar som bara är hål i marken fyllda med sand och de klockrena, enorma dubbla greenerna. Jag kom på mig själv med att bara gå runt och smila när jag gick mellan slagen.

Upplevde däremot greenområden ännu hårdare och snabbare än på New Course och det blev lite svårare att få stopp på bollen och då är onduleringarna enorma i jämförelse med New Course. Några missade slag som jag slog hade man varit orolig för att inte hitta på många svenska banor, i bland låg man på green bara väldigt långt ifrån pinnen. Den längsta putten jag hade var närmare 50 meter, en intressant upplevelse. Även sättet banan är byggd och hålls efter är hur häftigt som helst. Teeboxarna är oftast bara någon meter ifrån greenkanten på föregående hål. Fairways och foregreen är praktiskt taget samma sak och ligger du inomg 20 meter från green är det bättre att putta än att försöka slå upp en wedge till pinnen. Det blir en helt annan sorts golf som jag hade förvånansvärt (utan att skryta) lätt att bemästra.

Efter en knackig början så planade det ut och med bland annat tre birdies vart det till slut en stabil 76:a, något jag är mycket nöjd över själv. Ska även nämnas att jag lyckades spela både Old och New Course utan att hamna i en enda bunker.

Fortsättning följer....

FORTSÄTTNING!

Tisdag skulle vi spelat Kittox - men vi träffade en kille som sa att han kunde få in oss på Kingsbarns istället och att det skulle vara som natt och dag. Kingsbarns som vi alla bara hört gott om bland annat saker som bästa banan i Skottland och en av de bästa banorna i världen. Då kan ni förstå att vi var tvungna att spela - även om det kostade 195 pund för spelare utan PGA kort (vi klarade oss på 75) så var det garanterat värt det och lite till.

Old Course är ju som att gå på helig och historisk makt samtidigt. Kingsbarns däremot är bara en sinnessjukt bra golfbana och en jävla golfupplevelse i sig. Det började egentligen så fort vi gick ur taxin vid klubbhuset, en representant mötte oss och visade oss runt i klubbhuset. Herrarnas omklädningsrum var enormt med panorama över halva golfbanan och havet. Naturligtvis ingick allt du kan tänka behöva i ett omklädningsrum och man gick bara runt och hånlog.

Banan i sig var ytterligare ett par snäpp upp från Old Course om vi pratar svårighet, ännu hårdare greener, ännu jävligare greener och ännu värre flaggplaceringar. Det var verkligen underbart att spela. Banan byggdes dessutom klart 2001 och mätte nästan 600 meter längre från Back tee än vad Old Course gjorde så svårare var den garanterat. Jag kan faktiskt inte förklara hur häftigt det var att gå där och hugga, utsikten, känslan och upplevelsen har jag aldrig sett maken till. Så jag kan bara säga att det var garanterat den bästa golfbana jag själv någonsin spelat.

Efter en bra början avslutade jag första 9 med en dubbel och sköt 38, tyvärr blev jag förbannat trött på slutet och avslutade med tre raka bogeys för en sketen 81. Men samtidigt ändå nöjd med spelet med tanke på svårigheterna på golfbanan.

Sista dagen spelade vi Torrance - systerbanan till Kittox vi skulle spelat dagen innan. Tyvärr blev jag inte särskilt imponerad av denna. Finishen var rent ut sagt dålig jämfört med vad vi spelat tidigare dagar även om jag gillade layouten. Hålen hade verkligen potential men det märktes att det var lite off-season och för enda gången så var det lite folktomt på banorna. Greenerna var nog den värsta delen då man hade puttat på underbara mattor tidigare var detta som gammla hederliga svenska greener där bollen helt plötsligt kunde styra 90 grader åt något håll.

Avslutade semestern med en stabil 77:a på Torrance efter att ha gjort en trippelbogey på hål nummer 16 (420 meter långt par fyra rakt in i vinden där jag lyckades hitta outgränsen med första bollen). Så det kändes ändå helt okej.

Summering:
Jag kommer kort och gott aldrig åka till södra europa och spela golf igen. De skottska banorna är verkligen så bra och underbara att spela. Vädret är en del av utmaningen som jag ser det och även om vi gick runt med 3-4 lager kläder + mössa allt som oftast så var det ändå skitkul att spela golf och man blev hur inspirerad som helst.

Jag är själv väldigt nöjd med spelet under resan då jag aldrig sett mig som någon vidare vindspelare eftersom jag sätter så mycket spinn i bollen och är väldigt "handsy". Men lyckades på något sätt hugga mig runt och puttade som en jävla gud. Hade jag fått göra något annorlunda hade jag nog försökt byta bort Torrance mot Carnoustie eller Jubilee men det blir till nästa gång.

Jag rekomenderar nog alla med lite lägre HCP att åka och uppleva detta, man inser verkligen hur golf ska spelas och hur svårt det kan vara! Höghcpare tror jag inte uppskattar utmaningen lika mycket (vår 20 hcpare gjorde t.ex. inte) med 12-13 i stimp på greenerna och stundtals stormvindar.

Nu skriver jag klart och hoppas ni uppskattat denna lilla novell, svarar gärna på frågor om ni har några!

Låter grymt! Kul läsning, för en golffanatiker.