24 år gammal okysst oskuld

Men vi försöker igen: vi vet inte hur omfattande Markus funtionsnedsättningar är, eftersom vi inte kan observera honom i verkliga livet, så att anta att han kan arbeta men inte vill baserat på vad du dragit för slutsatser om hans svar här i tråden kan mycket väl vara felaktigt. Du har helt enkelt ingen aning. Så, min poäng är: skitjobb kräver inte mycket, nej, men Markunator har själv beskrivit att han knappt kommer ihåg nånting från konversationer han har med folk, och således kan man anta att dessa problem skulle bestå även om han fick jobb och hindra honom från att utföra jobbet.

Vilket man alls inte kan, konversationer är sociala, och därmed meningslösa för honom.
Jag minns heller inget av det jag tycker är meningslöst.

Som sketcher skrev - han måste se sånt som ett intresse.

Även konversationer med ens läkare och habiliteringspersonal? Psykolog? Vi säger att Markunator får muntliga instruktioner av sin arbetsledare och glömmer dem direkt. Tror du inte att den här funktionsnedsättningen påverkar arbetsförmågan, seriöst nu?

Du kan fortfarande inte dra den slutsatsen. Vad de med AS minns beror helt på om huruvida andra är begripliga dvs lyckas tala aspieska så de bemöter honom på en nivå där han fungerar.

Han klarar ju av det han gör på daglig verksamhet. Och minns vad han ska göra där.

Hjärnfunktioner är inte av eller på. Han har inte dåligt minne som en som är dement eller hjärntrött.
Minnet fungerar dessutom så att man i sin begreppsvärld har små krokar som man kan hänga upp information på. (Krokarna är noder, och minnet gör länkar mellan dessa noder)
Om Markunator saknar krokar så går det inte att minnas.
Det är samma sak som att någon ber mig att minnas avancerad partikelfysik för mig.

Jag tycker du drar en förklenande slutsats. Jag tänker inte diskutera Markunators förmågor med dig, som jag skrivit så kan de på daglig verksamhet tillsammans med studievägledaren göra en kvalificerad bedömning. Jag kan det inte.

Jag kan på ett diskussionforum ifrågasätta hur han tänker kring arbete och annat som krävs för att få ett bättre liv.

De med AS har en helt annan begreppsvärld och världsbild då de inte har tillgång till all information som vi får per automatik.

Jag har sett Markunators betyg från gymnasiet, men jag vill inflika att han gick i en specialklass anpassad efter hans behov. Att jämföra skolresultat med arbete är egentligen ganska meningslöst, då hans undervisningsmiljön var kravanpassad och ingen arbetsplats kommer att vara det.

Man får inte godkänt eller tom MVG och VG om man inte kan tillgodogöra sig och minnas undervisningen.
Däremot så förstår jag inte varför du hela tiden ser dig tvungen att förklara uppenbara saker?

Kan vi sluta att diskutera Markunator nu?

Du får sluta svara när du vill, men vi är fortfarande on topic.

Frågan är om Markus hade kunnat tillgodogöra sig informationen om den givits på vanligt sätt, i en NT klass. Vi vet inte hur hans skolgång var utformad. Vi säger för sakens skull att arbetsplatsen fungerar som en NT klass.

Blah blah blah

Jag förminskar inte Markunator, jag säger bara att han har all rätt att upphålla aktivitetsersättning om det faktiskt är så att han har så nedsatt arbetsförmåga att han inte klarar av att arbeta, och han förtjänar absolut inte att bli kallad bidragsparasit.

Som jag skrev - jag har inte kallat honom parasit - så ta den där diskussionen med någon annan.
Det är meninglöst att diskutera med dig då du inte kan hålla isär saker. Du har ingen struktureande förmåga. Där ligger Markunator före dig.

Om du hängt med i diskussionen så har jag aldrig påstått att just du kallat honom för parasit - bara att du hängt på dem som gjort det och instämt i narrativet.

Om de enda alternativen eller det enda realistiska var att Markus skulle vara empatilös och gifta sig med en kvinna som blev extremt olycklig och inte alls hade någon egen agens eller förmåga att avsluta förhållandet, visst, då hade jag gett fan i det.

Så är det dock inte. För det första så är det inte säkert att Markus är helt empatilös, även om han så är det innebär inte det nödvändigtvis att ett långt förhållande skulle göra kvinnan olycklig, vidare har kvinnan ett eget ansvar att avsluta en relation som gör henne olycklig. Ett fullt realistiska scenario är att Markus träffar kvinnor, dejtar dem och ligger med dem några gånger för att de gillar honom under den perioden, men när de börjar känna att relationen inte fungerar (oavsett om det är efter en vecka, en månad, ett år eller tio år) så avslutar de den. Då har Markus fått ligga och fått lite bekräftelse och kvinnan har inte gått och känt sig psykiskt misshandlad i flera år utan har haft en meningsfull relation fram tills dess, men sedan avslutat den.

Det har skitit sig med flera relationer jag har haft, där jag har avslutat det hela för att det inte lett till något emotionellt djup för mig. Det innebär dock inte att tiden innan jag nått den insikten varit bortslösad, tvärtom har det ofta var mycket roligt att umgås med tjejerna och vi har haft en fin tid ihop, jag har bara inte blivit förälskad. Jag ser inte varför någon då ska ses som ett offer eller en som "förlorat".