24 år gammal okysst oskuld

Jag är inte "för bra", jag vill bara inte. Jag skulle inte välja det jobbet i första hand.


Kalla mig inte parasit. Om du ska ha den där attityden så kan inte jag se nån poäng med att fortsätta svara dig.


Ja, sommaren 2009 jobbade på ett dagis i ett par veckor. Det var inte precis ett verkligt jobb, dock.


Okej, då förstår jag. Du ser? Du måste uttrycka dig så att jag fattar. Jag kanske tar ut CSN, då. Jag måste rådfråga mina föräldrar och kusiner först.



Du har inte sagt vad mer än nationerna som finns.


Okej, men det kommer jag ju inte göra mycket längre till.



Men jag har ju inte vetat hur! Ingen har lärt mig! Ingen har hjälpt mig (tillräckligt mycket)!



Jag har ingen aning om vad jag har att bidra med. Antagligen för att jag inte har något.


Hur fan får jag tag i en studievägledare, då? Var då nånstans?


Det här betyder ingenting. Jag förstår inte ens vad du säger. Prata klarspråk.


Om det kommer till det så tänker jag inte finna mig i det. Då tänker jag göra slut på allting.


Mina föräldrar har 20-25 år kvar. Inom den tidsramen kommer jag antingen att ha ett ordentligt liv, eller inte vara vid liv över huvud taget.


Va?


Dra åt helvete. Jag tror inte alls att världen finns till för mig.


Jag har ingen aning om vad jag ska svara på detta. Seriöst, vad kan jag möjligtvis säga om det här?

Att ha ett jobb handlar inte om vad man VILL göra. Du inser va att du inte kommer få ditt drömjobb som första jobb?

Om du kan få ett städjobb, men vill inte för att du tar bidrag istället, anser du det rimligt?
Hur ser du på folk som kan jobba, men VÄLJER att sitta på soffan och ta bidrag?

Markus, hur många som jobbar som städare tror du VILL jobba med det, men gör det ändå?

Om du kunde skriva ner några realistiska jobb som du kan tänka dig, gör gärna det.
(dvs. inget artist, recencent etc. som det finns väldigt få av samtidigt som många vill ha dem)

Jag tror jag kan hjälpa dig.

Är några år äldre än dig och fick samma diagnos i vuxen ålder.
Vad som är viktigast, vad är ditt intresse? Bilar, vika papper, diskussionsforum?
En hemlighet; social interaktion fungerar likadant för dig och mig. Du måste behandla det som ett intresse. En sorts variant på trial and error.

Till skillnad från en regulär neurotypisk person. Så sker våra sociala interaktioner genom minne av liknande situationer och är helt oberoende av vad som faktiskt händer. Detta är något som går att träna på, gör det till något intressant.

En simpel uppgift. Gå i in en mindre butik. Ta inte reda på någonting innan utan fråga om någon vara. Ögonkontakt 100% av tider du säger någonting. Ungefär 50-75% av tiden när du lyssnar. SÄG exakt vad du tänker minst två gånger och försök stanna 10 minuter utan att det blir tyst eller stelt. Då ursäktar du dig och besökar en annan butik. Fungerar också om du stöter på någon som inte har något för sig. Gör detta ett lagom antal gånger per dag. Försök hela tiden hålla dig uppmärksam på konversationsmotsatspersonen. Kom ihåg saker.

Skrivet på mobil, säkert sluddrigt.
För övrigt tittade jag igenom din Facebook, och du ser BRA ut. Detta kommer inte vara ett problem.

OK, vi tar ett konkret exempel. Om du jobbade på, låt oss säga, Clas Ohlson, och hade hand om kassan, vad skulle du göra om kassapparaten plötsligt slutade fungera? Eller om kortläsaren gjorde det? Vi säger att du har sista skiftet och det finns ingen på plats att be om hjälp. Vad gör du? Skulle du kunna hantera en oförutsedd situation utan att balla ur?

Några saker som jag har glömt berätta:

Jag gick och åt middag och spelade biljard med den där tjejen jag har pratat om. Det var trevligt.

Jag har hittat en danskurs (i bugg) som verkar lovande, och jag vet vilka tider som finns också. Jag har hittat (och mejlat till) några kampsportkurser också. Jag kommer antingen att träna thaiboxning, ninjutsu eller karate. Det beror på vilken som har bäst tider och verkar bäst, samt ligger mest lägligt för mig.


Det är klart att jag inser det! Det är bara det att jag inte vill städa.


Typ jobba på nåt kontor. Det skulle nog vara bäst. Annars skulle jag kunna jobba på nåt lager eller i en butik.


Vilka är mina intressen? Tja...film, TV-serier, litteratur, dataspel, djur, språk, skriva.


Jag förstår inte vad det är du menar att jag ska göra. Hur då "gör det till nåtog intressant"?


Jag förstår inte det här alls, eller hur det ska kunna hjälpa mig.


Tack! Jag måste dock gå ner i vikt, byta frisyr (när det har vuxit ut mer), bygga upp mina muskler och skaffa fler fina kläder.


Jag har ingen aning om vad jag skulle göra då, bortsett från att be om hjälp. Vad annars skulle jag möjligtvis kunna göra? Jag kan inte veta något som jag inte har fått ordentlig information om!

Nu brister det i kommunikationen igen. Det där med kassaapparaten och kortläsaren var bara exempel på sådant som ett butiksbiträde kan råka ut för. Jag menar inte att du kommer att råka ut för just det. Min poäng är just att det omöjligt att i förväg få information om hur man ska tackla varenda liten (eller stor) situation som man kan komma att stöta på, utan man förväntas kunna använda allmän slutledningsförmåga och sunt förnuft. Du kommer att få generella riktlinjer att förhålla dig till av din arbetsledare, men min undran är om du är tillräckligt flexibel i ditt tänkande och handlande för att kunna sköta ett arbete och faktiskt göra skäl för din lön.

Ok!

Spontant skulle jag tro att kontor är dåligt. Varför? Det är massa politik och du måste bli polare med folket.

Tror spontant att exv ett lager skulle vara bättre, där man dessutom inte behöver träffa kunder. Överlag så är det en ganska avslappnad och grabbig stämning på lager. Skulle du trivas i en sån miljö?

Markus, som jag förstått så är du aktiv feminist/har väldigt starka värderingar som ligger i takt med det? För det första, du måste droppa detta utåt sett. Varför
1) Andra killar kommer att hata dig
2) tjejer säger att de gillar dig, men inser att du kanske säger det för att smöra dig in.
3) dessutom tycker tjejer INTE det är sexigt med feminina killar som talar om hur viktigt genus är.

När du träffar tjejer, vad pratar ni om? Har du några ämnen som du förberett som ni kan prata om? Hitta några ämnen att prata om och öva in framför spegeln/alt med familjen tills du känner dig säker

"Du har inte sagt vad mer än nationerna som finns."

Du kan ju kolla upp sånt här själv men tex nationerna känner du väl till, de har pubar, lunchserveringar, bibliotek, baler, klubbar, teater-, musik- och idrottsverksamhet. Du kan engagera dig mer aktivt eller som de flesta bara hänga där som ett ställe att ha kul på vid sidan av studierna. Förutom nationer finns kårer, föreningar och politiska partier. Du kan till exempel gå med i någon av kårens studiegrupper, skriva i en kårtidning eller bli medlem i en idrottsförening.

Sen finns det massa andra aktiviteter i anslutning till Universitetet som du kan testa när de anslås. De är såklar olika i olika grupper men du kan lätt fråga kursare om att ta en fika efter lektionen/ta en öl/hjälpas åt med nått pluggande.

Som med tipset om "affärsövningen" och åka till Mall of SCANDINAVIA och mycket mycket annat här så handlar det inte alltid så mycket om att det ska vara kul eller ge dig nått kortsiktigt. Du behöver vänja dig och träna på de andra i din ålder knappt tänker på.

Och du behöver inte gå ner i vikt, byta frisyr och ha fina kläder! Det är ytliga saker och inte de som hindrar dig!!!

Berätta mer. Hur var det trevligt? Skulle du vilja göra det igen även om du visste att du aldrig skulle få ligga med henne?

Träna inte ninjutsu. Bara 16-åriga japanbögar gör det. Allmänt osexigt. Karate är väl OK men thaiboxning är bättre. Brukar vara mycket tjejer som tränar det numera.

Tror du någon som jobbar som städare "vill städa"? Jag har jobbat som städare och känner flera som gjort det och en som gör det. Det handlar inte om att man "vill" utan om att man måste dra in pengar. Du som alltid bara fått pengar förstår inte det konceptet, men för de allra flesta av oss får inte bara pengar. Det kräver en motinsats. Denna hade vi i de flesta fallen aldrig gjort om vi inte fick pengar för den, det är alltså inte något vi gör för att det är kul.

vad ska du göra på detta kontor? Du vet att man liksom inte bara sitter. Är man t.ex. med i ett produktutvecklingsteam kanske man modellerar. Nån annan lirare sysslar med redovisning. En tredje gör programkod. Nu är detta rätt kvalificerade uppgifter, det finns även mindre kvalificerade, min poäng är dock att jag undrar vad det är du tänker dig att du ska göra på kontor (dvs ha en datorbaserad uppgift).

Så du kan inte ha sex? Det är nämligen inte som på porrfilm och jag tror inte dina föräldrar visat dig.

Allt skulle bli så mycket bättre om du faktiskt läste vad man skrev istället för att ha allmänna föreläsningar som om andra är dummare än dig

Jag skrev:

Problemet jag har med Markunator är att han tror sig vara i en position där han väljer.
Så fungerar inte livet för någon av oss.

Jag har också städat och haft skitjobb, jag jobbade dessutom i hela högstadiet och gymnasiet för att få pengar. Det är därför man jobbar som alla påpekar.

För de som inte klarar av att arbeta så finns hittepåjobb så de inte skall känna sig utanför och få en bättre självkänsla.
Det är milsvid skillnad mellan dessa två. Markunator har bara erfarenhet av att saker finns för hans skull och det som inte är det är han inte intresserad av - det är en del av diagnosen.

Hur vore det om du bemötte det jag skrev istället för att applicera felaktiga mentala tillstånd på mig? Påstod inte du att du har ett välutvecklat ToM? Jag hävdar att allt skulle vara mycket batter då istället.

Men vi försöker igen: vi vet inte hur omfattande Markus funtionsnedsättningar är, eftersom vi inte kan observera honom i verkliga livet, så att anta att han kan arbeta men inte vill baserat på vad du dragit för slutsatser om hans svar här i tråden kan mycket väl vara felaktigt. Du har helt enkelt ingen aning. Så, min poäng är: skitjobb kräver inte mycket, nej, men Markunator har själv beskrivit att han knappt kommer ihåg nånting från konversationer han har med folk, och således kan man anta att dessa problem skulle bestå även om han fick jobb och hindra honom från att utföra jobbet.

Vi säger att han lyckas landa ett "skitjobb" som timanställd städare (nu vet jag att han inte vill det, men ändå), och efter att han varit på jobbet några gånger blir han uppsagd eftersom han misstolkat eller gjort fel. Hur tror du att han skulle må efter det här?


Men nu är det ju så att Markunator faktiskt är i en position där han kan välja att ha kvar sin aktivitetsersättning (alltså bara fortsätta med daglig verksamhet). Hans val står därför inte mellan skitjobb och arbetslöshet, utan mellan bidrag och personlig utveckling (som inte kan fås via daglig). Markus har alltså inget financiellt incitament att "ta skitjobb", utan för honom vore en anställning snarare att se som träning mot vuxenlivet. Jag ser att du skrev ett ganska långt och giftigt inlägg som fick honom att reagera i affekt och be dig dra åt helvete. Var det nödvändigt?

Uttrycket betyder att du låter någon annan ta ansvar.
Du har ju också det förhållningssättet i tråden, att du vill att andra ska tala om vad du ska göra.



Som här, det är faktiskt inte sant. Du sitter passivt som ett barn och förväntar dig att andra ska göra saker åt dig. Du har fått jättebra tips, så visst har folk hjälpt dig. Mig veterligen så är det här den största hjälpartråden här på flashback.

Med tanke på dina studieresultat så tror jag säkert att du har det. Om du kan scanna in grejer så kan du lära dig att göra mer saker, men arbetar gör man bara för att man vill om man har turen att kunna jobba med sin hobby och man inte är så kräsen.

Det var inte roligt att städa, men man var nöjd när man var klar för att man visste att man tjänade pengar. Man var vuxen. Det jag tänker när du säger att du inte vill städa, är att du inte vill vara vuxen. Bättre att städa vara vuxen och kunna ta hand om sig själv, än att må dåligt för att man inte är en del av samhället. Sedan så börjar de flesta med ett mindre roligt jobb, och får bättre och bättre arbeten. Att ha städat eller haft annat skitjobb är inte helt fel att ha på CV't (meritlista) - för det visar att man inte är rädd (för lat för att) att arbeta. Om du skall upp för en trappa så börjar man alltid på första steget. Städjobb eller annat skitjobb kan vara ett kliv in på arbetsmarknaden över huvud taget.



På Universitetet.
http://www.uu.se/utbildning/kontakt/studievagledning/

Här är länken till en blankett
https://uu.onlinebooq.se/



Om du börjar med att tala med någon ansvarig där du är nu och ber om deras realistiska syn på vad de tror att du klarar och är lämplig för, så får du en bedömning av hur stort ditt handikapp är.

De tar inte upp sådant på egen hand för att de är rädda att kränka, men det är bättre för dig att veta, så du vet i vilken riktning du skall tänka. Om du gör en lista på vad du är bra på, så kan man stämma av den mot vilka kurser som finns och vad som kan ge dig jobb och en bra framtid.

Jag pratade om att du skulle ödmjuka dig för att Sveriges ekonomi blir sämre och det kommer bli svårare för alla grupper som inte klarar sig själva. Dvs mindre pengar.
Jag återkopplade till att du säger att du inte vill städa tex, i en framtid kanske du måste för att få mat på bordet. Att folk blir arga på dig för att du säger att du inte vill - beror på att vi andra måste.
Om vi skall äta så måste vi jobba. Och vi får ta det bästa vi kan få. Vi kan inte välja.

Jag skrev att du förmodligen nu i början skulle få ett sämre jobb än i vården. Och du svarar:
Alltså olyckliga människor som inte orkar att leva, har jag empati för, men du menar alltså att om du inte får som du vill - så kommer du ta livet av dig. Nu har du otur så du har fått ditt handikapp, men varför duger inte det som duger åt oss dig? När jag gick ut skolan så var det över 200 sökande på varje jobb jag sökte utifrån min utbildning. Då blev det att fokusera på inte det jobb jag ville ha utan på det jobb jag kunde få.
Jag var arbetslös 3 månader och det mådde jag dåligt av - att inte kunna ta hand om mig själv. Jag frågade på arbetsförmedlingen vad jag skulle göra. Då ändrade de attityd och sade - dessa branscher finns det jobb. Jag fick då jobb vid ett löpande band, ja det var ett skitjobb - men jag fick min första heltidslön.

Jag förstår inte hur du resonerar. Jag förstår att identitet är viktigt för dig, att det är viktigt med en bra självkänsla. Men självkänsla får man när man inser att man klarar saker. När man utsätter sig för det man inte riktigt vågar och klarar det. Så du har lite fel attityd. Du kommer aldrig få självkänsla av det andra gör för dig, utan av det du gör för andra.


Det finns aldrig några garantier.
Fokusera då på att DU gör det som KRÄVS, inte vad du själv vill göra och inte.

Det jag avsåg var det jag skriver ovan.
När du får råd här, många väldigt bra råd, så verkar du inte förstå att det inte handlar om vad du vill, utan om vad du måste göra för att komma framåt. Allas vår vilja "sitter i skogen och växer" är ett känt uttryckssätt, det betyder att det inte spelar någon roll vad man vill. Utan som sagt vad man måste för att lyckas.

Imirion har varit inne på det, eller vem det nu var som tog upp Rocky filmen. För framgång så handlar det inte om vad man vill utan vad man måste.

En annan Rocky:
https://www.youtube.com/watch?v=XlbKn8_p3vk

Det är ju många som kämpar i uppförsbacke, de som tar sig igenom är de som inte skyr någora medel.
Bäst är ju hans motivational speach, it's not about how hard you can hit, but how much you can take and keep moving forward.
Dvs hur mycket obehag man kan härda ut
https://www.youtube.com/watch?v=5JAHAFvcr2o


Du måste lägga av med det där, din aggressivitet och tjurighet är det största hindret för din framgång.

I övrigt fick du bra råd av SKetcher, lyssna på de andra aspiesarna - de vet vad de själva har gjort för att komma framåt och jag tror ingen av dem tyckte det var roligt i början - snarare obehagligt eftersom det var nytt.