24 år gammal okysst oskuld

Ditt funktionshinder......?

Herregud, Imperatrix gav ju dig flera exempel. Använd dem som templat/mall och anpassa dem till din egen situation.


Skriv i första hand till personer som du redan träffat IRL och delat en upplevelse med och som kan tänkas komma ihåg att de träffat dig. Då har ni ju nån utgångspunkt till framtida kontakt där i så fall. Som jag sa, tjejer får redan tillräckligt med friend requests och mess från random snubbar de aldrig träffat på Facebook. Du kommer bara att bli en i mängden.

Dock måste jag säga att det är rätt kört att försöka hitta en flickvän om man inte redan vet hur man skaffar vänner, eftersom flickvän/partner är mer intimt än vänskap och kräver mer anpassning.


Det är ett uttryck bara, tolka det inte som att du bokstavligt måste lära dig att "gilla" din situation, utan snarare handlar det om acceptans. Acceptans innebär inte att man är nöjd med situationen, men att man accepterat att det är som det är och fattar ett beslut utifrån det. Förstår du?

Mitt råd registrera dig på någon kontaktsida och ta kontakt med så många tjejer du bara kan och ligg i att du skall få träffa dem. Kommer att bli många misslyckanden men en dag bara händer det helt plötsligt.

Så, jag ska alltså inte bry mig om att se bättre ut? Eller...?

Jag kan inte göra nåt åt mitt funktionshinder.



Okej, men du sa ju själv att jag inte skulle säga "Hur är läget?" etc...?



Det finns inga personer på dejtingsajter som jag har träffat IRL...om det är det du pratar om...?


Okej, det finns flera tjejer som jag har blivit Facebookvän med efter att ha träffat dem IRL. Ska jag försöka ställa in siktet på nån av dem, kanske...?



Okej, så hur skaffar jag vänner?


Ingen har sagt hur jag ska "fatta ett beslut utifrån det"!


Har redan försökt. I åratal. Funkar inte.

Det var då värst vad du går hårt åt boktipsen Markunator fått, utan att verka känna till en enda titel eftersom du klumpar ihop samtliga till "självhjälpsböcker". The Game har inte ens nämnts.

Det finns mycket läsvärt på listan Markunator skrapat ihop från tipsen av diverse användare här, där inte en enda titel kan kategoriseras som glättig amerikansk självhjälpslitteratur a la Oprah Winfreys bokklubb. Så att avråda honom från att läsa specialanpassade böcker, riktade till aspies, med konkreta råd om allt från social interaktion, till dejtingguider anpassade för aspies kan omöjligen "förvärra" hans liv.

PS. Ja, jag vet M att du inte vill att jag skriver i tråden, men det här var riktat till Disciplina och inte dig

Har du ens läst tråden?

Mitt största tips är att VÅGA, oavsett vad det ger för resultat, ju mer du VÅGAR, ju mer kommer du lära dig.

Att INTE våga ger INGET resultat utan bara mer tankar som inte är relaterade till något riktigt resultat.

Finns ingen människa som bara "var grym" på tjejer/killar, utan dom har faktiskt också tränat även om dom inte vill erkänna det.

Det är dom som misslyckas mest som lyckas!

TS, jag kommer att ta en paus från tråden ett tag, för jag känner att jag blir frustrerad på dina svar. Faktum är att ingen här kan svara på dina frågor om hur man blir omtyckt/skaffar vänner/får flickvän/osv. eftersom det är sådant som varje människa får lära sig under en trial and error process som kallas livet. Kan du inte själv hitta en strategi som funkar för dig så kan ingen annan göra det åt dig heller. Du har fått över 60 sidor med tips om hur man börjar processen, men det är du som måste fullfölja den själv.

Som jag sa många misslyckanden men helt plötsligt kan det hända att du får träffa en tjej som bara kastar sig över dig.
Den enda möjlighet du har är att få försöka träffa så många tjejer du bara kan tjejer tar inte kontakt med dig.

Alltså, drömmen är förstås att hitta den avgörande pusselbiten som gör allting begripligt. Men så enkelt är det nog inte. Däremot kan du sortera informationen i termer av vad du förstår och vad du inte förstår.

Konkret: Du kan få det obegripliga att så smått börja ta form. Det är fortfarande obegripligt, men du kan börja ana riktningar och omfattning.

Eller det där var väl inte så konkret... Jag skulle vilja dra paralleller till projektiv geometri och klusterteori, men det blir knappast mer konkret. Dessutom är jag trött nu.

Låt mig fråga: Förstår du vad jag menar om jag säger att man kan börja ana något om det man inte förstår?

Konkret version: Förstår du vad jag menar om jag säger att man kan lära sig hur relationer och andra människor fungerar även om man saknar sådan intuition?


Jag förstår. Jag tror att det beror på bristande kompetens, ovilja att se dina behov och förhoppningar om att du kanske bara är lite sen i utvecklingen. Efter det att du fyllde 18 hamnade i formellt avseende ansvaret att värna dina behov på dina axlar. Och om du själv inte har påkallat hjälp har det tolkats som att du är tillfreds med situationen.


Jag tror inte att det räcker. Jag tror att den stora förändringen måste ske i ditt tänkande. Jag tror att det som kan få avgörande betydelse för dig är att du tar till dig idén om att kompensera din bristande intuition kring relationer och andra människor genom att lära dig hur de fungerar. Ingen människa har förmågan till cykling eller bilkörning medfött i sina instinkter. Likväl kan vi genom medveten hårdträning få in det i våra reflexer.

Jag vet inte om jag är tillräckligt konkret. Jag vet inte om liknelser är irrelevanta. Men du kan lära dig att ragga brudar - inte genom att memorera fem trick, utan genom att kompensera bristande intuition genom förvärvad kunskap.


Jag minns inte längre. Det var väl ett inlägg av Imiron? Han brukar vara slagkraftig i sina formuleringar och han brukar snärta till ganska bra i sina slutklämmar. Nåt sånt kanske?


Såhär tror jag: Förklaringen till att vissa killar, som till det yttre inte "borde" vara bra på brudar, ändå kan lyckas dra den ena tiopoängaren efter dena andra är att de förstår kvinnor. Eller ger sken av att förstå kvinnor. De skapar trygghet, de skapar en känsla hos andra av att vara betydelsefulla och de lyckas bli inkluderade i andras komfortzoner.

Noterar du kursiveringen ovan? De kanske inte förstår kvinnor särskilt bra egentligen. Men de bemästrar tekniken och de har utvecklat reflexer som gör att de kan agera adekvat. Är detta begripligt? Jag talar återigen om den kompenserande och förvärvade kunskapen.

Jag föreslår att du läser tråden från början. M har själv berättat att flera års nätdejting inte har lett till en enda dejt irl, så det har inte handlat om bortslösade chanser, utan han har tyvärr inte fått någon chans alls. Och det ska han inte ta speciellt personligt, då det är erkänt svårt även för en neurotypisk man att få till en nätdejt med dagens klimat på nätdejtingsidor och Tinder. Nätdejting har helt och hållet blivit kvinnornas marknad och det säger inte jag som misogyn, antifeministisk man, utan som kvinna.

Så istället för att ge sig på det igen och få ännu sämre självförtroende än han redan har så anser åtminstone jag att det är bättre att jobba vidare på möten irl, eftersom det är något helt nytt, som han fram tills nu inte testat på. Och han har ju bevisligen redan lyckats få till flera pratstunder med tjejer det senaste. Bara att nöta på

Markunator, du har ju gått ut gymnasiet och klarat Matematik B antar jag.

Min bror har inte klarat Matematik B. Han har köpt en bok i matematik B och har en lärare i matematik B. Nu frågar han dig om det räcker för att han ska klara matematik B.

Kan du svara på den frågan? Nej, det kan du inte. Du vet att det är bra att han läser och räknar i boken och att det är bra att ha en lärare i matematik, men det betyder inte att han kommer klara provet. Vidare kommer det inte räcka med att läsa i boken och lyssna på läraren. Han måste LÄRA sig använda det som står i boken och det läraren säger. Läraren och boken är verktyg för min bror, men det är han som måste utföra arbetet. Förstår du?

Det är lika dant med alla tips etc du får. Vi kan ge dig tips på hur social interaktion fungerar, du kan läsa böcker om det etc, men du måste lära dig det. En bok, vi, lärare, osv är hjälpmedel och verktyg, men jobbet utförs av dig.

Vi kan inte heller sitta och säga exakt vad du ska säga, även om vi kan ge dig tips på öppningsrepliker etc. Om min bror frågar dig "hur ska jag göra på provets första uppgift" kan du inte svara eftersom du inte sett provet. Det är samma sak. Men du kan säga "om det är en andragradsekvation du ska lösa kan du använda PQ-formeln [som ingenjörsstudent måste jag säga att man bör kvadratkomplettera istället, men men]". Han kanske frågar "hur gör man det?" och du förklarar det. Sen frågar han "men om det inte är en andragradsekvation som är första frågan då?".

Matematikprov kan varieras så pass mycket att det blir omöjligt att ge exakta lösningsregler till ALLA problem som uppkommer. Istället måste man hitta en teknik för att förstå problemet och välja en eller en kombination av lösningsmetoder man lärt sig.


Det är samma sak i konversationer. Vi kan omöjligt ge dig en passande respons för alla lägen. Du måste istället hitta större lösningsmetoder och applicera dem. En sådan kan vara att om du får en fråga så besvarar du den men ställer också en motfråga i samma ämne. Men jag kan inte säga till dig vad det är för motfråga du ska ställa, det beror på en mängd olika faktorer.

Ett bra sätt att lära sig hur man vet att man gjort fel. Folk kommer inte säga till dig "när du sa så där så blev jag ointresserad". Du måste hitta ett annat sätt att få reda på när du utfört något som inte var socialt önskvärt. Det kan göras genom att läsa kroppsspråk och i viss mån samtalet. Tittar hon bort från dig, svarar kort och utan motfrågor gör du henne obekväm, eller hon vill i alla fall inte prata med dig. Vänder hon sig ifrån dig och börjar prata om ett annat ämne med sin vän, vill hon prata med sin vän, inte med dig. Om hon däremot kommer med mycket motfrågor, har ett öppet kroppsspråk (händerna vid sidorna), är vänd mot dig, söker ögonkontakt ofta och ler så tycker hon om ert samtal.