24 år gammal okysst oskuld

Really?

Poängen är här att vissa förväntar sig att Markunator skall fungera som om han inte hade ett funktionshinder, det är rätt taskigt.

Någonstans i Baron-Cohen papprena jag länkade står det att det är viktigt att bemöta på en systemizernivå och inte en empathizernivå.

Oavstt om du jobbat med aspiesar eller inte så måste du bemöta varje människa som en individ.

Jag har inte påstått att apsiesar är efterblivna, eller inte har humor. Jag har påstått att de har ett annat sätt att uppfatta världen och att man behöver vara extremt tydlig i sitt språk.

Tråden är väldigt lång, jag hinner inte läsa ikapp, så jag kanske frågar något som du redan svarat på.

Har du gått i vanlig skola? Hur långt? Eftersom du tänker Universitetet, så antar jag att du läst på gymnasiet? Vilken linje?
Och har du gått all den här tiden utan en vän?
Hur har det varit i dina skolor?
Har de ignorerat dig, eller har de varit elaka?



Jag ställer en massa frågor för att hjälpa dig åtministone någon ruta framåt.


Jag kan svara på specifika frågor.
Jag tänker och funderar på det här. Vad som är lämpligast.
Istället för att fundera på hur du funkar, skulle det kanske vara bäst att tala om för dig hur NT's funkar.

Ah ok, då vet jag det, och ska försöka hålla det i minnet själv.


Ett bra sätt är att lyssna, det tycker jag du gör bra i tråden också. Om det bara verkar meningsfullt så lyssnar du på alla. Även på de som inte förtjänar det kanske (för att de är elaka menar jag)
Ett annat sätt är att vara vänlig, och visa intresse som vi pratat om.
Det är ganska lätt om man har theory of mind, för då kan man ge folk vad de vill ha.
Men egentligen så kan man väl säga att om du gillar någon, så vill du den väl?
Vill att den ska må bra?
Göra den glad?

OM jag ställer frågan, vad blir du glad av?
Om det är någon i tråden här du gillar - vad tror du skulle göra den glad?
Försök tänk på vad du vet om den personen?

Kan du komma på något bra om den?

Skriv det. Alla människor vill känna att de betyder något, komplimanger är alltid bra. Däremot skall man vara försiktig med sexuella komplimanger till tjejer. De får så många, och kan ta det på fel sätt.

Men om jag skall ge några till dig.

Du ser trevlig ut, jag beundrar ditt tålamod, och din beslutsamhet.


Behovet pockar på.
Du skall veta att det är många män som känner som du.
Det är inte lätt att lösa för ganska många.
De får lösa det själva, dvs tillfredsställa sig själva.


Jag gör mitt bästa, men det är svårt, så det är inte säkert att det blir rätt varje gång.

Vad är det som inte betyder någonting för dig? När jag skriver "Eller också läser du igenom den här tråden och funderar på vad den handlar om" så notifierar jag dig om att den här tråden (alltså, den sekvens av Flashbackinlägg vartill t.ex. detta inlägg hör) innehåller tips som skulle kunna pusha dig i rätt riktning. Det är det och endast det som jag menar. Tanken är inte att det skall betyda något annat än just det. Här finns inga undertoner eller ironier.


Eftersom även jag är aspie så missförstår jag din fråga. Menar du

a) "Varifrån har du fått idén att ingen har hjälp mig?"

eller

b) "Vad tror du att det beror på att ingen har hjälpt mig?"

Så trots att du inte vet vad de där grejerna är så vet du att de inte funkar för dig? Apropå att du inte förstår hur det skulle kunna funka, se nästa citat.

Det här citatet och det föregående satt ihop i samma stycke i originalinlägget. Meningar som inte avskiljs med styckesavgränsare sitter som regel ihop av ett skäl; de utgör en sorts helhet. Man måste inte förstå hur allting funkar, ibland kan man ju nöja sig med att veta att det gör det.

Med minnesregel avses vanligen en associationskedja av något slag. Nu tänker jag ta ett exempel på en minnesregel Det handlar om att lära sig vad som är täljare och vad som är nämnare i ett bråktal. Om man har svårt att hålla isär de här två ganska likartade begreppen kan man försöka memorera ramsan "Täljaren vid Taket, Nämnaren där Nere". En sån här ramsa sätter sig ganska lätt i minnet. Jag gissar att alliterationen (T-T, N-N) bidrar till detta. Detta var alltså ett exempel som jag drog i syfte att illustrera begreppet "minnesregel" och har ingenting med de aktuella frågeställningarna att göra i sak.

OK, nu säger jag något konkret. Pass på:

Jag tror att det är omöjligt för en kille att få en flickvän om killens motiv till att inleda relationen är att han inte vill, kan eller vågar köpa sex. Jag baserar denna utsaga på den erfarenhet jag har om hur kvinnor/tjejer/flickor i allmänhet funkar och om vad de vanligtvis söker i en relation. Min erfarenhet säger mig också att kvinnor/tjejer/flickor vill ha mer bekräftelse och uppskattning än vad det innebär att bara tillhandahålla gratis och laglig sex. Rent konkret tror jag att man nåt betydligt större framgångar hos kvinnor/tjejer/flickor om man försöker utveckla ett intresse för relationen och för personen. Rent konkret tror jag att man kan kompensera svårigheter med att utveckla sådana intressen genom att tillämpa hjälptekniker såsom minnesregler, flödesscheman och visuella sociala berättelser.


När jag citerar ett inlägg och enbart lägger till texten "+1" så är det ett uttryck för att jag instämmer i det citerade inlägget. Jag vet inte om du känner till Facebook, men där finns en "gilla-knapp". Genom att trycka på "gilla" kan man uttrycka sitt gillande. På Flashback finns det inte någon sådan "gilla-knapp". Därför använder jag istället möjligheten att citera det inlägg jag gillar och som egen text infoga "+1".

Ett tips som jag brukar ge: Åk på semester någonstans. Varför? Personer som du eventuellt gör bort dig för, behöver du inte möta i kön på ICA dagen eller veckan efter. Annan fördel med att dyka ner i kaoset av learning-by-failure i ett annat land, är att man ofta kan betraktas som exotisk av lokalbefolkningen, och att andra semesterresenärer ofta har mer tid och intresse av att träffa nya mänskor. Även festivaler av olika slag är bra.

Du kan ju också börja med att ta enkla oskyldiga kontakter med tjejer/kvinnor du möter i vardagen. Om du inte redan gör det. Kan ibland leda vidare till något. Det är ju inte av en slump att en tjej eller kille tar kontakt med någon och börjar prata om något oskyldigt alldagligt. Det visar att det finns något slags intresse, ofta.

Japp, ända fram t.o.m. årskurs 9. Fr.o.m. årskurs 4 hade jag dock personlig assistent.


Ja, jag gick Samhällsvetenskapliga linjen på Lundellska Skolan. I en särskild Aspergerklass.


Nejdå, inte all den här tiden. Jag har haft något som kan kallas för vänner när jag var yngre. Dock inte längre.


En del barn har varit elaka mot mig, visst. Särskilt under högstadiet. Men, men, i det stora hela har det väl mest varit okej, antar jag, även om jag alltid kände mig väldigt ensam.


Okej, bra. Jag och min mamma ska träffa en psykolog och en kurator i morgon. De följande gångerna jag går dit så kommer jag att gå själv, dock.



Jag har ju inte theory of mind, men jag var på ett luciafika i dag och blev vän med två tjejer på Facebook. Jag blir Facebookvän med någon ofta när jag går till såna här tillställningar - men hur blir jag vän med dem på riktigt?


Klart jag vill. Jag har bara inte kunnat lära känna nån på det sättet än.


Nej. Det här kan jag inte svara på. Inte på nån av de tre frågorna.



Tack. Jag har ofta velat ge tjejer komplimanger för deras utseende (har dessutom gjort det ett par gånger), men jag vågar inte alltid göra det, särskilt inte om det är fler personer där.



Okej, det gör jag också, väldigt ofta faktiskt - men det räcker inte.



Grejen är den att jag har läst igenom den och jag har gjort anteckningar. Vad exakt är det du vill att jag ska leta efter?


b) "Vad tror du att det beror på att ingen har hjälpt mig?"


Okej, kanske det kan funka, men då behöver jag lite mer noggranna instruktioner för hur jag ska göra.


Okej, vad ska jag göra då? Jag kan inte köpa sex, och jag vet inte hur man attraherar en tjej. Jag håller på att läsa en bok om det just nu och jag ska läsa fler böcker, och jag ska skaffa en manlig kontaktperson som kan hjälpa mig med det - men kommer det att räcka?


Det vet jag väl! Jag undrade bara vad det var du tyckte var så bra med det där inlägget!



Jag vill inte åka på semester själv. Jag skulle inte klara av det, och dessutom så skulle jag bli helt knäckt av ensamheten.


Okej, möjligtvis så kan jag komma i väg på nån sorts festival i vår och/eller i sommar - men återigen: jag kan inte göra det själv.


Jag kan prata med tjejer, men inte mer än så. Jag försöker redan "ta enkla oskyldiga kontakter med tjejer/kvinnor jag möter i vardagen", men vad mer än så kan jag göra? Hur kan jag få dem att bli intresserade av mig, på riktigt?

Det är svåra grejer det här, kan jag hålla med om. Sådant man kan föreslå att göra ihop kan ju vara något så enkelt som en promenad. Tror man får bygga steg för steg, typ. Försöka hitta något gemensamt intresse eller samtalsämne som båda går igång på lite. Vissa aktiviteter har sådana där prova-på-gånger. Kanske kan vara något att leda in samtalet på, för att kolla intresse, och om hon vill hänga med. Kan ju vara en konsert med något band eller liknande också.

Forskningen om attraktion säger att ju mer man exponeras för en person, desto större chans för attraktion. Det där med blixtförälskelse är nog mindre vanligt än vad man tror. Humor, även torr och udda sådan, kan ibland funka för att skapa intresse.

Jag har tyvärr inte så mycket mer i tips-väg att ge.

Du börjar med att inleda en vardaglig konversation med dem på Facebook (i privat meddelande) där du återkopplar till senast ni sågs följt av en fråga. Exempel:

- Kul att se dig igår! Läget?

Eller:

- Det var fint att träffas igår! Brukar du gå på [tillställning] ofta?

Eller:

- Hej! Hur mår du?

Eller:

- Åh, jag tänkte på en grej du sa igår. Vad hette den där filmen/författaren/eventet/whatever som personen pratade om du nämnde? Den verkade intressant/rolig/konstig så tänkte kolla upp mer info om det!

- - -

Sedan hur du fortsätter konversationen beror ju på vilka svar du får. Grunden för att bygga relationer är att du bekräftar den andra personen (genom att återkoppla till saker den berättat för dig, eller genom att du säger uppskattande saker om sånt den gjort för dig. Det förstnämnda innebär att du tar upp ett samtalsämne om saker personen tidigare nämnt men inte gått in så djupt på, och det sistnämnda är att du är uppmärksam på saker personen gör, t.ex. om personen ger dig någon information du ber om så tackar du för den, eller om ni ses och personen håller upp en dörr för dig eller bjuder på kaffe så säger du att det var snällt gjort), samt att du har ett genuint intresse för att lära känna personen.

Tänk dig att ni ska lära känna varandra, snarare än att du ska lära känna dem. Intressera dig för personen och för er relation. Försök lära dig att uppskatta socialt umgänge.
Du börjar där, sedan fortsätter du ha kontakt med personerna. Som jag förstått det har du inte kontakt med så många personer idag, däri ligger förmodligen felet som hänt. Relationer förutsätter ofta att man känner varandra en längre tid och att man har regelbunden kontakt med varandra. Börja med att skapa relationer du gillar. Folk som har relationer går aldrig från att säga hej till att gifta sig, utan det är ju alltid en process som gås igenom.

Det finns inget du kan göra för att någon ska bli intresserad av dig på "riktigt", då tjejer inte är mekaniska utan har olika preferenser. Men steg ett är att du skapar en långvarig och ömsesidig kontakt med dem till att börja med. Om du däremot enbart vill göra det för att du vill ligga kan du låta bli, för då kommer du bara framstå som falsk och creepy när det uppdagas (vilket det kommer göra).

Användaren Imperatrix kom med en del konkreta, användbara tips i sitt förra inlägg; lyssna på henne. Dock tycker jag att TS helt kan skippa det uttjatade "Hej Hur mår du?" Det är liksom standardfrasen som alla killar inleder med (eller variationen "hej, läget?") och är man en hyfsat snygg tjej få en dejtingsajt eller Facebook så har man garanterat redan blivit översvämmad av såna meddelanden från random snubbar och sorterar bort dem på en gång. Det ska nämnas att "hur mår du?" är en s.k. fatism, alltså inte en ärligt ställd fråga, utan ett uttryck som fyller en social funktion. Det är okej (om än tråkig) fråga att ställa i ett IRL möte med någon eftersom det är över på några sekunder, men i skrift blir det alldeles för bökigt och omständigt (enligt mig då) för att spela sin roll som socialt smörjmedel. Gör återkopplingen, om det finns nån, i första meddelandet istället och fråga inget om läget eller mående.

Inte för att vara elak, men du kanske siktar för högt.

Du har ett funktionshinder, acceptera det är nog steg ett.

Du kanske inte ska jämföra dig med "andra".

Nu känner jag ju inte dig, men du skriver att du haft personlig assistent den 4:e klass och gick "special" klass på gymnasiet med andra som hade liknande problem. Hur var det? Ingen tjej som du gillade där?

Tyvärr är det tufft att hitta en partner för alla, och med ditt funktionshinder blir det inte lättare.

Okej, men då är frågan: är det ens nån mening att försöka få en tjej intresserad av mig under de kommande två, tre, fyra månaderna då jag fortfarande kommer att bo hos mina föräldrar?

Vad mer kan jag göra? Jag håller på att gå ner i vikt just nu genom att bara äta max 1 700 kalorier per dag (utom på lördagar), och när jag har nått min målvikt ska jag fokusera på att bygga upp mina muskler på gymmet. Jag ska köpa fler fina kläder (när jag har gått ner), jag ska testa kampsport och dans, jag ska fortsätta söka jobb (både själv och via Daglig Verksamhet/MISA), jag ska skaffa en manlig kontaktperson som kan hjälpa mig med det sociala, jag ska fortsätta prata med psykolog och kurator - vad mer kan jag göra?


Okej. Hur gör jag för att inte verka efterhängsen eller "creepy"? Och kan jag fokusera på att få en flickvän innan jag har vänner?



Okej, så återkoppla till saker hen har berättat för mig, säg uppskattande saker till henom om sånt hen har gjort för mig, och var tacksam.

Det är dock väldigt svårt för mig att få nåt ordentligt intresse för att bara hitta vänner i stället för en flickvän...


När du säger "relationer", pratar du då om vänskaps- eller kärleksrelationer? Och vad är det du menar med att jag "inte har kontakt med så många personer i dag"?


Okej, men då vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Jag tänker mest på att ha sex, nämligen; så hur kan jag skapa en långvarig och ömsesidig kontakt med dem om det är det som jag egentligen hoppas uppnå? Jag kan ju inte bara sluta tänka på sex.


Det gör jag - men det är inte så lätt att förstå allt, precis.


Okej. Så vad ska jag skriva, då?


Men om det inte finns nån återkoppling, då?


Jag förstår inte vad du menar med det. Jag vet redan att jag har ett funktionshinder, hur kan det möjligtvis hjälpa mig att "acceptera" det (vad det nu betyder)?


Det är ganska svårt när jag ser hur mycket andra i min ålder har åstadkommit. Hur många vänner de har, hur mycket de har levt sina liv.


Jo, det fanns en tjej i gymnasiet som jag gillade, men hon lämnade klassen i tvåan (tror jag att det var). Jag lyckades inte precis charma henne. Hon var söt och snäll och trevlig, men också väldigt blyg och tyst, och verkade möjligtvis ha en del psykologiska skador också...


Jag kan dock inte bara gilla läget, tyvärr.

Problemet ligger inte i hur du ser ut eller hur du klär mig, tro mig.

Utan i...?