"Sverige går mot en systemkollaps" - vilka är bevisen?

Det är lite på detta vis det är. Det går aldrig någonsin att på något vis vinna eller komma fram till något vettigt med någon som helt enkelt inte accepterar logiska resonemang eller att helt uppenbara saker i verkligheter är ett faktum.

Det blir lite som att föra en debatt mot en mentalpatient; givetvis kan man då inte vinna då debatten i sig blir helt omöjlig. En god debatt förutsätter att båda parter har en någorlunda snarlik verklighetsuppfattning.

Eftersom känsloargumenten styr majoriteten av befolkningen måste man invänta systemkollapsens verkningar innan det går att införa de åtgärder som löser dagens problem. Först då kommer de känslostyrda att byta åsikt. Först då kommer de stå och be om hjälp.

Ja, det blir värre först men åtgärderna som behövs redan nu finns det ännu inte politiskt stöd för.

Enda trösten är att kollapsen nu går så fort att det blir enklare att åtgärda systemkollapsen än om det varit ett långsammare förlopp.

Ibland får jag känslan att detta synsätt är vad Sveriges regering också genomför i praktiken. De skapar en situation där de till slut kan köra över snyftvänstern en gång för alla.

För min egen del (samt för att lyckas föra min gamla mamma i säkerhet), så kommer jag i alla fall helt enkelt hoppa ur båten och simma till fast land på den finska sidan. Jag har redan börjat packa ihop mina saker, ska ansöka om att bli befriat från mitt svenska medborgarskap och har lagt en deadline för när jag senast måste ha hoppat över relingen. Tyvärr verkar min kvinna vägra att följa med, då hon inte vill lämna hela sin familj och jag kan omöjligen med våld tvinga allihopa att överge skeppet. Det är smärtsamt, men det finns inget jag kan göra åt det, speciellt som jag har åtminstone plikten att rädda min egen mor.

Men för min egen del (om vi bortser från min gamla mor), så är det faktiskt inte i första hand det faktum att båten sjunker som jag överger det hela. I första hand är det väckelsemötesstämmingen, det ständiga framförandet av tron på bevisligen falska och helt imbecilla lögner, försäkrandet av lojalitet och fullständig underkastelse inför den enda sanna tron, de ständiga upprepningarna av samma mantran, tungomålstalandet och alla som desperat vill få en att delta i prisandet och tungomålstalandet. För att nu inte tala om de - som precis som i alla tider i första hand utgörs av kvinnor - som spanar efter tecken på tvivel eller avfall från den sanna tron bland ortsborna för att kunna dra fram dem i ljuset och utsätta dem för kollektiv fördömelse av hela församlingen och vem vet, kanske blir det äntligen ett slaktoffer som verkligen får fart på äggstockarna. Även om det inte fanns fast land i sikte, så skulle jag hoppa i plurret, för jag står verkligen inte ut längre. Det finns ingen hejd på hur pass kvävd och äcklad jag känner mig, vad som helst är mer uthärdligt och är att föredra framför detta, inklusive döden.

Jag försöker inte på något sätt ursäkta min lands- och fanflykt, jag försöker bara förklara varför det inte längre finns några olika alternativ för min egen del.

Margot Wallström går nu ut och konstaterar det vi alla redan visste.

Jag tror att de flesta känner att vi inte kan upprätthålla ett system där det kanske kommer 190 000 människor varje år, i längden kommer våra system att braka ihop.Och det mottagandet kommer inte att få folkligt stöd,

Det fetade är särskilt intressant och, vill jag påstå, beskriver mottagandesituationen redan idag.

http://www.friatider.se/wallstr-m-sv...-systemkollaps