Citat:
Ursprungligen postat av
Regulus
Läs vad jag skrev ovan om Argentina. Det argentinska samhället utsattes för betydligt större påfrestningar än Sverige rimligen kommer att göra, men föll inte samman för det. Det finns fortfarande polis, sjukvård och skolor i Argentina. Köerna är längre, servicen är sämre och man får betala lite mer. Men någon systemkollaps blev det inte.
Om man definierar systemkollaps som att välfärden gradvis blir sämre kan man kanske tala om det både i Argentina och - hypotetiskt - i Sverige. Men det är inte vad som normalt menas med ordet systemkollaps.
Systemkollaps ser man i länder med långvariga inbördeskrig, som Somalia och Sydsudan.
Jämförelsen med u-länder där det aldrig funnits samhälle av västerländskt, demokratiskt snitt, är helt ointressant. Kan vi inte bara lyfta dessa rövhål ut ur diskussionen?
Argentina är intressant. Och det är skillnaderna mot Sverige som är intressanta. Argentina har en rejäl livsmedelsproduktion, ett verkligt militärt försvar och dito polis, inklusive gendermer. Landet är helt dominant latinamerikanskt. Minoriteterna är få och indianer, samt andelsmässigt några få procent. Min slutsats måste bli att Argentina i dessa avseenden skiljer sig kraftigt från Sverige och att skillnaderna talar mot Sverige. Vårt land går snabbt mot en mosaik av minoritetsgrupper som är allt annat än obetydliga i storlek, liksom de kulturellt är avlägsna svenskar i både retorik och praktik. Vi producerar endast hälften av vårt kaloribehov. Vi gör allt för att stöta oss med vår hovleverantör av olja. Våra socialförsäkringssystem och den enorma rad tjänster som lagts på kommunerna har fjärmat medborgarna från ett eget ansvarstagande och initiativ. Vi har ohämmat tagit in män i åldersspannet 15-40 år, från dysfunktionella våldskulturer. Helt enkelt befinner vi oss i en situation där små störningar kan få enorma konsekvenser.
Ett hus som slutar underhållas kommer inte kollapsa över en natt. Det går gradvis. Enskilda delar av huset förfars. Där har vi varit länge nu. Förr eller senare kommer nocken ge vika och taket störta in. Om det blir via ohanterliga räntehöjningar, en skenande stasskuld eller Husbykravallerx100, vet jag inte. Men det är pissväder på ingång och jag kan omöjligt se hur dagens svenska samhälle har någon förmåga att hantera det.