"Sverige går mot en systemkollaps" - vilka är bevisen?

Invällandet kanske har minskat i frekvens, jämfört med för ett år sen, men man kan med fog hävda att belastningen på alla nivåer av samhället istället har accelererat - i samband med försörjningsbördan som rullas över till kommunerna efter UT beviljats och sedermera när etableringsstödet upphör. Köer och överbelastningsfenomen på utförarna (t ex uppsagda poliser och socialsekreterare), undanträngningseffekter på medborgare (som väntar i köer eller helt nekas samhällsservice) osv. Ytterligare en faktor för en perfekt storm är manifest. Och då har jag "bara" antytt materiella aspekter, inte sociala, kulturella och sånt som handlar om nationell identitet, tillit och reciprociteten som är alla goda samhällens förutsättning.

Du kanske definierar "kollaps" en aning annorlunda än vi andra? Havererade samhällsinstitutioner, en skenande massinvandring (700.000 fler flyktingar, invandrare och anhöriginvandrare kommer att landa i Sverige innan 2021), fullt inbördeskrig i storstäderna, en dysfunktionell bostadsmarknad med katastrofal bostadsbrist som man nu öppet erkänner att man inte kan göra någonting åt, en ekonomi och arbetsmarknad som helt och hållet vilar på att priserna på bostäder skenar och att bolånetorskarna med hjälp av bankerna lånar så att fingrarna blöder. Detta är kollapsen du ser.

Sakerna jag räknade upp, och dessutom många därtill, har gått så långt i sitt sönderfall att en reparation inte längre är möjlig. Vi kan fortsätta att höja statsskulden exponentiellt för att smeta spackel över de värsta sprickorna och möglet ett par år till, men till slut kommer inte ens det hjälpa.

Du ser redan en fullbordad kollaps framför dig.

Erik Lidström, doktor i fysik, gör en gedigen genomgång av det svenska skolväsendet:

När skolan blomstrade




http://kvartal.se/artiklar/nr-skolan-blomstrade

En tidig tanke hos undertecknad, när det gäller strukturer/system/modeller/former, är att sådana yttre ramar och inre miljöer endast kan samvariera med tidsandan - eller gränslöshetens, curlingens, omhändertagandets kravlösa förfall som är den offentliga, svenska nutiden. Vore de hållbara strukturerna möjliga med den så kallade normkritiken höjd till norm? Jag antar att det behövs auktoritet för att försvara strukturer. Men den tanken tycks Lidström vilja skingra redan tidigt i artikeln (fetat ovan). Nostalgi är inget man ska försjunka länge i... Men kanske se som en kommande, nygammal hållplats i den cykliska historien.

http://www.meoso.com/wp-content/uplo...al-history.jpg

Falsk trygghet i fjällen.


Det är argument för systemkollaps så gott som något. Vad hände med det här landet...?

Om exempelvis en fjällräddningsförening hade fått ansvaret för det här och fått bidrag för skötseln, så hade det knappast på långa vägar kunnat bli så här problematiskt.

Då hade ordförande och styrelse fått avgå direkt. Kanske de t.o.m. polisanmälts för den bristande skötseln och kompetensen?

Vardagsbrotten ska nu bortprioriteras för grövre brott.
http://www.sydsvenskan.se/2016-12-04...n-vardagsbrott

"Ingenting brukar vara så permanent som tillfälliga åtgärder."

En signal till de kriminella - tag för er, vi ser bort. Som om det skulle bromsa förfallet.

De gör så att säga en omvänd Giuliani. NYC-polisen gjorde under den förre borgmästaren Giulianis tid en aktiv manöver: ingrip mot varje förseelse, för att stävja hela brottsligheten. I Malmö och Sverige i stort drar sig polisen istället undan på område efter område. Malmö är en stad i förfall, Sverige en nation i förfall.

Folk misshandlar och skjuter folk utan att oroa sig för att åka fast är inte det tillräckligt?

Kombinationen av dessa två nyheter är helt förfärande. Först diskuteras, på fullt allvar, att få kriminella organisationer och aktörer att sluta fred. Polisen tycks inte inse att om de sluter fred så bildas en maktkartell där de kan koncentrera sig på att begå brott mot civilbefolkning, och bekämpa polisen. Man har ärvt den socialistiskt terapeutiska synen: med tillräckligt många gåvor ska det oönskade motas, mutas bort.

För det andra är småbrottsligheten den ekonomiska motorn, och en gatans skola, bakom den större brottsligheten. Om någon multikriminell skjuts ihjäl av andra multikriminella är faktiskt MINDRE INTRESSANT än tjugo slynglar som säljer ganja på gatan. Det behövs inte tjugo plattrövar som löser det mordet. Det behövs tjugo gatupoliser som syr in slynglarna. Alla som någonsin studerat ett minimum om krigföring vet värdet av att angripa fiendens logistik. Polisen vill skita i de kriminellas logistik för att attackera de befästa punkterna. Det är så genomkorkat så man får slag.

Sverige har gett upp sitt våldsmonopol på många områden och det är faktiskt en av grunddefinitionerna på en failed state. Det finns tillika en oduglighetskultur och -kult som nu verkar ha nått vägs ände: ingen är kapabel att förstå något. Funktionell dumhet, var det någon som kallade det.

De östeuropeiska ligorna tackar och bockar och meddelar sina polare att Sverige nu är ett ännu mera attraktivt land för bostadsinbrott och åldringsrånande. Det går bra nu, för buset dvs.

Och ger samtidigt vanligt folk goda skäl att bilda medborgargarden.

Det är en farlig väg vi är inne på.