"Sverige går mot en systemkollaps" - vilka är bevisen?

http://www.stockholmdirekt.se/nyhete...vlTq9r7S8q7Qw/

Läs den här ledaren adresserad till Morgan Johansson och säg om vi är på väg mot systemkollaps eller ej. Tänkande människor inser att det inte är hållbart.

http://www.svd.se/god-morgan-johanss...risen-i-europa

Det har inte varit hållbart på länge. Kollapsen är inte på väg - den är här. Nu. det är nu myndigheterna slutar fungera, nu som politiken gör bankrutt och nu som all kontroll över landet glider ur händerna.

Jag säger inte att det inte går att återskapa, men Sverige sjunker nu.

Ja när Löfven säger att vi är på gränsen till vår förmåga menar han inte gränsen för långsiktig uthållighet, den är passerad för länge sedan. Han menar den kortsiktiga gränsen, akuta problem.

Bevisen finns numera överalt.

Skolor i kris. Förorter i kris. Sweden as rape capital of europe, ifølge Pat Condell och statistik. Lådan är tom. Rentan är negativ och nu satt ner åter igen av gode gamla Ingves.

Kris för vårans naboland Sverige

Vi kan väl för sjutton inte sitta i båten och gråta. Den sjunker,den sjunker.
Vad skulle vi kunna göra för att hindra det?
Kan vi inte diskutera det också nu i kollapstråden.
Känns hopplöst att bara se det är åt helvetet, vi sjunker. Systemer har kollapsat.
Någon måste hoppa ur båten och bära den.
Jag vet inte hur.
Tröstlöst att varje dag konstatera att systemet gnisslar ännu mer än igår.
Vi är ju fler miljoner.

Tja, jag har varit en pest för min omgivning i många, många år när jag har hela tiden påpekat hur båten har fått den ena läckan efter den andra, trots att det verkar skapar irritation hos många, får en del att bryta ut i rena vredesutbrott av moralisk indignation (sker nästan uteslutande med etniskt svenska kvinnor), samt har av övriga möts av en märklig tystnad och bortvända blickar.

Jag talar givetvis om de allt fler läckorna bestående av utrensandet av vetenskap och t.o.m. alla former av intelligens från högskolesektorn. Påföljande förfall av grund- och gymnasieskolan. Frånvaron av ett demokratiskt statsskick, frånvaron av ett fungerande och rättssäkert rättsväsende, kombinerat med en polis som allt öppnare har slutat utreda brott mot person och flera systemhotande brott, har allt oftare upphört att ens gripa när brott begås framför polisens ögon, har lokalt slutat upprätthålla lag och ordning, har lokalt upphört med anspråken på att ha monopol på våldsanvändandet, nedläggningen av försvaret, det sakta förfallet av viktiga delar av den rent fysiska infrastrukturen, den lokalt upphörande förmågan att upprätthålla fungerande brandförsvar, frånvaron av beredskap att hjälpa medborgare vid oväntade katastrofer, upphörandet av gränsskyddet, den ohämmade och okontrollerade spridningen av svenska pass för användning inom människosmuggling, terrorism o.s.v., massimporten av kriminella, jihadister, terrorister, krigsförbrytare m.fl. som får flytta in anonymt och i vissa fall med eget namn trots internationell efterlysning, finansierandet av islamister, våldsvänster och kriminella med offentliga medel, införseln av pseudovetenskap, konspirationsteorier och politisk propaganda om "Den vite mannen", "patriarkatet", "genus", "strukturell rasism" och annat inom all offentlig verksamhet och som nästan förefaller som rashetsen inför ett folkmord, den ständigt politiskt styrda förnekandet av att det existerar några svenskar, att det existerar någon svensk kultur (samt om det gör det, så är den rakt igenom ond), som närmast liknar förberedelsen inför ett kommande folkmord, samt inte minst den sedan länge förda asylpolitiken som har varit ohållbar och i dagsläget ofrånkomligen ser ut att vara ett rent praktiskt folkmord, samt en miljon andra mindre, men likväl i långa loppet förödande, läckor.

För min egen del (samt för att lyckas föra min gamla mamma i säkerhet), så kommer jag i alla fall helt enkelt hoppa ur båten och simma till fast land på den finska sidan. Jag har redan börjat packa ihop mina saker, ska ansöka om att bli befriat från mitt svenska medborgarskap och har lagt en deadline för när jag senast måste ha hoppat över relingen. Tyvärr verkar min kvinna vägra att följa med, då hon inte vill lämna hela sin familj och jag kan omöjligen med våld tvinga allihopa att överge skeppet. Det är smärtsamt, men det finns inget jag kan göra åt det, speciellt som jag har åtminstone plikten att rädda min egen mor.

Men för min egen del (om vi bortser från min gamla mor), så är det faktiskt inte i första hand det faktum att båten sjunker som jag överger det hela. I första hand är det väckelsemötesstämmingen, det ständiga framförandet av tron på bevisligen falska och helt imbecilla lögner, försäkrandet av lojalitet och fullständig underkastelse inför den enda sanna tron, de ständiga upprepningarna av samma mantran, tungomålstalandet och alla som desperat vill få en att delta i prisandet och tungomålstalandet. För att nu inte tala om de - som precis som i alla tider i första hand utgörs av kvinnor - som spanar efter tecken på tvivel eller avfall från den sanna tron bland ortsborna för att kunna dra fram dem i ljuset och utsätta dem för kollektiv fördömelse av hela församlingen och vem vet, kanske blir det äntligen ett slaktoffer som verkligen får fart på äggstockarna. Även om det inte fanns fast land i sikte, så skulle jag hoppa i plurret, för jag står verkligen inte ut längre. Det finns ingen hejd på hur pass kvävd och äcklad jag känner mig, vad som helst är mer uthärdligt och är att föredra framför detta, inklusive döden.

Jag försöker inte på något sätt ursäkta min lands- och fanflykt, jag försöker bara förklara varför det inte längre finns några olika alternativ för min egen del.

Jag blir kvar och tänker bära båten men inte själv och inte med en massa gråtande människor i.
Allt handlar fan om en själv.
Du kan inte skylla din tystnad eller handlingsförlamning på kärringar eller gubbar.
Du själv då? Ja du har bråkat, jag med. Fått fan för det men jag har kvar förhoppningar om att folk skall ta sig samman och se sin egen styrka eller roll i det hela.
Inte förvänta sig att andra skall bära båten ensam åt dem.
Man kan ta en sticka i den. Sig själv.
Om man ser att landet förblöder så måste man gå samman och bli en massa av kämpar.
Fattar inte varför man ej slänger av sig trygghetsrocken, kavlar upp skjortarmarna och spottar i händerna och kör igång.
Vem väntar vi på?
Systemkollapsen och att någon efteråt skall ta hand om landet åt oss igen.
Önskade att jag visste hur jag skulle fixa det.
Rädd är jag inte och nej skulle aldrig lämna mina rötter.
Kan inte vänta på att ett parti skall fixa detta. Hur ska de fixa det?
Ju mer tiden går desto mer sjunker båten.
Ska vi alla fly båten som råttor?
Ursäkta mig men blir förbannad mitt upp i skiten.
Inte på dig.
Jag vägrar gå med på en kollaps.
Om vi känner det många. Väntar vi på dödsrycket eller?

Var och en kan faktiskt bidra med något.
Jag har min envishet, ger aldrig upp, orädd, mycket, mycket icke pk.
Det kan jag bidra med.
Hur man sedan skall lösa allt både pengamässigt eller vad man nu behöver så besitter väl var och en styrka inom något?
Någon är intelligent, någon har driv med mera.
Jag vill inte att vi skall låta kollapsen vinna.

Kollapsen kommer inte att vinna! Däremot kommer antagligen många att råka illa ut, p.g.a. den försämrade offentliga servicen. Jag tänker då närmast på de, som är mer eller mindre beroende av bidrag, offentlig sjukvård o.s.v. Samhällsklimatet kommer att bli än kallare, och kommer att te sig obarmhärtigt för en hel del mer eller mindre marginaliserade personer.

När du säger intelligenta personer, tänker jag, att det finns ju statistiskt sett över miljonen personer i landet, som kan klassas som högintelligenta. Mycket märkligt, att inte fler gör sina röster hörda i debatten. Är det verkligen så hemskt att ge uttryck åt en obekväm åsikt? Är det så hemskt att tillvarata sina demokratiska rättigheter, och gå ut och demonstrera? Tyvärr verkar alltför många - ovasett intelligensnivå - tycka det. Men demonstrerar du i Sverige, är du hemma i värmen inom några timmar - demonstrerar du i Vitryssland blir du slagen med batong och bortkörd av polis, och kanske kommer du inte hem på flera månader.

Kärringen som diskuterade med Sanandaji och den andre, alltså, det var helt klart det värsta jag någonsin sett. Det var som att stå vid en lastbil med en person som istället hävdar att det är en cykel: "Men du ser väl att det är en lastbil?" "Nej, jag var journalist på 90-talet också och då fanns det massor med cyklar, det är alltså en cykel".

Vad är det som driver sådana människor? "Välståndet har alltid byggts av invandrare". Den lögnen kom, den också.

Men tja, man har tydligen bestämt sig för att landet ska köras i botten totalt. Vi har en systemkollaps på gång. En fullständig katastrof för Sverige som nation. Men vi svenskar finns väl inte, ändå.

Det är lite på detta vis det är. Det går aldrig någonsin att på något vis vinna eller komma fram till något vettigt med någon som helt enkelt inte accepterar logiska resonemang eller att helt uppenbara saker i verkligheter är ett faktum.

Det blir lite som att föra en debatt mot en mentalpatient; givetvis kan man då inte vinna då debatten i sig blir helt omöjlig. En god debatt förutsätter att båda parter har en någorlunda snarlik verklighetsuppfattning.