Citat:
Ursprungligen postat av
BoyGoneBad
KG kan lita på vad hon säger, men rätten kan det inte menar du? Om hon vittnar i rätten
och säger vad hon hört sin son säga så är det inte samma sak som vad? Att hon säger
att hon sett sin son köra bil?
Otydligt uttryckt .. så ..
KG kan bestämma sig för att han tror på vad hon säger -- det är skilt från att han veta att det hon säger faktiskt är sant, eftersom han inte hört med egna öron så får han helt enkelt bestämma sig för om han tror på henne eller inte..
Citat:
Intressant. Så du menar att det faktum att jag bestämt hur jag skall agera vid en
uppkommen situation tar bort all eventuell rädsla för situationen? Nix. Så funkar
det inte. Inte för mig iallafall.
Det betyder att eventuell rädsla inte är avgörande för hur du agerar .. eftersom du redan innan bestämt hur du skall göra.
Citat:
Det gör inte att deras känsla i sig är mer korrekt än KG's känsla..
Det gör inte honom mindre rädd för det. Speciellt inte när dom faktiskt står utanför hans dörr.
Och även om det inte var dom som slog sönder fönstren första gången
så verkar det iallafall som att dom pangar en ruta denna gång.
Och det gör inte hans beteende mindre provokativt.
Citat:
Uppgifterna från mamman är ju vad hon upplevt när hon hör sina söner/sin son säga
det han säger. För KG blir det en andrahandsuppgift som han inte ser någon anledning
att betvivla. Med all rätt verkar det som.
Givet att de från det meddelandet och tills detta inträffar inte sökt upp honom, inte trakasserat honom osv så fanns det absolut inget som gav stöd för den rädslan.