Citat:
Ursprungligen postat av
micro113
Jo, en förstahandsuppgift har inte förvrängts på vägen till mottagaren .. i det här fallet KG .. vilket en andrahandsuppgift .. mamma säger att hon hört och berättar för KG.
KG kan lita på vad hon säger - men det innebär inte att KG kan veta att det hon säger faktiskt är sant..
Det är också därför vittnen i rättegång får vittna om vad de uppfattat .. grannen sa att kommer inte att fälla någon ... Jag såg att är däremot ett vittnesmål om den egna upplevelsen ..
KG kan lita på vad hon säger, men rätten kan det inte menar du? Om hon vittnar i rätten
och säger vad hon hört sin son säga så är det inte samma sak som vad? Att hon säger
att hon sett sin son köra bil?
Citat:
Man kan - inte du, för du har redan innan du ens har anledning att överväga något sådant bestämt dig för att det är så du skall agera oavsett.
Intressant. Så du menar att det faktum att jag bestämt hur jag skall agera vid en
uppkommen situation tar bort all eventuell rädsla för situationen? Nix. Så funkar
det inte. Inte för mig iallafall.
Citat:
Ja, det är skillnad.
De reagerar på något självupplevt - det gör inte KG han reagerar på att någon påstått något.
Det gör inte att deras känsla i sig är mer korrekt än KG's känsla..
Det gör inte honom mindre rädd för det. Speciellt inte när dom faktiskt står utanför hans dörr.
Och även om det inte var dom som slog sönder fönstren första gången
så verkar det iallafall som att dom pangar en ruta denna gång.
Uppgifterna från mamman är ju vad hon upplevt när hon hör sina söner/sin son säga
det han säger. För KG blir det en andrahandsuppgift som han inte ser någon anledning
att betvivla. Med all rätt verkar det som.