2012-09-21, 19:36
#985
Citat:
Skratta åt hans närvarande? Se det komiska i det hela.
Ursprungligen postat av Fru.Lindholm
Det började förra måndagen när jag och fyra andra kompisar hade tråkigt och drog fram ett Ouija bräde som jag fått av nån gammal släkting. Vi höll på med det ett tag, men tröttnade ganska fort. Kanske två timmar eller så efter att de gått hem så står jag i duschen och börjar helt plötsligt höra små viskningar, språket förstod jag inte, men rösten upprepade samma två ord eller fraser om och om igen. detta höll bara på i 15 sek kanske, så jag tänkte att det måste ha varit rören eller nåt som krånglade och att jag antagligen bara var paranoid. Så jag släppte det och gick till köket för att ta en macka, då kom rösten tillbaka igen och denna gång var den mer intensiv och upprepade samma två ord(fraser) som tidigare nu höll det säkert på i nära 3 minuter. Jag blev kallsvettig och höll på att svimma, de av er som har svimmat vet att synen nästan blir svart och lite prickig, så blev det iaf för mig. Jag föll till golvet och rösten försvann långsamt. Vid detta läget hade jag fan gråten i halsen. Jag satte mig på stolen i köket och samlade kraft. Sen ringde jag till en av de som var med tidigare på kvällen, jag tänkte fråga honom om nåt konstigt hade hänt honom också, men när han svarade så frågade jag bara om han mådde bra. Och han svarade:
X-ööh, ja varför?
jag- nej, jag tänkte bara.. jag tror jag vart magsjuk av pizzan, har spytt flera gånger.
X- ohfyfan, nej men jag mår bra.
Jag- okej tänkte bara höra
X- okej, men krya på dig
Efter samtalet kände jag mig ganska patetisk, så jag bestämde mig för att jag måste ha inbillat mig allt ihop. Så jag gick till sovrummet tog en sömntablett och lyckades faktiskt somna den natten.
Sedan hände inget mer fören på torsdag samma vecka.
Jag gick iväg till jobbet vid 11 på förmiddagen och slutade vid 6. När jag slutat och kommit hem till lägenheten, så går jag upp för trappan och där precis utanför min dörr sitter en svart katt och stirrar. Jag känner direkt hur jag får rysningar i hela kroppen och blir som förlamad, jag börjar hyscha mot katten och säger åt den att gå därifrån, men den sitter bara där som en staty och stirrar på mig. Tillslut så börjar den långsamt att går därifrån och ned för trappan. och sedan inget mer den dagen.
Sen igår när jag stod och lagade mat så började jag höra samma röst igen och samma två ord(fraser)jag blev livrädd och sprang mot ytterdörren och försökte komma ut, men dörren vägrade att öppna sig, jag är helt säker på att den inte var låst, låste upp den direkt. Jag stod och ryckte i dörren som en jävla galning och rösten började att fnissa och jag började att gråta nu, var helt desperat och tillslut så gick dörren upp och jag sprang ut på "tomten" och andades ut. Sen där ute ringde jag en polare(som inte var med den kvällen)och frågade om han hade lust att göra nåt. Så nu har jag vart med honom sen igår. vågar verkligen inte gå hem igen, det är fan omöjligt för mig att vara själv nu. måste ha någon med mig hela tiden.
Jag skrev inte den här tråden för att försöka vara lustig eller nåt, jag vill verkligen bara lätta mitt hjärta för någon, anonymt. Och jag tänker inte berätta detta för någon jag känner, för då kommer jag få stämpeln som stans psykfall. Jag vill verkligen bara ha hjälp att förstå vad fan det är som händer mig. kan ju nämna också att jag är 20 år och kille. Kan man ha Shiczofreni i min ålder?
Snälla inget trams nu.
X-ööh, ja varför?
jag- nej, jag tänkte bara.. jag tror jag vart magsjuk av pizzan, har spytt flera gånger.
X- ohfyfan, nej men jag mår bra.
Jag- okej tänkte bara höra
X- okej, men krya på dig
Efter samtalet kände jag mig ganska patetisk, så jag bestämde mig för att jag måste ha inbillat mig allt ihop. Så jag gick till sovrummet tog en sömntablett och lyckades faktiskt somna den natten.
Sedan hände inget mer fören på torsdag samma vecka.
Jag gick iväg till jobbet vid 11 på förmiddagen och slutade vid 6. När jag slutat och kommit hem till lägenheten, så går jag upp för trappan och där precis utanför min dörr sitter en svart katt och stirrar. Jag känner direkt hur jag får rysningar i hela kroppen och blir som förlamad, jag börjar hyscha mot katten och säger åt den att gå därifrån, men den sitter bara där som en staty och stirrar på mig. Tillslut så börjar den långsamt att går därifrån och ned för trappan. och sedan inget mer den dagen.
Sen igår när jag stod och lagade mat så började jag höra samma röst igen och samma två ord(fraser)jag blev livrädd och sprang mot ytterdörren och försökte komma ut, men dörren vägrade att öppna sig, jag är helt säker på att den inte var låst, låste upp den direkt. Jag stod och ryckte i dörren som en jävla galning och rösten började att fnissa och jag började att gråta nu, var helt desperat och tillslut så gick dörren upp och jag sprang ut på "tomten" och andades ut. Sen där ute ringde jag en polare(som inte var med den kvällen)och frågade om han hade lust att göra nåt. Så nu har jag vart med honom sen igår. vågar verkligen inte gå hem igen, det är fan omöjligt för mig att vara själv nu. måste ha någon med mig hela tiden.
Jag skrev inte den här tråden för att försöka vara lustig eller nåt, jag vill verkligen bara lätta mitt hjärta för någon, anonymt. Och jag tänker inte berätta detta för någon jag känner, för då kommer jag få stämpeln som stans psykfall. Jag vill verkligen bara ha hjälp att förstå vad fan det är som händer mig. kan ju nämna också att jag är 20 år och kille. Kan man ha Shiczofreni i min ålder?
Snälla inget trams nu.