Beelzebub, Djävulen, Draken, Hin Håle, Lucifer, Mammon, Odjuret, Ormen eller Satan?

Jag har läst hela bibeln. Sluta sitta och hitta på saker som inte finns där, eller om jag skulle ha fel, visa var det står.

Ja, jag vet att Lüvfen bara kan göra det inom lagens ramar, men poängen är att en delegering inte begränsar någons makt. Så om en delegering inte begränsar Guds makt, hur kan satans handlingar göra det?

SecundusSilent

Om du är Satanist så borde du trivas i Sverige som numera är ett av de mest om inte det mest Sataniska landet i världen. Här har du alla ideologier och uttryck som främjar en satanistisk livsåskådning, nästintill absolut ateism, egoism, hedonism och individualism. Till och med den Svenska kyrkan främjar Sataniska doktriner. Inte för att Sverige är det enda Satanistiska landet, men det är ett land där Satanismen kommit väldigt långt om inte längst.

Men poängen din är inte empiriskt grundlagd. Delegering begränsar alltid makten. Delegering innebär nämligen att någon annan i ditt ställe beslutar eller vidtar åtgärder, vilka du ytterst sett inte kan ha kontroll över. Den delegerade kan alltid vidta åtgärder som du inte har sanktionerat.

Gud må vara självständig, men bara om han inte gör sig beroende av andra makter, såsom t ex Satan, men Löfven kommer aldrig att vara självständig. Men om Gud vore självständig, varför tillåter han Satans makt? Varför tillåter han alls ondska? Eftersom Gud tillåter Satan att ha makt, synes det som att Gud inte alls är autonom.

Omvänt kan man säga, att om Gud är autonom och allsmäktig men ändå inte ingriper mot Satan, så tarvar logiken att Gud sanktionerar Satan. Satan blir således ett verk av Gud.

Jag tror inte att du träffar rätt. Idag på morgonen cyklade jag förbi moskén på Hisingen, jag var tvungen att lämna cykelbanan som var ockuperad av folk på väg till moskén för att fira att Ramadan slutar (eller nått liknande, jävla massa folk var det iaf), och istället cykla på bilvägen.

Är detta ett tecken på att Satanismen härskar i Sverige, eller är detta ett undantag?

Eller är det ett tecken på att religionen och alla fördomar gör come back efter att ha bekämpats kraftigt för 100 år sedan då religionen och prästerskapet var ett hot mot de demokratiska rörelserna?

Människor är inte odödliga som Gud, så människor är tvungna att lämna ifrån sig makten. Hur än maktstrukturen ser ut, så begränsar delegering INTE makten hos den som har makten. Det är poängen, och sluta snacka skit nu för det är OT.

Så Gud skulle inte kunna lämna ifrån sig makten till vem som helst om Gud ville? Låter inte särskilt allsmäktigt det du betraktar som Gud i så fall.

Han har ju delegerat makten över Guds rike till sin Son, Jesus Kristus. Du låter inte särskilt kunnig.

Då var han alltså tvungen, precis som människorna, att lämna ifrån sig makten.

Om det nu är "Gud" som styr världen och vårt helvete kanske vi borde prova Satans helvete se om det är värre?

Synd är centralt inom bl a kristendomen. Människan är syndig därför att hon har gjort, tänkt eller känt ont. Grunden för synden är således ondskan, som dessutom är kollektiv och går i arv. Människan kommer således inte ifrån sin ondska. Enda hoppet är Guds förlåtelse, vilken kommer av att ondskan erkänns och ångras, varefter evig salighet eventuellt väntar. Detta erkännande, märk väl, innebär inte att hennes ondska försvinner.

Som ni märker mixas individ och kollektiv. Människan som kollektiv är ond och därför är varje delmängd som ingår i kategorin "människa" ond, dvs. alla individer. Människan som individ har dock möjlighet att erkänna denna ondska och vända sig till den kristna Guden.

Om man skall förneka Gud så kan man sägas hamna på Satans sida, inte minst om man bejakar ondskan. Låt mig därför försvara den senare, i form av några satser som förstås inbjuder till ifrågasättande, men som likväl pekar på fördelarna med att välja Satan:

1. Att bejaka ondskan är samma sak som att bejaka människans natur.

2. Det är meningslöst att förneka sin egen natur, eftersom denna ändå finns kvar.

3. Att erkänna sig som syndig är samma sak som att hyckla då ens handlingar, tänkande och kännande inte blir fri från ondska även om jag erkänner mig som syndigt förtappad.

Dessa punkter indikerar att Satan är överlägsen Gud, eftersom Satan är i enlighet med vår natur och ändå vinner. Varför välja en förlorare, eller varför välja något som är falskt? Jag ser därför Satans väg som mest adekvat ur både kunskapsteoretisk som målrationell aspekt. Ni som inte tänker som jag eller inte drar samma slutsats, varför gör ni inte det?

(Det finns en filosofiskt intressant fråga kopplad till förutsättningen för att erkänna sin synd i enlighet med de kristna doktrinerna, nämligen den om varför blott vissa gör det och andra inte gör det - och grunden för detta, vilken jag eventuellt kan ta upp senare - men denna filosofiska fråga och dess svar indikerar också att Satan är Gud överlägsen.)