Snedtänkt med Kalle Lind - Podden som pratar om det inga andra poddar pratar om

Ett avsnitt om Hänt i veckan borde ju ha potential, men det här blev ganska tråkigt. Ett väldigt kalenderbitande med rabblande av namn och andra fakta, men väldigt få anekdoter, och ingen av dem särskilt upplyftande.

Mycket svårt att hänga med i senaste avsnittet, nu är gästen förvisso 100 år gammal så det är väl förståeligt.
Är en halvtimme in å det som kommit fram är att hon är född 1920 har jobbat med tv å med barn, samt att hon har barn själv. Sen lite lös namedropping från sidan av Calle å den anda gästen.
Svagare å svagare avsnitt senaste året, men som sagt, ämnena börjar väl ta slut.

Va har folk för favoritavsnitt ni minns?

Med tanke på att damen var hundra år tycker jag att hon lät synnerligen klartänkt, hon hade inga märkbara problem med hörseln och hon uttryckte sig klart och finurligt. Verkligen en trevlig bekantskap, även om det egentliga sakinnehållet var lite magert.

absolut, att få leva till 100 och vara sådär pigg är ju mer än va åtminstone jag vågar hoppas på.

men har du några favoritavsnitt eller gäster utöver detta?
några ämnen du önskar skulle tas upp?

Jag tycker det var fascinerande att bara lyssna på någon som tyckte det var lagom att pensionera sig 90 eller så. Sen var hon förstås lite slirig, men dwt är hon förlåtet.

Bra fråga. Jag har med stor behållning läst Kalle Linds böcker, artiklar och bloggposter om alla möjliga underliga populärkulturella fenomen, och många av ämnena kunde gärna behandlas också i poddform. Eller kunde de? Det borde ju alltid finnas en studiogäst, en person med kunskaper som förmår uttrycka sig ledigt och underhållande, och som inte känner obehag eller ångest att tala om ett ämne som kanske är oerhört avlägset från dagens värderingar. Såna individer kan vara mycket svåra att få tag på.

För något år sedan var Kalle med om att skapa en tecknad serie om statarnas liv. Det är i år 75 år sedan statarsystemet avskaffades. Säkert finns det än idag en och annan 80-till 100-åring som kommer ihåg livet i en statarlänga. Tänk om någon rentav kunde förmås att berätta om det i radio?
https://ka.se/2018/05/18/darfor-gor-...or-om-statare/

Även om Sveriges moderna historia har varit ganska lugn, saknas det inte exempel på tragiska eller komiska episoder man skulle vilja veta mer om ... Finns det någon idag som upplevt till exempel tattarkravallerna i Jönköping 1948 (det gör detsamma på vilkendera sidan!) och som inte skäms för att berätta om dem för en häpen eftervärld? Eller medverkande i Båstadskravallerna 1968, eller i bråken mellan raggare och assyrier i Södertälje 1977?

Hur är det med företrädare för länge sedan försvunna ungdoms- och subkulturer? Finns det fortfarande någon kvarlevande nalensnajdare eller swingpjatt från 1940-talet? Finns det före detta skinnknuttar, spättor, raggare, dixies, mods och proggare som kunde leverera gripande och roliga nostalgitrippar till 50- och 60-talet? (Vad tycker förresten 1950-talets raggare om dagens efterföljare?)

Snajdare eller inte, Nalen (Gata Regerings, där allting händer och mycket fötter) var ju värsta legendstället från 1930- fram till 1960-talet. Kunde Kalle bjuda in några av den tidens unga stamgäster, som förmår skildra stämningen?

Finns det företrädare för 1960- och 70-talets tokvänstergrupper - maoister, trotskister, stalinister och så vidare - som med humor och distans kunde redogöra för sina ungdomliga förvillelser?

Kunde ett Snedtänkt-avsnitt handla om Sven Jerring och Barnens brevlåda - naturligtvis med en av farbror Svens före detta barngäster som studiogäst?
https://www.kallelind.se/blogg/farbr...ar-och-pratar/

Gösta Knutsson är ett givet ämne. Både hans författarskap och hans radiokarriär kunde behandlas ingående. Åtminstone ett avsnitt kunde handla om Pelle Svanlös-böckerna, ett annat om frågesporterna. Även Knutsson fick barn på besök - kunde någon av gästerna på denna bild berätta mer?
https://digitaltmuseum.se/0210154503...n-uppsala-1962

Bertil Almqvist (Bertila) kunde gärna tas upp, både hans böcker om Barna Hedenhös och hans skämtsida På Tapeten i Aftonbladet.
https://serieknodden.se/almqvist1.html
https://www.kallelind.se/blogg/rena-stenaldern/

Likaså Jan-Erik Garland (Rit-Ola), berömd för seriehjältarna Biffen och Bananen men även för sina satir- och idrottsteckningar.
https://www.kallelind.se/blogg/saken-ar-biff-och-banan/

Grönköpings Veckoblad, jisses! Jag vill höra Kalle diskutera Nils Hasselskog / A:lfr-d V:stl-nd och hans poesier med någon - det gör detsamma med vem!

En annan redaktör för Veckobladet var Oscar Rydqvist, som även skrev några roliga barnböcker om katten Jeppe från Klockgjutargränd, en föregångare till Pelle Svanslös och avsevärt tuffare än denne. De har inte getts ut på nytt sedan 1940-talet, men jag tycker definitivt de borde lyftas upp ur den stora glömskan - om än kortvarigt.
https://sok.riksarkivet.se/sbl/Prese...n.aspx?id=6286
http://data.bloggplatsen.se/bild/fil...fd9d3ed8a632f/

Nog finns det ämnen alltid ... Jag ber om ursäkt om något av de anförda ämnena redan tagits upp i podden, jag har inte hunnit med att systematiskt lyssna igenom alla avsnitt.

Tack för uttömmande svar
Ja mods å skinnknuttar å sånt vore det ju roligt å hörea mer från. Har för mig att det finns nåt avsnitt om bokstavs vänstern.

Jaha, du lyckades pricka in veckans ämne med kuslig precision. Men naturligtvis bjöds det inte in några kravalldeltagare att delta i samtalet, det hela skulle tvunget ges en träig akademisk prägel av yngre människor som hade forskat på området och som inte ville riskera sin akademiska trovärdighet genom att ta ut svängarna.

Och naturligtvis hävdade Kalle Lind att det alltid har förekommit kravaller i Sverige (precis som det alltid har förekommit gruppvåldtäkter och förnedringsrån, får man förmoda). Själv minns jag perioden mellan Vietnamdemonstrationerna på 60-talet och kravallerna i Kungsträdgården 1987 som sällsynt kravallfri.

Fast nog var det roligt när hon beskrev än stora kärlek och hans underbara tenor. Varpå hennes son påpekar att hennes man var andrebas.

Lind framstår i allt sämre dager för varje avsnitt av Della Morta som släpps. Bilden man får är den av en dryg, självupptagen översittare. Vad var det för jävla otrevlig kommentar om att Trampe var lika associativ som en apa senast?

Precis det jag skrev här för ett tag sedan.De där två, Trampe och Lind , fungerar inte bra ihop i poddsammanhang. De drar fram de sämsta sidorna hos varandra. Ta bara en sådan sak att Trampe måste påminna Kalle om att fråga han om vad som hänt sedan sist. Varpå Kalle motvilligt gör det, men med tillägget säg inget om dina fysikstudier för då lyssnar jag inte. Que.Trampe fattar ju att han inte kan berätta om sådant i detalj. Det skulle tråka folk till döds, men han kanske reflekterat om något som går att relaterat till så det blir intressant och kul. Det har ju Trampe känsla för, såklart. Men se det tror inte Kalle.

I Della morta blir Trampe alltmer insällsamm mot Kalle , berömmer han allt mer. Kalle berömmer inte Trampe. Trampe allt mer fnittrigt konflikträdd. Detta verkar trigga Kalle att bli mer sarkastisk och elak mot Trampe. Trampe som då..,.En ond spiral.

Fredag i p4 den med Susanna och Kalle är kul och bra, men där märks ju att det är skoj när de rackar ned på varandra, så är inte fallet i Della morta.

Tjejen i dagens avsnitt av Snedtänkt , om Picassos äventyr. Visste inte vad ett dussin är. Utöver det, tja lite nytt om filmen fick man till livs. Att Hasse , vars far och farfar dött vid 47 års ålder var just 47 vid inspelningen och därför ville dra på ut av helvete , som ett Grande finale innan döden. Att filmen tydligen har en enorm kultstatus i Ungern , av alla länder.

Jag såg om Picassos äventyr ganska nyligen och slogs då av hur mycket av komiken som handlade om igenkänning. Det mesta byggde på att man skulle ha en tidigare relation till de kända och folkkära artister som plötsligt dök upp i ett oväntat sammanhang, och på att man skulle vara bekant med och väl inskrattad på tidigare Svenska Ord-produktioner.

Den där tanken att filmen skulle vara kulturellt gränsöverskridande och internationellt gångbar därför att den inte byggde på dialog (eller därför att dialogen var baserad på ett låtsasspråk) var nog ganska fåfäng.