Hjälp med juridikstudier, alla frågor av skoluppgiftstyp i denna tråd.

Finns det något lagrum där det regleras att åklagare väcker åtal vid straffbrott och att de individuella aktörerna väcker åtal vid civilrättsliga tvister?

Finns detta stadgat i Rättegångsbalken någonstans jag missat eller är det "common sense"?

Ja, rättegångsbalken kap 45 talar ju ex om allmänt åtal, 47 ensklit åtal.

Du uttrycker dig lite farligt. Man väcker inte åtal vid civilrättsliga tvister.

Åklagare väcker talan enligt 45 kap (se även 20 kap).
I annat fall kan enskilt åtal väckas enligt 47 kap för brott som målsäganden anser att motparten har begått. Detta kan bero på att åklagare inte velat väcka åtal eller att brottet ifråga är ett s.k. målsägandebrott (ex. se BrB 5:5)

Civilrättsliga tvister anhängiggörs i domstol efter väckande av talan enligt 13 kap.

Fick sådan strålande hjälp jag senast postade här, och hoppas på samma sak denna gång:

Iduns syster, Siv Engel, ville ut och flyga i eget motorflygplan på sin fritid. Hon avtalade därför med Aeronautiska Klubben AB om att få köpa en Saab Safir 48 för 975 000 kronor. För att genomföra köpet beviljades hon delvis kredit på 500 000 kronor av Aeronautiska Klubben AB (resten betalade hennes generösa syster...). Siv Engel utfärdade således ett skuldebrev ställt till Aeronautiska Klubben AB enligt följande lydelse: "Till Aeronautiska Klubben AB eller order betalar jag, Siv Engel, 500 000 kronor senast den 1 april 2008..." När Aeronautiska Klubben AB krävde betalt enligt skuldebrevet vägrade dock Siv Engel att betala med hänsyn till att

•a) Aeronautiska Klubben AB aldrig kontrollerade när de beviljade henne lånet om hon verkligen kunde betala tillbaka. Hade de gjort det hade de upptäckt att hon inte skulle kunna betala tillbaka. Lånet är därför ogiltigt.



•b) Aeronautiska Klubben AB inte kan ta emot detta skuldebrev som betalning för flygplanet eftersom det är Siv Engel som utfärdat det. Lånet är därför ogiltigt.





•c) Anta att Aeronautiska Klubben AB, för att vara på säkra sidan, sålde sin fordran vidare till AB Finans. Den 1 april 2008 när AB Finans krävde betalt vägrade dock Siv att betala hela summan eftersom det hade visat sig vara fel på flygplanets stabilisatorer. AB Finans var dock helt oförstående och krävde trots detta betalt. Siv vägrade dock att betala hela summan på skuldebrevet eftersom felet på flygplanet berättigade henne till prisavdrag.



Kan Siv Engel på dessa grunder vägra att betala?

Jag är inte helt hundra på det här svaret, framförallt för att jag inte är säker på om flygklubben skall räknas som näringsidkare i förhållande till Siv. Ta detta grundläggande resonemang till att börja med så kan förhoppningsvis någon annan rätta mig om jag gör fel:


- Om A.K är näringsidkare skall konsumentkreditlagen tillämpas på kreditförhållandet och Konsumentköplagen på köpeavtalet. Enligt 5§KkrL gäller att en kreditgivare är skyldig att innan kredit beviljas göra en prövning av gäldenärens betalningsförmåga. Detta gäller inte vid engångskrediter där hela beloppet skall erläggas i klump inom tre månader (5 3s.)

Det verkar inte finnas någon avbetalningsplan enligt skuldebrevet vilket kan tala för att det är en engångskredit där hela huvudstolen skall betalas på en gång. Eftersom vi inte känner till dagens datum vet vi dock inte om begränsningen till tre månader gäller.

Hursomhelst: om A.K är näringsidkare och 5§ 3st. inte är tillämpligt, så borde krediten aldrig ha lämnats och avtalet kan då gå att jämka. Annars är avtalet giltigt. Om A.K inte räknas som näringsidkare regleras avtalsförhållandet av Avbetalningsköplagen och Skuldebrevslagen enligt ”vanliga” regler. I så fall gäller att A.K inte varit skyldiga att göra någon kreditprövning och att Siv vackert får betala (även här skulle man kunna försöka jämka avtalet med AvtL 36§ om det anses otillbörligt men vi har inte underlag för en sådan analys här).


- Det här förstår jag inte alls?


- Skuldebrevet som överlämnats är ett orderskuldebrev eller löpande skuldebrev. Det innebär att överlåtelsen är giltig förutsatt att A.K gjort en anteckning om den på skuldebrevet och det kommit i ABF:s besittning.

Vid fel i en vara har köparen rätt att kräva avhjälpande eller omleverans, om så inte kan ske kan man kräva prisavdrag eller häva köpet om felet är väsentligt (34-37§§ KöpL, samt 26-28§§ KköpL) . Frågan är emellertid vem denna invändning skall riktas mot. Om A.K är näringsidkare gäller enligt 16§KkrL att Siv kan göra samma invändningar mot Finans A.B som hon kunnat göra mot A.K. Hon kan med andra ord kräva att Finans A.B ser till att felet blir avhjälpt eller gör avdrag på priset. Finans A.B får i det här läget vända sig mot A.K och eventuellt kräva prisavdrag för sitt köp (av fordringen) med hänvisning till att den inte kunnat göras gällande (9§ Skuldebrevslagen).

Om konsumentkreditlagen inte är tillämplig blir det värre för Siv. I så fall försvinner hennes rätt att göra invändningar pga fel i varan (se 15§ Skuldebrevslagen). Hon får vackert betala hela summan. Hon får sedan vända sig till A.K och kräva att de antingen avhjälper felet eller betalar pengar motsvarande det prisavdrag hon kan ha rätt till.

Det skall också tilläggas att Sivs möjlighet att inte betala fullt pris ligger i att reklamera och få ett prisavdrag. Det är inte så att man bara kan ställa in planerade betalningar för att ett fel föreligger i varan.

Skulle tro att den som skrivit frågan vill att man resonerar kring KkrL § 17, dvs att en näringsidkare inte får ta emot löpande skuldebrev av en konsument.

17 § Vid kreditköp får kreditgivaren inte ta emot en av köparen ingången växelförbindelse som avser en fordran på grund av kreditköpet. Han får inte heller till bevis för sin fordran ta emot ett av köparen utfärdat löpande skuldebrev eller någon annan av denne ingången skuldförbindelse som är av ett sådant slag att köparens rätt att framställa invändningar på grund av köpet inskränks om skuldförbindelsen överlåts eller pantsätts till en borgenär som är i god tro.

Första stycket första meningen gäller inte egna växlar som är utställda av banker.

Den som uppsåtligen bryter mot förbud enligt denna paragraf döms till böter




Tvärt emot vad mästerkatten säger ovan, kan invändningar på varan inte göras gällande mot ny godtroende innehavare. Detta enligt SkbrL §15:

15 § Har någon, efter överlåtelse, i god tro kommit i besittning av löpande skuldebrev, må ej mot nye borgenären göras gällande:

att skuldebrevet är ogiltigt på grund av tvång som avses i 29 § lagen om avtal eller på grund av svek eller annat förhållande som avses i 30-33 §§ sagda lag;

att betingat vederlag ej tillgodokommit gäldenären, eller att i övrigt det rättsförhållande som föranlett skuldebrevets utfärdande medför rätt till jäv; ej heller

[...]

- Jo så är det ju i vanliga fall vilket jag skrev, men om nu KkrL vore tillämplig så har hon väl invändningsrätt enligt 16§? Fast om KkrL vore tillämplig skulle man ju å andra sidan inte få använda orderskuldebrev till köpet...

Hur man avgör man vilka brott som är dugliga förbrott till häleri och varför?

Rent generellt anses varje "frånhändande" vara dugligt förbrott till sakhäleri. Det kanske inte säger så mycket mer än själva lagtexten, men om jag listar lite (vanliga) dugliga förbrott kan du säkert få en känsla:
stöld, rån, bedrägeri, utpressning, ocker, förskingring, olovligt förfogande, trolöshet mot huvudman.

Observera att det måste röra sig om individuellt bestämd egendom, alltså en sedelbunt snarare än ett pengabelopp.

Att tillgrepp av fortskaffningsmedel inte kan vara förbrott följer av att detta tillgrepp inte anses innefatta något frånhändande. Det blir kanske ett något konstlat resonemang då den tillgripna (enl. 8:7) bilen säljs av gärningsmannen begår densamme olovligt förfogande vilket är dugligt förbrott till häleri.

Egenmäktigt förfarande kan utgöra förbrott under förutsättning att frånhändande sker. Exempel på detta är "stöld" utan att vara stöld p.g.a. skaderekvisitet i 8:1.

Hoppas jag lyckats klargöra något genom mitt, måhända otydliga, svar ovan.

Jag vet inte om denna tråden är på rätt ställe, men jag tycker att den passar rätt bra in här.

Min fråga är om det finns internationella lagar angående Vattenkraftverk som alla länder med vattenkraftverk måste följa?
T.ex. säkerheten på vattenkraften så att inte dammarna brister eller så. Eller som i sverige, att det måste rinna ut mist 200 liter vatten i sekunden för att fiskarna ska få vatten att röra sig i.

Och så vill jag gärna veta lagar som gynnar vattenkraften och lagar som strider mot vattenkraften.

/ zahzah

Jag tycker du gav ett bra svar, har inte hittat något vettigare själv. Jag är nöjd, tack.

För att svara på din andra fråga. Ett tips är att studera Miljlöbalken (1998:808), till exempel kapitel 4, 11, 31.


Lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet kan också vara värd att läsas, speciellt kapitel 6 om avgifter.

Hoppas att det det är till någon hjälp när du ska göra din läxa

/ hygrofyt