Läkarprogrammet i Sverige - Tråden

Man blir legitimerad läkare efter 6 år, så rimligtvis får man påbörja ST direkt. Dock kanske dom lägger till någon form av internship i eller liknande i början av ST, eller krav på att ha jobbat ett år eller liknande. Allt är inte satt i sten.

Vad jag har hört ska AT försvinna så småningom och programmet blir 6-årigt, där det då direkt utfärdas läkarlegitimation. Samtidigt kommer man införa nåt som ska heta BT (bastermin), men det ska bara vara ett halvår långt och blir troligen lättare att implementera än AT idag, och dessutom blir det högst troligen på fler platser i landet.

Jag funderar över hur stor skillnaden är mellan Uppsalas läkarprogram och det läkarprogram som Göteborg har. Uppsala har ju implementerat PBL, medan Göteborg har inte gjort det.

Jag skulle gärna vilja att någon som läser på Göteborgs universitet berättar lite om hur det är att läsa Läkarprogrammet där. Det är ju känt att Göteborg inte har ett PBL-upplägg, till skillnad från övriga lärosäten, så hur ser en typisk preklinisk resp. klinisk vecka ut på Läkarprogrammet i Göteborg? Är det t.ex. några basgrupper på programmet och vad gör man i så fall i dessa?

Om det finns någon här som t.o.m. bytt till Göteborg som kan beskriva skillnaden gentemot det tidigare lärosätet (helst då PGB vs. inget PBL) vore det kanon.

Uppsala universitets läkarprogram hade inget PBL förrän införandet av det nån gång runt år 2007 (tror jag att det var). Dock får jag intrycket av att programmet i Uppsala har slängt in PBL rakt ovanpå det traditionella programmet, d.v.s. slängt in fallstarter och fallavslut (och seminarier, om det nu inte fanns sådan innan redan?) vid sidan av föreläsningar. Visst fanns det fallstarter och fallavslut även på det traditionella programmet, fast det var ju inte förrän under slutet av de kliniska terminerna.

Jag är lite intresserad av mer information om specialiteten akutmedicin. Det är ju en ny basspecialitet och som jag förstått det är det långt i från alla akutsjukhus som faktiskt utbildar läkare med denna specialitet.

* Vilka avdelningar är det tänkt att akutläkare ska bemanna? Är det hela akutmottagningen, dvs både medicin och kirurgakuten?

* Vad kommer de huvudsakliga arbetsuppgifterna bestå av, och hur kommer dessa specialister skilja sig ifrån nuvarande internmedicinare, kirurger och underläkare som bemannar akuten?

* Mellan akutläkaren och anestesiologen, kommer gränsdragningen av arbetsuppgifter att förflyttas?

* I vilka sjukhus implementeras dessa läkare i praktiken?

* Känns funktionen med akutläkare rimlig eller bör snarare "riktiga" kirurger bemanna kirurgakuten, "riktiga" medicinare bemanna medicinakuten, etc... Finns det någon nytta av att ha läkare som är specialister i just det akuta?

Varför utbildar ni er till läkare? Det är väl bara om man vill jobba på en vårdcentral med att ta emot patienter 24/7, vara på akuten är väldigt lik vårdcentralen också, psykiatrin är det ungefär samma sak, kirurg/ortoped är jobbigt också som också är väldigt lik vårdcentralen fast med lite mer allvarligare fel.

Det är inget direkt glamoröst yrke... Visst för lönen & förhållandevis intressant utbildning, men inget annat... Hellre satsa på att bli jurist med bättre arbetsmiljö och ingen risk att förlora legitimation.

Är inte läkarprogrammet teoretiskt svårt också?

Är du akutläkare så skulle jag tro att du spenderar närmre 100% av din arbetstid på just Akutmottagningen (Kir och Med, antagligen NL ibland med beroende på bemanningssituation). Kanske ifall du forskar på något så kan du ta lite tid till det.
De som jag träffat på min praktik har en tjänst som DAL (driftansvarig läkare), dvs. dit ST/AT/UL kan gå och stämma av sina patienter. De fungerar i en sorts överblickande expertis där jag varit (Lund), men tar även patienter då de inte är DAL.

Skulle säga att en grov uppskattning är att anestesin jobbar mer IVA/operation samt avdelningslarm(dvs. patienter som är inneliggande på sjukhuset redan). Visst överlapp lär det alltid finnas, men att ha en anestesiläkare på akuten skulle jag tro är sällsynt.

Skulle inte direkt säga att det är speciellt "intellektuellt" svårt, utan är mer en stor mängd information som ska in. Att förstå är oftast inte problemet, utan att hålla allt i huvudet. Klart att det finns en del kluriga koncept, men det är inte på civilingenjörs-nivå. Sedan är det en stor skillnad på hur pass bra man är på att hantera patienter.

De olika avdelningarna som du räknar upp är alla faktiskt väldigt olika - att jämföra kirurg med VC är inte riktigt vettigt. Det är en jättestor skillnad i arbetssätt, patientgrupper och allmänt grejs.

Sen ja, varför?
För min skulle så läste jag till ingenjör ett par terminer först, jobbade i den branschen, insåg att det inte var min grej. Bytte, läst 3 år+ och jobbat somrar inom slutenvården - stortrivs.
För mig handlar det nog mycket om att ha ett arbete som känns väldigt konkret. Skulle jag harva som jurist någonstans/ingenjör i något företag så skulle jag i slutet av dagen undra lite vad jag gjort för nytta. Visst jag skulle säkert tjänat pengar, men att ha just det där konkreta i att "fan, här kanske jag lyckades förbättra situationen för patient X en aning" känns för mig mycket mer givande.

Sen känns det oändligt mycket mer involverande och utvecklande att möta patienter än att sitta på röven och vända papper/management-konsulta/kvartals-rapportera på något kontorsjobb. Jag skulle inte fixa ett sånt arbete i längden.
Kortfattat: Intressant yrke, bra betalt samt väldigt brett. Konkret, med ett tydligt mål och syfte.

Tanken är att akutläkare skall ta initialt omhändertagande av samtliga fall av somatiskt sjuka vuxna, d.v.s. medicin, kir/trauma, neurologi och ortopedi. I praktiken är det dock lite blandat, på vissa sjukhus har de fler områden än på andra.

I vilka specialiteter är det minst stress respektive mest?

Måste ST tjänsten göras inom landstinget? Eller kan den göras privat?

Du kan göra ST på st göran som är privat med offentligt finansierat. Privat privat finns inga ST utbildningar mig veterligen, men det finns inget formellt hinder i sig.

Därom tviste de lärda. Akutläkare är ett påhitt av vissa inom professionen utan evidens om att det skulle förbättr något, det har blivit omhuldtat för att "det låter bra". I Sverige har historiskt anestesiläkare fyllt upp med den kompetens som kan behövas vid riktigt akuta situationer överallt på sjukhusen. Anestesin vill inte lämna över detta till akutläkarna annat än när det passar dem. Många som utbildar sig till akutläkare slutar efter några år då deras roll är mycket otacksam, i princip skyffla patienter på akuten och så fort något intressant dyker upp så tar någon annan över. Lite som en allmänläkare fast utan bra arbetstider, kontinuitet och lönen. En negativ konsekvens är minskad utbildning för medicinare, kirurger och ortopeder då akutmottagningen är enormt viktig ur ett utbildningsperspektiv (det är där man verkligen blir läkare tidigt i karriären skulle jag vilja säga). Så därför sitter ofta akutläkarna som fortsätter på någon slags referenspost och får ta all skit som ingen annan vill röra. Skulle inte rekommendera någon att bli akutläkare annat än de som vill fortsätta som någon slags AT-/pseudoläkare genom sin karriär. Dyrt, ogenomtänkt och dumt är min uppfattning av akutläkarspecialiteten.

Läste idag att det finns nu två läkarstudenter i Sverige (troligen Örebro) som är endast 15 år resp. 16 år gamla - och detta har blossat upp i en diskussion som jag tror är legitim rörande en undre åldersgräns för när man ska få börja läsa till läkare.

Artikel: http://läkartidningen.se/Aktuellt/Ny...akarstudenter/

Rent spontant tycker jag att dessa individer på tok för unga för att kastas i patientrelaterade möten, m.m. som man faktiskt har redan under första terminen på programmet precis som det står i artikeln. Man pratar om hälsoproblem och gör statusundersökningar på alla möjliga patienter tidigt på programmet. Detta ska dessa unga personer göra när de själv knappt själva nått puberteten eller vet något om det vuxna livet. Förståelsen är låg, tror jag. Om patienten inte känner sig bekväm är det inte bra - och jag är helt säker på att det finns de som skulle känna sig hämmade eller direkt obekväma med att träffa en 15-åring kandidat.

Vad säger ni om detta och idén med en undre åldersgräns för att få plugga till läkare? Det finns väl en övre åldersgräns på typ 52 år, som jag förstår det?