Citat:
Ursprungligen postat av Vresrosen
Ingår Philippa i det du kallar journalister?
Qvickfallet,
Assange
styckmålet
Det är viktiga saker du nämner här. I det fallet ovan i den här tråden handlar det om att synliggöra en problembild som faller "utanför ramarna" för ett idealiserande av ett politiskt uppsatt "borde vara" mål om en fin varm och accepterande mångkultur. Jag tror att idealiseringen är den grundläggande boven även i Assangefallet, -ismen är dock en annan.
Det bottnar i idealiseringen av feminism som också idealiseras så att problem till följd av den också faller utanför ramarna för hur det borde vara, och därmed också förtigs eller raljeras om. I ett slag ändrades lagstiftning och rättspraxis i Sverige för våldtäkt till så låga krav att det snart är straffbart att tänka på att våldta någon. Feminismen har naivt tänkt skydda den utsatta kvinnan (trots att svenska kvinnor inte alls är speciellt utsatta, ens för våldtäkt sett i ett internationellt kontext). Det blir lite som "men tänk på baaaaaaaarnen!".
Istället för att se att världen nog är ganska elak och cynisk så ser dessa personer som idealiserar både feminism och mångkultur inte världen som den är utan som dom tycker att det borde vara. Alltså utformar man en politik också gjord för hur världen borde se ut istället för som den ser ut.
Idealisering och förnekande av problem som kommer av den idealiseringen är fatalt oberoende av vilken -ism man idealiserar, mångkulturalism eller feminism spelar ingen roll.
Och istället för att vakna upp från 68-vänsterns drömska kuddrum där man sitter och röker på och spelar gitarr i plyschbyxor och sjunger hallelulja och berättar för varandra hur världen borde vara sitter många kvar i det gosiga kuddrummet.
Plyschbyxor och platåskor må ha gått ur modet. Men många, speciellt i journalistskrået har behållt sina mentala plyschbyxor och mentala platåskor på än idag. Allt detta medan cyniska nyliberaler äter upp vår yttrandefrihetskaka och rättsäkerhetkaka för att sko sig i en värld som är som den är - inte så som den borde vara. Och journalisterna blundar - eller självcensurerar sig för dom känner att dom inte får säga något som ligger utanför den idealiserade normen. Cyniskt och kallt borde det inte vara i ett varmt och sympatiskt, feministiskt land. Oh sing halleluja!
Istället för att förbjuda näthat - vore det en mycket större samhällstjänst att förbjuda idealiseringen av mångkulturalism och feminism - så att vi som tillsammans en gång byggde en av världens mest framgångsrika samhällen kan kavla upp ärmarna en gång till och faktiskt hjälpas åt på riktigt - svenska män och svenska kvinnor - att komma dit upp igen. Det känner iallafall jag att jag vill ge till mina barn - samma land som jag fick växa upp i - inte ett söndersegregerat mångkulturellt helvete som inte bygger på gemensamma normer och samhällsregler för alla.
För att låna in Pölsa i filmen smala Sussie. Det börjar bli dax att göra lite verklighetsbaserade grejer