Jag skrev en newsmill-artikel om Flashback och näthatet. Vad är era åsikter?

Det här jag såg i ditt andra inlägg är intressant. Man behöver inte ens sätta på sig dom kritiska Flashbackglasögonen särskilt väl. Nu förstår jag, på samma sätt som Vresrosen vad det är som driver dig.


Vad du säger ovan här är att du inte alls är speciellt intresserad av att ändra nåt debattklimat - eller ens är intresserad av någon debatt. Du vill bara ha dialogen med dina läsare - för att få uppskattande ryggdunkningar - inte få dina argument bemötta i hederlig debatt.

Vad är anledningen till att du formulerar dig som du gör? Är du nöjd med debattklimatet, eller är dom synpunkter du fått på dina inlägg här en oviktig debatt tycker du?

Du svarade ja. Det räcker lixom - det är 2från varandra så grundläggande skilda åsikter som vi har ..-att vi aldrig kan acceptera varandras sjuka logiska resonemang.

Du vill döda Sverige - för det har du lärt i skolan och av dina förfäder. Jag däremot vill bevara Sverige.

Inte bara det.

Total social utfrysning, alltså mobbing på hög nivå, utifrån förutfattade meningar och generaliseringar som inte stämmer.

Generaliseringar som kommer sig utav vad traditionell media mot bättre vetande och kunskap lyckats indoktrinera massan med.

Oj. Jag tror du faktiskt inte alls förstått problemet med att diskutera sådant här öppet i Sverige idag. Det går inte för de allra flesta som har något de kan förlora på kuppen. Tyvärr.

Din idé om att diskutera sådant här icke anonymt är tyvärr bara en dröm. Det är min dröm också men det fungerar tyvärr inte. Detta även fast jag tagit det steget också men det har kostat mig vill jag lova. Saftigt. Så ska det INTE vara enligt mitt tycke.

Och då har jag inte särskilt extrema åsikter alls. Vill värna om alla människor, djur och klimatet på jorden på det sätt jag tror är bäst utifrån den kunskap jag skaffat mig under många års studier både i PK-material och annat material.

Det tycker jag du ska göra. Jag hoppas du förstår oss dissidenter när du själv väljer att gå under jorden, för inte är det väl så att du oberörd gått igenom denna tråd?!

Tackar allra ödmjukast!

Det är beklämmade i sig att personer som anser sig vara samhällsengagerade inte känner till vad som pågår några stationer bort eller medvetet blundar när verkligheten stirrar dem i ansiktet.

Jag har en kurdisk bekant som ville skriva om sina erfarenheter av att växa upp i Kurdistan ur ett kvinnoperspektiv. Hon ville berätta om förtrycket, de ständiga trakasserierna, våldet och övergreppen, sådant som hon själv har upplevt. Hon är en reflekterande, ambitiös och begåvad person som verkligen skulle kunna vara en tillgång i debatten. Eftersom hon är engagerad inom vänstern frågade hon en av sina partikamrater om han tyckte att det var en bra idé. Han avrådde henne då det kunde "spä på främlingsfientligheten och islamofobin".

Jag kan inte beskriva ursinnet jag kände när jag hörde det - över hans vidriga förmätenhet, den totala ideologiska förvirringen och det oförlåtliga sveket mot en person ur de kategorier som han gärna vurmar för på vänstermötena - kvinnor och invandrare. Han tog sig tolkningsföreträdet och tystade henne eftersom han, liksom Linderborg och co, vet att han kan. Han har makten och han använder den för att upprätthålla sin idealbild av det mångkulturella samhället.

Jag uppskattar FMs ambition men den når inte hela vägen fram, den saknar en väsentlig dimension. 'Näthatarna' och invandringskritikerna har en form av röst, de vågar protestera om än anonymt, de har uppkoppling och kan sina rättigheter. Den senare kategorin har t.o.m. ett parti i riksdagen.

Om du vill lyssna på medborgarna Filippa borde du ta t-banan till "de mångkulturella områdena" som du kallar dem och lyssna på kvinnorna som inte ens vet hur man använder en dator, som stängs in och tystas ner. De vet inget annat, de läser inte Aftonbladet, de vet inte vem den självömkande Linderborgskan är. Men de vet vad hot är.

Varje gång du som journalist skriver om "det mångkulturella samhället" som ett okomplicerat idealtillstånd och insinuerar att de som vill belysa problemen letar syndabockar och polariserar debatten, normaliserar du dessa människors privata helvete.

Varje gång Berang Miri får skutta runt i rutan som en hovnarr i samma gangstaoutfit som gängen i förorterna, så det kittlar lite socialpornografiskt hos medelklassetablissemanget, sanktionerar man gansterromantiken i Ullenhags härliga förorter. Men när Miri äter snittar med kultureliten får killarna i förorten varningsskott i knäna eller blir överkörda av sina egna 'polare' utanför en guldbutik i Södertälje.

Varje gång man uppfylld av sin egen godhet gör mångkulturella studiebesök i den lokala moskén och äter bakhlava med imamen utan att ifrågasätta den uppenbara könssegregationen eller som en överseende kolonialdam i tropikhatt intresserat lyssnar på Waberis (islamisten i försvarsutskottet) utläggningar om att man bara ska slå sin kvinna liiiite grann om hon trilskas, sanktionerar man islamisternas grepp om många muslimer i Sverige.

Efter Uppdrag gransknings reportage berättade en av de medverkande kvinnorna att hon var så rädd inför besöket med dold kamera att hon blödde näsblod men ingen ifrågasätter varför. Varje år försvinner, enligt SÄPO, ca tjugo unga män till jihadträningsläger världen över, men vilken journalist vill ta upp det och riskera att kallas islamofob? Inte ens när en muslimsk kvinna tar upp frågan vill någon journalist lyssna. Hon är inte rätt sorts muslim med rätt bild av mångkulturen.

Bahareh Andersson:

Waberi får tillgång till mediautrymmet men inte Bahareh. Vem lyssnar du på Filippa?

Jag rekommenderar verkligen ett studiebesök i förorten men inte på dagtid med livvakter som under Ullenhags eriksgata. Jag vill sätta alla mångkulturidealister i svarttaxi till valfritt förortscentrum en lördagkväll utan mobil och plånbok.
Jag vill se Oisin Cantwell ta sig hem till Södermalm på de premisserna, som ett robinssonuppdrag, jag vill se Linderborg och Lisa Magnusson resonera med killarna i hoodies och dregglande pitbulls på förortstorget och Helle Klein i prästkrage hångla upp sin flickvän på blå linjen.
Sedan vill jag läsa reportaget.

Tror du att det kommer att hända? Självfallet inte.
Det mångkulturella samhället gör sig bäst som abstraktion, konferenskuliss och patosalibi, precis som i ditt inlägg till mig ovan.
Jag hoppas att du mörkar av karriärstrategiska skäl för om du verkligen inte känner till de företeelser jag tar upp kommer insikten om några år, när konsekvenserna sprider sig utanför förorterna, precis som Nostradamuss skriver, slå dig med full kraft.

Fan Vimur - du går från klarhet till klarhet med dina inlägg!

Riktigt, riktigt träffsäker artikel. Har alltid beundrat människor som kan uttrycka det jag själv känner, på viset du gör här.

Jag instämmer. Det har blivit för lätt att avfärda kritik som rasism eller näthot.

Problemet är att SD är det enda partiet som tar upp dessa angelägna frågor. Och det är ett verkligt problem, en fara för demokratin.

Instämmer. Passion och skärpa, fantastiskt klatsynt, rakt och sant.

Vimur- the braingasm

Jag tycker ändå denna artikel från Metro idag speglar medias totala haveri - med rubriken "Twitter kokar efter Metros avslöjande" så slår man i stora djungeltrumman och konstaterar att det har fått starka reaktioner i sociala medier och tar sedan utlåtanden från Daniel Poohl, krönikören Nabila Abdul Fattah och Ali Basti som representativa för reaktionerna på Twitter, därefter klistrar man in en massa kritiska kommentarer angående Reva från anonyma skribenter.

Men är det verkligen så alla reaktionerna har sett ut?

Tittar man så långt som i Metros eget kommentarsfält så hittar man kommentarer som ställer sig positivt till tilltaget. Söker man även på taggen #REVA på Twitter så hittar man människor som tycker att det är ett "bra resultat". Hur kommer det sig att inga av dessa röster finns representerade i Metros artikel?

Om detta inte är ett exempel på där journalister låter sina egna politiska intressen styra så vet jag inte vad...

Jo, jag funderar.

Ni är några få som hängt er kvar i tråden. I många av era inlägg har ni en aggressiv underton och ibland en onödigt stridslysten och påstridig jargong. Kanske vill ni provocera? Kanske vill ni ha "krig" snarare än förändring som jag har för mig att någon skrev?

Jag förstår inte riktigt syftet med det hela.

Men helt ärligt, och utan att mena något illa med det, undrar jag om det är så konstruktivt för er sak egentligen.

Om ni vill få mig (och alla andra där ute som ni anser inte lyssnar på vad ni har att säga) att ta er och det ni säger på allvar är det, som i alla andra sammanhang, bättre att själv försöka lyssna och diskutera, snarare än attackera och raljera.

Går ni inte i själva verket rakt i fällan och uppfyller "etablissemangets" bild av er? Ingen vill väl lyssna på personer som verkar mer intresserade av kampen än av saken, hur rätt de än må ha?

För att backa bandet en smula var det just detta min text på newsmill handlade om, om ni nu minns trådens inledning?

Kan ni förstå att det är en smula förbryllande?