Jag skrev en newsmill-artikel om Flashback och näthatet. Vad är era åsikter?

Efter att äntligen ha läst hela tråden, så får jag säga att det varit mycket intressant och för egen del lite "ögonöppnande", läsning och utläggningar om "sakernas tillstånd". Blir intressant att se om fru. Mannerheim genom sin artikel på Newsmill samt sitt deltagande här på flashback blir en "murbräcka" som leder till ett delvis nytt svenskt medieklimat. Eller fortsätter allt som om ingenting har hänt. Den som lever får väl se.

Sedan är denna tråd förmodligen långt ifrån "död". Själva Newsmill-artikeln ligger fortfarande på tio-i-topp över mest lästa på den sajten. Så med all säkerhet så kommer det fortsätta att droppa in folk i tråden som viss diskutera frågeställningarna som finns i TS.

Var så säker. Normativ multikulturalism utan någon känsla av personligt ansvar är det som gäller.

Precis som alla andra journalister således. Men om du läser i andra trådar ser du att media är på god väg att tappa greppet som primär opinionsbildare då de inte längre kan behålla problemformuleringsprivilegiet. Det är ju det hela den här "näthatsdebatten" egentligen handlar om, att beskylla "näthatare" som psykiskt sjuka idioter så man inte behöver ta till sig rättmätig kritik och öppna dörren för en annan problemformulering.

Näthatsdebatten har kommit att handla om ord och vad man ska dra gränsen för vad man ska få säga. Det är precis samma debatt som "WASP-debatten" som Siewert Öholm ägnade sig att moralpredika över på 80-talet i TV. Det är dock inte orden som är farliga - det är allmänhetens acceptans av en ny problemformulering som är det riktigt farliga för dom normativa mångkulturalisterna.

Anledningen till att jag inte fick svar i tråden angående min fråga om kollektivt finansierad välfärd är ju att debattklimatet inte tillåter det - ett debattklimat som journalistkåren har stor skuld i att ha skapat helt på egen hand.

Vi har nog sett det sista av "näthatsdebatten" nu dock, när alternativ media har tagit fram bekräftad identitet på två näthatare - en socialdemokrat, och en ännu längre till vänster. Så smearkampanjen med "sexuellt frustrerade Sverigedemokrater" som Jan Guillou ägnade sig åt idag genom Aftonbladets försorg körde i diket ordentligt. Stenhårt.

Mer än så. Den ligger etta bland den senaste veckans artiklar, den ligger etta bland den senaste månadens artiklar samt på fem-i-topp på listan över de senaste 24 h. Den kommer dock knappast att lyftas upp på ett högre plan för att framvisas för folket i några fixade pseudodebattprogram.

Någon sa att landet aldrig har varit så förberett på diktatur som nu. Det enda Filippa gör är att snudda vid en tanke och ändå så börjar berget mullra. Jorden är plöjd och mycket törstig, bara en liten droppe orsakar konvulsioner nu. Kom ut! Trollen har kallats vid namn och skall spricka i solen, det finns inga ursäkter för att låta vapnen vila längre!

Filippa

Jag upplever både din artikel och din trådstart som synnerligen välformulerade och viktiga.

När jag läser inläggen i tråden blir mitt intryck att invändningarna mot invandrings- och integrationspolitiken oftast är nyanserade och rimliga.

Som mediakonsument har jag dock under senare år utvecklat en stor misstänksamhet vad avser rapporteringarna kring dessa frågor.
Frågor om allt ifrån brottsstatistik, principer för kostnads-/nyttoberäkningar och anhöriginvandring till reglerna kring bidragsfinansierade semesterresor tillbaks till de helveten man flytt ifrån osv. avfärdas som "rasistiska" vanföreställningar. I den mån frågorna överhuvud taget släpps fram, presenteras de som exempel på "näthat". Några direkta svar på frågorna bevärdigas allmänheten sällan.

Det enda återkommande sanna hat som jag tycker mig kunna skönja i detta sammanhang är hatet från de etablerade propagandakanalerna, riktat mot de oliktänkande. De klumpas ihop till "vita, lågutbildade, inskränkta och kränkta" svennebananer; en sorts "white thrash" som det är helt ok, om inte direkt önskvärt, att generalisera kring, förakta och röka ut. Det senaste exemplet är väl Gullious (eller om det var Aschbergs) nyligen utlovade skottpengar på "näthatare", utan någon närmare definition på hur en sådan ser ut.

Avstår här ifrån att vädra min personliga inställning i invandringsfrågan. Den är i sammanhanget av mindre intresse. (Jag är väl som de flesta; tycker om mina medmänniskor, skiter väl i vad de har för färg och vill gärna hjälpa till så långt det någonsin går i denna fläckvis uppfuckade värld. Och hoppas att dessa medmänniskor har samma inställning till mig...)

Däremot är jag övertygad om att rådande missförhållanden relaterade till invandringen kommer att växa så länge makthavarna motsätter sig en öppen debatt.

Så för att besvara dina inledande frågor:

Hur upplever ni ”makten” i form av journalister eller politiker i relation till oss medborgare? Vad skulle ni vilja ändra på?
- Journalister och politiker sitter i positioner som är så skyddade att de inte behöver ta någon debatt. Den enda sannolika slutsatsen man som medborgare kan dra om skälet till att"makten" byggt dessa skyddsvallar är att "makten" inte vet hur situationen skall hanteras. Och är det något det svenska systemet avskyr att medge är att man har tappat kontrollen!

Hur upplever ni Flashback som forum – alltför tillåtande eller helt okej?
- Flashback, med sin anonymitet och spridning, är hittills det enda forum som tillåter debattämnen som i princip är förbjudna i Sverige.

Hur upplever ni samhällssamtalet – präglas det av aggressiva motsättningar och polemik eller är beskrivningen överdriven?
- Samhässamtalet (om du med det menar förutsättningarna för debatt) präglas av kraftig moderering och censur. I vissa fall provocerar det fram mindre vettiga inlägg. Men det riktigt skrämmande är ju vad flera FB:are redan påpekat (bla Winston Smith): går du ut offentligt med din regimkritik kan du bli av med jobb, kontaktnät, företag mm.mm. Så det verkliga problemet är inte att tonläget riskerar att framkalla "aggressiva motsättningar", även om vi i detta land värdesätter och omhuldar konfliktbefriad koncensus. Det verkliga problemet är att repressalierna mot oliktänkande kan bli monstruösa.

Vad innebär egentligen yttrandefrihet för er – att få säga vad man vill till vem man vill med vilka ord man vill?
- Yttrandefrihet innebär för mig rättigheten att utan personlig risk få kritisera samtliga aspekter av det samhälle till vilket jag bidrar och vars lagar jag följer. Jag anser mig inte ha rätt att förtala, förolämpa eller förfölja individer. Samma regler skall gälla oavsett om jag är privatperson, yrkesperson, politiker eller journalist.

Vilka anser ni ”gestalta” värdegrunden i samhället idag och är det viktigt för demokratin eller inte?
- Kraften och värdet hos en demokrati förtvinar när ett offentligt åsiktsmaskineri tillåts kontrollera dess debattregler. Ett samhälle har den "värdegrund" som de har som tillåts tala. Därför måste alla som vill få komma till tals, oavsett ståndpunkt.

Och sist men inte minst: Vad tycker ni att jag glömt att ta upp i min artikel?
- Att de uppifrån föreskrivna debattreglerna förvärrar de problem som man försöker sopa under mattan, och att den göder konspirationsteorier, politikerförakt och misstro mot rapporteringen. Att vissa ämnen är så tabubelagda att det offentliga Sverige hellre sänker sig till diktaturbeteende än att ta en hederlig debatt.

-

Slutligen vill jag ställa en fråga till dig som journalist om dina egna intryck från de sista dagarnas Flashbackande:
- Du har på kort tid fått många svar och reaktioner på din tråd. Har dessa svar har överraskat dig, och i så fall hur?

Hej Filippa, uppskattade ditt inlägg på newsmill. Undrar dock lite över hur du resonerar när du säger att du HADE TUREN att födas i Sverige?

Detta är ett resonemang jag hört tidigare och även sett röda korset använda i reklam där man skulle snurra på ett stort slumphjul och få se sitt liv utspela sig tex nånstans i afrika osv.

Men hela resonemanget är ju helt falskt! Vi föds ju inte här av en slump, vi föds in i det framgångsrika Sverige pga våra föräldrar som satt oss till världen, de och VÅRA förfäder har byggt upp detta framgångsrika samhälle med blod svett och tårar! Detta är INTE någon slump.
Hur ser du på detta?

Du säger också i ditt inlägg att svenska folket fått vara med och bestämma om införandet av det mångkulturella samhället. Det stämmer heller inte, möjligen väldigt passivt men frågan har aldrig debatterats och i massmedia har svensken TOTALT hjärntvättats med sagor om vad mångkultur är och dess konsekvenser.
Hur ser du på detta?

Mvh
Sveapådeken

Tack Vimur för trådens mest precisa inlägg.

Det jag har citerat ovan är vad allt som är fel bottnar i. Här har vi sett exempel på hur offer som hamnar i vägen för mångkulturens problem sätts på undantag av journalisterna. Det spelar ingen roll om det är invandrartjejer som utsätts för hedersproblematik, eller att det vitpixlas i media, eller att neger-näthotaren i Göteborg förtigs, eller att Sveriges värsta gruppvåldtäkt tystades ner. Alla som faller offer för mångkulturens problem förringas för att upprätthålla den idealiserade bilden av den problemfria mångkulturen.

Vimrus inlägg borde vara "required reading" för alla svenskar. Vi kan börja med alla svenskar som går någon form av journalistutbildning, eller lärarutbildning.

Det är resultatet av en pårökt idealisering om hur gott och fint, eller var det "varmt och sympatiskt" samhället blir när personer hamnar i kläm för problem som inte får finnas och istället förnekas, mörkas och det faktumet förljugs. Med vänner som beter sig så, behöver man ju verkligen inga fiender.

Journalister. Ni borde skämmas. Läs vad Vimur säger, och sen får ni ställa er i Prozackön vid närmaste apotek, när det går upp för er vad ert självpåtagna godhetspatos egentligen har för baksidor oberoende av vad dom som kommer i kläm råkar ha för etnicitet.

Jag postade följande många sidor bak men blev utan svar pga accelererande invandringsdebatt i tråden. Med tanke på att Filippa hellre diskuterar näthatet så hoppas jag att hon svarar mig den här gången. Här kommer mitt svar på den citerade texten ovan:

Intressant, minst sagt. Har det möjligtvis att göra med att man officiellt under sitt eget namn inte vill reagera på din artikel, varken negativt eller positivt, pga att ämnet då kommer upp till ytan såsom debatten om näthatet har gjort? Och att debatten därmed får en annan dimension som inte passar journalisternas inslagna spår.

Kanske är det så, att "alla som egentligen håller med, håller tyst" inte vågar uttrycka sig i ämnet. Framförallt journalister. Att du vågar ta upp detta kan väl delvis bero på att du, som du skriver, varken arbetar på redaktion eller nyhetsjournalistik och därmed kanske inte har lika mycket om ens något att förlora på att få upp ämnet till ytan. Jag är övertygad om att den journalist av tyngd, t.ex. du, har mycket att vinna på att nyansera den här debatten, om det görs på rätt sätt. Det här kanske bara är början, vem vet.

Ser jag dig på stan så kommer jag fram och tackar dig för en insiktsfull och smart artikel utöver det vanliga.

Mvh
HimmelsBlau

Hej HimmelsBlau!

Ja, du blev tråkigt nog utan svar vilket beror på att jag är ovan vid så här många inlägg, så många PM och mejl, vissa dessutom med ett helt annat fokus än det jag tog upp. Men jag läste och minns ditt inlägg.

Kanske har du rätt i dina antaganden. Det är svårt för mig att svara på. En annan möjlighet är att detta, som är en stor, ny och viktig erfarenhet för mig som ensam frilansare, i själva verket är en ganska liten och betydelselös händelse för andra med stor och lång erfarenhet av redaktionsarbete, näthat, läsar- och medborgardialog.

Men jag ska villigt erkänna att jag med en klump i bröstet googlat en hel del på ord som "civilkurage" och "dialog" de senaste dagarna.

Med det sagt: Tack för dina fina ord! Du anar inte vad de värmer!

Ingår Philippa i det du kallar journalister?

Det som jag menar är, att det som visats sig i denna tråd, är att Philipa själv är en person som vill skriva och märkas, hon kallar sig journalist. Men är hon journalist eller bara en vilsen människa som också vill slå sig fram i ett komplicerat samhälle?

Med en innerlig önskan att få ett plattform i yrkesutövningen som journalist. Det är inte lätt, arbetsmarknaden för journalister har alltid varit hopplös.

Hon har skrivit en bok om hur man källforskar genom googling och det är genom googling jag ser vad hon åstadkommit Det existerar ingen journalistik från Philippa, förutom den artikel vi nu diskuterar på Newsmill och bloggande.

Att Philippa diskuteras och av en del skribenter bemöts som en hjältinna, visar bara på hur svältfödda den delen av befolkningen är som bär på sanningar som inte förmedlas.

Det är många andra frågor som inte diskuteras av media förutom mångkulturen. Nyhetsbevakningen har marginaliserats till att handla om kändisar och trams. Bevakningen av det som sker i samhället, får korta notiser. Utrikespolitiken sker utan att medborgarna får veta vad som egentligen pågår. Samma med försvaret och privatiseringen.

Qvickfallet, Assange och andra frågor ignoreras och förmedlas utan analyser och med direkt felaktig information. Vi har en obefintlig debatt om makthavare, och den korruption vi alla noterat har blivit utbredd i Sverige. Det vi också läser mellan raderna, är hur vissa skyddas systematiskt av kollegor och kåranda. Det är även känsligt på flashback att kritisera poliser, advokater, domstolar och rättssystemet. Vi har ingen granskande journalistik värt namnet, som kontinuerligt följer upp frågor och är öppen för olika synpunkter.

Vi har en till två veckors drev, som sedan lägger locket på. Ett exempel är läkarna i styckmålet där drevet pågick utan nåd i lång tid och förstörde oskyldigas liv. Saken följs inte upp av media när man inser att man agerade fel. Det var media som förmedlade felaktiga uppgifter. Det var felaktiga uppgifter och antaganden som uppviglade åklagare, advokater och domstol. Samt socialstyrelsen, som utsattes för press av feminister.

Jag saknar drevet med Guillou i spetsen, för att göra lika gott nu, som ont för 25 år sedan. Det skulle öka på trovärdigheten i hans linslusande i "näthat" debatten. Märkligt att inte Guillou själv känner sin manad att reparera de skador han orsakat, genom sina inhopp i allt han påstår sig vara besserwisser i. Han väljer tystnad. Och går till nya debatter där han kan få uppmärksamhet. Särskilt viktigt är det ur aspekten, att Guillou har den plattform, Phillipa saknar.

Vi är många som vill att saker får ett slut. Det är människans natur. Vi läser böcker från början till slut. Vi kastar inte en bok halvvägs. Vi ser klart filmer. Men av det som sker i samhället får vi aldrig veta mer än det som en nyhetsredaktion anser vi skall få veta. Vi får inte veta vem som gruppvåltar och var det är bråk. Eller vem som bråkar.

Saken handlar ytterst om yttrande och mötesfrihet, en grundlagsrättighet som tagit makthavarna i röven. Det var aldrig meningen med att folk skulle ta dessa rättigheter i bruk, och offentlighetsprincipen var också en omständighet som visade sig vara ett spel för gallerierna. Vi minns alla, att förr var det en TV kanal, sedan två och sedan ville man förbjuda paraboler. Det fanns få tidningar som förmedlade samma sak, med lite sosse vinkling eller lite borgerlig vinkling.

Man har haft lite lagom obstinata journalister som inom ramen visar upp att det finns en öppen debatt. Man låter pajasen Guillou hålla låda och lägligt glömmer man att livet handlar om tillfälligheter. Det är en tillfällighet att Guillou förorenar debatten om "näthat"och inte satt inne till sin död för spionerandet åt KGB.

Phillipa är också en person som är för, samtidigt som hon är emot och testade sin förmåga i en tråd på flashback. I går visade hon med all tydlighet att det var inte så spännande som hon trodde. Och att vägen till en tidningsredaktion inte är så enkel, för wannabe sanningssägare.

Skulle du kunna vara hygglig och förtydliga det här en smula. Jag vet inte, om jag missförstår dig...

Du skriver, att DU "vill själv leva i ett land där människor ser ett stort värde i att hjälpa varandra och då i synnerhet de som är sämre lottade, hur svårt det än är och även om det skulle vara kostsamt". Du verkar anse, att det saknar någon relevans för dig, hur mycket denna hjälp kostar eller hur priset ser ut... eller vem som tvingas betala.

Du är vidare säkert medveten om, att denna hjälp betingar ett mycket högt pris för den befintliga befolkningen i form av lidande, umbäranden och ofantliga ekonomiska kostnader.

Jag ska här uppehålla mig vid det fysiska (och psykiska) lidande, som den världsunika invandringspolitiken utsätter landets befintliga befolkning för.

Den befintliga befolkningen utsätts för personrån, misshandel, hot och utpressning m.m. pga. importerad våld - svenska journalister har (tillsammans med förrövarna) skapat eufemismen "bötning" när barn (!) utsätts för utpressning. Detta medelsvåra våld har drabbat hundratusentals människor.

Tiotusentals människor har drabbats av ett mycket grovt importerat våld - överfallsvåldtäkter, gruppvåldtäkter, oprovocerad mycket allvarlig misshandel t.o.m. mord. Offren för detta importerade grova våld får fysiska (och psykiska) men för livet - deras liv slås i spillror.

(Mycket få av dessa offer för importerat våld uppmärksammas av media - man kan nog räkna de som uppmärksammats på en handens fingrar.)

Du vill alltså leva i ett land, "där människor ser ett stort värde i att hjälpa" andra på bekostnad av andra människors stora lidande och sönderslagna liv. Är det rätt uppfattat?

Jag frågade en journalist, var gränsen går för en invandring med denna profil. När är det pris, som ni utkräver av andra förtvivlade människor (och inte av er själva), alltför högt?

Jag fick det uppriktiga svaret: Gränsen går, när det drabbar mig själv personligen eller drabbar min egen familj.

Ger du samma svar?

Jag tror att du har rätt det du skriver att många känner sig svältfödda, men då kanske inte på debatt utan på dialog. Jag är en av dem.

Du har också rätt i att det knappast är granskande journalistik jag arbetar med. Men den här tråden om något, har väl också visat att man inte behöver vara yrkesarbetande journalist för att ha åsikter och tankar som rör samhällsfrågor?

Jag kommer fortsättningsvis besöka olika trådar här på forumet och jag är gärna med i diskussioner. Däremot kommer jag inte att bidra med mina åsikter under eget namn fler gånger. Anledningen är inte att jag skäms för det jag tycker utan mer för att det skapar en obalans i samtalet vilket jag kände av, vid fler tillfällen än då för mig okända människor ställde frågor om min person medan de själva var skyddade bakom anonymitet.

Även om jag själv tror att samtalet blir mer givande om man står för det man säger och tycker blir det ju inte på lika villkor om bara en gör det och inte resten.

Om du förstår hur jag resonerar.

Vad får dig att tro att jag inte står för det jag skriver här i den här tråden? Det är debattklimatet som är så infekterat att det kan kosta oss med avvikande åsikter både försörjning och familj och andra problem. Så frågan borde vara, inte hur begränsar vi näthatet, utan hur får vi ett debattklimat i det offentliga rummet som tillåter avvikande åsikter utan att riskera försörjning och bli utesluten ur facket mm, som ju har drabbat dom med fel partibok i demokratins Sverige. Den frågan kan du ta med dig och tänka lite på.