Jag skrev en newsmill-artikel om Flashback och näthatet. Vad är era åsikter?

Fast nu när ni försöker få det till att enbart ett antal journalister på aftonbladet är utsatta för hotelser så låter det som att 300 personer är väldigt många. Det är kanske bara en enda person som står för allt näthat?

Du sa själv att det blir förvirrande om folk inte fattar skillnad på näthot och näthat. Jag pratade alltså om hot. Så sluta glid till det subjektiva "näthat" hela tiden. Om du inte vill ha logiska uppskattningar baserade på resonemang så står det dig fritt att gå igenom antalet anmälda olaga hot- och stalkingbrott där brottet har begåtts via elektroniska kanaler, mot kvinnor under 2012. Jag tror du får problem att komma upp till 3000 anmälda brott i den kategorin. Om du räknar e-mail, Twitterinlägg och internetbaserade kommunikationskanaler till kvinnor så tror jag ändå inte att du kommer upp till 3000 anmälda olaga hot brott.

Antalet anmälda näthot torde således vara färre än det mycket mer verklighetsbaserade brottet våldtäkt som också begås mot kvinnor. Men att kopplingen inte görs av media beror på att den gruppen som ska klämmas åt är "arga unga vita män", så hade man gjort parallellen jag nyss gjorde har man ävan fått med invandrare i våldtäktsgruppen - och det vill man alltså inte. Det är ju därför det blir så inihelvete jävla roligt att den värsta "näthotaren" i Sverige var socialdemokrat från dom egna leden - och neger. PK-syntax error. Det är ju därför media tvingas att lägga ner hela den här kampanjen.

Men den intressanta frågan kvarstår. Vad har grova hot och trakasserier via brev och telefon med näthat att göra? Det är ju en ganska lång väg mellan någon som skickar maskinskrivna brev via post om att steka någons bröst och att skriva att man tycker illa om någons åsikter i en tidnings kommentarsfält. Ändå är det det sistnämnda man skyller på och vill reglera.

Ingen har ju tagit upp Postens skuld i det hela. De bör ju rimligtvis stå vid alla brevlådor och ta legitimation på alla som skickar brev och dessutom läsa och registrera deras brev. Att stänga ett kommentarsfält är ju helt meningslöst och har inte med problemet att göra...

Jag är tämligen övertygad att man använder det ena, dvs hoten via allehanda kanaler, som långsökt ursäkt för att kunna kontrollera informationen och åsikterna på internet.

Jag är, om det undgått dig av åsikten att vi inte behöver utöka lagstiftningen med godtyckliga "oj-nu-känner-jag-mig-kränkt"-brott. Vi har olaga hot, stalking och egenmäktigt förfarande som kan användas mot individer som hotar andra individer. Det viktiga är handlingen, inte bäraren av handlingen.


Jag tror också att man spelar rakt i händerna på dom som vill kontrollera internet. Men jag är lika övertygad om att media kommer sluta kampanja om näthat om några dagar till veckor - så den här gången såg vi igenom deras agenda. Vänsterjournalisterna och de SCUM-förespråkande prozacfeministerna har blivit utnyttjade som nyttiga idioter här. Den farligaste personen mot svenska yttrandefriheten på internet idag sitter på utrikesdepartementet, spelar under täcket med NATO, låter hemligstämpeln gå varm på sitt departement och träffade Hillary Clinton på en båt i Stockholms skärgård och pratade om "friheten på internet". Det är ditåt vi ska titta. Istället sitter våra kvalitetsjournalister och chattar på Aftonbladet i ett försök att stigmatisera "sexuellt frustrerade Sverigedemokrater" som dom uteslutande förrövarna i en brottskategori som är - i jämförelse med allt annat - obetydligt liten.

Hör ni det. Nyttiga idioter har ni varit, journalisterna! För jag vet inte vilken gång i ordningen.

Nejdå, jag håller helt med dig i det. Citerade inte dig för att säga emot utan för att fortsätta resonemanget med en retorisk fråga.

Förvisso är det väl inte mycket sagt om hur denna socialdemokratiska stalker likaså näthatare har kommunicerat med sina offer och jag håller med om att det nog är väldigt störande för vissa personer att han inte passar in i mallen unga arga vita män.

Men likväl, så är ni hemmablinda. Jag har inte varit i flashback sålänge och jag ser ju hur grovt och våldsamt språket är och att det finns i nästan varenda tråd någon som skriver väldigt grova nedkränkande och faktiskt hotfulla kommentarer om flera grupper i samhället. Det är väldigt ofta så grova förenklingar att det är lätt och enkelt att identifiera att många även använder lögner och vinklar verkligheten in absurdum, ofta på ett väldigt konspiratoriskt och våldsamt sätt. Ärligt talat, om de som skriver sådana texter skulle komma till makten skulle väldigt många personer råka illa ut, i stil med hur nazityskland hanterade olika grupper i samhället.

Det är det här ni måste förstå när man skriver om näthat, att det handlar inte enbart om personliga påhopp och hotelser, utan även om väldigt negativ attityd, grovt fult språk och hot mot flera grupper i samhället där dem i princip ses som kackerlackor. Alla dessa grova kommentarer flödar över på olika websiter på internet och då inkl tidningarnas kommentatorsfält och många bloggar.

Sedan när man kan definiera det som näthot är frågan, men näthatet är såpass utbrett att det väldigt mycket påverkar debattklimatet och faktiskt omöjliggör vettiga diskussioner i syfte att lösa praktiska problem och ta vettiga beslut inför en långsiktig framtid.

Sedan är det så att även journalister har frångått sin roll och agerar mer som politiker/lobbyister än som journalister som förväntas förmedla nyheter neutralt utan att lägga in politiska ideal, vilket jag förstår är väldigt störande för många. Det kanske behövs en mer tydlig rollfördelning eftersom vi ändå även behöver journalister som har ett politiskt syfte, dvs att gräva i och granska samhällshändelser.

Kom också ihåg att det är vi medborgare som kan styra det här genom att välja vilken tidning vi väljer att läsa. Jag är förvånad över att så många väljer att läsa en tidning de inte ens gillar, vilket är mycket tydligt när det gäller Expressen/Aftonbladet.

Jag är helt med dig i princip att det är en liten grupp som står för en stor andel av alla hot, men tror att du hamnat lite lågt i dina beräkningar här. Låt säga att 100 personerna utgör 20% av hotarna men står för 80% av hoten genom att i snitt skicka 100 hot per person och år.

Då får vi att det sammantaget skulle röra sig om 500 personer som tillsammans producerar ca 12500 hot på ett år. Det vore mycket intressant att veta hur många skriftliga hot med okänd gärningsman som blir polisanmälda under ett år.

Hur upplever ni ”makten” i form av journalister eller politiker i relation till oss medborgare?

- Obehagligt.

Vad skulle ni vilja ändra på?

- Journalistutbildningen. Den verkar ha havererat.

Hur upplever ni Flashback som forum – alltför tillåtande eller helt okej?

- Har blivit lite mesigt nu för tiden.

Hur upplever ni samhällssamtalet – präglas det av aggressiva motsättningar och polemik eller är beskrivningen överdriven?

- Jag tycker det framförallt är vänstern som har piskat upp stämningen i samtalstonen genom att börja använda väldigt grova begrepp som rasist, nazist och liknande ord. Vi skall komma ihåg att detta har varit väldigt starka ord och endast ett fåtal personer kan med rätt kallas nazist. Likväl gör vänstern det med 10% av Svenska folket (SD anhängare). Sen tycker jag att Reinfeldts kommentar om att har man sådana åsikter som SD så skall man inte vara förvånad om sådant händer, var startskottet på legalisera denna samtalston. Jag klandrar vår statsminister mycket för detta. Det var inte värdigt en statschef att uttrycka sig så.

Vad innebär egentligen yttrandefrihet för er – att få säga vad man vill till vem man vill med vilka ord man vill?

- Yttrandefrihet för mig är långtgående, men får inte övergå till hot eller kränkningar. Hata är okej, även i lagens mening.

Vilka anser ni ”gestalta” värdegrunden i samhället idag och är det viktigt för demokratin eller inte?

- Det är väl just det som är problemet. Alla grupper tar på sig rollen att de "gestaltar" värdegrund och att just deras värdegrund är den rätta. Jag känner att vi var mer överens om vad vi tyckte för tex 20 år sen. Idag känner jag att framförallt vänstern drar isär samhället och skapar vi och dem. Tabubelägger vissa ämne som inte får diskuteras om det inte passar deras agenda. Samma tendens kan man tyvärr även hitta på högerflanken.

Och sist men inte minst: Vad tycker ni att jag glömt att ta upp i min artikel?

- Utanförskapet bland journalister. Hur långt ifrån verkligheten de lever och bor. Hur många av dem har tex besökt Rosengård, Bergsjön eller shoppar runt i några av de skattefria zoner vi redan har i Sverige där huvudelen som jobbar är svart arbetskraft och saknar papper, och där du kan köpa allehanda smuggelvaror allt från cigaretter, sprit och utlänska tvättmedel som inte uppfyller Svenska miljökrav. Eller gå ut på stan (i denna stad Malmö) en fredag kväll vid midnatt och se den hotfulla stämningen som finns. Eller ta vägen hem via rånar- och våldtäktsstråken. Utsätta sig för sådant som många andra gör dagligen. Fortsätta skaffa sig livserfarenhet och inte bara sitta bakom ett skrivbord och dataskärm och skriva om hur det är där ute. För det har de ingen aning om egentligen på riktigt. Ändå är de proffstyckare. För mig lever de i utanförskap.

Tack för mig.

Absolut. Jag har inga som helst problem med att justera upp siffrorna till dina nivåer. Någon som om det finns något enkelt sätt att ta reda på antalet anmälda brott i en viss kategori? Behöver man ringa runt till varje polismyndighet, eller finns den centralt någonstans?

"Ja tja, det är Nostradumbass på Flashback, hur många brott i kategorin "skriftliga hot med okänd gärningsman" har ni registrerat 2012?" i ett samtal till BRÅ känns inte som en framkomlig väg direkt

EDIT:

http://www.bra.se/download/18.22a717...akasserier.pdf


På sidan 140 i rapporten finns ett diagram som om jag läser rätt säger så här:

[pre]
2005 2012
Olaga hot (man över 18 år): ~21000 ~20000
Olaga hot (kvinna över 18 år) ~18000 ~18000
Olaga hot (under 18 år) ~5000 ~5000

Ofredande (man över 18 år): ~11000 ~13000
Ofredande (kvinna över 18 år): ~16000 ~25000
Ofredande (under 18 år): ~3000 ~4000
[/pre]

Nu ger jag fan upp med tabellen. Ni får läsa i pdf-en om det här inte går att läsa :-)



Så 20000 olaga hat för män och 18000 olaga hot anmälda mot kvinnor 2012; det torde betyda att dina 12500 "hot med okänd gärningsman" ligger något högt istället. Men skitsamma.

Det känns ju iallafall inte som en epedemisk ökning av antalet anmälda hot mitt i näthatshetsen från mediahåll. Ofredanden däremot för tjejer har gått upp något men ofredande är ett "i verkligheten"-brott vars ökning jag toror har andra förklaringar än att vita arga unga män påstås sitta och näthata hela dagarna.

Det här försvann i trådens alla fortsatta inlägg men känns viktigt för mig att svara på så jag avbryter diskussionen som är och plockar upp frågan om ni ursäktar.

Nej, det är ingen slump att jag skrev min text om just nätförakt.

2008 skapade jag min allra första blogg. Sedan dess har det blivit ett antal till, bland annat en personlig liten bebisblogg och en kulturblogg. När jag började skrev jag mycket om skolpolitik, pedagogik och lärande eftersom jag hade ett stort och brinnande engagemang för de frågorna. Jag skrev om Björklunds skolpolitik som jag tyckte var förkastlig, om bedömning och betyg som jag tyckte tog fokus från lärandefrågor och om pedagogisk forskning som inte fångades upp av politiker. Ibland skrev jag om egna erfarenheter, om lärare som gick på knäna på grund av arbetsbördan och elever som inte fick den hjälp de behövde.

Inte sällan skrev jag i affekt efter att ha tagit del av nyheter inom skolans värld. Fler och fler började kommentera mina inlägg. Det var spännande med debatt!

Någon skrev tidigare i den här tråden att empati är en djupt mänsklig egenskap. Så är också elakhet och översitteri. För mig, som älskar skrivande och diskussioner, kändes det kreativt att med språket raljera, drämma till, gäcka och gå i klinch, i synnerhet i svaren till de som kommenterat mina texter. När man arbetar så går det snart inflation i bitchighet. Man blir modigare, fränare och skarpare. Ibland förlöjligar man någon på rutin utan att notera det. Att man sitter bakom en skärm och inte ser mottagarens reaktioner gör inte det hela bättre.

Så här i efterhand, när jag läser vissa av mina inlägg och kommentarer, undrar jag om jag över huvud taget var intresserad av att diskutera sakfrågan med andra eller om mitt engagemang till största delen handlade om den stora euforin över att äga rätten att uttrycka sig? Många gånger försvann dialogen helt.

Kanske känner några av er igen sig?

(Har för mig att jag läst en tråd här på FB från en man som upplevt samma sak, om än inom ett helt annat ämnesområde. Han skrev ett väldigt fint och långt inlägg om sina upplevelser men jag hittar det inte nu.)

Förutom utbildningområdet har genusfrågor alltid intresserat mig. När jag läste historia skrev jag om kvinnors inträde på den politiska arenan i Sverige – hur de fick tampas med fördomar om hur skvallriga, korkade och menlösa de var. Mitt examensarbete handlade om hur det ser ut i läromedel i litteratur där kvinnliga författare systematiskt väljs bort till fördel för manliga. Medan det i läromedel i historia är ännu värre. I vissa böcker nämns knappt några kvinnor alls och ibland kan man hitta sexistiska och kvinnoförnedrande inslag. (Historieprofessor Ann-Sofie Ohlander har bland annat gjort en rapport man kan läsa om hur det ser ut, här om någon är intresserad: http://www.government.se/sb/d/12492/a/139833)

Det ville jag skriva om. Det gjorde jag. Många gånger i ilska.

Jag tror att svenska män har fått uppleva mycket aggressivitet från oss som skrivit om jämställdhetsfrågor. Istället för att diskutera hur vår rådande samhällsstruktur påverkar både män och kvinnor, har enskilda män eller svenska män som kategori attackerats, ibland okänsligt.
Här får jag nog ta på mig en del av ansvaret. För även om min blogg aldrig lästes av miljoner var mina ord en del av en jargong som blev alltmer rumsren. Även om långt ifrån alla inlägg var så vassa som jag nu beskriver det.

Idag är det också extra viktigt att sticka ut med sin text i mediebruset. Det gör du inte om du nyanserar, ställer frågor, reflekterar och lyssnar in andra. Tyvärr.

Jag är som ni vet genom tidigare inlägg för mångkultur. Men precis som många andra har jag funderat över hur segregerat samhället blivit. När jag flyttade till Stockholm som 20-åring blev jag förvånad över de barriärer som fanns mellan människor – de som bodde här verkade alla söka sig till likasinnade och medvetet eller omedvetet avskärma sig från de övriga.

Om igen – vart tar dialogen och empatin i ett samhälle vägen om vi bara omger oss med likasinnade som bekräftar vår världsbild?

Kanske är detta också anledningen till att jag fascineras av Flashback där jag ser hur människor med olika livsåskådningar och erfarenheter möts, samtalar, diskuterar och utmanar varandras ståndpunkter. Ibland är tonen vidrig. Ibland ryggdunkande. Men faktiskt också imponerande demokratisk och sympatiskt på sina håll.

Jag strävar verkligen efter att vara så saklig jag kan och hålla en hyfsad ton mot andra. Ibland kan det vara svårt, i synnerhet när ilskan över det jag upplever som dumheter och orättvisor väller upp. Så på ett sätt kan jag förstå hur lätt det är att man råkar ”skriva av sig”, faktiskt även på ledarplats i etablerade medier.

Men jag tycker att det är dags att de med större kraft bakom orden också rannsakar sig en smula.

Om man går in på min blogg ser man att den är avslutad. Ändå har jag den kvar. Alla inlägg var inte elaka och jag hade en ärlig ambition av att starta debatt om just skolfrågor.

Var gränsen går mellan respekt och förnedring, mellan hat och hot är jag mycket intresserad av. Ni har gett mig många intressanta synpunkter.

Mitt efternamn fick jag när jag gifte mig, så jag kan inte stå för det mer än om ni använder det tillsammans med mitt förnamn. Och jag travar inte runt i en lägenhet på Östermalm utan bor i en helt vanlig förort söder om Stockholm.

Oj, det här blev långt men det kändes viktigt att svara på. Kommentera gärna om ni vill och orkar. Som någon sa här tidigare: Flashback tar aldrig helg!

Populism-varning.

Jag förstår att det känns skönt att bli applåderad på ett ställe som Fb. Jag tycker dock att du förringar ett ytterst reellt problem.

Idén om att det här rör sig om elitmedia (som råkar vara all media som inte är Avpixlat) kontra "vanligt folk" är en romantiserad bild, men lite felkonstruerad.

För det första representar Fb inte ett kliniskt tvärsnitt av befolkningen. Detta är en plats där 15% säger sig ha full förståelse för Breiviks handlingar. Detta är en plats där medlemmar använder sig av termer som "sliddjur" om samtliga kvinnor, oavsett sammanhang, utan att folk reagerar nämnvärt. Visst, många av underforumen har kanske en typisk svensk demografi, men det som diskuteras i politiska forum och forum för feminism, integration & invandring etc har inte en sund, representativ fördelning. Följ en vanlig tråd som handlar om sexism, rasism, misogyni och gör dig en egen uppfattning. Konsensus här är att inget av detta existerar - det är bara PK och batikhäxor som ondgör sig över ingenting.

På Fb är man väldigt upprörd över att bli kategoriserad (rasist, Sd-anhängare, etc) men däremot är alla meningsmotståndare vänsterpack och styrda av PK-hets.

För det andra handlar näthat inte bara om vanligt folk kontra makthavare. Ta en titt på Youtube, eller vilken sajt som helst med kommentarsfält. Sexistiska kommentarer är ett utbrett samhällsfenomen. Det räcker att en film i huvudsak handlar om en kvinna, så är en betydande del av kommentarerna av kalibern "varför är hon inte i köket?" alternativt att hon är väldigt knullbar, alternativt äckligt ful. Det måste inte röra sig om en vänsterjournalist, det kan vara någon som spelar fotboll, eller uttalar sig om datorspel. Eller bara existerar.

För den typiske Fb-medlemmen är det en myt, sprungen ur svensk politisk korrekthet, att det finns minoriteter (kvinnor, mörkhyade, homosexuella) som blir diskriminerade - de enda som blir diskriminerade är de själva, för att deras åsikter inte tas upp tillräckligt i media.

Något att tänka på medan du sveps iväg med hyllningståget här på Fb.

En ytterst liten andel av 'näthatsfallen' skulle rubriceras som något av dessa brott eller åminstone inte leda till åtal. Det är inte helt enkelt att få någon dömd för olaga hot med en känd gärningsman, inte ens när man har konkreta bevis, så 'näthatet' framstår som rena fluffet juridiskt.

Brå har ju en statistikdatabas där man kan sätta ihop egna diagram utifrån valbara variabler men frågan är vad 'näthatet' som skulle kunna sorteras under.

http://statistik.bra.se/solwebb/action/index

Jag har nämnt det fallet i andra trådar men när författaren Emre Güngör blev vapenhotad av Fadimes bror för att Güngör hade skrivit en bok om hedersmordet på systern ledde det däremot till åtal och en dom på två års fängelse.

Det är ett hot, för att skaffa lite perspektiv på diskussionen, och en betydligt farligare kategori av män att provocera än vita svenska män, (vilket ingen vet om 'näthatarna' är). Det är sannolikt därför Güngör inte gråter ut i media och känner sig kränkt. Just saying.