Tid - samlingstråd

Förslag till svar på frågan "Vad är mitt avstånd till flaggan?".

Rumsavstånd = Avstånd från mitt nya origo till flaggan på min nya x-axel = Avstånd från mitt gamla origo till flaggan på min gamla x-axel = 10 steg.

Qvavstånd = Avstånd från mitt gamla origo till flaggan på min nya x-axel = Avstånd från mitt nya origo till flaggan på min gamla x-axel = 14 steg.

Minkowskiavstånd = Avstånd från mitt nya origo till bilden av flaggan på min gamla x-axel = 0 steg.

Genom att sätta avståndet till bilden lika med Minkowskiavståndet förutsätter jag att bilden färdas från utgångspunkten till mitt nya origo via en cirkelbåge. Men eftersom det inte finns något sätt att få veta något om en bild som inte nått mig finns det inget sätt avgöra vilken färdväg bilden tar och antagandet att den färdas så att dess avstånd är lika med Minkowskiavståndet är därför användbart.

Det är inte bara den synliga bilden som får avståndet 0 när Minkowskiavståndet blir 0. All information och därmed all växelverkan når fram först när Minkowskiavståndet blir 0. Och åt andra hållet gäller att möjligheten att påverka inträffar vid Minkowskiavståndet 0. Minkowskiavståndet blir ju 0 både vid t = -x och t = x alltså i påverkansnu och observationsnu.

En utmärkt beskrivning. Jag har inget att invända.

Att Planckenheterna får distinkta värden säger naturligtvis något om hur vår värld fungerar. Vad detta något är är en viktig filosofisk fråga men den är inte helt lätt att närma sig.

Vad är konstant qvavstånd och konstant Minkowskiavstånd till origo i x-t-planet?

Jag skriver r-kvadrat som r2 och roten ur r-kvadrat som SQR(r2).

Qvavståndet till origo är r = SQR(x2 + t2). Det ger r2 = x2 + t2 som ger x2 = r2 - t2 och x = SQR(r2 - t2). När t ökar minskar alltså x om r är konstant. Orten för konstant r blir en cirkel och man kan projicera med hjälp av cirkelns vanliga trigonometriska funktioner.

Minkowskiavståndet till origo är m = SQR(x2 - t2). Det ger m2 = x2 - t2 som ger x2 = m2 + t2 och x = SQR(m2 + t2). När t ökar ökar alltså x om m är konstant. Orten för konstant m blir en hyperbel och de vanliga trigonometriska funktionerna ersätts av motsvarande hyperboliska.

Så kan man naturligtvis göra och om man vet vad man gör och tolkar resultaten på rätt sätt finns det inget att invända mot det. Man bör använda det sätt som är lättast att hantera för det aktuella ändamålet.

x och t innehåller tillsammans mer information än r. Om man vet x och t kan man räkna ut r men om man bara vet r kan man inte räkna ut x och t.

x och t innehåller tillsammans mer information än m. Om man vet x och t kan man räkna ut m men om man bara vet m kan man inte räkna ut x och t.

Men om r och m är olika kan man räkna ut x och t om man vet både r och m. Det är alltså inte så att m ersätter r. Man kan se det som att m kompletterar r för att ge all information som finns i x och t.

Att resa i parametertid är meningslöst. Att resa bakåt i parametertid innebär att allt, även alla mina minnen, återställs.

Om jag kunde resa tillbaka till parametertiden 1940 skulle jag vara en liten grabb i ett Värnamo där bryggarvagnen körde omkring med sina parhästar och delade ut öl och svagdricka i 5- eller 10-liters flaskor med patentkork. Och jag skulle inte ha minsta aning om hur livet såg ut år 2011.

Det är tänkbart att resor i parametertid faktiskt inträffar i någon objektiv mening men det finns ingen möjlighet att detektera en sådan resa.

Att resa i koordinattid däremot är inte helt omöjligt. För piloten som passerar mig i ljushastighet längs en av mina rumsaxlar är min koordinattidsaxel en rumsaxel där han kan röra sig som i sina andra rumsriktningar. Om han kan röra sig i min koordinattid borde även jag kunna röra mig i koordinattidsled.

Men vad innebär en resa i koordinattidsled? Hur ser Värnamo ut vid koordinattiden 1940 och parametertiden 2011?

För ett visst kvanta gäller att det kan byta position var h:te gång ett kvanta kan ändra läge. I många fall är en sådan positionsändring helt slumpmässig och går lika ofta åt ett håll som åt motsatt håll så att kvantat ligger stilla sett över ett stort antal förflyttningar.

Om jag skjuter en kula med ett gevär ger jag de kvanta som ingår i kulan lite större sannolikhet att förflyttas i gevärspipans riktning. Men fortfarande rör sig dessa kvanta till stor del slumpmässigt. De vinglar alltså fram men med en liten tendens att att gå mer i pipans riktning än i övriga riktningar så att kulan får en låg hastighet i pipans riktning.

Fotoner är partiklar som har egenskapen att enbart förflyttas i en och samma riktning. De vinglar alltså inte fram längs sin bana utan går rakt fram i samma riktning. De flyttar sig alltså en kvantaposition i sin färdriktning för var h:te positionsändring i min värld.

Även jag flyttar mig en kvantaposition i min koordinattidsriktning för var h:te kvantapostitionsändring i min värld.

Jag säger att jag färdas med ljushastighet i min koordinattidsriktning och att fotonen färdas med ljushatighet i sin färdriktning.

Men fotonens hastighet kan avvika från 1 kvantaposition vid var h:te kvantapositionsändring av två skäl. Det kan finnas möjlighet att fotonen flyttas oftare (eller mer sällan) än var h:te gång och det är inte helt säkert att fotonen rör sig helt spikrakt utan att vingla.

NB: Jeg har ikke lest igjennom hele tråden, så mye mulig noen allerede har nevnt dette.

Det er to hovedsyn på hvordan tidens natur/ontologi er, og de kalles Presentisme og Eternalisme. Det finnes også noe som kalles Possibilisme, men det er egentlig en undergren av Presentismen.

Presentismen sier at nåtiden "flyter" bortover tidsaksen, hvor det bak oss er fortiden (som ikke lenger eksisterer som noe annet enn en historie), og hvor framtiden ikke eksisterer ennå.

Eternalismen sier at hele tidsaksen (både det vi betrakter som fortid, nåtid og framtid) eksisterer "tidløst", og at vi er firedimensjonale på den måten at vi har en utstrekning både i de tre romdimensjonene, samt i den fjerde tidsdimensjonen, dvs mellom får tilblivelse og død.

Presentismen og Eternalismen kan symboliseres som å henholdsvis skrive en bok og lese en bok. Når man skriver en bok så kan man f eks befinne seg på side 50, og sidene 1 til 49 er ferdigskrevne (historie/fortid), mens sidene 51 til siste side er blanke og klare til å fylles ut av forfatteren (framtid), og nåtiden er det ordet forfatteren skriver nå.
Når man derimot leser en bok så finnes allerede hele boken (det er tekst på alle sidene), og når man leser side 50, så har man et minne av innholdet på sidene 1 til 49, mens man er uviten om innholdet på side 51 til f eks side 250.

Presentistene mener som regel at tiden "flyter" fordi det er det intuitive synet da vi opplever vår eksistens som flytende, dvs at det som hendte i går tilhører en nå ikke-eksisterende fortid, mens vi har mulighet til å "skrive morgendagens "side" av historieboken".
Eternalistene mener at tiden er statisk og at vi opplever tiden som "flytende" kun fordi det er slik vår bevissthet fungerer. De mener at dette kun er en illusjon fordi moderne fysikk har sannsynliggjort en statisk tid i et 4D tidrom (spacetime), f eks via Relativitetsteorien, som er en av de to mest vellykkede fysiske teoriene pr dags dato.

(Beklager at jeg skriver på norsk, men jeg har troen på at våre grannar i Sverige forstår hva jeg vil si likevel. )

Frågan: "Finns framtiden och dåtiden nu?" är intressant och kanske inte helt omöjlig att besvara.

Ett orsakssamband innebär att en orsak följs av en verkan. En dåtida orsak har alltså en koppling till framtida verkan. Det finns alltså samband mellan dåtid och framtid som innebär att dåtiden i någon mening finns i framtiden och tvärt om.

Om man skiljer mellan parametertid och koordinattid får man möjlighet att se på frågan på ett nytt sätt som är ett mellanting mellan din beskrivning av presentismen och eternalismen.

Jag färdas i koordinattidsriktningen i ett fyrdimensionellt landskap där dåtid och framtid finns på samma sätt som söder och norr. När parametertiden går ändras såväl landskapet som mitt läge i landskapet. Samma punkt i rumtiden kan alltså ändras när parametertiden går. Om jag kunde komma till Värnamo vid koordinattiden 1942 och parametertiden 2012 är det inte säkert att där ser likadant ut som i Värnamo vid koordinattiden 1942 och parametertiden 1942.

Jag är alltså på väg mot en framtid som finns men som kan förändras innan jag når den.

Detta sätt att se på världen innebär att man ser en värld som är mycket större än den vi brukar hantera. Vilka möjligheter ger det?

Hvis man ser det ut ifra et eternalistisk ståsted, så eksisterer ikke for- og framtid nå, på samme måte som Japan og USA ikke eksisterer her. Men de eksisterer likevel der/da. Ordene "her" og "nå" må brukes med varsomhet, så man ikke går i en semantisk felle.


Egentlig kan jeg bruke samme kommentar som over. Man kan jo se årsak/virkning også i de tre romdimensjonene. Hvorfor er lyset på stålampen 2 meter over golvet? Jo, fordi den bæres av stangen den henger på fra 0-2 meter over golvet. På samme måte kan man si at en hendelse i år 2011 hender på grunn av en annen hendelse i 2010. Dette betyr ikke at hendelsen i 2010 eksisterer i 2011, på samme måte som selve lyset på stålampen 2 meter over golvet ikke eksisterer 1 meter over golvet. Jeg vet ikke om jeg misforstod hva du mente, men det er iallefall slik jeg tenker på årsak/virkning og ordet "eksistere" i et 4D-perspektiv (eternalistisk ståsted).


Det du beskriver kalles The Moving Spotlight View, og er egentlig en undergren av Presentismen, siden den beskriver et dynamisk sett å betrakte tiden, som et spotlys som beveger seg bortover en allerede eksisterende og deterministisk tidslinje. Men problemet med dette bildet er at hvis hele tiden eksisterer tidløst, så vil også den delen av deg som finnes før spotlyset og etter spotlyset (dvs i for- og framtiden) også eksistere på denne linjen, og hvordan kan vi gi plasseringen der spotlyset er *nå* en spesiell ontologisk status? Er det ikke isåfall enklere å gå for en ren deterministisk filosofi, hvor for- og framtid ikke eksisterer, men hvor det som hendte måtte hende og det som skal hende må hende pga naturlovene (inkludert våre valg)?


Men hvis framtiden forandres, kan man da egentlig si at den finnes? På hvilken måte eksisterer den hvis det ikke er det som skal hende? Jeg synes dette skaper mange unødvendige filosofiske problemer.

har bara skum läst lite vad ni snackar om men är inte en timme samma sak som liter. alltså ett sätt att kunna bestämma mängden av någonting om man ska bestämma vad ordet tid står för. men t.ex att man bli äldre har inte med tid att göra utan naturenskretslop att man lev och sen dör blir jord och blir en blomma etc saker händer så är bara börjar man prata om varför så är det samma sak som frågan meningen med livet och vad händer efterdöden du vet inte men du kan spekulera

ursäkta svenska xD

För mig är tid sek, min osv. Men vill man krångla till det så det absolut! Så ifall hela universum står stlla pch sedan rör jag på min arm, hur eller vilken tid har uppstått/gått?

Tidsenheter er enheter på samme sett som alle andre enheter ja. Men denne tråden handler mer om hva denne "någonting" som tidsenhetene er enheter av er for noe. Det er i seg et interessant spørsmål som har engasjert filosofer (og til dels vitenskapsmenn) i flere tusen år.

Naturlover og det å bli eldre har i høyeste grad med tid å gjøre, for uten tiden så hadde man hverken blitt eldre og naturlovene hadde ikke fungert.

Og en siste kommentar: Spørsmålet om hva som hender etter døden er kun av interesse for presentister eller evt de som mener at bevisstheten kan eksistere uten at hjernen fungerer, dvs utenfor kroppen. Fra et eternalistisk ståsted så eksisterer vi uansett tidløst/statisk mellom vår tilblivelse og død, så spørsmålet om hvordan man har det etter døden er som spørsmålet om hvordan man har det i Japan når man befinner seg i Sverige. Dvs, etter døden så eksisterer man i fortiden, siden både for-, nå- og framtid eksisterer i den firedimesjonelle romtiden. Denne måten å betrakte tiden på høres far-fetched ut for de fleste, men det er faktisk denne teorien som er den ortodokse innenfor fysikken.

förstår inte ni bara krånglar till det tror inte att det är så svårt egentligen tid är någonting som vi har kommit på detför att använda det som en enhet och att egentligen finns inget som heter tid utan vad vi gör t.ex en armhävning tar 10 min och 100 st tar 1000 min det vill säg vi använder det för att mäta saker och ting och hade vi inte mät det så hade bara varit naturensgång vi blir äldre dör osv som jag sa tidigare