Tid - samlingstråd

Som vanligt, i min frustration att inte kunna sova, brukar jag brottas med diverse filosofiska, både djupa som mindre djupa (Execreto ego sum?) problem.

Men efter fyra sömntabletter och ett intensivt kuddvändande hade jag fortfarande inte gjort mig fri fenomenet TID, så jag tog till proffesionell hjälp....Flaskback.

Vad är tid?

Som jag uppfattat det är det inte ett objekt, varken fysiskt eller abstrakt, utan endast ett "nytt" hittepå för att beskriva vår värld. Tid är alltså en modell för att beskriva förändringen av alla partiklar i universum. Det ger alltså, att så länge någon form av partiklar/materia/energi finns i universum så finns tiden.

När stannar tiden?

Vi utgår ifrån att tiden är ett mått på förändring, eller rättaresagt en möjlighet till förändring. Står en atom stilla (kan den göra det?) så går ju likväl tiden. Men var "stannar" tiden, vad är det minsta värdet på tid? Om vi antar det jag tidigare skrev måste det vara den minsta och snabbaste (möjligheten till) rörelse. Om en tidsenhet blir så liten att inget kan röra sig så står ju tiden stilla i det momentet.

Det som är snabbast (vad jag vet) är ljus (oavsett om vi antar att det är vågor, materia eller energi, så förändras något när ljuset rör sig)

ALLTSÅ: Den minsta tidsenheten är den tid det tar för ljuset att färdas en oändligt liten sträcka? (Pris för mest intetgivande slutsats? )


Om ett träd faller i skogen, gör tiden ett ljud?

En liknande fråga som: "Om ett träd faller i skogen men ingen är där, gör det ett ljud" (ursäkta citatförvanskningen).

Om universum skulle stanna helt oförändrat, "går" fortfarande tiden?

Tiden är ett mått på (möjligthet till) förändring, bara för att inget förändras betyder det ju inte att tiden skulle stanna, åandra sidan förändras INGET så finns det ingen referens. Om allting skulle börja förändras (igen) så vore det som att tiden stannat?

Det är svårt att hålla isär mätning av tid och tid. Även om vi är oförmögna att uppfatta/mäta tiden så betyder det ju inte att den inte finns...

Å andra sidan så är det vi som har "hittat på" tiden och som upphovsmän har vi rätt att missbruka uttrycket, som vi ser det nödvändigt. (Pris för mest givande slutsats? )

(Glöm inte att kasta ett öga på min signatur)

Nja... tiden uppfattas nuförtiden (iom relativitetsteorin) som en dimension, precis som rumsdimensionerna. Du har alltså x, y, z -koordinater, men även en t-koordinat.

Du kan gå i sidled; höger-vänster
Du kan gå framåt och bakåt
Du kan röra dig uppåt och neråt
och du kan röra dig i tiden.

Hur snabbt du rör dig beror på vem som kollar på dig. Låt säga att du står på en båt som åker i vatten. För en person som står på stranden bredvid ser det ut som om du rör dig lika fort som båten. För en person på båten ser det ut som om du står stilla.
Ungefär samma sak blir det med tiden. En person på stranden tycker att du rör dig med en viss hastighet genom tiden, men en person på båten tycker att du rör dig med en annan hastighet. Det märker man inte i vardagliga situationer.

Detta är så nära bevisat man kan komma, det betraktas som en vetenskaplig sanning. (nu kommer väl nån in och börjar prata om "judelögner", som i den andra liknande tråden)
Det finns till exempel partiklar som skapas i atmosfären, som har en väldigt kort livstid. Ändå kan partiklarna upptäckas på jorden, och det beror på att de rör sig otroligt fort, vilket innebär att tiden för dem går långsammare.

Så man kan sammanfatta vetenskapens syn på tid som något som är samma sak som rummet. Det är ingen skillnad på rum och tid. Man kan säga att tid bara är en position för en händelse.

Tänktvärt...tack

[edit]

Verkar tämerligen vettigt. Några frågor dock...
Är det möjligt att stå stilla? I någon dimension?

Som du sade, så beror det ju på från var man "ser" händelsen...
- Man står still i båten, men inte på jorden
- Man står still på jorden men inte i universum.
- Man står still i universum, men om universum rör sig??

Går det att se på rum och tid objektivt? I teorin?

Det är det som tas upp i den lite mer "poulära versionen" av relativitetsteorin. En rätlinjig rörelse (alltså inte en roterande) är helt beroende på vem som observerar den. Det frågan rör är om det finns något fixt koordinatsystem som man kan mäta alla andra rörelser ifrån, och det finns det inte. Alla (rätlinjiga) koordinatsystem är lika bra.

Om du hoppar så rör sig jorden ifrån dig utifrån din synvinkel, men jorden tycker att du rör dig ifrån den. Det finns vissa koordinatsystem som är mer "fasta" än andra. Rotaterande system märker man nämligen av, men om vi tar ickeroterande system så finns det inget som säger att någon står mer still än någon annan.
Det är bara vad man tycker i sitt eget koordinatsystem.

Enligt Newtoniansk mekanik är tiden helt friställd från det euklidiska tredimensionella rummet. Tid och rum är absoluta, dvs. ett rums- eller tidsintervall är lika stort oberoende av observatörens rörelse. Det är en uppfattning som ligger ganska nära de erfarenheter vi får i vardagen - men det stämmer inte med beräknade och observerade fenomen inom elektrodynamik.

Motsättningen förklarades av Albert Einstein i dennes speciella relativitetsteori. Einstein avvisade Newtons metafysiska "absolutbegrepp" och menade att det var irrellevant att tala om absolut tid och rum. Tid och rörelse var relativa, menade han, men ljusfarten var absolut. Den slutsatsen kom i princip från det observerade faktumet att det inte fanns någon ögonblicklig växelverkan i naturen.

En av konsekvenserna av relativitetsteorin blev att man fick ett nytt tidsbegrepp. När ljusfarten kommer att vara oberoende av observatörens hastighet innebär ju det tiden för en viss händelse kommer att variera med observatörens hastighet. (Eftersom ljuset rör sig med konstant hastighet oavsett observatörens hastighet; jfr. s/v=t, v är konstant.) Alltså går tiden långsammare ju fortare man rör sig. (Observera att man naturligtvis inte kommer att uppleva att tiden går långsammare; det som händer är att 1 år på ditt rymdskepp kanske motsvarar två år i ett annat referenssystem) I det avseendet kan man ju röra sig i tidsdimensionen, även om det blir lite fel att säga så.

Är tid ett objekt? Det är väl framförallt en filosofisk fråga. Einstein menade att tiden var den fjärde dimensionen, en egenskap hos rummet och inte friställd från det. Å andra sidan är det för alla vardagliga situationer förmodligen mer meningsfullt att gå tillbaka på Newtons universum, som fungerar alldeles utmärkt i de farter vi rör oss.

När stannar tiden? Tiden går mot 0 när man ens fart närmar sig ljusets. Att stanna tiden helt och hållet är omöjligt, Einsteins formel blir meningslös när v = c (t'/0)

Nu har jag svamlat ett tag. Håll till godo!

Det är ingen baggis att förstå hur tid och rum hänger ihop i Einsteins och efterkommande teorier. Den bästa förklaringen jag har fått av detta använder sig av vektorer, så om man kan lite om sådant så finns det tydligen hopp
Hur ett objekt rör sig genom tid och rum kan beskrivas med en fyrdimensinell vektor (x,y,z,t), där x, y och z är våra vanliga rumsdimensioner och t är tidsdimensionen. Man kan tänka på t som "hur fort tiden går för objektet". Eftersom vi människor har lite svårt att tänka i fyra dimensioner så kan man göra det lite lättare för sig genom att ta bort en eller ett par dimensioner. Vi tar bort y och z och antar alltså att det här objektet bara rör sig längs en linje, utan att åka åt sidan, upp eller ner. Då har vi en tvådimensionell vektor (x,t), vilket är lättare att föreställa sig. Vi upplever tiden som konstant och enkelriktad, så för oss kommer t alltid ha ett positivt värde (eftersom vi rör oss framåt i tiden). Om man labbar runt lite med formlerna kan man konstatera att vi normalt rör oss fram igenom tiden med ljusets hastighet (c). Det kan låta underligt, och är inte helt lätt att förklara, men det klarnar förhoppningsvis lite längre fram. Det som Einstein kom fram till var att beloppet av (längden på) rumtidvektorn alltid är c. Om vi står stilla blir alltså vektorn (0,c) vilket stämmer med vår uppfattning: vi står stilla i rummet men tiden går framåt.
Nu kommer det knepiga: om vi börjar röra oss, och vektorn alltid är lika lång, så innebär det att t kommer att minska om x ökar. Pytagoras sats räcker för att visa hur det blir: x^2 + t^2 = c^2. Om man roddar om lite grann i den ekvationen så får man att t = sqrt( c^2 - x^2 ), där t alltid är positivt. Eftersom de hastigheter vi normalt kan uppnå är så små jämfört med c att c^2 - t^2 i princip är lika med c^2 och t blir därför i stort sett lika med c. Skulle man däremot färdas i ljusets hastighet blir x = c och t därigenom 0.
Kontentan av allt detta är att när ett objekts hastighet går mot c så går den "upplevda" tiden för objektet mot 0.

Det är betydligt lättare att förklara detta om man kan rita bilder, vilket är lite svårt här. Om ni tycker att jag fuskade för mycket när jag tog bort två dimesnioner så kan ni ersätta x,y och z med en vektor v som är objektets hastighet i rummet, och få samma resultat.

Mycket bra svar, allihop. Tackar så väldigt..

Eftersom jag läser fysik nu och använder mig till viss del av relativitets teorin så förstod jag faktiskt det mesta.

Är det någon annan som vill delge sina idéer så är det fritt fram.

[edit]
En fundering bara...

Upplevelsen av tid definieras av hastigheten.
Hastigheten definieras av sträckan / tiden.

Eh...känns lite som moment 22, men jag vet inte..

Tid måste ändå vara något abstrakt per defenition? (rätt ointresant egentligen men rätt ska väl vara rätt?)

Beror väl på vad man menar med abstrakt,

Tid är ett fenomen som beskriver en del i vårt universum, lika så är rum..alltså kan de båda anses vara abstrakta, eftersom de endast är "sätt" att beskriva universum, inte faktiska saker.

Inte ser du "X, Y, Z"-axlar när du är ute och går på stan, likaså kan man tycka att de beskriver de riktningar du kan röra dig i. Riktningarna är faktiska, men beskrivningen abstrakt?

Något abstrakt är för mig något man inte kan ta på eller se. Något man måste tänka och föreställa sig. Är väl ändå vad de flesta avser med abstrakt?

Men jag kan ju se om något är högt, långt eller om det är till "höger" eller "vänster"
men jag kan inte se fram eller bak i tiden.

I och för sig blir allting abstrakt när man bryter ner det tillräckligt, men ändå tycker jag att vårt tidsbegrepp är ganska konkret.
Precis som att du kan se att något är högre eller längre än något annat så kan du uppfatta att något tar längre eller kortare tid än något annat.
Precis som att du kan säga att något ligger till höger eller vänster om någon referenspunkt, så kan du säga att något händer före eller efter en viss händelse.
Om vi inte hade en ganska bra intuitiv uppfattning av tid, så skulle till exempel ett diagram med en tidsaxel vara fullständigt obegripligt för oss.
Allt detta gör det naturligtvis inte lättare att svara på frågan "vad är tid, egentligen?", men den frågan är å andra sidan inte svårare att besvara än "vad är rum, egentligen?"

Nej där tycker jag du har helt fel. Du kan inte med dina sinnen uppfatta tid. Du kan varken se, känna, lukta, höra eller smaka tid.
Det är darför ibland vissa dagar kan gå jättefort medans andra segar på "i alla evighet"
Eller varför en lika lång resa kan kännas gå mycket fortare även om den inte gjort det.