Tid - samlingstråd

Tid är en illusion.

Tid er vel endringer i (det tredimensjonale) rommet. Er endringer i rommet en illusjon?

Men tid eller varaktighet måste väl finnas? om man tar bort en av dom tre normala dimensionerna så försvinner väl objektet. 1m brett, 1m högt 0m långt. Samma om den nu är 1m lång - men varaktigheten är 0 så finns den inte.

Det förflutna är ett minne och framtiden en förväntning.

"Redan de gamla Grekerna trodde att dom levde i nutiden"
Tid är relativt: 5 minuter till i sängen på morgonen är mycket kortare är 5 minuter kvar till arbetsdagen är slut.

Tid är skrämmande och spännande. Jag undrar om alla har samma förutsättningar om tid? T.ex går en minut lika snabbt eller sakta för mig, som för en fisk? Jag antar att en minut för en fisk går snabbare än för en människa. Det tror jag eftersom att jag tror att ju skarpare medvetande man har, desto segare går tiden.

Kan säkert ha rå-fel på detta då det endast är vilda spekulationer från mitt håll...

Flugor upplever tiden som mycket långsammare än vad vi gör. Därav deras snabba reaktionsförmåga. Har ingen källa på detta, men det kanske någon annan har.

Sant, fiskar är ju också jävligt dumma men jävligt snabba... Fast hur de upplever tiden kan säkert bero på annat än hur snabba de är...

Djur har ju klockor i alla fall. Roligt experiment som nån gjorde var att ta krabbor från ena halvan av jordklotet till den andra, krabban gick omkring i sin bur efter "fel" ebb och flod... Men det gick visst över efter ett tag.

Människor har väl en ungefärlig dygnsrytm... Men vad tid är? En rytm, nåt som återkommer. Dag/natt, sommar/vinter eller ebb/flod. Likaså atomur som mäter en resonansfrekvens.

Men att den uppfattas olika om man är på väg att krocka, eller om man är på väg att vakna... Tyder ju på att tiden uppfattas lite av nöden långsammare där det behövs snabba reflexer.

Är uppfattad tid samma som tid? Vi har väl bestämt att tiden gör vi såhär med (i Sverige när tågen kom tror jag det var), på samma sätt som meter och kilogram.

OffT: Pi däremot är lite lustig.Hur många människor har inte pluggat in pi med en massa decimaler... Varför slösa tid på sånt

Åpenbart ikke. Når man sover f eks, så opplever man jo at tiden går raskere enn når man er våken. Mennesker som har blitt lagt i koma (f eks pga en operasjon) opplever at de mister bevisstheten rett før de våkner til liv igjen, selv om de da har vært bevisstløse i kanskje flere timer.

Du har rätt i att "här" och "nu" inte alltid är entydigt definierade. Jag håller också med om att man bör vara försiktig med sådant som maninte kan få veta något om. "Finns" betyder "som man kan finna" det vill säga sådant som vi på något sätt kan uppleva med våra sinnen.

Vi är på väg mot en värld där skillnaden mellan tidsavstånd och rumsavstånd allt oftare blir otydlig. När vi lär oss hantera allt kortare tider och allt längre rumsavstånd börjar rumsavstånd ge tidsavstånd och tvärtom.

När jag ser mig i spegeln ser jag inte hur jag ser ut, jag ser hur jag såg ut för tre nanosekunder sedan. I min vardag är tre nanosekunder försumbara men för en dator som arbetar med nanosekundpulser hamnar en fördröjning på tre nanosekunder utanför "nu".

När jag talar i telefon tar signalen allt oftare så lång väg att talet blir fördröjt. Det jag sa lämnar mitt nu och går in i min dåtid. Det ligger fortfarande i mottagarens framtid och det har sitt här och nu någon stans uppe i stratosfären.

Vi behöver begrepp för att hantera händelser på avstånd i tid och rum. Det är inte bara en fråga om vad som existerar. Det handlar också om hur vi hanterar det vi kan uppleva. I fallet med telefonsignalen kan det finnas skäl att ibland använda begrepp som Minkowskiavstånd men som jag har försökt påpeka tidigare i den här tråden anser jag inte att Minkowskiavstånd fungerar som enda avståndsbegrepp.

Om man ser världen som en ändlig mängd kvanta med h element, där alltså h är ett ändligt tal, består varje händelse av en ändlig mängd kvanta. Och bilden av en händelse består också av en ändlig mängd kvanta. För en observatör som avlägsnar sig från händelsen kommer bilden (om mottagarytan är konstant) att innehålla allt färre kvanta ju större avståndet blir. Om man vill kan man hävda att händelsen existerar så länge dess bild innehåller minst ett kvanta.

Hur fungerar en klocka? Vad mäter den?

En nätt och jämt detekterbar händelse kallar jag för en enhetshändelse. Varje gång en enhetshändelse inträffar någon stans i universum inkrementeras parametertiden. Om universum innehåller h kvanta kommer var h:te enhetshändelse att beröra ett visst kvanta.

På en sekund skall ett kvanta i spetsen av sekundvisaren gå från ett sekundstreck på urtavlan till nästa sekundstreck. Det betyder att detta kvanta skall förflytta sig a kvantapositioner i riktning mot nästa sekundstreck. Men kvantat går inte rakt fram. Det vinglar fram så att det i genomsnitt går b steg för att komma ett steg i rätt riktning. Det betyder att det går ab kvantapositioner på en sekund. Och i hela universum inträffar då abh enhetshändelser.

Klockan visar alltså hur många enhetshändelser som inträffar i universum. Olika klockor har olika a och olika b men man konstruerar dem så att de får samma värde på ab. En sekund blir då alltid ett visst totalt antal enhetshändelser i universum. Varje gång jag tittar på en klocka, vilken som helst, vet jag att när sekundvisaren flyttat sig en sekund har det inträffat ett visst antal enhetshändelser i universum.

Det ligger nära till hands att använda Jorden som klocka. Jag kan se en jordradie som en sekundvisare och när Jorden vridit sig en tvåhundrafyrtiondedels grad har det gått en sekund.