Frågor om Jehovas Vittnen

Ja, det är tydligt tycker jag, i all fall att man omvänder sig och slutar t.ex. med att förgripa sig på barn. Jag förstår inte hur du tänker annars, hur ska det annars funka?


Hur kommer du fram till den slutsatsen? Var har jag sagt att man kan förlåta trots att personen fortsätter med synden, sade jag inte precist tvärtom?

Mitt i prick.. Den sociala stigmatiseringen måste vara fruktansvärd för någon som hoppar av utan att ha några alternativ. Jag hade sånt jävla flyt att jag flyttade till en annan stad, bytte skola och mina föräldrar skildes i samma veva som jag kom i puberteten. Jag inser såhär efteråt att jag kom undan på en räkmacka.

Jävla prettoas. Vem fan tror de äldste att de är? Varför skulle jag vilja bli förlåten för en hittepåsynd av ett gäng bigotta svin som hittar på egna regler som inte ens kan delas fritt med den fria världen? För att inte tala om att förlåta pedofili!!?? Snacka om högmod, som Moses hade nån tavla som sa. Organisationen är ett jävla smuts, liksom ledarna.

Barbara jobbade på högkvarteret i Brooklyn. Hon hoppade av i samband med att hon såg dessa siffror. Organisationen har vare sig bekräftat eller dementerat siffrorna. De 1006 pedofilerna i Australien är däremot bekräftade av organisationen (om än synnerligen motvilligt), så siffran 24000 är inte orimlig.

OK, väldigt spontant uttalat, men likväl väldigt klokt. Det är anmärkningsvärt att många JVn lägger sina liv i händerna på städare och fönsterputsare utan skolning. Tragiskt men sant.
Bigotta svin finns det även på andra håll, trist men sant.

Du är snäll vidsynt och godhjärtad. Men, jag tror inte du förstår vad fundamentalism innebär. Ska vi inte känna hat inför fundamentalism, oavsett om denna är kristen eller muslimsk? Vad i s f är positivt med fundamentalism?

Och, ska inte de som gillar sexorgier få ägna sig åt detta? I s f ; varför inte?

Jag är djupt troende Jehovas och för mig handlar det om att vara sann mot sig själv, men också andra.
Det är inte vi som väljer om vi ska komma till himmelen utan det är Gud som gör det åt oss.
Det spelar ingen roll vilka ambitioner vi har i detta liv, för att om vi inte har en tro saknar vi det fundament som himmelen vilar på. Därför är man inte välkommen om man inte har en stark tro.

Ja, fr a hade du en ohygglig tur att detta hände tidigt i ditt liv. Vad tror du händer med en person som är 30 eller 40 när han/hon inser att det hela är bedrägeri?

Att du påstår att man kan välja att lämna ett samfund därför att det är förtryckande är ju bevis på att religion är förtryckande, eller hur?
Det där med att kunna lämna ett samfund så fort man vill är däremot bara en illusion. Att lämna ett samfund man varit medlem i länge leder ju till en hel mängd av problem med familj och vänner som stannar kvar i samfundet. Det är en del av förtrycket – det är inte alls bara att lämna när man vill. I regel kan man säga att ju mer religiös man är i samfundet, desto svårare är det att lämna.
Det skulle sannolikt gå utmärkt att lämna svenska kyrkan utan någon större effekt på familj och vänner, men absolut inte att lämna JV utan en stor effekt på familj och vänner.
Det är en del i förtrycket från gruppen.

Den som vill lämna sitt samfund gör det väl för att de vill ha något annat och söka det.
Så då ska det väl inte vara omöjligt att hitta någon annan gemenskap?

Jo, men det jag försökte förklara är att inte alla som vill lämna kan göra det därför att deras sociala situation förbjuder det (dvs de anser familjen och vännerna vara viktigare att ha kvar).

Det går säkert lika fint att hitta en ny släkt och nya föräldrar/barn ockå. Ibland häpnar man.....