Frågor om Jehovas Vittnen

Alla vittnena förstår att uteslutning är konskvensen av att synda och inte omvända sig från detta. Och uteslutning ska vara en av dopfrågorna har jag förstått.

Reglerna säger att endast den ska uteslutas som syndar grovt utan att ångra sig.
I praktiken är dock uteslutning väldigt godtyckligt.
Ett ex:
På en kurs för äldste jag gick tog en av kursledarna (en kretstillsyningsman) upp ett fall från en församling där en äldste sagt till en syster att hennes blus borde knäppas ända upp, att hennes urringning kunde få bröder att "snava och falla".
Den unga systern hade då svarat att han inte skulle titta i hennes urringning om han kände så.
"En sån syster mår bara bra av att åka ut nåt halvår och lära sig att inte vara uppkäftig mot äldste. Hon kan uteslutas för upproriskhet" sa kursledaren.

Det var inte det jag skrev.
Jag skrev att ingen förstår vad en uteslutning verkligen innebär.
Det är en helt annan sak.

Vad är det då som det innebär som vittnena inte förstår, som ex på kursen du nämnde i annat inlägg?

Jag tycker det är spännande att få inblick i hur JV uppfattar sig själva. De här som vi andra skulle kalla för profetior som gjordes om 1914, 1925 m.fl och som senare av vakttornet ursäktades och sedan fick man "nytt ljus", kombinerat med det de skriver i feb 2017 studiematerial att vakttornet inte är inspirerade och så vidare (även om de må ha sagt detta innan). Väcker de inte alarmklockan hos många vittnen? att det skulle kunna vara så att de blivit lurade? För kollar man på många av de avhoppare vars youtube klipp finns, så säger de att de ägnat 25-30 år av sina liv att missionera om att domedagen är nära, och när de sedan fick höra "överlappande generations tanken", så var det droppen. Hur ser ett JV på detta?

Det är oerhört lätt att säga att "alla som blir ett vittne vet att man kan bli utesluten"
Jag troode själv egter årtionden i församlingen att jag visste, men ingen kan vara förberedd på hur det känns när människor man älskar vänder sig om och tittar åt ett annat håll när man kommer i affären, eller plötsligt "kommer på att man måste köpa toapapper" och i en hast sliter med sig sina undrande barn in bland damunderkläderna för att slippa mötas i gången på stormarknaden.
Ingen kan föreställa sig hur det känns när ens föräldrar vägrar hälsa om man möter dem, när man vill hjälpa dem med saker de verkligen behöver hjälp med men de vägrar att svara i telefon eller öppna dörren.
Och ingen kan vara beredd på hur det känns när man inser att det handlar om utpressning: "om inte du kommer tillbaka till församlingen får du inte träffa dina barn/barnbarn/föräldrar"
Det är vedervärdigt.
Man kommer till ett läge då man funderar på om man ska gå tillbaks- inte för att man ångrar nåt utan.för att utpressningen tar så hårt - men kommer fram till att det inte går, att man inte skulle kunna se sig i spegeln någonsin mer eftersom man inte kan stå för den människosyn organistionen representerar.

Det kan ingen föreställa sig.

Tycker du verkligen att systern som inte knäppt översta knappen i blusen begått en grov synd?

Man brukar kalla det för "mobbning" i alla andra sammanhang. Jag förstår att man måste känna sig utfrusen och ledsen, men om det varit jag eller om man hade varit två kompisar som hoppat av. Jag hade kokat av vrede bli behandlad så, och försökt skämma ut vittnena tillbaka och konfrontera deras irrläror med dörrknackning hemma hos dem, dragit med mig 50 pers och gått till rikets sal och "missionerat" för fullt om att de bör lämna Jag menar varför ens låta JV tro de är så jäkla duktiga och "faithful slaves", när det är en massa skitsnack. Se det istället som vi kanske räddar någon genom att konfrontera vittnen.

Det är väl det vi gör här?

Enligt vittnen själva är det för att personen ska visa sig ödmjuk. Alltså kunna klara förutmjukelsen av att ingen "ser" dig.
Hur kärleksfullt är det?

Händer sådan mobbing på en arbetsplats, så kan personen få skadestånd. Sen vill jehovas vittnen göra anspråk på att vara kärleksfulla.

Andlig fångenskap?
Du blir ju bara hemma från metena så vad då "andlig fångenskap"?

Att ta avstånd, det fattar jag inte, det har du ju ingen nytta av.

Det handlar om ansvarsfrågan Skulle styrande kretsen ha fel en gång tappar organisationen trovärdigheten om de säger sig vara inspirerade.
Sedan kan man ju undra över hur Guds jordiska kommunikationskanal inte är styrd av Gud.....det blir väldigt ologiskt.....och varför har i s f den helige ande lett dem fel i lärofrågor?