Stora tråden för enkla, korta eller nybörjarfrågor

Jag kan inte rekommendera failure när det kommer till basövningar.
Luta dig mot progressiv överbelastning istället.

När det kommer till isolationsövningar är det väl OK att gå mot failure så länge du inte upplever att det bråkar med återhämtningen (både under samt efter passet).

Vad är problemet då? Borde det inte vara bättre att träna hårdare?

Skaderisken är högre om man tränar till failure med basövningar.
Du kan träna hårt ändå utan att ta ut precis allt du har.

Kör bara

En annan vill ju kunna träna långsiktigt och framförallt skadefritt.

Jag tränar på ett väldigt basalt utegym för tillfället.

Räcker det med 4 set "skivstångsrodd" för att få muskeötillväxt för just uppre rygg? Har ökat intensiteten pga det så jag tränar rygg varannan dag med kanske 1 dags vila i veckan

Ett ryggpass ser ut såhär
Skivstångsrodd 4 set
Push-ups (chins?) 3 set
Och lite bicepscurl samt 2 set knäböj.

Dagen efter är bröst o axlar. Sen repeat. Blir det någon hypertrofi här? (Går även på AAS)

Jag vill börja löpa men vet inte hur jag ska börja.

Tex hur länge ska ja springa och hur fort och hur mycket. Jag vill inte få hjärtinfarkt eller något sådant.

Jag kan idag knappt springa 500m eller 1 km utan att bli helt sönderknullad.

tack för tips.

Tanken är att springa på löpband, men kanske också ute i naturen.

Till att börja med, löp utomhus för guds skull! Frisk luft och finare miljöer än på ett trött gym.

Börja med att löpa 3km i lågt tempo kanske? Känn av hur det kändes och ändra tempo/sträcka efter det. Gå inte ut stenhårt bara för det brukar straffa sig så jävligt som otränad.

Jag känner en löpbana utomhus som är 400m.

Jag klarar inte av 2 sådana.

Är helt otränad.

3 km skulle bli en mirakel ifall jag klarade av det.

Ska börja med 500m och sätta 1km som mål.

Drömmen är att kunna springa 10 km utan att stanna och i lagom tempo.

Började själv förra året att jogga, klarade som max kanske 200 meter första gången. Men hade gått längre promenader i 3-4 månader innan. Avslutade förra året med att klara jogga 22km.

Så mina tips är börja långsamt, sätt inte för höga förväntningar av dig själv.

Jogga inte för ofta. Din kropp är inte van och behöver återhämta sig mellan jogga det. Ökar skaderisken och du kan tappa lusten snabbt. Hade startat med 2 joggning pass i 2-4 veckor, gärna ta promenader också någon gång i veckan.

Börja med att gå en sträcka och sen jogga så långt som du klarar av i lugn takt. Öva in rytmen, stegen och andningen. Gör inget om det är 100 meter.
Nästa pass så ha bara mål att klara lika lång sträcka.

Vecka 2, fortsätt som tidigare vecka i syfte att hålla kvar rutinen.

Vecka 3, om du känner att du klarar att jogga lite till även om det är 10 meter så gör du det. Små ökningar kommer löna sig mer än längre ökningar i längden. Även om konditionen byggs snabbt upp så utsätts kroppen för nya utmaningar när man ökar distansen, som kommer påverka återhämtningen.

Vecka 4, fortsätt som tidigare vecka. Jogga minst lika lång sträcka eller öka distansen lite om du kan. Man brukar väl säga att man inte ska öka mer än 10% per gång. Nu i starten kan man väl öka mer än så men är inte alltid värt det.

Från och med nu borde du ha etablerat en rutin och en grund som du kan fortsätta att bygga på. Beroende på så kan du lägga till ett pass, börja variera lite mer med tempo, sprinta och distans.
Viktigast är lyssna på kroppen. Om du känner dig sliten och omotiverad är det ett tecken på att du inte återhämtar dig tillräckligt. Kan bero på träningsmängden eller återhämtningen som kan bero på stress, dålig sömn, kost eller en kombination.

Lycka till!

Inte knäböjt ordentligt på ett par månader på grund av knäproblem (Bristningar i quadriceps-senan mot knät som kommer och går), och försökt komma igång nu ett bra tag. Vissa veckor går bra, vissa börjar det värka precis över knät (random höger eller vänster, problem med båda). Häromdagen blev jag så sur och frustrerad, jag kör på så låga vikter nu och det kommer ändå. Trots uppvärmning, knävärmare och så vidare.

Men så såg jag en planka och fick en idé, att lägga den under hälarna. Och vips så kunde jag köra 5 set tunga böj utan minsta smärta.

Smärtan för mig kommer när knät når 90 grader, och försvinner när jag går djupare. Ner går ofta bra, men man ska upp förbi 90 grader också och det går långsammare än att gå ner. Men nu med plankan under hälarna märktes ingenting.

Jag utgår från att senan från quadriceps inte blir lika utdragen eller belastad när hälarna kommer upp lite, men vad är det som orsakar just det? Fotlederna, vaderna, framsida lår, baksida lår? Något som går att stretcha bort?

Har länge misstänkt att det är adduktorerna som är orsaken, att jag är lite stel där och får anstränga mig med att få ut knäna när jag böjer, och smärtan i knät kommer om jag faller in lite med knät. Men kan det påverkas av att jag får upp hälarna?

Att skada sig är inte bra, och smärta varnar en för att skador är på väg. Men är det möjligt att bli vältränad utan någon smärta alls?
Om man tränar ofta, tex två gånger per dag, men man tränar inte hårt utan bara så mycket att man fortfarande tycker det känns behagligt, då borde man efter några veckor kunna öka belastningen utan problem/smärtor. Och då borde man också ha blivit starkare, alltså fått muskeltillväxt.

Och något som talar för att det fungerar så är att människor med tiden vänjer sig vid ökad belastning när de växer och därmed blir tyngre, antingen för att de växer på längden eller för att de blir fetare. Alltså belastningen på musklerna ökar då på ett sådant sätt att man inte märker av det, men man får ändå starkare muskler.

Men att träna två gånger per dag kan vara svårt att hinna med om man tränar på gym, och därför är det lättast att träna på detta sätt med vikter som man har hemma och tränar med morgon och kväll.
Och springa kan man göra till jobbet tex, men på ett behagligt sätt och så att man knappt svettas, så att man inte behöver duscha efteråt. För man ska ju kunna träna på det här sättet ofta på dagarna, utan att det ska ta för mycket tid för en.
Och man kan träna så på vardagarna, och sen vila på helgerna.

Men kanske det bästa är att helt efterlikna den ökande belastningen som sker när man växer på längden eller blir fetare, och helt enkelt ha på sig vikter eller viktbälten på kroppen hela dagarna, och öka tyngden på dem långsamt.

Har ni någon erfarenhet av detta och vet om det fungerar för muskeltillväxt, att träna mjukt men ofta, eller att ha vikter eller viktbälten på sig hela dagarna som beskrivits?

Jag har flera gånger försökt göra ”höftjuck” (troligen inte korrekt benämning...) med övre rygg på bänk, fötter i golv och stång över höfter. Två problem:
1. Stången gör väldigt ont över höften. Har sett att folk sätter på några små kuddar man rullar runt men när jag försöker trillar kuddarna av. Finns ingen fästningsanordning utan de är öppna med för stor glipa.
2. Har jag väl positionerat mig själv får jag sedan inte upp stången, varken med tanke på vikt eller vinkel. Tar jag stången från början kommer jag inte upp själv sen. 🤦‍♀️
Vad göra? Mer än att hyra personlig assistent...