2011-09-07, 07:11
#2329
Som många redan har påpekat är det helt lönlöst att försöka förändra etablerade medier som är styrda av ett fåtal, väldigt ideologiska, medieoligarker med Bonnier i spetsen som är väldigt beroende och själva personligt ansvariga för situationen som vi har i Sverige idag. De är själva definitionen på status quo, och status quo har ett enda intresse: självbevarelse.
Jag är själv inte engagerad i politik och ser politik som ett lönlöst forum om det är det enda man riktar in sig på. Titta bara på Belgien, som har haft mångkulturskritiska partier på väldigt höga nivåer i snart 20 år och ändå har ingenting hänt, just därför att medierna är så homogena i sitt hat(nu används ordet korrekt) mot befolkningen som bor i länderna där de verkar.
De som styr våra medier vet att i en genuin folkomröstning ommångkulturen, åtminstone om det skulle råda genuin fri debatt inför omröstningen(vilket knappast skulle ske), så skulle resultatet bli ganska förödande. Men vi har inte medier som är intresserade av fri debatt. De är intresserade av att brännmärka 'felaktiga' åsikter som 'hat', för att därigenom skicka dem i exil. Med andra ord: så uppför sig klassiska propagandaorgan, inte fria medier. Men vi lever inte i en auktoritär stat, eller det är vad vi inbillar oss. I själva verket så är allt detta det som Frankfurtskolans Herbert Marcuse talade om när han skrev om 'repressive tolerance'.
Tolerans genom repression. Ni kan läsa kort om uppsatsen här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Repressive_Tolerance
Hans poäng var att om man tillät helt fria spelregler så skulle kulturmarxismen aldrig vinna av den enkla anledningen att i en sann demokrati så bestämmer folket och folket vill inte se sina länder splittrade och sitt arv förstört, sin historia skändad och sina barn hjärntvättade att hata sitt ursprung och sina medmänniskor.
Gramsci talade om dessa frågor; hur den härskande klassen tvingar de härskade klasserna att acceptera deras synsätt och det är på den grunden deras makt vilar sig på. Och hur tvingar man folk att acceptera hur man själv vill att de ska tänka? Inte genom demokratiska samtal, det är alldeles för osäkert. Särskilt om din agenda knappast är särskilt konstruktiv eller ens hälsosam för landet och folket i sig(många människor kan inte uttrycka sig koncist, men de har ändå en instinktiv känsla för rätt och fel, både moraliskt men även vad som är bra eller dåligt för landet).
Och sättet för en härskande klass att tvinga de härskade att acceptera deras kulturella syn är bäst utfört via medial kontroll. På så sätt styrs samtalet gång på gång dit du vill och alla politiska utmanare kan utmanövreras. Man är inte beroende av val eller opinionssiffror. Så länge verksamheten går ihop så har man all tid i världen och kan långsamt förändra den rådande synen i samhället på dagens och morgondagens viktigaste frågor dit man vill.
På så sätt kan en medieoligark med tålamod långsamt, långsamt förändra samhället dit han/hon vill. Och är de flera som samarbetar för en gemensam vision så är det mycket få saker som kan stoppa dem, det enda är möjligen ett ingrepp av staten men det i sig skulle vara antidemokratiskt och inskränka på yttrandefriheten. Detta är det mångkulturella dilemmat: hur gör man med människor som inte tror på demokrati men utnyttjar den för sin agenda, och hur kan man stoppa dem utan att urgröpa demokratin i sig och bana väg för auktoritära tendenser?
Gramsci menade att man måste bygga sin egen kulturella hegemoni och man kan, enligt honom, bli en mäktig ny kulturell elit innan man når den faktiska politiska makten. Kulturen banar på detta sätt väg för reell makt, eftersom man förändrar människors sätt att tänka.
Den härskande klassen har ett naturligt intresse av att stoppa den här typen av utmaningar, och då visar man sina rätta, anti-demokratiska färger. Man försöker tysta, censurera och socialt ostracisera de som utmanar hegemonin.
Vilket är exakt det vi kan se nu.
Jag är själv inte engagerad i politik och ser politik som ett lönlöst forum om det är det enda man riktar in sig på. Titta bara på Belgien, som har haft mångkulturskritiska partier på väldigt höga nivåer i snart 20 år och ändå har ingenting hänt, just därför att medierna är så homogena i sitt hat(nu används ordet korrekt) mot befolkningen som bor i länderna där de verkar.
De som styr våra medier vet att i en genuin folkomröstning ommångkulturen, åtminstone om det skulle råda genuin fri debatt inför omröstningen(vilket knappast skulle ske), så skulle resultatet bli ganska förödande. Men vi har inte medier som är intresserade av fri debatt. De är intresserade av att brännmärka 'felaktiga' åsikter som 'hat', för att därigenom skicka dem i exil. Med andra ord: så uppför sig klassiska propagandaorgan, inte fria medier. Men vi lever inte i en auktoritär stat, eller det är vad vi inbillar oss. I själva verket så är allt detta det som Frankfurtskolans Herbert Marcuse talade om när han skrev om 'repressive tolerance'.
Tolerans genom repression. Ni kan läsa kort om uppsatsen här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Repressive_Tolerance
Hans poäng var att om man tillät helt fria spelregler så skulle kulturmarxismen aldrig vinna av den enkla anledningen att i en sann demokrati så bestämmer folket och folket vill inte se sina länder splittrade och sitt arv förstört, sin historia skändad och sina barn hjärntvättade att hata sitt ursprung och sina medmänniskor.
Gramsci talade om dessa frågor; hur den härskande klassen tvingar de härskade klasserna att acceptera deras synsätt och det är på den grunden deras makt vilar sig på. Och hur tvingar man folk att acceptera hur man själv vill att de ska tänka? Inte genom demokratiska samtal, det är alldeles för osäkert. Särskilt om din agenda knappast är särskilt konstruktiv eller ens hälsosam för landet och folket i sig(många människor kan inte uttrycka sig koncist, men de har ändå en instinktiv känsla för rätt och fel, både moraliskt men även vad som är bra eller dåligt för landet).
Och sättet för en härskande klass att tvinga de härskade att acceptera deras kulturella syn är bäst utfört via medial kontroll. På så sätt styrs samtalet gång på gång dit du vill och alla politiska utmanare kan utmanövreras. Man är inte beroende av val eller opinionssiffror. Så länge verksamheten går ihop så har man all tid i världen och kan långsamt förändra den rådande synen i samhället på dagens och morgondagens viktigaste frågor dit man vill.
På så sätt kan en medieoligark med tålamod långsamt, långsamt förändra samhället dit han/hon vill. Och är de flera som samarbetar för en gemensam vision så är det mycket få saker som kan stoppa dem, det enda är möjligen ett ingrepp av staten men det i sig skulle vara antidemokratiskt och inskränka på yttrandefriheten. Detta är det mångkulturella dilemmat: hur gör man med människor som inte tror på demokrati men utnyttjar den för sin agenda, och hur kan man stoppa dem utan att urgröpa demokratin i sig och bana väg för auktoritära tendenser?
Gramsci menade att man måste bygga sin egen kulturella hegemoni och man kan, enligt honom, bli en mäktig ny kulturell elit innan man når den faktiska politiska makten. Kulturen banar på detta sätt väg för reell makt, eftersom man förändrar människors sätt att tänka.
Den härskande klassen har ett naturligt intresse av att stoppa den här typen av utmaningar, och då visar man sina rätta, anti-demokratiska färger. Man försöker tysta, censurera och socialt ostracisera de som utmanar hegemonin.
Vilket är exakt det vi kan se nu.
