Jag postade en smärre krönika över kulturkriget i början av april i denna tråd. Under tiden har jag uppdaterat den. Här kommer dessa uppdateringar. Den som vill läsa hela krönikan, med dess händelser från 2009 och framåt, uppmanas gå
hit för 2009-2010-skedet, och för 2011- och 2012-händelserna
hit, och för resten av 2012 och 2013 (till och med mars)
hit.
Men för att ge en smärre återblick på aprils mediakrig om mångkulturen, här är vad jag funnit. Jag hade tänkt ta med Uppdrag Granskning i veckan som gick, men det hela rann ju ut i sanden på grund av brist på spinn. Det blev formlöst snömos, saknande den profil och
gestaltkvalitet som en äkta mediahändelse ska ha. Sorry Janne Josefsson, du har dina ögonblick, men UG medio maj var inte ett av detta.
- - - - - - - - - -
April 2013
. 7 april – islamisten Omar Mustafa (1985-) väljs in som suppleant i Socialdemokraternas partistyrelse. Men redan den 13 april sparkas han. Han visar sig nämligen hysa radikala åsikter om kvinnor, HBT-personer och Israel. Denna S-partiets islamkritiska ådra röner uppståndelse i MSM. Partiet kallas islamofobiskt. I TV:s Agenda, strax efteråt, känner sig ordföranden för Unga muslimer kränkt på grund av det hela. Och i samma program, samt i en debatt på Publicistklubben i mitten av april, upprepar Ali Esbati (V) att man inte ska debattera ämnen som invandring och mångkulturism. Det ska vara locket på. annars händer antagligen Något Hemskt. Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, säger sig i samma debatt vägra debattera med radikalhögern. Det kan misstänkas att Linderborg, som hon själv antyder, har slut på argument. Invandringskritiker kan inte besegras i en debatt. Därför beslutar hon sig för att sluta debattera dessa frågor.
. 27 april – den svenske författaren Henrik Arnstad har kallat Norge, med sin nationalistiska yra, fascistiskt. Han får i tidningen Klassekampen svar på tal av författaren Karl-Ove Knausgård som kallar Arnstad en historielös figur som ser allt i svart och vitt. Knausgård hävdar att norsk nationalism handlar om befrielse från ockupation. Klassekampen skriver [min övers]:
Citat:
En viktig konsekvens av den norska modellen är att meningsmotståndare – de som är för invandring, och de som är mot – även fortsättningsvis kan tala med varandra, enligt Knausgård: - I Sverige är temperaturen mycket högre, det haglar beskyllningar om fascism och nazism, och avstånden mellan dem som har ordet och kulturen i sin makt, och dem som inte har det, växer för var dag som går.
http://www.klassekampen.no/61441/art...n-i-svarthvitt
Och tillfrågad i GP 27/4 om han vill debattera med Knausgård säger Arnstad nej. Han vågar väl inte. Användaren Tjyvas på Flashback kallar Arnstad träffande för en hund som skäller men inte bits.
. 29 april – förre S-märkte kulturministern Bengt Göransson förnekar att det finns en specifik svensk kultur. I gengäld torde många betvivla att Bengt Göransson har alla hästar i stallet. Göranssons tvivelsjuka är ett eko av den Jan Nordwall, ordförande för Sveriges hembygdsförbund, som hösten 2011 förnekade existensen av en särpräglad svensk kultur
[se november 2011].
