Citat:
Ursprungligen postat av SwedishDissident
Det finns ingen monokultur, liksom det sällan finns några helt rena etniciteter - inte ens i Japan:
http://swedishdissident.blogspot.com...genetiskt.html
Nu vill jag inte dra denna tråd mer OT men ett svar förtjänar du. Dessa undersökningar är i princip ej relevanta för diskursen överhuvudtaget, den enda funktion de uppfyller är att användas som slagträ i debatten att förneka ursprungsfolks rätt till sina landområden. Självklart har varken Sverige eller något annat land på jorden någon ursprungsbefolkning beroende på hur långt man vill dra det på den geologiska tidsskalan. Dock när man ser ett program som Bonniers senaste mästerverk "Sveriges Historia" och får höra frasen "Sverige har ingen ursprungsbefolkning" och "alltså Sverige har ingen ursprungsbefolkning" 3 gånger på mindre än 2 minuter så förstår man att detta används för politiska syften och inget annat.
Att man som extremliberal förespråkar dessa ståndpunkter är inget märkligt, genom fantasifulla visioner och blundade för grundläggande mänskliga karaktärsdrag tror man sig kunna visualisera en utopi med människor mer liknande känslolösa robotar än faktiska människor. Om så var fallet skulle massiva folkflyttningar kunna genomföras utan större problem och hela världen skulle få en enda stor etnokultur. Allt handlar om vad man önskar för utveckling i det långa loppet. Personligen anser jag att en värld berikas av mindre folk och kulturer vilket man kan säga att även den svenska är, därav bör man eftersträva att behålla vissa särdrag. Skönheten med att låta dessa mindre kulturer slukas av större vilket i förlängningen resulterar i ett fåtal dominerande kulturella parter på jorden kan jag tyvärr inte se. Självklart finns det fördelar med global etnokultur ur ett framtida handelsglobalistiskt perspektiv, dock är frågan till vilket pris man vill åstadkomma detta.
Nu kanske detta låter som en oxymoron då jag tidigare nämnde att jag ej hade något problem med mångkultur, vilket jag principiellt ej har i dess teoretiska form. Problemet idag är att det råder en stark fobi för tradition och kultur (svensk) i det offentliga rummet, speciellt bland ungdomar. Det upplevs som något gammalt och mossigt och ska överhuvudtaget ej ges utrymme. Må så vara att man inte vill sitta och lyssna på någon gammal kärring med fiol när man är 18år men att man via media/skola höjer upp ungdomars åsikter kring saker de ej begriper till några slag sanningar är ej positivt. Jag är inte särskilt gammal själv men jag upplever det som att de senaste 10-15 åren så har ungdomskulturen fått en dominerande ställning samt oförtjänligt mycket plats. Sällan hör man några andra åsikter än det som förväntas av dessa ungdomar och trots det applåderar en stor del av vuxenvärlden de gång på gång för deras "frispråkighet".
Min analys är att det hör ihop med det allt mer åldersnojjande klimatet i samhället. Allt fler vuxna individer är livrädda att uppfattas som stela/mossiga och vågar därmed inte riktigt säga ifrån, man vill inte tillhöra gubb och kärring gänget utan väljer då hellre att ge vika från sin principiella hållning. Ett av de bästa argumenten en yngre person kan använda sig av idag är: "ja men det är bara för du är gammal". Resultatet ser vi nu i ett förskönande av en ungdomskultur som i princip inte tillför någonting vettigt överhuvudtaget. Så vad har det med mångkultur att göra? Ja när inte ungdomarna bejakar sin egen traditionella kultur* och inga vuxna är villiga att ta den intellektuella striden för att förklara vikten av att göra det i rädsla av att få en kärringstämpel på sig, då kommer inte heller mångkultur fungera.
*med kultur menas här inte enbart kulturella samt traditionella uttryck, utan omfattar hela det spektrum som vi anser bör ligga till grund för en sund värdegrund