Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det stämmer. MSM har helt unisont slutit sig samman för tillfället och mediakriget består nu till större delen av etablerad media vs alternativ media. Etablissemanget verkar tro att om alla journalister och politiker går samman mot SD så kommer partiet att försvinna från den politiska scenen. Mångkulturen är en lika helig ko som den var för fyra år sedan inom PK-media. Skillnaden idag är att åsiktsmonopolet har luckrats upp och befinner sig i fritt fall, vilket de desperata försöken att skapa en skandal kring Avpixlat visar på.

Jag tror också att fler och fler börjar inse hur partisk svensk media är när det gäller invandringsfrågor. Den totala avsaknaden av kritisk tänkande hos journalister när dessa saker avhandlas offentligt kan ju inte undgå många åskådare.

Om det förut fanns en spricka så känns det mer som enad front just nu, ja. Kanske därför att man nu tvingats inse att alternativa nyhetssajter utgör en större konkurrent om hur verklighetsbeskrivningen ska framföras än tidigare och att man därför funnit en gemensam fiende. Hur verkligheten skildras har länge varit viktigare än att vara konsekvensneutral.



Det finns ett antal problem som inte är helt lätta att överkomma med ett renodlat invandrarparti. Utanförskapskänslan går absolut att spela på och kanske har S och V trots sina försök att göra just detta misslyckats på grund av att man har fel företrädare med för lite identifikationsfaktor.
Sahlin, Löfven och Sjöstedt känns nog varken som ”en av oss” eller ”en för oss” för väljare i invandrartäta förorter hur mycket de än försöker. Jag tror att de som försöker locka invandrarrösterna är medvetna om att det finns ett identifikationsproblem men att de samtidigt är rädda för konsekvenserna av en konflikt mellan gamla och nya väljargrupper.
Sossarna halvt imploderade när man diskuterade om man kunde vara Socialdemokrat och samtidigt stå för koranens värderingar. Centerpartiet är det bästa exemplet på hur det går för ett parti som försöker attrahera nya väljare och glömmer bort de gamla. Det som kan locka invandrare till ett invandrarparti en-masse är mediala händelser av typen Omar Mustafa som leder till att invandrare tappar tron på att det går att ta sig fram i de befintliga partistrukturerna.

Därför väljer man från politiskt håll att, lite under radarn för media, satsa på organisationer med lokal förankring i invandrargrupperna och knyta dessa till sitt parti, t.ex. genom att aktivt stödja en organisation som Pantrarna eller Somaliska föreningen och synas tillsammans med dem på det lokala planet.

Invandrarna själva ser sig däremot mer som del i en etnisk grupp snarare än som invandrare och en kandidat som spelar sitt etniska eller religiösa kort i sin egen grupp på ett smart sätt kan få röster nog till en plats i kommunfullmäktige eller personkryssa sig till en riksdagsplats. Win för den etniska gruppen och Win för partiet som fick en mängd röster utan att behöva göra utspel via media för att locka invandrarröster och därmed riskera förlora röster i LO-gruppen.

Att mobilisera den egna (etniska) gruppen är också ett snabbare sätt till makt och inflytande än att försöka ena en brokig skara invandrare bakom någon slags gemensam agenda.
Somalier och ex-jugoslaver har inte så mycket gemensamt mer än att de råkar vara födda utanför Sverige. Jag tror därför inte på ett ”invandrarparti”. Möjligen då kanske att det skapas ett ”muslimdemokraterna” eller likanande men de lär inte locka röster ur några andra folkgrupper än just muslimer. Är de smarta kommer de i så fall att ha antingen en kvinnlig partiledare eller åtminstone framträdande kvinnliga företrädare.
Vita feminister kommer då lämna walk-over (fegisar ), de etablerade partierna kommer inte våga kritisera för att inte riskera sina egna invandrarröster och invandrarfeminister kommer inte tas på allvar eftersom konfliktytan mellan en kvinnlig muslimsk företrädare och en sekulär invandrarkvinna är för mångbottnad för att passa i ett inslag i Aktuellt.

Ingen av dessa medier är väl svenska?

Inga Lina Lindqvist gillade inte Lidija Praizovics bett...


http://unvis.it/www.aftonbladet.se/k...cle17094314.ab

Den konflikt som ligger är självklart den mellan den icke-europeiska personen som upplevt utanförskapet med alla dess konsekvenser mot den falske vite profeten som lever i mer eller mindre etnisk segregation, men som försökt kidnappa frågan. Denne utländska person, som för frågan, är ofta så pass välutbildad och intelligent att de gillas av de olika mediekanalerna så länge de slänger ur sig floskler och gifter sig med media-svenskar eller dylikt. Vad vi ser nu är annorlunda. Vissa Utom-europeiska invandrare poängterar för sin egen grupps skull att rasen är ett problem. "Vita skall icke försöka kidnappa våran kamp. De får flytta till oss och bli en del av oss för att vara trovärdiga".

Detta kommer ej hända. Fråga valfri Miljöpartist, EXPO-medarbetare eller vit socialdemokrat så kommer de inte vilja bo eller ingå i de mångkulturella stadsdelarna. Undantag finns alltid, men titta ändå på befolkningsstatistiken och dagisen. Jag brukar fråga mig själv ibland om det man tycker är dåligt eller fel (alltid bra ifrågasätta) men kommer alltid till slutsats att jag lever ett mer ärligt liv än dessa mångkulturella floskelmaskiner.

Fantastiskt bra. Han gör det bra också, lågmäld och välresonerande.
om man vill lyssna på bara bästa bitarna, så rekommenderas 40min-48min.
Önskar att fler skulle höra det. Vita människor skall vara stolta över vad vårt folk presterat, sedan är det ju naturligtvis förargligt för andra folk att dom är avundsjuka och försöker reducera oss, ofta tyvärr med hjälp av våra unga egna som missriktats av media och utbildningsväsen.

I slutändan är ju även destruktionen stor för dessa, då dom får för sig att deras eget folk är värda förakt. Vilket självhat kan vara mer destruktivt än det?

Visst är det så. Lidija Praizovic har ett nytt inlägg i Aftonbladet.

http://unvis.it/www.aftonbladet.se/k...cle17100295.ab

Det man ska ha i åtanke är att hon är en typisk vänsterfeminist som hängt i sådana kretsar sedan tonåren. Så här karakteriserar hon det:


Kommer bli intressant att se hur vänsterradikalerna kommer förhålla sig till detta. Tycker det är ganska intressant att hon suttit i möten med världsförbättrarvänstern och radikalfeminister hela sitt medvetna liv och rashatat i smyg. Dom: Nu går vi ut och affischerar emot rasism! Praizovic: Jävla rasisthycklare, sluta trigga min anorexia!

Det är ganska uppenbart att hennes förståelse om vithet och svenskhet är essentialistisk. Hon kommer alltid i slutändan se svenskar som rasister och förtryckare oberoende av vilka ställningstaganden vi gör. Hon är en skicklig skribent och påtalar samma hyckleri som vi ständigt tar upp på flashback dock.

Hennes definition av förtryck är knäpp:


Sådana definitioner frikopplar fullständigt det självupplevda förtrycket ifrån behovet av något reellt i verkligheten existerande förtryck. Det är förvisso radikalfeministisk standard.

Men det blir helt vansinnigt då vilka självupplevda oförrätter som helst kan tolkas i förtrycksramar av känsliga individer. Typ, en skola serverar mjölk. Men hallå, du förtrycker mig med mjölken för jag är laktosintolerant. Beviset för förtrycket är att jag känner mig förtryckt. Eller jag upplever att jag ständigt motarbetas av osynliga män som saboterar. Ingen annan ser några osynliga män men jag vet att de är där för disken på torkning ramlade ner och gick sönder utan anledning. På psyket träffar jag sedan lite andra med samma erfarenheter av osynliga män som ständigt motarbetar hederliga kvinnor. Tillsammans formulerar vi som grupp en förtrycksteori som sedan med Praizovics definition ska tas på allvar. Typ det finns osynliga män som upprätthåller en osynlig struktur som sabbar för individuella kvinnor.

Man ska akta sig för att bli en spegelbild av sin motståndare. Men för spelets skull så kunde svenska nationalister ta till sig samma strategi. Som att börja tala om strukturell antivitism. Som att utmåla PK-ismen som nihilistisk. Som att säga att striden idag handlar om detta: för eller emot svenskars rätt att existera, för eller emot svenskt liv i Sverige. Sverige åt svenskarna!

Kort sagt, retoriskt skärpa tonen lite. Å andra sidan kommer nog denna svenska nationalism till ytan ganska naturligt nu när de icke-vita PK-isterna höjt profilen. Jag menar, snart kommer nog antivitismen att blomma ut för fullt där. Vi ser det ju tydligt i Praizovics text som nyss citerades. Då kommer varenda svensk att intuitivt känna detta: att PK-ismen, dragen till sin spets, är strukturellt antivit.

Jag menar att man i så fall ska lyfta förekomsten av strukturellt etniskt våld, och undgå vaga och svårdefinierade variabler. Våldet kan vägas, mätas och räknas, vilket gör det till en optimal fokuspunkt.

/SD-trollet

Vilket ju naturligtvis är den bästa metoden för att visa hur absurd den nihilistiska logiken är. Vad då liksom: bli upprörd av att höra svensk utgångspunkt i ett svenskt land och av svenskar.

Angående Lidija Praizovics text så kan den vara ett steg på vägen mot att öppna upp för andra resonemang som baserar sig på etnicitet, även om hon försöker med en brasklapp.

På ytan säger hon att bara icke-vita kan förstå henne, men: "Det vi har gemensamt handlar på intet sätt om etnicitet och blod, utan snarare liknande erfarenheter och delvis gemensam förståelse av världen. Med henne kan jag slappna av, älska, för det finns ingen förtryckare inblandad."

Jag tror att de svenska vita antivita debattörerna kommer att försöka spä på sin offerroll i och med detta. Det räckte inte med att motarbetas som kvinna för en svart kvinna har det värre, det räcker inte med ADHD, frånvarande pappa, anorexi, bag-in-box-lanseringen, jag har blivit #prataomdet-våldtagen etc...

För Lidija så kan detta innebära en backlash eftersom hennes text kan tydas på flera olika sätt. Ska vi kanske börja prata om icke-vitas vålds- och sexbrottlighet härnäst?

Om det visar sig att fler som Praizovic får större utrymme i Mediasverige kommer nog någon form av motreaktion att uppstå. Jag är dock lite mer cynisk till motiven bakom detta och jag tror nog att det hela egentligen handlar om pengar och makt. Tidigare så har vita universitetsutbildade medelklassmänniskor kunnat profitera på invandrare i Sverige genom att hämta ut olika bidrag för att driva olika kulturprojekt osv. För att kunna göra detta på ett trovärdigt sätt har det alltid behövts någon typ av alibi, dvs man hämtar in någon invandrad frontfigur som påstås företräda någon invandrargrupp. PK-Sveriges hela kontakt med Invandrarsverige bygger i stort sett på dessa företrädare eftersom ingen vill egentligen beblanda sig med vissa typer av invandrare. Detta fungerar så länge invandrarna inte säger ifrån.

Om rasist- och integrationsdebatten helt tas över av invandrare kommer nog pengarna till dessa typer av aktiviteter att försvinna ganska omgående, vilket kan bli en positiv bieffekt av det hela. Eftersom PK-människor typiskt sätt saknar verkliga kontakter med invandrare i förorten kommer också intresset för dem att upphöra om man inte kan tjäna pengar på det, eller framstå som en riktig företrädare för dem. Om fler invandrare börjar ryta ifrån på det svenska hyckleriet är det bara en positiv utveckling. Då kan man fråga sig vad alla PK-människor kommer att ta vägen. Förmodligen kommer de att byta bransch helt och hållet.