Början på ett mediakrig om mångkulturen?

De flesta av oss skulle nog säga att det fetade är en korrekt beskrivning av intelligens oavsett om den bor i kretskort eller fettklumpar. IQ-test är ju specifikt designade för att testa vår mönsterigenkänning genom att gissa talföljder och addera rätt figur i Ravens matriser. En hårdnackad skeptiker som Hume skulle säga att vetenskapliga observationer är lika tillförlitliga som att singla slant och satsa på klave hundra gånger i rad, men för de flesta av oss är upprepningar tillförlitligt nog. Så vitt jag känner till har inte en mänsklig spelare besegrat en shackdator sedan 90-talet, så om något verkar "köttboten" ligga i rejält underläge gentemot "AI-boten" i urskiljningsförmåga.

Vad AI däremot har svårt att tolka, eller sannolikhetskalkylera, är oregelbundenhet, irrationalitet, vilket människor tycks förstå sig bättre på så som de känner sig själva. Och det lämnar AI:n utsatt i sin "godtrogenhet".


Låter som du ser fram emot att styras av din maskinella överman. Personligen anser jag slumpfaktorn i mänskligt beslutsfattande är vad som gör oss fascinerande och intressanta som art. Var hade vi varit idag utan risktagande dårar?

Vad baserar du den gissningen på? Är inte AI:s begränsning att den enbart kan följa boolesk algebra, och inte själv förutsätta något, eller ens "förstå" konceptet av ett tredje alternativ? Men det är kanske baserat i definitionsfrågan om något utan intention kan sägas göra fel.

Premissen är alltså inte att det är omöjligt att löpande korrigera problemet med AI som riskerar att degenerera om den börjar lära sig från AI-genererade, statistiska gissningar istället för "riktig" data.

Problemet med köttbottar som reproducerar allt mer inavlad rappakalja, har ju också en uppenbar lösning: en (återinförd) selektion av åsikter utifrån verkligheten och den mänskliga urskillningsförmågan. Frågan som Ottokar retoriskt upprepar "Vad är bäst för svenskarna?" var t ex inget metafysiskt mysterium för de folkhemssvenskar som Flam retar sig på. Bäst var (förstås) att undvika krigets köttkvarnar på Sovjetunionens sida mot Finland, liksom det (givetvis) är en nackdel för svenska folket att ha gjorts till prioriterat kärnvapenmål. Oproblematiskt objektivt i båda fallen, åtminstone för den som är solidarisk med svenska folket.

Jag nämner Flam för att han illustrerar vad jag menar med en anrikad lögn: frågan om svensk skuld för agerandet under kriget har inte rört sig i ett enda steg till hans lögner, utan via en pågående förvanskning av dåtidens realiteter. T ex skrev Maria-Pia Boëthius vinklat om denna skuld på 90-talet på ett sätt som varit svårt på 70-talet och omöjligt på 50-talet. Det är ingen slump att denna lögn anrikas, att det aldrig "råkar" slå åt en mer välvillig hermeneutik för deras (och vår) räkning.



Du får alltså "kalla kårar längs ryggraden" av att läsa Arendts tankar om Eichmanns ondska, medan dagens masslakt och sömngång mot atomkrig i Europa är exempel på det som gör människan "fascinerande och intressant".

Här är ordningsföljden den jag pekar på som orsaken till samhällets ökande distans från objektiv urskillningförmåga: 1. Omfatta konsensus. 2. Försvara konsensus. Fantasin och det kritiska tänkandet läggs på 2, det är ingen öppen fråga att ifrågasätta 1.

Det är numera konsensus att kärnvapenkrig är en acceptabel risk att ta för att "stoppa Ryssland" 2024. Medan det inte var rimligt att ingripa med militärt stöd till Ungern -54 eller Tjeckoslovakien -68. Den haltande logiken är att Sovjetunionen var en för stark fiende att konfrontera, medan dagens Ryssland är betydligt svagare. Hotet från ett expansivt Ryssland är på en och samma gång mer existentiellt än då och mer hanterbart. Vi måste stoppa en irrationell Putin, samtidigt som han snällt kommer låta sig besegras i fält utan att använda kärnvapen eftersom han är för rädd för NATO:s vedergällning. Men inte tillräckligt rädd för att inte invadera Baltikum om han inte stoppas i Ukraina.

Det är (fortfarande) comme il faut att förfasas över civiliserade tyskar som fungerade som kuggar i en maskin, men möjligt att försvara israeler vad dessa än gör just nu. Förfasandet och de kalla kårarna tycks vara socialt inlärd konvention, en betingad reflex som handlar om vad som VERKAR korrekt ("tyskarna var onda men man måste förstå israelernas agerande"), inte vad som ÄR ondska. Vilken ondska kan vara mer trivial än så (om ondska kan vara trivial) än att utan inre dissonans anpassa definitionen av och reaktionen på ondska efter rådande mode?

Hade Sparta letts av en AI istället för kung Leonidas hade slagit vid Thermopyle aldrig ägt rum och grekerna hade inte fått den tid och moral som gjorde det möjligt att besegra numerärt överlägsna perser. Hade AI fått bedöma hade bröderna Wrights flygmaskin aldrig blivit mer än en naiv dröm och de flesta av oss hade aldrig upplevt världen mer än någon mil bort.

Människans hela historia består av dårar som tagit idiotiska risker för att åstadkomma omöjliga bedrifter. Det rationella hade givetvis varit att hålla sig till att plocka bär och jaga mammut med spjut, med vars risk och belöning vi redan var bekanta. Man kan välja att värdesätta vad det inneburit nu när vi sitter här och diskuterar avancerad AI. Eller så kan man se utvecklingen som helt onödig. Men det blir väldigt kortsiktigt att bara resonera i termer av en specifik konflikt i vår tid.

AI mönstergillhet och bundenhet till att alltid utgå från det mest sannolika gör den förutsägbar, men oförmögen att förstå konceptet med avvikelser och att generera nytt. Människan är bättre på att förstå kaoset bakom skapandet. Jag trodde också det var där din kritik utgick ifrån.


Spelteoretisk är det absolut rationellt att upprätthålla och försvara konsensus. Men till skillnad från AI är vi inte bundna i vår design att göra det. Din definition av objektiv urskiljningsförmåga verkar motsägelsefull.


Nej, det du beskriver är givetvis inte konsensus utifrån gängse definition av ordet.


Finns det en nödvändig motsättning mellan att förfasas och att försvara? Den som verkar drabbad av denna dikotomi är ju du själv genom din oförmåga att se något moraliskt klandervärt i Hamas agerande. Kom vi inte förövrigt fram till att objektiv sanning i bokstavlig bara är något som kan existera i ett vacuum oåtkomligt för människan, som ett inlåst facit, och att vi får nöja oss med att hålla konventionell sanning för objektiv?

DN har tagit över stafettpinnen från Aftonbladet i dagarna om högerextremismen, som LO-organet desperat snappade upp som sista chans att medelst styra undan från de sviktande SAP-siffrorna i opinionen, och de har då återigen börjat skriva om de stora existentiella hoten mot Sverige som nazismen, fascismen, rasismen.

Denna "farlighet" i Sverige handlar om några 100-talet personer svenskar som härvidlag kan utmärka sig - ganska beskedligt trots allt i praktiken som hot mot vårt samhälle ställt mot de 10 000-tals, snart 100 000-tals importerade verkliga livsstilskriminella samhällsförstörarna - men sosse-medierna DN och Aftonbladet framhärdar trotsande all journalistisk integritet nitiskt med sin propaganda år för år.

De båda sossemedierna fann sig slutligen hängande i det ekande tomrummet i grottan vid konfrontation med verkligheten, då när alla ansvariga över hela linjen från politiker till t o m Brå plötsligt för några år sedan vågade börja prata om hur sakerna förhöll sig.

De båda sossetrumpeterna övergår från och med nu fram till valet om 2 år till en skränande duo under gycklarnas pågående afton fram till dess - de har inga andra alternativ.

Att Leonidas spartaner på något sätt var föregångare till heroiska makthavare i Washington som betraktar döda ukrainare (och svenskar) som ett billigt pris för döda ryssar, är ju en åsikt. Att Sanna Marin eller Kaja Kallas eller Pål Jonson är visionärer i stil med bröderna Wright som banar väg för mänskligheten med sina (visserligen idiotiska) risktaganden, är en annan åsikt. Men det handlar ju inte om kritiskt tänkande, utan om att sälja in en i förväg accepterad konsensus (att besegra kärnvapenmakten Ryssland i fält, vilket tidigare generationers statsmän hade sett som vansinne). Dessa åsikter kanske ger upphov till andra åsikter i samma anda, fast än mer skruvade: kanske är Stoltenberg en Alexander den Store eller Ulf Kristersson en ny Tesla?

I det här sammanhanget fungerar det alltså om du läser "objektiv urskillningsförmåga" som "kvalitativ selektion". Eller kritiskt tänkande. Det som krävs för att en åsiktsmängd ska kunna konvergera mot "verkligheten", hur man sedan vill definiera den (hur saker empiriskt är, moraliskt bör vara eller vad som pragmatiskt verkar fungera på systemnivå). Där detta objektiva förhåller sig till mänskliga konventioner som solsystemet till astronomi (med antagandet att astronomer upptäckt och inte uppfunnit vilka himlakroppar som rör sig hur).

Problemet är som sagt att kvantiteten rappakalja tränger ut kvalitativt selekterade åsikter (i det mänskliga fallet), med resultatet att "verkligheten" inte längre har med samtalet att göra. Diskussioner om invandring, transbarn eller NATO-baser består av fraser som degenererar för varje ny språkmodell, eftersom det inte matas in någon korrektur.

Ukrainakriget1.0 innehöll t ex inte tal om att anfalla Moskva med långdistansrobotar, eftersom det enligt konventionell visdom var vansinne att anfalla en kärnvapenmakts hvudstad, ens om man tycker att de förtjänar det (vilken man säkert gjorde både -54 och -68). Inom Ukrainakriget 6.5 eller vilken uppdaterig vi är upp i nu, är det däremot helt i sin ordning enligt en växande konsensus (jag vet inte hur du lyckats missa vilken politik som NATO-länders företrädare öppet förespråkar, vilket förstås innebär en kärnvapenrisk som accepteras).

Det liberala imperiet-Sant eller falskt?

Det förekommer expertis i tråden som helt förnekar att det liberala imperiet finns. Det finns även etablerade statsvetenskapsmän som delar den uppfattningen.

Men det finns ju de som talar om Imperiet som något som de facto existerar trots att det inte proklamerats. I följande klipp talar en tidigare stabschef åt Imperiets krigsminister, som verkligen befunnit sig i de rum där beslut diskuterats och tagits, om Imperiet som en realitet.

https://www.youtube.com/watch?v=cQlIsoiCnWY

COL. Lawrence Wilkerson : US Empire Failing

Ett mer koncentrerat krig mot svenskarna?

Bonniers planerar tydligen att koncentrera mer vapen i Wollos händer.

Hmmm. Kanske av besparingsskäl. Gemensamma funktioner för personal och annat? Tidningarna är döende. Utrymmet för riktig journalistik utförd av riktiga journalister krymper. Det offentliga samtalet tunnas ut. Jo mångkulturen i landet spelar nog också roll här.

Det stämmer nog bortsett från en sak, det finns nog både behov och utrymme för riktig journalistik utförda av riktiga journalister men detta vill ju inte Wolodarski mfl erbjuda.

Men detta med mångkulturen och media stämmer bra, journalister och alla sorters kulturarbetare som så hårt lobbat för ökad invandring med baktanken att ökad befolkning=ökad publik=ökade intäkter och stjärnstatus har lurat sig själva!

Människorna de lobbat för och fjäskat för genom att dumförklara sin gamla svenska tråkiga publik innebar inget av detta, Somalierna går inte på teater om de inte tvingas dit för skattepengar.
Syrierna läser inte svenska diktare, i bästa fall står de istället själva på scenen i Ortens bästa Poet.
Irakierna lyssnar inte på Håkan Hellström, istället flygs det hit arabiska sångerskor som drar jättepublik.
Afghanerna tittar inte på svensk film.
Dessa grupper läser inte DN eller ETC, de ser i bästa fall nyheter från sina hemländer på mobilen.

Nu står artister, konstnärer och journalister och begriper ingenting, minst två miljoner fler invånare men ändå får de inte sälja sina alster.

Många av de gamla kunderna har tröttnat på föraktet och de nya är inte intresserade, det var inte kärleken till Ingmar Bergman som lockade hit dem.om man säger .

När det pratas om det "liberala imperiet" är det hela tiden ett trick som pågår. Vi kan säga att det är ett "imperium" att USA vill vidhålla världshandel och inte ge skurkstater frihet att invadera och terrorisera andra, inklusive massmord på den egna befolkningen (Quhafaffhi). Med "rules based order" - d.v.s inte invadera andra länder för att plocka territorium.

När det medges, så att säga, förvandlas det kvickt till en fantasi att USA bestämt svensk mångkulturpolitik! Ingenting tyder på det.

Den baktanken har aldrig funnits där och allra minst bland kulturpajasar. Muslimska grupper som inte talar svenska skulle kolla på deras gay-pjäser? Ingen trodde någonsin det.