Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Transagendan handlar om att upplösa alla mänskliga relationer så du och jag singlar runt i rymden som ensamma atomer. Inga människor har en historia utan bara en framtid. Det var ju det könsbyteslagen handlade om. Om du går på en dejt vet du inte längre från personnumret om personen föddes med manligt eller kvinnligt kön.

Klurigt med ord. Britterna har ju samma ockupanter som palestinierna, Rothschildjudarna. Så jag får låna ordet "olycksbröder" av Oyto och börja om. När det blir fred i Palestina och resten av Mellanöstern kan britterna hjälpa sina olycksbröder hem igen. Samma sak gäller oss svenskar.

Självklart ska man hjälpa andra folk i nöd, men du kan inte kräva nåt tillbaka. Men säj att ditt och mitt stöd gör att palestinierna får ett fritt Palestina, ja då kan inte längre Israel terrorisera några grannfolk i Mellanöstern och då kan man vända migrationsströmmarna tillbaka.

Vet inte riktigt vad "kontinuerligt över tiden utvidga den judiska land/staten:s territorium" syftar på. Personligen är jag inte övertygad (understatement), att majoriteten israeler har ambitionen att skapa det omtalade Greater Israel - se karta.

https://currentaffairs.adda247.com/greater-israel-map/

Däremot verkar de styrande i Israel fast beslutna att behålla stora delar av de landområden, som erövrats i de krig som varit. Anser du, att den inställningen per definition (?) är en utopi?

Du är något på spåren. Inte specifikt antisemitismanklagelser, men rasismanklagelser generellt.

Det har snackats i åratal om att ordet "rasist" är söndertjatat och innehållslöst, men det verkar ju aldrig bli en sanning. Så länge det är ett verktyg som ger och fråntar människor makt fyller det en funktion. Jag tror därför du har fel om du tror det är frekvensen av användandet i sig som "sliter ut ett ord". Överbruk består snarare i att brukaren inte längre vet hur det ska användas eftersom strukturen blivit otydlig. Anklagas vänstern för att vara rasister kan det bryta etablerad maktstruktur kring begreppet och tappa värde.

Men nu hänvisar du till sånt som kanske är bekant här. Utanför Flashback och några andra skrymslen är judisk makt inte ett fenomen. 99.9% av befolkningen anser sig inte kämpa mot Rothschild.

Ja, de har kontinuerligt utvidgat sitt territorium i samband med varje krig. Detta sker också i detta nu, men inte just i Gaza, utan på Västbanken, lite i skymundan, men frågar du bosättarna eldas deras expansiva strävan säkerligen på av narrationer om ursprungsbefolkningens mindre rätt/mindre värde motiverat i Hamas beteende i oktober. Men följer man tidslinjen sedan 1947 har expansion varit en konstant, motstånd eller ej, och oberoende av hur motståndet betett sig. Så terrorism som anledningen till expansionen är inte trovärdigt.

Gör tankeexperimentet att palestinierna från börjat företrätts av en Mahatma Gandhi eller Nelson Mandela, istället för en lång rad av personer av... "mindre värde". Tror någon verkligen att Israel avstått från att lägga sig under allt mer land då? Att Israels rätt att existera varit inom de av FN 1947 uppdragna gränserna?

Nej talet om "Israels rätt att existera" berör inte gränserna. Och det är inte ett förbiseende utan avsiktligt. Gränserna är "open-ended". Att som jag erkänna Israels rätt att existera inom 1947 års gränser räddar mig inte från anklagelser om antisemitism.

Utopin består (bland annat) i att tro, att höjer man insatsen för att besegra sina fiender (som har fräckheten att inte "förstå" vilken välsignelse det är för världen att de blir utkörda av och ersatta av ett folk av större värde) , att man då inte på köpet förlorar sina vänner. Som, i likhet med varje neurotypisk person, till slut börjar skruva på sig och tycka det kanske inte var så bra att lämna kortet i baren.

"Sossarna är de verkliga rasisterna, fascisterna, antisemiterna" har ju varit det minst effektiva metapolitiska greppet någonsin. Tills nu, när SD/KD/sionistiska influerare fått tillfälle att bekräfta att jo, de menar blodigt allvar med att skydda Israel med sina antisemitanklagelser; att anklagelserna alltså inte är en ploj utan att man med näbbar och klor försvarar konkreta händelser som alla har sett med egna ögon, genom att använda epitet som judehatare på människor med intakt rättskänsla.

Nu är det uppenbart att människor som använder orden är höger/köpta/onda - alla frånstötande egenskaper hos kvinnor/vänster. Det kan inte bli tydligare att orden används för att möjliggöra ondska, att slå nedåt - vilket inte alls är lika tydligt med ordet "rasism" utanför våra kretsar. "Rasism" kan plausibelt sägas riktas mot svaga, medan "judehat" uppenbarligen täcker upp för övervåld mot de allra mest hjälplösa. Påhejat av helt rätt (fel) demografi av upplevt rasistiska vita gubbar; orden har alltså för förstå gången effektivt skilts åt i sin typiska avsändare när det är rasisterna som anklagar för judehat.

Sedan är det förstås så att frågan om "judiskt inflytande över Väst" nu kommit i ett helt annat ljus; att en demokratisk administration lydigt levererar bomber till att bomba barn och den amerikanska kongressen ger Netanyahu 70 stående ovationer gör att det som förut var mer eller mindre känt nu är skrikande uppenbart.

Efter WWII ritades gränserna om och miljontals människor fördrevs. Miljontals människor blev "utkörda och ersatta av ett folk av större värde" för att använda din formulering.

Ca 12-14 miljoner tyskar fördrevs från områden, där de hade bott i generationer. Liksom polacker, finnar, italienare, rumäner osv.

Königsberg (Immanuel Kants hemstad) heter idag Kaliningrad och är ryskt! Därtill fördrevs ca. en miljon judar från olika länder i Mellanöstern.

Samtliga som fördrevs - utom de ca 700.000 araber som fördrevs från det som blev Israel - fick vackert acceptera detta och de omgivande grannländerna fick ta emot de fördrivna. Men de araber, som fördrevs från Israel, gavs en helt annan status. De - liksom alla deras ättlingar i generation efter generation (!) - fick status av FN som permanenta (!) flyktingar och det skapades en separat (!) FN-organisation *enbart* för dem. Dessa ursprungligen ca 700.000 beräknas nu (av FN) uppgå till 5,9 miljoner. (Medan Hamas anser att de ursprungliga ca 700.000 nu utgör 7 miljoner.) Den absoluta lejonparten kräver alltså att få "återvända" (som det heter) till platser, som de aldrig tidigare har besökt.

Personligen förstår jag inte, varför araberna, som fördrevs från det som blev Israel, har getts denna särställning? Varför är deras fördrivning fullständigt oacceptabel - samtidigt som karelenfinnarnas, tyskarnas, polackernas, italienarnas osv fördrivning är helt acceptabel?

Även om jag inte skulle beskriva det med dina ord som uppenbarligen är värdeladdade, så låter din beskrivning korrekt. Jag vill egentligen inte prata judar och Israel. Jag vill prata svenskar och deras överlevnad. Men eftersom det inte är tillåtet att försvara svenskar/vita/kristna får man hitta ett alibi. Vi har ju försökt med bland annat boerna, men det fördömdes som nazism. Nu testar vi med hinduerna i Bangladesh.

Om du tycker jag är en sån hemsk människa för att jag vill kritisera islamskt barbari utan att spendera 20 månader i brittiskt fängelse och glömmas bort, så har du ju all möjlighet att markera det genom att kroka arm med palestinavänstern. Om du inte redan gjort det vill säga.

Du kan inte vinna i moraliska frågor om du använder argument som du inte äger. Och frågan om Israels existens och beteende ägs av judarna. Att ivrigt slicka judarna där bak för att vinna moralpoäng mot vänstern låter sig inte göras, eftersom judarna inte gillar dig, och inte kommer vara ett stöd att luta sig mot -- de kommer tvärtom hugga dig i ryggen om ditt budskap lyckas, eftersom "vit nationalism" är ett mycket större hot mot judisk identitet än stökiga muslimer i europeiska länder.

Högern behöver skaffa sig ett självförtroende som innebär att man inte alltid strykrädd hukar sig inför tyngden av andras moraliska pålagor, utan driver EGNA moraliska frågor. Det är därför "svenskar har rätt att existera" och "vad är bäst för svenskarna" är kraftfulla vapen (likt "it's OK to be white", för övrigt, en kampanj som borde fortsatt). Det är grundläggande moraliska ställningstaganden som är lätta att försvara, och de kräver inte att man tar spjärn mot nån sida i en konflikt mellan ökenfolk som inte borde angå oss. Fast högern har inte ens nått hit, eftersom man är skiträdd för den ostracism som vänstern administrerar.

Den kloke hade kanske kunnat titta på hur det gick med att försöka moderera sina åsikter om invandringen med att inleda sin blygsamma kritik med "Jag är inte rasist, men". Vänstern gjorde en kampanj, en attacksajt, och en meme av det uttrycket. Det lönar sig inte att försöka appropriera andras dogmer. Det lönar sig inte att fega. Bara att hålla sin linje och emellanåt gå på attack lönar sig, vilket den korkade och lätt autistiska godsmakhögern aldrig insett.

På det stora hela håller jag med dig. Men, som jag tolkat diskussionen mellan Das Auto och oyto, så vill inte Das Auto (till skillnad från oyto) "kroka arm med palestinavänstern".

Det fungerar som avledande manöver (se SD:s attack mot sossarna, när de kallade dem nazister). Det är verksamt som taktik om det har rätt timing, vilket inte SD:s attack hade. Som strategi är det däremot helt värdelöst, eftersom det befäster efterkrigstidens och motståndarnas moraliska imperativ: Den hemska nazzzzzziiisssmennnn, som omger och genomsyrar oss alla, är det ondaste som någonsin hänt, och Hitler var en demon från Satan. Det är lite extra värdelöst att göra så om man tillhör det parti som dagligen beskylls för att vara nazister.


Det skrev jag inte heller, snarare tvärtom. Det finns dock ingen anledning att "kroka arm" med någon av parterna. Ändå görs det ivrigt, av båda sidor -- för att få nå en (av andra upplevd) högre moralisk nivå.

Det är nog inte möjligt, att helt avstå från att s.a.s. "välja sida" i kriget mellan Hamas och Israel. Man behöver självfallet inte bli någon brinnande förkämpe (för en sida). Men givet omständigheterna, så tvivlar jag på, att det funkar att sitta på gärsgårn.