Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Även om SD ibland agerat klumpigt och otaktiskt så är Linders påstående både orättvist och missvisande:

Sverigedemokraterna hade för all del larmat om invandringen länge. Men de gjorde det ofta på ett så allmänt och aggressivt sätt att det nog snarare sinkade än påskyndade faktisk förändring.

Det hade inte spelat någon roll hur SD agerat – de hade blivit bemötta på samma sätt oavsett agerande och argument. Mobbarna VILL mobba – det är deras livsluft. Sakfrågor och argument spelar ingen roll; allt som inte passar dem bemöts med argumentationsfel och mobbarmetoder. Vi ser precis samma sak när det gäller ”klimatkrisen”.

Linder inleder:

Det är inte naivitet som orsakat dagens kombinerade integrations- och kriminalitetskris. Det pågick tvärtom en aktiv och aggressiv kampanj mot alla som tidigt varnade för utvecklingen. Av det måste vi dra lärdom.

Den lärdom som måste dras är att känna igen mobbarna och deras metoder. De behöver dras ut i ljuset och ställas till svars. Politiken, förvaltningen och medierna är nerlusade av dessa mobbare. Normalt fungerande människor står inte ut med dem och söker sig till andra verksamheter. Vi måste få fler normalt fungerande makthavare i Sverige. Alla andra samhällsproblem är underordnade detta.

Japp. Det är en märklig ståndpunkt, att SD skulle ha invänt på fel sätt. Mobbarna och media stämplade skepsis och kritik av den världsunika invandringspolitiken som RASISM.


Politiken, förvaltningen och medierna är, som Linder skriver, fast beslutna att dra en slöja över hur de har agerat. "Vi kommer att höra det budskapet i många tonarter framöver, men det ska vi inte gå på."

Jag vill bara återknyta till detta eftersom det precis avslöjats i media vem denne "Frame Game" var, och att han nu försvarar sig. Det verkligt intressanta är att han avslöjar precis vad syftet med "Frame Game" var:
https://twitter.com/MikeBenzCyber/st...79185028726943

Kom ihåg det när ni bedömer judar som rör sig i våra kretsar: De här människorna gör aldrig någonting utan baktanke.

Till saken hör också att det inte bara har varit SD som har förföljts för sin invandringskritik, så metodargumentet håller inte. Alla som på minsta sätt har gått emot agendan har demoniserats på samma sätt, oavsett ton, infallsvinkel eller samhällsposition. Allt har stämplats som illegitim extremism, om det så har varit genuint nyfikna privatundersökningar från personer som Jan Milld, Thomas Nydahl och Gunnar Sandelin, trevande akademiker i antologier som Politisk korrekthet på svenska (1998) och Haveriet. Den humanitära stormaktens fall (2016), eller uppburna internationella kulturpersonligheter som Jean Raspail, Pascal Bruckner och Uwe Tellkamp.

Och de människor och institutioner som har verkställt förföljelserna är fortfarande helt inne i värmen. Samma människor som nu talar om naivitet behandlar fortfarande Expo eller SKMA som auktoriteter, inte som kriminellt avskum. Så länge det är fallet är de lika mycket medlöpare som förut. Allt de nu försiktigt problematiserar sker i presens hos dem själva, det är inte ångerfyllda minnen från en annan tid.

Detta är inte unikt på något sätt. Motsvarande oppositionella figurer som de svenska har funnits i alla (väst)europeiska länder, och demoniserats på samma sätt, av aktörer som ingen inom etablissemanget har gjort upp med.

Även intressant det här med "identitetspolitik" som någonting i sig dåligt. Identitetspolitik är egentligen bara en krystad synonym till vanlig politik, som alltid handlar om att olika grupper, definierade av sina identiteter, är i konflikt med varandra i konkreta frågor. När judiska övergrepp problematiseras utifrån att "identitetspolitik" är dåligt säger man egentligen mest åt sina lyssnare att de bör bli apolitiska.

I det här fallet var det alltså en jude som vände sig till människor som uppfattat att de har politiska konflikter med judar. Hans budskap till dem var att det är fel i sig att vara politisk. Han sa det inte till judarna som bedrev "identitetspolitik", utan till ickejudarna som uppmärksammade det och ville svara med samma mynt.

Sven-Olle Olsson varnade inte på ett allmänt sätt, utan specifikt för att släppa in människor fostrade i våldskulturer och han gjorde det på ett sansat och hyggligt sätt, långt ifrån aggressivitet.

Det är som en ytterligare kränkning att riksmedia nu bestämt sig för att tiga ihjäl honom, efter att då ha framstält honom på alla upptänkliga förklenande sätt.

"Tänk själv!" som SvD gjorde reklam för sig själva i T-banan med en utvald "kongenial" bild på Sven-Olle på traktorn. Den har de aldrig bett om ursäkt för vad jag vet. Dags nu.

Sven-Olle hade kraft nog att ställa sig upp och det har funnits några fler, men starka män utgör alltid ett fåtal och är lätt tillintetgjorda i ett samhälle där övriga män kontrolleras av cancel-kulturen kokain- och östrogenindränkta cheer-leaders - åsiktkorridorens städkärringar.

Jag gör en annan vinkling på det hela: någon själslig dvärg, säg en spin doctor från Timbro, lanserar idén att aktivt uppmuntra HBTQ-individer att ställa sig bakom "öppna er hjärtan"-politiken och stå i främsta ledet.

Gardell skriver en krönika. Det spontana första reaktionen från en rationellt tänkande läsare blir: Är karln inte riktig klok i huvudet? Han vill alltså fortsätta att fylla landet med människor, vars åsikter är den svenska "homofobin" upphöjt i tio.

Läsarens följande reaktionen är: jamen vänta nu, att visa sån omtanke och öppenhet mot människor som vill förgöra honom, kan inte vara annat än det yttersta måttet på osjälviskhet och sann godhet!

Utifrån ett sådant moralfilosofiskt resonemang blir det svårt att konkurrera med konservativa argument, alltså att bevarande av den svenska nationen, talet om att svensk etnicitet är något som existerar. Konservativa är därtill ofta vita män, vilket ytterligare undergräver deras moraliska ställning i dagens gyckelspel, mer känt som det offentliga samtalet.

Är det rätt att som sverigevänlig reservationslöst backa Israels nationella säkerhet om det innebär att miljontals människor fördrivs från Gaza? Tanken att Europa ska ta emot 3.5 miljoner palestinier lyfts från judiskt/amerikanskt högerhåll på X och Netanyahu tycks ju kräva att Gaza-borna ska evakuera inför kommande offensiv. Apropå det här med ansvarstagande.

Jaså, det kommer från judiskt/amerikanskt högerhåll på X. Ben Shapiro? Jag är intresserad. Låt oss se.

Gaza gränsar till Egypten. Egypten är ett biståndsmottaganda land. Gaza-borna kommer i händelse av evakuering hamna där i första hand. Till trådens förtret är Palestina-Margot inte utrikesminister längre så det kommer inte dyka upp alltför många i Sverige. Det ser vår hjälte och ledare Jimmie till.

Det är ett primärt kvinnligt argumentationssätt. "Det är inte vad du säger, det är hur du säger det". Syftet är att förflytta argumentationen från planhalvan "fakta" till planhalvan "känsla".

"Sverigedemokraterna hade för all del larmat om invandringen länge. Men de gjorde det ofta på ett så allmänt och aggressivt sätt att det nog snarare sinkade än påskyndade faktisk förändring"
skriver Linder.

"nog snarare sinkade än påskyndade"

Tror inte Linder insåg vilken omedvetet avslöjande fullträff han med dessa ord fick in i sin kritik (självkritik) mot sitt eget MSM-etablissemang, samtidigt som han avslöjar sin syn på de lättmanipulerade MSM-mediekonsumenterna, som till 85 % är svennar/svennor.

50 000 barn i Gaza döda innan veckans slut av Israels formidabla flygvapen?
Uppbackade av USA:s 6:e flotta i Medelhavet ( det är ju inte klokt).
Har judarna i USA SÅN makt?! Överraskar t o m mig.
Västbanken och nybyggarnas konflikter med palestinierna kan inte bortses från i dagens "fullskaliga invasion" - som P1 envisas med att säga - av Israel genom Hamas.

Dis-proportionalitet i mänskligt lidande mellan fienden kan nog konstateras i förväg, innan liberala västmedia börjar reagera. Frågan är intressant vilket media i Sverige som först biter sig i läppen och låter sina konsumenter dra sina slutsatser av detta.