Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Buyers remorse. Det är uppenbart fler svenskar än blott journalister som nu sitter i sådana tankar och försöker klura ut hur det inte är deras fel osv. Rysslands president sade följande på Valdai:

Nobody should betray their civilisation. This is the path towards universal chaos; it is unnatural and, I would say, disgusting. For our part, we have always tried and continue to try to offer solutions that consider the interests of all sides. But our counterparts in the West seem to have forgotten the notions of reasonable self-restraint, compromise and a willingness to make concessions in the name of attaining a result that will suit all sides. No, they are literally fixated on only one goal: to push through their interests, here and now, and do it at any cost. If this is their choice, we will see what comes of it.

Konsekvenser är ordet...

Med detta resonemang skulle den vanliga tysken, genom att i ett demokratiskt val 1933 röstat fram nationalsocialisterna, i slutändan hållas ansvarig för förintelsen. Alltså borde alla Fritz i början av 30-talet insett att hans röst leder raka vägen till gaskamrarna.

Mitt resonemang är retoriskt tillspetsat, men har sin poäng; den typiska väljaren har mindre möjlighet än styrande politiker att såväl förstå som direktpåverka de långsiktiga konsekvenserna av enskilda, ödesdigra policybeslut. Än värre är när flera av dessa för dagens situation avgörande beslut fattats i riksdagen, i stort sätt utan något som helst folkligt stöd ("folkviljan"). Ville det svenska folket bli multikulturellt 1965, stod det svenska folket enigt bakom mångkulturpropositionen 1975?

I efterhand har det visat sig att Palme med övriga öppnat Pandoras ask, och det vill jag hävda att det svenska folket inte kan lastas för. Om man idag däremot vägrar inse problemen och komma med lösningar - ja då ska man med rätta klandras.

En annat problem är att dagens politiker lovar dyrt och heligt under valkampanjer att vända utvecklingen, hårdare tag osv. Infrias löftena? Nej, inte ett skit händer, bland annat genom att aktivister inom den offentliga sektorn skiter i direktiv och saboterar en implementering som i alla fall kunde bromsa utvecklingen.

Just det habibi. Det var haram och då ska vi liksom ovaccinerade inte vara med och fira julafton tillsammans med ansvarslösa mångfaldsröstare, samma sorts svenskar som agerat försökskaniner i genexperiment.

Medlemskapet lol. Har du nåt bankgiro ditt vi kan skicka medlemsavgiften? Eller var vi inte välkomna då vi är haram, bruur wallah. Nästa avsnitt av "vi såg det inte komma" avhandlar för övrigt Rysslands seger i Ukraina.

Nyss gnällde du över ostracism. Nu hånar du tanken att det måste finnas en svensk solidaritet. Ostracism från vad?

PJ Anders Linder skriver en gästledare i GP:

De offentliga mobbarna påstår att de var naiva – tro dem inte

PJ Anders Linder uppmärksammar en formulering i statsministerns tal till nationen: ”Vi är många som såg det här komma och varnade för det”.

Linder uppmärksammar glädjande nog den manipulativa användningen av ”vi” och skriver, att för det första fanns dessa ”vi”, som försökte lyfta den skrämmande utvecklingen, inte primärt i de invandringsansvariga partierna.

"Nej, de verkligt imponerande insatserna gjordes av enskilda opinionsbildare", skriver Linder och fortsätter:


Linder kommenterar, att SvD:s kulturchef Lisa Irenius nu vill dra en slöja över, vad journalister och andra framfört: ”'Strunt samma' vem som såg vad, menar Irenius. Här gäller det att blicka framåt”.

Linder kommenterar:


En bra ledare bortsett från att SD får en (obligatorisk?) känga för att de varnade för utvecklingen på fel sätt. Enl. Linder varnade SD på ett alltför "allmänt och aggressivt sätt".

Det är inte tanken på svensk solidaritet som jag hånar, utan att du inte förstår att solidaritet inte kan existera bland ansvarslösa: from French solidarité, "communion of interests and responsibilities, mutual responsibility,"

Följaktligen är det ansvarstagande som jag och andra hävdar en förutsättning för att en svensk solidaritet öht ska kunna existera. Att som du vilja bygga en "solidaritet" på ansvarslöshet är en direkt självmotsägelse.

Carl Hamilton, i en förvånansvärt ärlig och självkritisk text, sätter fingret på det djupt odemokratiska drag som genomsyrade invandringspolitiken:

"Professor Carl Dahlström slog fast i sin doktorsavhandling ”Nästan välkomna”, att invandrarpolitiken utvecklades i ett samspel mellan offentlighet (ledare, kultursidor och opinionsbildare) och politik. Kulturdebatten förde och politiken följde.

I takt med att invandrarpolitiken trots sin moraliska överlägsenhet råkade ut för det ena bakslaget efter det andra, ändrade beslutsfattarna inriktning på politiken, ängsliga över att ha hamnat fel. Men, som Carl Dahlström ofint nog påpekade, det var bara retoriken som ändrades, aldrig politikens innehåll. Det gällde såväl invandringspolitik som integration."

https://web.archive.org/web/20221012...ingspolitiken/

Det fetmarkerade: för det första var det ett elitprojekt, som exkluderade väljarna, för det andra; när problemen inte längre gick att dölja, lovade man väljarna att gör något åt saken, men gjorde - ingenting.

Jag vet inte om jag vågar tolka det som att du menar att en svensk solidaritet behövs? Man kan ju raljera över mellanösternkulturer och ändå förstå att de faktiskt fyller en överlevnadsfunktion i den mångkulturella kontext de kommer ifrån. Att vissa beteenden måste haram, tabu eller verboten om du vill eftersom det helt enkelt inte funkar med en "ingrupp" där normen är att gruppen förtjänar att gå under eller ska ge plats till utgrupper. En funktionell solidaritet kan inte vara en dödskult som tjänar fientliga intressen, utan måste byggas på någon sorts fungerande överlevnadsregler för kollektivets individer.

I verkligheten har detta dock aldrig att göra med att alla eller ens de flesta i någon grupp (jag pekar alltså inte ut svenskar) är rationella, egalitära aktörer. Alla grupper någonsin följer ett tongivande fåtal, oavsett statsskick, t o m i idealtypen av folkstyre där "bönderna samlas under en ek", så är det en minoritet av den totala befolkningen som leder rätt eller fel. Det är därför inom den minoriteten ansvaret vilar och där överlevnadsreglerna måste vara funktionella.

PJ Anders Linder menar att SD gjorde mer skada än nytta med sin aggressiva och generella kritik av invandringspolitiken.

Jag tycker det är viktigt att få historieskrivningen rätt. När det stod klart att SD skulle komma in i riksdagen, ungefär 2008, så hade Fredrik Reinfeldt ännu inte sagt ett ljud om SD. Mona Sahlin, som då var S-ordförande och som förstod att Reinfeldt sannolikt inte skulle kunna regera vidare utan SD-stöd var då på honom nästan dagligen och frågade om han tänkte regera med SD. Carl Bildt tillfrågades av journalister och menade då att det var självklart att M skulle kunna ta stöd av SD precis som Carl Bildt hade regerat med stöd av NyD.

Till slut kom Reinfeldt fram till ett beslut efter att ha varit tyst i flera månader. Han skulle aldrig någonsin regera eller ens ta stöd av SD i riksdagen.

Denna policy som Reinfeldt landat i efter flera månaders funderande och som säkert hade kunnat gå åt andra hållet också, är det enskilt viktigaste beslut som förklarar att Sverige nu är Europas gengsterhuvudstad.

Har du en länk till det uttalandet av Carl Bildt?

Förlåt att jag frågar men vad menas med kulturkrig i detta sammanhang?

Otroligt att vissa ändå fortfarande tror att media helt saknade inflytande över migrationspolitiken!